Opinion

Höghastighetståg men på fel sträckning

Opinion
Opinion Det har utbrutit en överbudstävlan mellan alliansregeringen och den röd-gröna oppositionen om infrastruktursatsningar.
PREMIUM

Det har utbrutit en överbudstävlan mellan alliansregeringen och den röd-gröna oppositionen om infrastruktursatsningar. Nyligen presenterade regeringen ett omfattande och finansierat förslag om satsningar på vägar och järnvägar, där det största projektet var Förbifart Stockholm. Vad som däremot inte fanns med i regeringssatsningen var ett förslag om höghastighetståg. Där vill oppositionen redan sätta spadarna i backen, trots att det ännu inte finns något färdigt beslutsunderlag som styrker lönsamheten i satsningen. Dessutom sker satsningen med lånade pengar. I principfrågan är det knappast någon tvekan om att höghastighetståg hör framtiden till. Inte minst såg vi under vulkanaskekrisen, hur sårbart det internationella flyget är. Dessutom är det tveksamt om vi av miljömässiga skäl i framtiden kan flyga i den utsträckning som sker i dag. Därför är det rätt att överväga höghastighetståg i Sverige. Men de röd-gröna partiernas förslag är ytterst illa genomtänkt. Den mest prioriterade sträckningen borde givetvis vara höghastighetståg från Stockholm till Malmö för att på sikt få en förbindelse via Öresundsbron och Fehmarn Bält-bron över till kontinenten. Av outgrundliga skäl lägger de röd-gröna partierna i stället pengarna på höghastighetståg i Göteborgsregionen. De fyras gäng måste ha missat någon geografilektion.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter övergår prenumerationen till ordinarie pris 119 kr/mån. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill. Vänligen notera att fr.o.m. 14 januari 2022 ansvarar Bonnier News AB för kundrelationen samt för behandlingen av dina personuppgifter.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Ett renare Öresund

Opinion
opinion

Den danska regeringen har enats med oppositionen om att göra Öresund till marin nationalpark. Även delar av Lilla Bält ska vara med i projektet. De danska vattnen ska hållas rena nog för att vara badbara, men tanken är ocksp att skydda djur- och växtliv.

Tankarna på att göra Öresund till marin nationalpark har funnits där länge. Frågan blev högaktuell i somras, när miljontals liter rent avloppsvatten rann rakt ut i havet på grund av ett brott på en avloppsledning. När danskarna avråddes från att bada kändes det plötsligt bråttom. Det var dessutom långt ifrån första gången som avlopp flödat rakt ut i Öresund: en byggherre fick tillstånd att släppa ut 290 liter förorenat vatten under ett byggprojekt i Nordhavn, vilket ledde till så intensiva protester från allmänheten att tillståndet drogs tillbaka.

De som bor runt Öresund är vana vid att ha tillgång till sitt hav och vill givetvis att det ska hållas rent.

Sverige bör följa i Danmarks spår: för att det ska vara verkningsfullt måste länderna samarbeta.

I juli 2020 fick länsstyrelsen i Skåne uppdrag av regeringen att utreda möjligheten att ge Öresund marint områdesskydd. För Sveriges del handlar det om naturreservat snarare än om nationalpark. De svenska kriterierna är sådana att det inte går att kombinera en nationalpark med den kommersiella båt- och färjetrafiken i Öresund.

Charlotte Carlsson, projektledare för utredningen, påpekar att det finns risk för att urholka begreppet nationalpark om man tullar på det genom att tillåta sjöfart inom omårdet och att det därför bör undvikas. Det är ett bra argument, och naturreservatsformen är dessutom nära den danska definitionen av marin nationalpark. Även det formatet skulle skapa garantier för området. Även Danmark tittar på formen för skyddet och om det kan bli fråga om nationalpark enligt Unescos kriterier, eller om man får göra sin egen definition.

Oavsett bör det ske i samråd mellan länderna: ett havs båda stränder måste skyddas för att det ska bli effektivt.

Opinion

Dom blir som vi ganska snabbt

Opinion
Krönika.

När SD hade sina landsdagar (deras kongress kallas så) nyligen var det som vanligt invandringen som stod i fokus. Trots att både Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson gör vad de kan för att ge intryck av att SD förändrats och breddats, är det fortfarande motståndet mot invandring och invandrare som är kärnan i SD:s politik.

För 20 år sedan ville SD att alla som invandrat efter 1970 skulle ”skickas hem”. Nu är ”återvandring” ordet på modet. Invandrare som bor här ska förmås att flytta tillbaka till sina ursprungsländer, ”frivilligt”. Den enda metod man offentliggjort är att pengar ska erbjudas som morot. Piskorna avslöjas senare. I andra sammanhang kallas en sådan politik ”repatriering” eller med ett mer brutalt uttryck ”etnisk rensning”.

Vad SD:s motvilja mot invandrare handlar om är inte bara föreställningen att de är mer brottsliga än svenskar med många generationer här. Det viktiga för SD är att invandrare har tagit med sig sin kultur och sina vanor hit och fortsätter tillämpa sina traditioner. De kanske till och med sätter upp en somalisk flagga på balkongen eller studentflaket.

Att de var precis så svenskarna gjorde när de kom till Amerika och att svenskamerikanerna kände sig som delvis svenskar i många generationer kanske inte SD-are tänker på. Åtminstone har de inga invändningar mot att svenskättlingar söker sina rötter här och ibland hissar den svenska flaggan hemma i USA.

Så småningom övertog svenskarna som utvandrat till USA alltmer de amerikanska sederna (som i sig var en mix av många invandrargruppers traditioner, för ursprungsamerikanerna var ju fördrivna till reservat). Så gör också de som invandrat till Sverige, visar såväl erfarenheterna av decenniers invandring som ny forskning. Nationalekonomen Olle Hammar har analyserat data från undersökningen Migrant World Values Survey som omfattar ett stort urval (cirka 8 000 personer) utomeuropeiska invandrare i Sverige, främst från Afghanistan, Eritrea, Iran, Irak, Somalia, Syrien och Turkiet.

I SNS-rapporten ”Migranters attityder och värderingar” visar han att efter tio år i Sverige har invandrare samma syn som svenskar generellt på hur viktigt det är med familj, fritid och politik. Det vill säga familjen blir mindre viktig medan intresset för fritid och politik ökar. Även när det gäller religion, självbestämmande och tillit anpassar de sina värderingar, men det går långsammare. Det är inte så märkligt eftersom det är värderingar där Sverige ofta sticker ut med en högre grad av social tillit, själv­bestämmande och sekularisering jämfört med de flesta andra länder i världen.

Naturligtvis handlar detta om statistiska genomsnitt. Alla förändrar inte sina värderingar lika snabbt. Å andra sidan finns det inte en enda gemensam svensk värdering heller. Det är stor skillnad på exempelvis svenskar som är Jehovas vittnen eller som är ateister.

Den som är orolig över kulturkrockar behöver alltså inte vara det i någon större utsträckning. Människor som flyttar till andra länder tar över en stor del av det nya landets värderingar och vanor efter några år. ”De” blir som ”vi” - på gott och ont.

Yngve Sunesson

Opinion

En tusenårig kontinuitet för domkyrkan

Opinion
Opinion

Stenen som Lunds domkyrka består av bröts på 1100-talet i Stanstorpsgraven i Stenskogen i Höör. Domkyrkan vill tusen år senare bryta ytterligare 10 500 ton sten från samma ställe för att reparera Domkyrkan med. Det vore en trevlig kontinuitet i hämta stenen därifrån.

Länsstyrelsen har kommit fram till att naturmiljön inte är något hinder för att återuppväcka det gamla stenbrottet. Runt 15 kringboende har protesterat, men verkar som det ser ut bli överkörda.

Det är rimligt att känna sig tveksam till buller och åverkan, men i det här fallet borde projektet kunna genomföras med känslighet och lyhördhet, vilket kyrkan borde kunna ansvara för och lägga sig vinn om. Det är dessutom tidsbegränsat, så den störning som uppstår har ett slutdatum.

Alternativet med att köpa in utländsk sten där kvaliteten inte kan garantera är en dålig idé. Om den skulle visa sig hålla sämre än ursprungsstenen kan det bli stora problem med en så gammal byggnad. Utländsk sten kan också brytas med större miljöpåverkan.

Som så ofta med en här typen av projekt gör inte brytandet mest åverkan, utan transporterna till och från brottet. Om man tittar på planerna för återställning, bland annat att temporärt flytta träd och buskar för att sätta tillbaka det när projektet är färdigt så verkar man vara medveten också om att man måste se till att området återställs så nära det ursprungliga naturvärdet som möjligt.

Opinion

Lösningen på musselproblemet

Musslorna på bilden är inte samma som förekommer i texten.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Boende i Marieholm och Reslöv i Eslövs kommun besväras svårt av att Saxån svämmar över. Vattenmassorna kommer allt närmare och folk oroar sig begripligt nog för vad som händer om vattnet kommer för nära deras hus.

Saxån skulle behöva rensas, men det försvåras av att det bor en hotad och fridlyst mussla i ån, målarmusslan, som inte får störas hur som helst. De boende säger frustrerat att det känns som om man får välja mellan att de bor kvar, eller att musslan gör det.

Men, som Robert Andersson som sitter i Saxån-Braåns vattenråd påpekar, finns det andra lösningar än krig mellan människa och mussla. Ett alternativ är att anlägga mer våtmarker. Våtmarker i närheten av vattendrag ger vattnet någonstans att ta vägen som inte är någon förtvivlad persons villaträdgård.

Ett exempel på att det fungerat att anlägga våtmark för att lösa problemet med ständiga översvämningar från en lokal å finns i Getinge i Halmstads kommun. Suseån svämmade tidigare regelbundet över. Våtmarken byggdes av nöd, men har blivit ett rekreationsområde med promenadstråk och parkbänkar.

Det fina i kråksången med våtmarker är att man kan få många värden för samma summa pengar: gynnsamma förhållanden för fåglar och smådjur, ett effektivt skydd mot de översvämningar som man tyvärr förmodligen kommer att se mer av i framtiden på grund av klimatrelaterade häftiga väderomslag och dessutom rekreationsmöjligheter för människor.

Utöver det fungerar det som en effektiv kolsänka. Här skulle man alltså kunna se mindre risk för översvämningar, få mer varierad natur och värna klimatet på samma gång -- och kanske slippa vara arg på den retliga målarmusslan i Saxån.

Det är av många skäl underligt att man inte storsatsar på våtmarker på de platser i Skåne som ofta drabbas av översvämningar. Kanske blir omställningen dyr, men det är garanterat dyrare i längden med ständiga översvämningar.

Opinion

Alla dessa ungdomssynder

Opinion
Opinion

Har Sveriges nya civilminister Ida Karkiainen gjort en Hitlerhälsning på en fest som tonåring? Har hon eller någon annan i hennes hem lyssnat på vit makt-musik? Enligt sajten Nyheter idag, som ofta publicerar invandringskritiskt material och kommentatorer på högerkanten, ska Karkiainens gester har setts av utomstående.

Visst är det medias uppgift att granska nytillsatta ministrar, men ibland blir det löjligt. Att fråga sig om Ida Karkiainen gjort en stötande gest eller lyssnat på grabbig musik som tonåring är som att fråga sig om tonåringar någonsin visar dålig omdöme, vilket de gör eftersom frontalloben som hjälper dem att tänka igenom beslut inte är färdigutvecklad. Det är svårt att hitta en tonåring som aldrig betett sig dumt och aldrig befunnit sig på ett ställe där någon annan betett sig dumt. Att testa gränser och göra korkade saker är en del av att växa upp.

På 90-talet sålde bandet Ultima Thule 100 000 exemplar av skivan För Fäderneslandet, som av många betecknas som vit makt-musik. Många unga i Skåne lyssnade på bandet utan koppling till vit makt-miljö. Som tonåring är det kul att göra halvförbjudna saker. Alla tonåringar som lyssnar på gangster-rap skjuter inte poliser.

Karkiainen kan för all del be om ursäkt för gesterna, om man nu menar att det hon gjort på en fest som tonåring påverkar hennes lämplighet som minister. Men det är knappast läge för avgångskrav.

Sveriges i opinionen tredje största parti är grundat av nazister och fullt av personer som under tonårstiden tyckte det verkade tufft att vara nationalist. Bland annat gäller det partiledaren. Man skulle med största säkerhet hitta en hel del Ultima Thule på 90-talets blandband hos SD-ledamöter. Det är numera accepterat inom politiken att ha flörtat med vit makt-miljö som ung.

Om man hypotetiskt tänker sig att Karkiainen hade högerextrema åsikter under tonårstiden, men numera är socialdemokrat, är det bara att gratulera till den resan, hon har i så fall gjort framsteg med empati och människosyn.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Finanso.se

Bitcoin: vad är sant om krypto-boomen?

Finanso.se Om du inte är en av de som har investerat och följt utvecklingen av Bitcoin under det senaste decenniet kanske du undrar lite vad alla Bitcoin-rubriker egentligen handlar om.

Du har säkert hört talas om det höga värdet på kryptovalutan, och om hur mycket en Bitcoin blivit värd på kort tid. Kanske har du dessutom hört om den plötsliga nedgång som drabbade valutan tidigare i våras, helt utan egentlig förvarning. Vad handlar allt detta om? Vad är Bitcoin? Hur fungerar det och varför svänger värdet så otroligt mycket på kort tid? Här ska vi ta upp lite om krypto-boomen kring Bitcoin.

Det började i Japan

I takt med globaliseringens framfart upptäckte japanen Satoshi Nakamoto att det både fanns ett behov av och en marknad för en obunden valuta, helt decentraliserad från någon stat och fri att skicka över jorden som man ville. Problemet hade länge varit att dessa typer av transaktioner alltid funnits vara osäkra och lätta att korrumpera genom att kopiera valutorna som man skickade. Nakamotos genidrag bestod i vad som kallas asymmetrisk kryptering, vilket i sin tur innebär att en överföring kräver två olika krypteringssteg för att kunna genomföras. För att göra en lång historia kort, Nakamoto lanserade Bitcoin 2009, och det tog 2 år innan ett mynt var värt 1 dollar. Blott 2 år efter detta var en Bitcoin värd $1000 och sedan dess har priset mångdubblats nästintill gränslöst. 2017 nådde en Bitcoin nästan $20,000, men gick sedan stadigt nedåt under det följande året. När pandemin bröt ut i mars 2020 drabbades många statliga, företags- och privata ekonomier hårt medan Bitcoin steg till ett värde av $64,895. I dag är det möjligt att handla med Bitcoin genom att utvinna dem själv, genom att använda sig av olika robotar som Bitcoin Revolution eller helt enkelt genom att köpa dem. Finanso skriver mer om Bitcoin Revolution och annan matnyttig information om du vill investera i kryptovaluta.

En motpol för inflation

Bitcoin har länge fungerat som en motpol för inflation. När ekonomin går nedåt generellt, så visar Bitcoin upp sig som en bättre investering på väg mot nya höjder. Det var bara under en period 2018 som kryptovalutan genomgick en ganska tydlig nedåttrend. Utvecklingen på valutans styrkor under 2020 syns tydligt. Det är därför nu intressant att samtidigt som länder och företag börjar se tillväxt och en starkare ekonomisk uppgång igen, så har Bitcoin-bubblan spruckit som en för högt stigande ballong. Många säger att det var väntat efter den otroliga prisökningen i april, medan det samtidigt finns flera förklaringsmodeller som också kan tillämpas.

Inflation, Kina, Elon Musk och framtiden

Under den senaste veckan har vi sett börsen stiga stadigt, och kanske ger det hopp inför hösten. Det innebär såklart också olika orosmoln, eftersom det i många länder finns ett hål att fylla efter pandemin, vad gäller statliga tillgångar, bland annat, men också i många privatpersoners sparkonton. Till följd av ekonomisk instabilitet kommer politisk instabilitet, och i mindre transparenta länder kan inflationen användas i syfte att täcka dessa kostnader. Vi har redan sett hyperinflation drabba några sydamerikanska länder, och vad som kommer i höst är svårt att förutse. Det är därför mycket märkligt att Bitcoin samtidigt drabbas av en enorm nedgång då detta kan vara en långt säkrare valuta att använda sig av än vad en nationell valuta är. Simultant med nedgången hände dock två saker; Kina förbjöd företag från att möjliggöra betalningar med Bitcoin och Elon Musk twittrade först tvetydligt, sedan desto tydligare, att man inte kommer att kunna köpa sig en Tesla med Bitcoin, vilket man först spekulerade i. Både Musk och Kina har tydligen tillräckligt stora ekonomier för att hota en kryptovaluta, men frågan är om skadan består på lång sikt.

Vad kan man förvänta sig?

Ekonomi är ingen exakt vetenskap, och det finns ingen som egentligen kan teoretisera sig fram till en sanning om vad som kommer att ske inom världsekonomin under de närmsta åren. Som vi lärt oss under 2020 kan otroligt dramatiska omvälvningar sätta hela världen ur balans på bara ett par dagar, och denna lärdom är något vi alla bör ta med oss när vi investerar för framtiden. Bitcoin är, precis som alla liknande investeringar i form av aktier, fonder och värdepapper, eller för den delen en bostad eller mark, aldrig en säker investering. Det finns tydliga tendenser som pekar på fortsatt uppgång under några år framöver, men det finns precis lika tydliga tecken på att den ekonomiska bubbla av evig tillväxt som vi lever i idag, förr eller senare kommer att spricka.

Opinion

Övergrepp på pojkar förtjänar full uppmärksamhet

Opinion
Opinion

Författaren Jonas Gardell varnar i en debattartikel för att sexuella övergrepp på pojkar är betydligt vanligare än man tror, men inte tas på allvar. Övergreppen ses enligt honom som isolerade händelser och inte som mäns våld mot kvinnor och flickor som ett samhällsproblem.

Det är regissören Staffan Hildebrands bekännelser om att han utnyttjat pojkar som hoppats på filmroller eller uppmärksamhet från en vuxen och övergrepp inom svensk ishockey som gör frågan aktuell och Gardell menar att han under åratal försökt uppmärksamma att pojkar utsätts för övergrepp i större skala än man tror.

Han hänvisar till Jesper Fundberg, etnolog och lektor vid Malmö universitet, som menar på att det är vanligare att pojkar och män utsätts för övergrepp av vuxna inom idrotten än flickor och kvinnor. Fundberg hänvisar i sin tur till en doktorsavhandling av Susanne Johansson, som visar att drygt 5 procent av alla aktiva inom idrotten har blivit utsatta för sexuella övergrepp, en mycket obehaglig siffra.

Gardell berättar om att han som femtonåring utnyttjats sexuellt av en gift rektor. När han i vuxen ålder konfronterade honom ska rektorn ha framhållit att han han haft sex med yngre pojkar än så och det var helt frivilligt från deras sida. En av pojkarna var tolv år. Gardells rektor föreföll låtsas för sig själv att ett barn kan ha frivilligt sex med en vuxen man utan att fara illa psykiskt. Kanske är det så gärningsmännen rättfärdigar övergreppen.

Jonas Gardell påpekar att övergrepp på pojkar överraskande nog sorteras in under den svenska strategin för mäns våld mot kvinnor, vilket bidrar till att osynliggöra problemet. För att få överblick över hur många pojkar utsätts för övergrepp inom idrott eller kultur måste den här gruppen kartläggas separat. Endast så kan man få reda på om det är ett stort strukturellt problem. ”Vuxenvärlden vet kort sagt inte hur man ska bemöta en våldtagen pojke” skriver Gardell. Den slarviga kategoriseringen styrker den tesen.

Opinion

Inte glastaket som

Opinion
Opinion

Har svensk politik haft ett glastak som varit svårare att tränga igenom än våra nordiska grannländer? Rent siffermässigt kan det se ut så. Övriga Norden har haft sexton kvinnor på regeringschefsstolen innan det blev Magdalena Andersson som fick kliva upp på den. Ändå sågs länge Sverige som det land som nått längst i jämställdhet.

Gro Harlem Brundtland i Norge var den kvinna som först i de nordiska länderna blev statsminister. Men sedan har det varit en rad som Erna Solheim i Norge, Anneli Jäätteenmäki och Sandra Marin i Finland och Helle Thorning-Schmidt i Danmark och numera Mette Frederiksen i vårt södra grannland för att nämna några.

Men att det dröjt så länge innan Sverige fick sin första kvinnliga statsminister berodde på annat än ett glastak även om det kan ha funnits gubbiga attityder bland en del män i partierna. Anna Greta Leijon hade med stor sannolikhet fått efterträda Olof Palme om han inte mördats och man snabbt tvingades improvisera med Ingvar Carlsson som statsminister. Centerns Karin Söder var beredd axla en sådan roll om partiet hade behållit den starka ställningen under 1970-talet. Mona Sahlin snubblade på egna tillkortakommanden. Anna Lindh var en rätt given efterträdare till Göran Persson om hon inte hade mördats. Och Anna Kinberg Batra hade troligen blivit en utmärkt statsminister om de politiska vindarna varit mer gynnsamma för henne. Annie Lööf har också statsministerkvaliteter men Alliansen har tyvärr begått harakiri som blockerat partiets tillväxt.

Lars J Eriksson

Opinion

Lärare måste kunna undervisa för att sätta betyg

Opinion
Opinion

Man får som lärare inte skrika på, förolämpa eller svära åt skolelever, det är givet. Det har väckt uppmärksamhet att en lärare på Neptuniskolan i Malmö kallat en stökig klass för ”fucking djävla femåringar”. Så får man givetvis inte uttrycka sig.

Läraren har sagt upp sig efter att klippet lagts upp i sociala medier. Huruvida det är lämpligt kan diskuteras. Det finns en fara i att använda uthängning på sociala medier som en utpressningsmetod för att styra lärare i den riktning man vill. Det är lite förvånande att föräldrarna inte ser problemet med det, även om det är begripligt att de inte tyckte om att någon svor åt deras barn.

Det framgår av historien att klassen bytt lärare i ämnet ett antal gånger och eleverna riskerar att bli utan betyg. Klassen ska enligt föräldrar vara ”störig”. Man kan undra hur ”störiga” elever har varit för att läraren ska bli så frustrerad att hen kallar dem femåringar. Att elever stör sönder lektioner handlar inte bara om att det är synd om de elever som vill lära sig något utan också att det blir svårt för läraren att sätta rättvisande betyg. Om elever skriker och kastar suddgummin istället för att göra något, vad ska läraren betygsätta? Det kan bli ett enormt stressmoment, eftersom föräldrarna då istället kan bli missnöjda för att barnet inte får betyg, eller får ett dåligt betyg. Hamnar underbetyget också på Facebook, knutet till lärarens namn?

Alla som jobbat inom skolvärlden vet att föräldrar kan ha så höga krav på deras barns trivsel i skolan att det inverkar menligt på undervisningen. Krav på specialkost, att barnet kan få vara sen eller utebli från lektioner utan konsekvens eller att barnet inte ens vid extremt dåligt beteende ska bli tillrättavisad.

Lärarens beteende var förkastligt, men att hänga ut skolpersonal är ingen bra lösning på missnöje med undervisning. Man kan förvånas över att föräldrarnas oro inte handlar om att barnen skrämmer bort lärare och riskerar underbetyg. Det är ett lika påtagligt problem som ohyfsade lärare.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL