Opinion

Hur mycket ”mångkulturalism” tål en demokrati?

Opinion
Opinion Finns bild på skribenten, mailad till redaktion@ skd.
PREMIUM

Finns bild på skribenten, mailad till redaktion@ skd.se Fredagen den 22 juli blev en svart dag i Norges och Europas historia. Att ha ett öppet samhälle som blundar inför det nya mångkulturella samhällets skuggsidor var den grundläggande orsaken till attentatet. Förakt i religionens namn mot det sekulära samhället och olika sorters etniska enklaver där "svennarna" betraktas som kafirer (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/politiken-behover-ingen-gud) och därmed oönskade äktenskapspartner till de nyinvandrade ungdomarna (se filmen Jalla Jalla ? en rolig verklighetsbeskrivning av en bedrövlig verklighet) är fenomen som fungerar som ett alldeles perfekt recept på att skapa högerextremister. Integrationspolitiken i Norge (eller i Sverige) är utmärkt på att servera argument mot det mångkulturella samhället vilket man berömmer och försvarar med många vackra ord. De ledande politikerna i Norge har hävdat att det bästa svaret på Anders Breiviks massmord är att man kraftigare borgar för den västerländska typen av demokrati samt slår man vakt om vårt öppna mångkulturella samhälle. Detta är fina tankar men inte problemfritt i verkligheten. Det paradoxala är att ett öppet samhälle samtidigt är väldigt sårbart på grund av den tanklösa eller dumma eller kanske likgiltiga toleransen som politiken och samhället visar mot religiös och etnisk intolerans som odlas fritt inom vissa etniska enklaver. Enklaver som annars brukar kallas för "invandrartäta områden" inrymmer inte bara grupper av invandrare som äntligen, efter att ha flytt från vidriga diktaturer, har funnit här en hemstad i det fria demokratiska samhället. I dessa enklaver finns också grupper av invandrare som utnyttjar norrmännen och svenskarnas naivitet (eller likgiltighet), bygger sina egna getton med sina importerade antidemokratiska normer och traditioner vilka betaraktas som exotiska bidrag på mångkulturalismens himmel. Barngifte, månggifte, oskuldskontroll, homofobi och svenne-förakt odlas fritt under mångkulturalismens vackra paraply medan integrationspolitiken står handfallen och efter tio år av hedersvåldsdebatter, efter morden på Sara, Pela, Fadime, Abbas och Jian, inte har presterat mera än akuta åtgärder och kunskapshöjande kurser för myndigheter. Hedersnormerna och könsapartheid i religiösa skolor och samhällslivet lever ostört och utvecklas. Eller ännu värre, det hedersvåld och den homofobi som bekämpas med den ena handen får stöd och pengar (!) från den andra handen, det öppna samhället skall stödja alla, ja, vem som helts även de som kämpar mot demokratiska värderingar. Hör och häpna, just i dagarna avslöjas att Ungdomsstyrelsen som stödjer föreningar som kämpar mot hedersvåld också stöder organisationer (med skattepengar) som kämpar för hedersvåld. De stöder organisationer som anser att ,citat: "Homosexualitet ska straffas med döden, muslimer får inte bli vänner med ickemuslimer, kvinnor bör inte inleda samtal med främmande män, och i val ska muslimer helst rösta på andra muslimer". Vad säger "Svensson" eller den förvirrade unge mannen som inte fattar något av världspolitiken och migrationsprocesser? Jo, han kommer att hata invandraren. Vem har serverat honom argument mot oss invandrare? Jo, en politik, ett samhälle som blundar för eller tolererar etnisk och religiös intolerans och brott mot mänskliga rättigheter, i urgamla traditioners namn. Ett öppet samhälle som Sveriges eller Norges kan te sig som att de har karaktären av att de ger många möjligheter men kräver inga skyldigheter. Högerextremistiska krafter finns i många europeiska länder och de kan visa sitt hat och omsätta hatet genom flera attentat. Vad betyder ett öppet samhälle med demokrati och mångkulturalism? Att folk har olika religioner eller olika kulturella traditioner och bakgrunder är i sig inget problem utan sättet att praktisera detta som kan ge problem. I det stora hela är det oftast ingen konfrontation med vårt svenska system till exempel att man firar Ramadan eller muslimer får praktisera sin religion i moskéerna. Men när tvångsgifte och hederskulturer krockar med vårt svenska lagsystem då borde staten agera. Att dela ute lite pengar för temporära projektverksamheter till frivilliga organisationer som ofta konkurerar med varandra kommer aldrig lösa problemen med de utbredda antidemokratiska kulturella traditioner som skapar motsättningar mellan svenskar och invandrare och mellan invandrargrupperna själva. Det är väldigt lätt att sopa problemen under mattan som att ge korta straff till dessa som begår grova brott i kulturens eller religionens namn eller att vårt politiska system ska fortsätta att vara försiktigt eller likgiltigt. Jag anser dock att det västerländska politiska systemet speciellt i Sverige skulle göra ett stort misstag om man inte på allvar började tänka igenom problemen med det mångkulturella samhället. Om våra politiker ska fortsätta vara så fega och blunda eller stå handfallna för dessa problem som finns i vårt mångkulturella samhälle så kommer de högerextrema krafterna att växa. Breivik är en katastrofal produkt av ett öppet samhälle där man inte försvarade de demokratiska grunderna för alla, inklusive kvinnor och barn i de "mångkulturella" gettona. Jag är naturligtvis för ett öppet samhälle och vill ha en invandringspolitik och hjälpa de som behöver hjälp. Men vi måste också ta ansvar för att mångkulturalismen inte missbrukas av medeltida kvinnofientliga och homofoba traditioner i kulturers och religioners namn. Att utvisa grova utländska brottslingar och hedersmördare vilka agerar på släktens uppdrag och avskaffa hederskulturer vilka förtrycker invandrarungdomar och föraktar svenskar, "kafirer" och ateister är ett första steget till att bekämpa argumenten från högerextrema galningar. Mångkulturalism bör bara handla om KULTUR och inte om hot, våld och rasism i kulturers namn. Bahareh Mohammadi Andersson Internationellt kvinnorättsaktivist Kvinnofridssamordnare Styrelseledamot i Nätverk mot hedersrelateratvåld

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter övergår prenumerationen till ordinarie pris 119 kr/mån. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill. Vänligen notera att fr.o.m. 14 januari 2022 ansvarar Bonnier News AB för kundrelationen samt för behandlingen av dina personuppgifter.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Klokt beslut av kommunen att köpa Gyaskogen

Opinion
Opinion

Efter stort hemlighetsmakeri visar det sig att Gyaskogen i Steghag köps av Eslövs kommun, vilket borde glädja medborgarna som oroat sig för vad som skulle hända. Nu har kommunen möjlighet att skydda ett område med stora naturvärden och säkra tillgången till naturupplevelser för Eslövs- och Stehagsborna.

Det är dock inte bara fråga om att göra lokalbefolkningen nöjd: efter pandemin finns all orsak att tänka sig att en orts attraktivitet bland annat avgörs av god tillgång till grönområden och strövområden. Intresset för att vistas i skog och mark har ökat lavinartat. Att veta att orten man överväger att flytta till omges av tillgänglig natur lär bara bli viktigare för att attrahera nya invånare till kommunen.

De som i första hand gett sig ut mer i naturen under pandemin är personer som inte tidigare ägnat sig åt friluftsliv, men enligt forskning från Mittuniversitetet kommer att fortsätta även efter krisen. Man kan därför även tänka sig en folkhälsovinst av den ökade ivern för motion och det psykiska välmående som enligt brittisk forskning i överraskande hög grad skapas av skogsvistelse.

I fallet Gyaskogen var det begripligt att försäljningen väckte oro, eftersom det inte finns några alternativ till Gyaskogen på rimligt avstånd för den som vill ut i naturen. Kommunen visar genom köpet att man har god känsla för vad som skapar livskvalitet.

Opinion

Sökes: felfri politiker

STOCKHOLM 20211130Kung Carl XVI Gustaf och kronprinsessan Victoria tar emot statsminister Magdalena Andersson (S) och Sveriges nya regering för en skifteskonselj på Stockholms slott. Här i fokus Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister, Foto:Jonas Ekströmer /TT /kod 10030
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Opinion
Opinion

Annika Strandhäll har skulder hos Kronofogden, vilket såklart inte är bra om man ska vara minister. Trots det har Magdalena Andersson fortsatt förtroende för Strandhäll, vilket ändå är rimligt. Det kan vara en svår balans mellan vad som är privat och vad som är offentligt för en politiker på en tung post, men om endast felfria personer kan sitta i regeringen eller få förtroendeposter kommer ingen att våga sig på att ta politiska uppdrag.

Därmed inte sagt att Strandhäll inte måste skärpa sig. Andersson ska ha uppmanat Strandhäll att styra upp sin ekonomi och om det inte sker eller hon inte lyckas hålla Kronofogden borta kan det vara aktuellt att diskutera hennes lämplighet, liksom om den slarvighet som lett till förfallna räkningar syns i andra områden. Gissningsvis missar Magdalena Andersson inte själv att betala räkningar som före detta finansminister, så kanske kan hon ge tips till Strandhäll om hur man får en ordnad ekonomi.

Avgångskrav måste inte ropas varje gång en politiker begår ett misstag. Om personer beter sig grovt oskickligt i arbetet är det en annan sak, men ett misstag i privatekonomin bör bara vara graverande nog för avgång om vederbörande är finansminister. Nyckelordet är privat: hade det rört sig om allmänna medel eller att pengarna lagts på något olagligt eller oetiskt hade det varit en annan sak.

Man kan jämföra det med när Jimmie Åkesson hade spelskulder: eftersom Åkesson inte försökte bli finansminister eller använda allmänna medel var det hans ensak om han ville lägga sina pengar på casinospel.

Även en folkvald bör få ha någon marginal för att göra misstag och det ska inte vara omöjligt att be om ursäkt, lova bättring och gå vidare.

Man kan hoppas att media inte försöker provocera fram Strandhälls avgång genom att öka trycket på Andersson att kasta ut Strandhäll.

Däremot innebär detta att Strandhäll bör granskas noga i sitt arbete, ifall det privatekonomiska slarvet övergår i jobbrelaterat slarv.

Opinion

Hörbymodellen och andra luddiga koncept

Opinion
Opinion

Hörby har efter år av turbulens med chefer som lämnar och underskott klubbat en budget från Sverigedemokraterna och Moderaterna som ska ge stora överskott. Den flyttar enligt presentationstexten fokus från traditionell budget till kostnad, genom att man ger nämnder större ekonomiskt ansvar. Nämnderna ska inte få någon budget, utan fokusera på att ha samma, eller lägre, kostnader som en viss angiven period, vilket har väckt invändningar från oppositionen.

Om detta är bra eller dåligt måste utvärderas efter en tid av tillämpning, men det är oklart hur stora skillnaderna är: att inte ha för höga kostnader är en generell prioritering i en kommun. Man ska såklart inte avfärda det utan att ha sett det i praktiken.

Eftersom SD-styrda kommuner inte funnits så länge är det intressant att läsa om vad Hörbys ledning hoppas uppnå med sin budget.

Bland annat beskriver de en ”Hörbymodell”. Prioriteringar är att fokusera på medborgarnas behov, bedriva en verksamhet som motsvarar lagens krav, arbeta kostnadseffektivt, höja kvaliteten och jobba långsiktigt. Med andra ord är Hörbymodellen att jobba ungefär som alla välfungerande kommuner. Inte så mycket ett koncept som god praxis i allmänhet.

Det finns en del vag SD-retorik, som att man vill främja traditionella och familjevänliga samhällsmiljöer. Det är svårt att identifiera några ”icke-traditionella” verksamheter i kommunen i nuläget, men det beror så klart på definitionen av traditionell.

Ledningen vill se ett ”rikt kulturliv”, vilket förhoppningsvis innebär att man inte ägnar sig åt krav på konventionell konst och censur av teaterföreställningar som partiet gör på andra ställen. Hörby museum ingår bevisligen inte i det rika kulturlivet eftersom det håller stängt ”tillsvidare” enligt kommunens hemsida.

Fokus på ett kollektivt ansvar för klimat och natur låter dock trevligt. Ledningen har rätt i att natursköna omgivningar är en ovärderlig tillgång.

Opinion

Beata hade aldrig en chans

Opinion
Opinion

Beata Ratzman, som dödades av sin make (som i skrivande stund förnekar mord, men erkänner att han orsakat hennes död) har påverkat många i trakterna kring Svedala, där hon hittades avliden.

Tyvärr är hon ännu en siffra i en flersiffrig kolumn. Fallet Beata följer samma mönster som många liknande med kvinnor som mördats av en närstående. De som försöker lämna sin partner löper betydligt större risk att skadas eller dödas än de gjorde tidigare i förhållandet. Så fort mannen får reda på att kvinnan försöker bryta sig fri hamnar hon i fara. Får hon då inte hjälp blir konsekvenserna ibland moderlösa barn.

Beata Ratzman hade ingen chans. Det är svårt för kvinnor i hennes situation att få hjälp av samhället. I synnerhet är kontaktförbud svårt att få, bevisbördan är tung. I omsorgen om männens integritet offras kvinnorna, ibland bokstavligen.

Kvinnojourer i Malmö vill se det danska systemet för att man hjälper kvinnor i fara även i Sverige: ge skydd först, ställ frågor sedan.

Argumentet mot att det ska bli lättare att få kontaktförbud är att det kan kränka mannens integritet om han blir utestängd från sitt eget hem. Sug på det: man riskerar att en kvinna blir mördad för att det kan finnas (inget tyder på att det missbrukas i länder med andra regler) en chans att någon eller några få män kränks annars. Det är ingen rimlig matematik.

Ett kvinnoliv kan inte vara mindre värt än en tidsbegränsad kränkning av integriteten i ett jämställt land som säger sig ha en feministisk regering. Skulle man gjort det lättare att få kontaktförbud och systemet mot förmodan utnyttjas kan man utvärdera och justera det som blivit fel.

Sverige kan antingen hävda att man bryr sig om kvinnors säkerhet och som kvinnojourerna föreslår göra det lättare att få skyddat boende och hjälp även under en utredningsfas, eller behålla de nuvarande systemet, som skickar signalen att kvinnor som Beata inte är värda att rädda.

Opinion

Nyans förstärker bilden av muslimen som ”den andre”

Opinion
Opinion

Det nybildade partiet Nyans, som kallar sig förortens röst och vill vinna väljare bland svenska muslimer, har kampanjat i slöjförbudets Staffanstorp och talat om sina målsättningar.

Grundaren Mikail Yüksel var Centerpartist, men blev utesluten efter samröre med den turkiska högerextrema organisationen Grå Vargarna. Partiet Nyans retorik liknar ironiskt nog svensk ytterkantshöger, med hyllning av auktoritära ledare, intolerans mot avvikande åsikter och censur av kultur, bland annat Lars Vilks träskulptur Nimis, som Nyans anser ska brännas, trots att det verket inte har koppling till islamofobi.

Mikail Yüksel är kritisk mot muslimer och utlandsfödda i andra partier och menar att de pratar för lite om muslimers rättigheter. Bland annat gäller det miljöpartiets svensk-somaliska riksdagsledamot Leila Ali Elmi. Hon menar att Nyans är ett ”überpopulistiskt” parti som kapitaliserar på att svenska muslimer känner sig diskriminerade när andra riksdagspartier skyller alla samhällsproblem på invandrare.

Nyans bygger på fördomar om muslimer som annorlunda och aparta, som svensk ytterkantshöger beskriver dem: religionskonservativa yttrandefrihetsmotståndare som vill förändra Sverige i muslimsk riktning. Det är ironiskt att partiet kallar sig Nyans, eftersom de buntar ihop alla svenska muslimer i en grupp, vilket kommer att leda till mindre nyans i diskussionen om islamofobi, inte mer.

Nyans kan sannolikt komma in i fullmäktige i storstäderna med röster från personer som känner sig överkörda. I till exempel Malmö är chanserna goda.

I Nyans skördar högern de frön man sått genom tendensen att skylla alla samhällsproblem på ”invandrare”, som om de är en homogen grupp. Sverigedemokraterna lär dock växa som reaktion på det nya partiet, inte minst bland utlandsfödda som inte är muslimer. ”Vi säger välkommen till Nyans”, säger SD:s lokalordförande Helmuth Pedersen till Lokaltidningen Trelleborg. Det är bara att gratulera SD till Nyans.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinoer.com

Spelinspektionen lämnar in remiss för matchfixning

Casinoer.com SVERIGE. Den senaste tiden har matchfixning blivit en stor fråga runt omkring i Sverige. Spelinspektionen har nu lämnat in en remiss till regeringen med förslag på hur problemet ska lösas, men alla är inte nöjda med den statliga myndighetens förslag.

Matchfixning, det vill säga illegal manipulation av ett idrottsevent för att göra en vinning på spelmarknaden eller ett avancemang i en turnering, är ett problem som har varit extra uppmärksammat i Sverige de senaste veckorna.

Problematiken ska främst röra sporter som fotboll och tennis, men den 19 januari rapporterade Aftonbladet att en landslagsspelare i futsal häktats på grund av misstankar om matchfixning. Om problematiken har blivit mer förekommande den senaste tiden, eller om fler rapporter kommer in på grund av att problemet har uppmärksammats, framgår inte. Oavsett vilket är det ett problem spelbolagen, fansen och idrottsförbunden vill få bukt med.

Vill förbjuda betting på individuella prestationer

Den statliga myndigheten Spelinspektionen ansvarar för att säkerhetsställa att lotterier, vadhållning och casinospel sköts lagligt i Sverige. Sedan de nya spellagarna infördes den 1 januari 2019, som möjliggjorde det för icke-statliga aktörer att bedriva casinorelaterad verksamhet i sverige, har Spelinspektionen fått en större roll. Nu ansvarar de också för att utfärda spellicenser till spelbolag och kontrollera att dessa lever upp till de högt ställda krav som den svenska staten ställer på dem.

Närmare 100 spelbolag har beviljats spellicens, vilket förra året genererade en skattevinst på cirka 4 miljarder kronor. Speltrenden är inte på något sätt unik för Sverige och vi kan se att många nya spel- och bettingsidor även har dykt upp i Norge. Här kan du läsa mer om de nya norska spelsidorna. Flera av dessa aktörer bedriver också verksamhet här i Sverige.

Nu har Spelinspektionen skickat in en remiss med förslag på hur matchfixning ska begränsas. I ett pressmeddelande skriver de följande:

“Om förslaget blir verklighet innebär det att spelbolagen på den svenska licensmarknaden inte får erbjuda vadhållning på regelbrott eller förlust i delmoment. Exempelvis blir det inte tillåtet att erbjuda spel på om en fotbollsspelare ska få gult kort eller om en tennisspelare kommer att göra dubbelfel.”

Med andra ord handlar det i stor utsträckning om att förbjuda betting på individuella prestationer och delmoment i olika sporter. Men många frågar sig om detta verkligen är rätt väg att gå.

Svenska fotbollsförbundet reagerar starkt.

Några som har varit mycket missnöjda med förslaget är Svenska fotbollsförbundet, som tycker att Spelinspektionen velar för mycket. Enligt Dagens Nyheter har Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare, sagt att han är “besviken och förbannad” och att han reagerar starkt på Spelinspektionens förslag på att rapportera misstänkt matchfixning en gång om året: “Det förstår väl alla att det inte räcker med att rapportera på årsbasis”.

Vad som kommer att ske med Spelinspektionens förslag om hur problematiken med matchfixning ska åtgärdas återstår att se.

Opinion

Inte så överraskande

Sveriges nya regering
Foto: Pontus Lundahl/TT
Opinion
Opinion

Efter ett ovant ståhej har Sverige nu både en ny statsminister och en regering. Visst inslag av falsk marknadsföring fanns i Magdalena Anderssons löfte om att överraska med valet av ministrar. Listan med statsråd var huvudsakligen kända namn, även om det fanns några oväntade val.

Även de utan tidigare regeringserfarenhet har i stor utsträckning varit i offentlighetens ljus.

Annika Strandhäll som miljöminister tillhörde inte de oväntade valen rent politiskt, men hon lämnade politiken av personliga skäl 2019 för att hantera ett dödsfall i familjen och var inte given i regeringen. Karl- Peter Thorwaldsson, före detta LO-ordförande som senast arbetat i stålindustrin, anses av många vald för att han kan tala om grön omställning med erfarenhet från industrin. Man får dock anta att en före detta fackordförande också valts för att LO-medlemmarna i allt högre grad röstar på Sverigedemokraterna istället för Socialdemokraterna.

Magdalena Andersson är inte den enda kvinna som gör historia i den nya regeringen. Nya skolministern Lina Axelsson Kihlblom blir den första transpersonen i en svensk regering. Bortsett från det har hon ett i sammanhanget fint cv med erfarenhet av att vända utvecklingen i skolor med utmaningar och olika ledarskapsroller inom skolan.

Axelsson Kihlblom har varit med i TV-serien rektorerna. Rollen som TV-personlighet delar hon med den nye energi och digitaliseringsministern Khashayar Farmanbar, som varit med i serien ”Gift vid första ögonkastet”. Andersson förefaller att satsa på folk som är vana vid offentligheten.

Den inledda förundersökning mot infrastrukturminister Tomas Eneroth för sexuellt ofredande besvärar uppenbarligen inte Andersson. Sannolikt lär den läggas ner, så kanske blir det ett ickeproblem. Kritiken mot utbildningsminister Anna Ekström kring PISA-resultaten har bevisligen inte heller påverkat.

Det är oklart vad detta ministerlag kan åstadkomma, med mindre än ett år kvar till valet och en högerbudget att regera på, men de lär vara bra på att möta pressen och prata inför kameror.

Opinion

Skånska kyrkoherdar får frihet under ansvar

Opinion
Opinion

Ärkebiskop Antje Jackelén menar att kyrkorna drabbats orimligt hårt av covidrestriktionerna. Det finns fog för den åsikten. Ärkebiskop Antje påpekar att gym hade betydligt mildare restriktioner än kyrkor, som fick ta emot åtta personer, oavsett storlek. Det var inte rimligt, med tanke på att det finns rejält tilltagna kyrkor där åtta personer måste ha förefallit parodiskt försiktigt.

Biskop Johan Tyrberg i Lunds stift menar att det är problematiskt att registrera vem som går i kyrkan och tvinga dem att legitimera sig. Och visst kan det föra tankarna i fel riktning om det upplevs som att de besökande i ett trossamfund registreras och kartläggs. Det kan förmodligen bidra till att vissa undviker gudstjänstlokaler under en tid då det är viktigt för en religiös person att få stöd av kyrkan.

Folkhälsomyndigheten har nu ändrat åsikt kring kyrkor och covid-bevis och enligt biskop Johan kommer det att bli upp till den enskilde kyrkoherden att kräver covidpass vid konserter och gudstjänster. Det kan bli en stor utmaning för kyrkoherdar vars församlingar drar mycket folk under julperioden, så förhoppningsvis tänker stiftet erbjuda hjälp och stöd kring hanteringen.

Med det sagt måste kyrkan ta ansvar för folkhälsan på andra sätt, till exempel genom att kräva att besökarna håller säkra avstånd. Det vore såklart katastrof om folk blev smittade och sjuka vid kyrkobesök.

Opinion

Återvandringen borde bekymra

Opinion
Opinion

Återvandring var den stora frågan inför och under Sverigedemokraternas landsdagar. Det är logiskt. SD har kommit överens i riksdagen med Moderaterna och Kristdemokraterna om en mycket stram politik för immigrationen. Nu planeras nästa steg, att förmå människor som redan bor i Sverige att lämna landet.

Det borde bekymra moderatledaren Ulf Kristersson. Han framställer ofta samarbetet på högersidan som betydligt mer harmoniskt än de rödgrönas. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har nämligen fokuserat på det som förenar. Och dit hör till exempel att hålla invandringen på en mycket låg nivå, genomföra ytterligare jobbskatteavdrag och en del annat. Helgens landsdagar visar emellertid att SD inte tänker nöja sig med redan vunna segrar. De vill ha mer, mycket mer, även inom områden där partierna redan har lagt gemensamma förslag.

Det är som sagt logiskt. För Sverigedemokraterna är invandringen vad frihet är för liberalen och jämlikhet för socialdemokraten. Det är frågan som genomsyrar alla andra frågor. Det är den ökade rörligheten som enligt SD har orsakat nästan alla dagens samhällsproblem, bristerna i vården, i skolan och otryggheten. Och omvänt, i samma takt som de invandrade blir färre blir det möjligt att höja pensioner, anställa fler i skolan och förbättra sjukvården.

Det finns idag en bred enighet i riksdagen om att hålla invandringen på en låg nivå. De flestas motiv är att det svenska samhället behöver ägna kraft de närmaste åren åt att ge stöd till människor som redan har kommit hit. Integrationen måste vara huvuduppgiften inom en överskådlig framtid. Sverigedemokraterna håller förstås med, men för dem handlar det om mycket mer. De har alltid hävdat att invandringen är för stor, och menar per definition att samhället försvagas när det kommer människor utifrån. Alltså är det fullt logiskt att partiet föreslår att invandrade ska ha sämre sociala förmåner och uppmuntras att lämna landet.

Därför är det inte konstigt att SD betraktar kompromissen med M och KD som ett etappmål. För övrigt är Ulf Kristerssons beskrivning av högersamarbetet rena struntpratet. Ursäkta uttrycket, men Kristersson förstår förstås att det inte är särskilt svårt att kompromissa i opposition. Då är det fullt möjligt att enbart göras upp om det man redan är överens om.

I regeringsställning är det inte möjligt. Om Ulf Kristersson blir statsminister kan han inte passa i vissa frågor. Då måste han förhandla fram en majoritet när det gäller till exempel biståndet, där KD och SD drar åt olika håll. Han måste ha en politik för trygghetssystemen, där hans eget parti Moderaterna och SD tycker olika.

Det är sant att det spretar rejält i det rödgröna lägret. Partierna är ense om mycket. Samtidigt går det självklart att göra upp en lång lista med frågor där partierna ligger mycket nära varandra. Där de skulle kunna skriva gemensamma reservationer om de utgjorde oppositionen.

Läget på högersidan är ungefär detsamma. De har onekligen lyckats få igenom en del förslag och dessutom har de lyckats förmå Miljöpartiet att lämna regeringen. Men den senaste tidens turbulens visar att det inte finns några tydliga regeringsalternativ i svensk politik. Det borde göra alla en smula ödmjuka.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL