Opinion

(V)älfärdspopulisterna

Lars Ohly (V) ser inga problem med att hans egen profilering ställer till det för de rödgröna. Foto: scanpix
Opinion
Opinion Vänsterpartiet har som vanligt en oändlig kassa att ösa ur.
PREMIUM

Vänsterpartiet har som vanligt en oändlig kassa att ösa ur. Pengar tycks aldrig vara något problem. Men verkligheten är en annan. Resurserna är begränsade. Det stoppar dock inte Lars Ohly från att i sann populistisk anda ställa ut löften om både det ena och det andra även om han inte alltid är så specifik. Hans framträdande i Almedalen var inget undantag. Nu lanseras Vänsterpartiet som Välfärdspartiet i bred mening. Allt kan nästan sägas vara välfärd. Och med det kommer en väl saltad nota. Fast dess omfattning mörkar Ohly. Lanseringen av Välfärdspartiet kommer alltså utan kostnadsberäkningar. Behändigt för att slippa jobbiga frågor om finansiering. Dock måste frågas om det verkligen kommer att fungera. För i takt med att de tre rödgröna partierna vävs tätare samman så kommer vänsterförslagen att kostnadsberäknas av Alliansen och dängas i huvudet även på Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Ohly tycks dock obekymrad över detta faktum. Det är nästan så att han gläds åt det för han ser gärna att Vänsterpartiet profilerar sig inte bara jämfört med de borgerliga partierna utan också mot sina egna samarbetspartners. En vansklig strategi ur ett samlat rödgrönt perspektiv. Det är ingen tvekan om att Vänsterpartiet i svensk politik är den udda fågeln av riksdagspartierna. För även om Socialdemokraterna och Miljöpartiet gärna sätter sprätt på mer av skattebetalarnas pengar så spelar Vänsterpartiet i en egen division. Lita på att de borgerliga partierna kommer att tjata om Vänsterpartiets opålitlighet och Mona Sahlins (S) beslut att plocka med dem i det rödgröna samarbetet varenda dag fram till valet. Med det skräms osäkra mittenväljare samtidigt som Sahlins ställning undergrävs ytterligare. @Byli.8.init:Johan Hammarqvist

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter övergår prenumerationen till ordinarie pris 119 kr/mån. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill. Vänligen notera att fr.o.m. 14 januari 2022 ansvarar Bonnier News AB för kundrelationen samt för behandlingen av dina personuppgifter.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Ett renare Öresund

Opinion
opinion

Den danska regeringen har enats med oppositionen om att göra Öresund till marin nationalpark. Även delar av Lilla Bält ska vara med i projektet. De danska vattnen ska hållas rena nog för att vara badbara, men tanken är ocksp att skydda djur- och växtliv.

Tankarna på att göra Öresund till marin nationalpark har funnits där länge. Frågan blev högaktuell i somras, när miljontals liter rent avloppsvatten rann rakt ut i havet på grund av ett brott på en avloppsledning. När danskarna avråddes från att bada kändes det plötsligt bråttom. Det var dessutom långt ifrån första gången som avlopp flödat rakt ut i Öresund: en byggherre fick tillstånd att släppa ut 290 liter förorenat vatten under ett byggprojekt i Nordhavn, vilket ledde till så intensiva protester från allmänheten att tillståndet drogs tillbaka.

De som bor runt Öresund är vana vid att ha tillgång till sitt hav och vill givetvis att det ska hållas rent.

Sverige bör följa i Danmarks spår: för att det ska vara verkningsfullt måste länderna samarbeta.

I juli 2020 fick länsstyrelsen i Skåne uppdrag av regeringen att utreda möjligheten att ge Öresund marint områdesskydd. För Sveriges del handlar det om naturreservat snarare än om nationalpark. De svenska kriterierna är sådana att det inte går att kombinera en nationalpark med den kommersiella båt- och färjetrafiken i Öresund.

Charlotte Carlsson, projektledare för utredningen, påpekar att det finns risk för att urholka begreppet nationalpark om man tullar på det genom att tillåta sjöfart inom omårdet och att det därför bör undvikas. Det är ett bra argument, och naturreservatsformen är dessutom nära den danska definitionen av marin nationalpark. Även det formatet skulle skapa garantier för området. Även Danmark tittar på formen för skyddet och om det kan bli fråga om nationalpark enligt Unescos kriterier, eller om man får göra sin egen definition.

Oavsett bör det ske i samråd mellan länderna: ett havs båda stränder måste skyddas för att det ska bli effektivt.

Opinion

Dom blir som vi ganska snabbt

Opinion
Krönika.

När SD hade sina landsdagar (deras kongress kallas så) nyligen var det som vanligt invandringen som stod i fokus. Trots att både Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson gör vad de kan för att ge intryck av att SD förändrats och breddats, är det fortfarande motståndet mot invandring och invandrare som är kärnan i SD:s politik.

För 20 år sedan ville SD att alla som invandrat efter 1970 skulle ”skickas hem”. Nu är ”återvandring” ordet på modet. Invandrare som bor här ska förmås att flytta tillbaka till sina ursprungsländer, ”frivilligt”. Den enda metod man offentliggjort är att pengar ska erbjudas som morot. Piskorna avslöjas senare. I andra sammanhang kallas en sådan politik ”repatriering” eller med ett mer brutalt uttryck ”etnisk rensning”.

Vad SD:s motvilja mot invandrare handlar om är inte bara föreställningen att de är mer brottsliga än svenskar med många generationer här. Det viktiga för SD är att invandrare har tagit med sig sin kultur och sina vanor hit och fortsätter tillämpa sina traditioner. De kanske till och med sätter upp en somalisk flagga på balkongen eller studentflaket.

Att de var precis så svenskarna gjorde när de kom till Amerika och att svenskamerikanerna kände sig som delvis svenskar i många generationer kanske inte SD-are tänker på. Åtminstone har de inga invändningar mot att svenskättlingar söker sina rötter här och ibland hissar den svenska flaggan hemma i USA.

Så småningom övertog svenskarna som utvandrat till USA alltmer de amerikanska sederna (som i sig var en mix av många invandrargruppers traditioner, för ursprungsamerikanerna var ju fördrivna till reservat). Så gör också de som invandrat till Sverige, visar såväl erfarenheterna av decenniers invandring som ny forskning. Nationalekonomen Olle Hammar har analyserat data från undersökningen Migrant World Values Survey som omfattar ett stort urval (cirka 8 000 personer) utomeuropeiska invandrare i Sverige, främst från Afghanistan, Eritrea, Iran, Irak, Somalia, Syrien och Turkiet.

I SNS-rapporten ”Migranters attityder och värderingar” visar han att efter tio år i Sverige har invandrare samma syn som svenskar generellt på hur viktigt det är med familj, fritid och politik. Det vill säga familjen blir mindre viktig medan intresset för fritid och politik ökar. Även när det gäller religion, självbestämmande och tillit anpassar de sina värderingar, men det går långsammare. Det är inte så märkligt eftersom det är värderingar där Sverige ofta sticker ut med en högre grad av social tillit, själv­bestämmande och sekularisering jämfört med de flesta andra länder i världen.

Naturligtvis handlar detta om statistiska genomsnitt. Alla förändrar inte sina värderingar lika snabbt. Å andra sidan finns det inte en enda gemensam svensk värdering heller. Det är stor skillnad på exempelvis svenskar som är Jehovas vittnen eller som är ateister.

Den som är orolig över kulturkrockar behöver alltså inte vara det i någon större utsträckning. Människor som flyttar till andra länder tar över en stor del av det nya landets värderingar och vanor efter några år. ”De” blir som ”vi” - på gott och ont.

Yngve Sunesson

Opinion

En tusenårig kontinuitet för domkyrkan

Opinion
Opinion

Stenen som Lunds domkyrka består av bröts på 1100-talet i Stanstorpsgraven i Stenskogen i Höör. Domkyrkan vill tusen år senare bryta ytterligare 10 500 ton sten från samma ställe för att reparera Domkyrkan med. Det vore en trevlig kontinuitet i hämta stenen därifrån.

Länsstyrelsen har kommit fram till att naturmiljön inte är något hinder för att återuppväcka det gamla stenbrottet. Runt 15 kringboende har protesterat, men verkar som det ser ut bli överkörda.

Det är rimligt att känna sig tveksam till buller och åverkan, men i det här fallet borde projektet kunna genomföras med känslighet och lyhördhet, vilket kyrkan borde kunna ansvara för och lägga sig vinn om. Det är dessutom tidsbegränsat, så den störning som uppstår har ett slutdatum.

Alternativet med att köpa in utländsk sten där kvaliteten inte kan garantera är en dålig idé. Om den skulle visa sig hålla sämre än ursprungsstenen kan det bli stora problem med en så gammal byggnad. Utländsk sten kan också brytas med större miljöpåverkan.

Som så ofta med en här typen av projekt gör inte brytandet mest åverkan, utan transporterna till och från brottet. Om man tittar på planerna för återställning, bland annat att temporärt flytta träd och buskar för att sätta tillbaka det när projektet är färdigt så verkar man vara medveten också om att man måste se till att området återställs så nära det ursprungliga naturvärdet som möjligt.

Opinion

Lösningen på musselproblemet

Musslorna på bilden är inte samma som förekommer i texten.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Boende i Marieholm och Reslöv i Eslövs kommun besväras svårt av att Saxån svämmar över. Vattenmassorna kommer allt närmare och folk oroar sig begripligt nog för vad som händer om vattnet kommer för nära deras hus.

Saxån skulle behöva rensas, men det försvåras av att det bor en hotad och fridlyst mussla i ån, målarmusslan, som inte får störas hur som helst. De boende säger frustrerat att det känns som om man får välja mellan att de bor kvar, eller att musslan gör det.

Men, som Robert Andersson som sitter i Saxån-Braåns vattenråd påpekar, finns det andra lösningar än krig mellan människa och mussla. Ett alternativ är att anlägga mer våtmarker. Våtmarker i närheten av vattendrag ger vattnet någonstans att ta vägen som inte är någon förtvivlad persons villaträdgård.

Ett exempel på att det fungerat att anlägga våtmark för att lösa problemet med ständiga översvämningar från en lokal å finns i Getinge i Halmstads kommun. Suseån svämmade tidigare regelbundet över. Våtmarken byggdes av nöd, men har blivit ett rekreationsområde med promenadstråk och parkbänkar.

Det fina i kråksången med våtmarker är att man kan få många värden för samma summa pengar: gynnsamma förhållanden för fåglar och smådjur, ett effektivt skydd mot de översvämningar som man tyvärr förmodligen kommer att se mer av i framtiden på grund av klimatrelaterade häftiga väderomslag och dessutom rekreationsmöjligheter för människor.

Utöver det fungerar det som en effektiv kolsänka. Här skulle man alltså kunna se mindre risk för översvämningar, få mer varierad natur och värna klimatet på samma gång -- och kanske slippa vara arg på den retliga målarmusslan i Saxån.

Det är av många skäl underligt att man inte storsatsar på våtmarker på de platser i Skåne som ofta drabbas av översvämningar. Kanske blir omställningen dyr, men det är garanterat dyrare i längden med ständiga översvämningar.

Opinion

Alla dessa ungdomssynder

Opinion
Opinion

Har Sveriges nya civilminister Ida Karkiainen gjort en Hitlerhälsning på en fest som tonåring? Har hon eller någon annan i hennes hem lyssnat på vit makt-musik? Enligt sajten Nyheter idag, som ofta publicerar invandringskritiskt material och kommentatorer på högerkanten, ska Karkiainens gester har setts av utomstående.

Visst är det medias uppgift att granska nytillsatta ministrar, men ibland blir det löjligt. Att fråga sig om Ida Karkiainen gjort en stötande gest eller lyssnat på grabbig musik som tonåring är som att fråga sig om tonåringar någonsin visar dålig omdöme, vilket de gör eftersom frontalloben som hjälper dem att tänka igenom beslut inte är färdigutvecklad. Det är svårt att hitta en tonåring som aldrig betett sig dumt och aldrig befunnit sig på ett ställe där någon annan betett sig dumt. Att testa gränser och göra korkade saker är en del av att växa upp.

På 90-talet sålde bandet Ultima Thule 100 000 exemplar av skivan För Fäderneslandet, som av många betecknas som vit makt-musik. Många unga i Skåne lyssnade på bandet utan koppling till vit makt-miljö. Som tonåring är det kul att göra halvförbjudna saker. Alla tonåringar som lyssnar på gangster-rap skjuter inte poliser.

Karkiainen kan för all del be om ursäkt för gesterna, om man nu menar att det hon gjort på en fest som tonåring påverkar hennes lämplighet som minister. Men det är knappast läge för avgångskrav.

Sveriges i opinionen tredje största parti är grundat av nazister och fullt av personer som under tonårstiden tyckte det verkade tufft att vara nationalist. Bland annat gäller det partiledaren. Man skulle med största säkerhet hitta en hel del Ultima Thule på 90-talets blandband hos SD-ledamöter. Det är numera accepterat inom politiken att ha flörtat med vit makt-miljö som ung.

Om man hypotetiskt tänker sig att Karkiainen hade högerextrema åsikter under tonårstiden, men numera är socialdemokrat, är det bara att gratulera till den resan, hon har i så fall gjort framsteg med empati och människosyn.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

IG

Swedbanks lansering av Apple Pay visar på mobil trend

Källa: Pexels
IG Apple Pay har varit tillgängligt på den svenska marknaden sedan hösten 2017. Alla storbanker har dock inte varit lika snabba med att erbjuda den mobila betaltjänsten till sina kunder. Nordea var först ut och bland annat Klarna och Komplett Bank har därefter lagt till tjänsten i sitt utbud. Den 4 december hoppade även Swedbank till slut på tåget, efter två år av dagliga frågor från kunder på företagets Facebooksida.

Varför Swedbank väntat tills nu med att erbjuda betalsättet är svårt att svara på. Kanske lades allt fokus på den egenutvecklade Swedbank Plånbok som länge har haft stöd för Samsung Pay, men alltså inte förrän nyligen även stöder Apple Pay. Oavsett anledning så visar Swedbanks anammande av Apple Pay att mobila applikationer i den svenska finanssektorn är en trend som de största aktörerna inte kan ignorera.

Börshandel och fysisk handel följer trenden

Handel på finansiella marknader är också något som mer och mer görs i mobilen idag. Möjligheten att kunna handla turbowarranter, CFD:s och barriers dygnet runt och på resande fot, är något som alltfler kunder i dag efterfrågar. I Sverige och sex andra europeiska länder lanserades nyligen tjänsten Turbo24, som förutom en webbaserad plattform har lagt stort fokus på mobilappar som stöder alla de funktioner som webbversionen erbjuder. Det har helt enkelt blivit hårdare krav från kunder att appar ska vara lika kraftfulla och ha samma verktyg som desktop-baserade plattformar erbjuder.

I den fysiska handeln är övergången till mobila lösningar som mest påtaglig i Sverige. Det är ingen slump att brittiska nyhetssajten The Telegraph i oktober utnämnde Sverige till världsmästare när det kommer till kontantlösa samhällen. Värdet av de kontanter som cirkulerar i Sverige har sjunkit med 27.5 procent på fyra år. Endast 60 procent hävdar att de använt kontanter över huvud taget den senaste månaden – i Japan är siffran 79 och i USA 70 procent. En av de största vinnarna på privatpersoners preferens att betala med mobilen är Swish som fortsätter ta marknadsandelar. 2014 utfördes 21 miljoner betalningar med Swish och 2018 var siffran 394 miljoner.

Betalningar med kort fortfarande störst

Kortbetalningar är fortfarande det populäraste betalsättet bland svenskar, även om det är betydligt lägre i jämförelse med de flesta andra europeiska länder och framför allt USA. Kortjättarna VISA och Mastercard har försökt simplifiera kortköp online med det nya betaltjänstdirektivet PSD2. Direktivet gör det enklare för konsumenter att verifiera köp, men det har också lett till tekniska utmaningar för e-handlare och betalväxlar att implementera den nya typen av kortköp.

Huruvida de nya direktiven är tillräckliga, och hinner implementeras tillräckligt snabbt, för att på riktigt konkurrera med de mobila betalningsalternativens framfart återstår att se – just nu ser inte den mobila trenden ut att bromsa över huvud taget. Finanssektorn tycks alltså dras mer åt fokus på mobilappar både när det gäller bankärenden, handel på börsen eller betalningar generellt. I alla fall om man ser till de största aktörernas satsning på området och nu senast kundernas rop på bankerna att erbjuda stöd för Apple Pay.

Opinion

Övergrepp på pojkar förtjänar full uppmärksamhet

Opinion
Opinion

Författaren Jonas Gardell varnar i en debattartikel för att sexuella övergrepp på pojkar är betydligt vanligare än man tror, men inte tas på allvar. Övergreppen ses enligt honom som isolerade händelser och inte som mäns våld mot kvinnor och flickor som ett samhällsproblem.

Det är regissören Staffan Hildebrands bekännelser om att han utnyttjat pojkar som hoppats på filmroller eller uppmärksamhet från en vuxen och övergrepp inom svensk ishockey som gör frågan aktuell och Gardell menar att han under åratal försökt uppmärksamma att pojkar utsätts för övergrepp i större skala än man tror.

Han hänvisar till Jesper Fundberg, etnolog och lektor vid Malmö universitet, som menar på att det är vanligare att pojkar och män utsätts för övergrepp av vuxna inom idrotten än flickor och kvinnor. Fundberg hänvisar i sin tur till en doktorsavhandling av Susanne Johansson, som visar att drygt 5 procent av alla aktiva inom idrotten har blivit utsatta för sexuella övergrepp, en mycket obehaglig siffra.

Gardell berättar om att han som femtonåring utnyttjats sexuellt av en gift rektor. När han i vuxen ålder konfronterade honom ska rektorn ha framhållit att han han haft sex med yngre pojkar än så och det var helt frivilligt från deras sida. En av pojkarna var tolv år. Gardells rektor föreföll låtsas för sig själv att ett barn kan ha frivilligt sex med en vuxen man utan att fara illa psykiskt. Kanske är det så gärningsmännen rättfärdigar övergreppen.

Jonas Gardell påpekar att övergrepp på pojkar överraskande nog sorteras in under den svenska strategin för mäns våld mot kvinnor, vilket bidrar till att osynliggöra problemet. För att få överblick över hur många pojkar utsätts för övergrepp inom idrott eller kultur måste den här gruppen kartläggas separat. Endast så kan man få reda på om det är ett stort strukturellt problem. ”Vuxenvärlden vet kort sagt inte hur man ska bemöta en våldtagen pojke” skriver Gardell. Den slarviga kategoriseringen styrker den tesen.

Opinion

Inte glastaket som

Opinion
Opinion

Har svensk politik haft ett glastak som varit svårare att tränga igenom än våra nordiska grannländer? Rent siffermässigt kan det se ut så. Övriga Norden har haft sexton kvinnor på regeringschefsstolen innan det blev Magdalena Andersson som fick kliva upp på den. Ändå sågs länge Sverige som det land som nått längst i jämställdhet.

Gro Harlem Brundtland i Norge var den kvinna som först i de nordiska länderna blev statsminister. Men sedan har det varit en rad som Erna Solheim i Norge, Anneli Jäätteenmäki och Sandra Marin i Finland och Helle Thorning-Schmidt i Danmark och numera Mette Frederiksen i vårt södra grannland för att nämna några.

Men att det dröjt så länge innan Sverige fick sin första kvinnliga statsminister berodde på annat än ett glastak även om det kan ha funnits gubbiga attityder bland en del män i partierna. Anna Greta Leijon hade med stor sannolikhet fått efterträda Olof Palme om han inte mördats och man snabbt tvingades improvisera med Ingvar Carlsson som statsminister. Centerns Karin Söder var beredd axla en sådan roll om partiet hade behållit den starka ställningen under 1970-talet. Mona Sahlin snubblade på egna tillkortakommanden. Anna Lindh var en rätt given efterträdare till Göran Persson om hon inte hade mördats. Och Anna Kinberg Batra hade troligen blivit en utmärkt statsminister om de politiska vindarna varit mer gynnsamma för henne. Annie Lööf har också statsministerkvaliteter men Alliansen har tyvärr begått harakiri som blockerat partiets tillväxt.

Lars J Eriksson

Opinion

Lärare måste kunna undervisa för att sätta betyg

Opinion
Opinion

Man får som lärare inte skrika på, förolämpa eller svära åt skolelever, det är givet. Det har väckt uppmärksamhet att en lärare på Neptuniskolan i Malmö kallat en stökig klass för ”fucking djävla femåringar”. Så får man givetvis inte uttrycka sig.

Läraren har sagt upp sig efter att klippet lagts upp i sociala medier. Huruvida det är lämpligt kan diskuteras. Det finns en fara i att använda uthängning på sociala medier som en utpressningsmetod för att styra lärare i den riktning man vill. Det är lite förvånande att föräldrarna inte ser problemet med det, även om det är begripligt att de inte tyckte om att någon svor åt deras barn.

Det framgår av historien att klassen bytt lärare i ämnet ett antal gånger och eleverna riskerar att bli utan betyg. Klassen ska enligt föräldrar vara ”störig”. Man kan undra hur ”störiga” elever har varit för att läraren ska bli så frustrerad att hen kallar dem femåringar. Att elever stör sönder lektioner handlar inte bara om att det är synd om de elever som vill lära sig något utan också att det blir svårt för läraren att sätta rättvisande betyg. Om elever skriker och kastar suddgummin istället för att göra något, vad ska läraren betygsätta? Det kan bli ett enormt stressmoment, eftersom föräldrarna då istället kan bli missnöjda för att barnet inte får betyg, eller får ett dåligt betyg. Hamnar underbetyget också på Facebook, knutet till lärarens namn?

Alla som jobbat inom skolvärlden vet att föräldrar kan ha så höga krav på deras barns trivsel i skolan att det inverkar menligt på undervisningen. Krav på specialkost, att barnet kan få vara sen eller utebli från lektioner utan konsekvens eller att barnet inte ens vid extremt dåligt beteende ska bli tillrättavisad.

Lärarens beteende var förkastligt, men att hänga ut skolpersonal är ingen bra lösning på missnöje med undervisning. Man kan förvånas över att föräldrarnas oro inte handlar om att barnen skrämmer bort lärare och riskerar underbetyg. Det är ett lika påtagligt problem som ohyfsade lärare.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL