SM i långdistans i triathlon- tävlingsberättelsen!

I lördags körde jag min huvudtävling för 2014 nämligen SM i långdistans i triathlon uppe i Motala. SM var även VM kval då VM i långdistans går på samma bana som SM gick på i år. Min målsättning var att försöka få en plats i VM 2015 och för det krävdes det topp 18 i min ålders kategori 30-34.

Dagarna innan tävlingen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig då det var mycket som skulle ordnas och en dag var jag hemma 23:30 från mitt löppass och det blev inte bättre när min cykel gick sönder på torsdagen och vi skulle åka klockan 9 på fredagen. Men efter lite utav en Macgyver lagning som innehöll tejp, svordomar (många!), nästan lite tårar och buntband fick jag min bakväxel att fungera igen men jag var verkligen nervös innan min provisoriska lösning var klar. En kort runda på torsdagen och den verkade fungera bra eller egentligen så växlade den bättre nu än innan kabelproblemen började.

Jag körde upp med två klubbkamrater och familjen fick stanna hemma denna gången då det är en bit att köra till Motala speciellt med en son som precis fyllt tre och säger att hans tålamod är slut när man viker ner på yttre ringvägen med bilen när man kommer ifrån Oxie.

I Motala bodde vi ett hus med andra klubbmedlemmar och där man  det blev en bra uppladdning med likasinnade. Men tack vare vädret och vattentemperaturen i Vättern handlade det mesta utav snacket om det skulle bli 4000 m , 3000 m eller inställd simning. Det blev en tidig kväll och efter lite pasta och salta chips så somnade jag snabbt.

På tävlingsmorgonen åt jag och lätt frukost och byte om till tävlingskläderna och rullade ner till starten. Innan starten ville jag få min frambroms undersökt utav mekanikerna som fanns på plats men tyvärr för min del så fungerade min frambroms inte som den skulle och det gick inte att laga heller men den fungerade men inte bra då den låste sig när man bromsade och gick ej tillbaka. Men det var bara att gilla läget och gå och checka in cykeln och förberedda sig.

Klockan 8:00 en timme innan start fick vi informationen att det blev en nerkortad simning och det var ganska väntat med en nerkortad simning. Fram till starten blev det små fixande med sakerna i växlingsområdet. Innan starten gick jag ner och hoppade i vattnet och värmde upp och det kändes bra! 16 grader låter kallt men jag upplevde inte vattnet som speciellt kallt och det var lugnt på ytan. Jag bestämde mig för att starta längst ut till vänster och medvetet få en lite längre banan men lugnare och jag fick helt rätt fram till första bojen som vi skulle runda där blev det lite fight och jag blev lite kall på ryggen men tänkte inte mer på det. Simningen kändes ok men farten verkade lite låg när jag såg tiden på klockan när jag steg upp ur vattnet. När jag skulle försöka dra ner min dragkedja upptäckte jag att den redan var nere så kylan jag hade känt under simningen var förmodligen att någon hade lyckats att dra ner snöret och öppnat min dragkedja på våtdräkten.

Första växlingen gick ok och jag valde att ta på mig min vinterväst men att skippa mina handskar då de var kortfingrade och tänkte att de förmodligen inte skulle hjälpa speciellt mycket. På väg ut ur Motala öppnade himmeln sig och det regnade mycket. Cykelbanan var en platt 3 varvsbanan vilket jag gillar och jag började plocka placeringar rätt fort och första varvet hade jag ett snitt på 37,9 vilket. När jag började cykla ut på andra varvet tänkte jag att nu borde det gå fortare men efter någon kilometer märkte jag att det hade börjat att blåsa mycket och snitthastigheten sjönk men jag fortsatte att plocka placeringar så jag visste att jag cyklade bra. På väg in till Motala tyckte jaga att det började kännas konstigt med vänsterbenet när jag trampade och när jag tittade ner så såg jag att vevarmen höll på lossna. Känslan i magen var inte bra med tanke på att jag hade 40 km kvar att cykla. Jag fick stanna  och hoppa av och försöka fixa vevarmen men att använda finmotorik med 10 stycken djupfrysta korvar går sådär men jag får på vevarmen och det verkar fungerar. Dock på tredje varvet har vevarmen lossnat igen och denna gången spänner jag den mycket hårdare och hoppas på det bästa.

Kylan började nu bli påtaglig då jag inte kunde få upp korken på flaskan eller öppna mina gel och inför de sista 20 km började jag få ont i magen. Men nu var det inte mycket kvar utav cyklingen och det verkade som om cykeln skulle hålla! När jag kom in växlingsområdet för andra gången gjorde jag nog min långsammaste växling någonsin. Fingrarna fungerade inte riktigt men annars hade västen varit till stor hjälp och kylan var mest i händerna. Jag tog två beslut som jag aldrig gjort förut på en tävling det första var att ta på mig en löparjacka och det andra var att ta mina strumpor på händerna istället för på fötterna. Bägge två skulle visa sig vara bra val eller i alla fall under tävlingen mina fötter hade nog gärna haft strumporna på sig och sluppit skavsåren som nu pryder mina fötter!

Direkt när jag kom ut på löpningen stod det en toalett och jag bestämde mig för att kissa och det behövde jag verkligen. Magsmärtan jag hade haft under cyklingen försvann men jag fick lite panik när klockan visade att jag hade kissat i över 90 sekunder det är roligt när man får ”reptilhjärna” och små saker som egentligen spelar någon större roll helt plötsligt dyker.

I början känns benen lite stela men det flyter ändå på bra och jag löper i en jämn hastighet precis under 4:30 tempo. Mitt mål var att löpa med en snabbare snitthastighet än i Sövde och det gick bra. De första 10 kilometerna flöt på bra och även om jag inte plockade speciellt många placeringar kändes det bra. Jag stannade en gång och drack lite energidryck vilket medförde att jag fick håll men jag kunde löpa vidare med det. Vid vändpunkten kändes allt ok men jag hade inte en aning om hur jag låg till förutom att jag låg tvåa i klubbmästerskapet men i VM- kvalet eller SM visste jag inte hur jag låg till. Vid vätskestationen vid 15 km gick jag över till den bästa sportdrycken som finns nämligen avslagen Coca Cola, det fungerar alltid. Benen kändes fortfarande bra och snitthastigheten höll sig precis under 4:30 tempo och vid varvningen såg jag att jag hade knappat in mycket på Simon och tänkte om jag verkligen försökte skulle jag kanske hinna ifatt innan mål och bestämde mig för att försöka och jag helt plötsligt gick kilometer tiderna ner till 4:10 min/km och jag pressade mig verkligen. Jag började plocka en hel del placeringar och det var inte många som höll samma tempo men efter 27 km löpning kom man till ett fält där jag vill se Simon men han var borta och då försvann lite utav viljan att pressa mig och kilometer tiderna sjönk nu till 4:40-4:50 och nu ville jag bara överleva till målet. Nu började fötterna verkligen göra ont men kylan kände jag inte av. De sista kilometerna började jag att se lite konstigt och det började fladdra lite vitt och svart i ögonvrån så jag hade nog pressat mig hårt det sista varvet på löpningen.

Det vare en skön känsla att passera mållinjen och först då kom all smärta och jag föll ihop en hög och sjukvårdarna kom fram och frågade hur jag mådde och om jag hade tappat känseln mitt svar var tyvärr känner jag allt och det gjorde ont! I målområdet blev jag led till en stol och fick en varm filt över mig och jag blev väldigt förvånad när Simon helt plötsligt kom i mål efter mig. Jag var helt säker på att jag inte hade löpt förbi honom och förstod inte vad som hade hänt. Tyvärr för Simons del hade han löpt fel på sista varvet annars hade vi nog haft en hård kamp in på målrakan!

Jag kom i mål på 21 plats utav alla deltagare och på 13:e plats i tävlingsklassen men då var det 2 stycken som inte har svenskt medborgarskap och inte räknas i SM tävlingen. I min åldersklass 30-34 kom jag på 3:e plats och min Vm biljett var klar!

Det tog mig 6 timmar och 42 minuter att genomföra loppet och det var ruggiga förhållanden med 16 grader i vattnet, 11-12 grader i luften med regn men att skriva detta blogginlägg har nog tagit över 8 timmar spritt över 2 dagar med en  treårig son som bland annat har frågat mig varför man äter igelkottar i Frankrike?  Jag vet inte vilket som har varit jobbigast!

120 dagar kvar!

Idag är det 120 dagar kvar till SM på långdistans i triathlon. Distansen som långdistans SM går på är 4 km simning, 120km cykling och den avslutande löpningen är på 30 km. Inom triathlonvärlden är distansen mer känd som Nice distansen efter som det på 80 och 90 talet gick en tävling i den franska staden Nice som då var lika viktig som Ironman Hawaii. Anledningen till att SM går på den Nice distansen och inte Ironman distansen (3,8 km simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning) är att VM i långdistans kommer att gå i Motala 2015. Det är lite rörigt med olika aktörer som hävdar att de anordnar VM men enkelt förklarat så kan man säga att den tävlingen som har mest prestige inom långdistans triathlon är utan tvekan Ironman Hawaii. Men Ironman är bara ett varumärke som ägs utav ett företag medan det är ITU ( Internationella triathlonförbundet) som är ansvarig för triathlontävlingarna i OS. ITU står bakom det VM i långdistans som kommer till Motala 2015. Eftersom det är ITU som håller i VM 2015 representerar man sitt land och måste då tävla i landslagsdress vilket man inte behöver på tävlingar som arrangeras utav Ironman.

2015 kommer alltså VM att arrangeras i Sverige och ett utav målen jag har denna säsong blir att försöka vinna en startplats i VM på SM i år. På VM kommer det att finnas olika klasser dels proffs sen blir man indelad efter ålder så om jag lyckas kvala kommer jag att tävla i M30-34 nästa år. Jag vet inte om motionsklass är något speciellt svenskt för i de flesta andra länderna har man åldersklasser och sedan elit vilket underlättar för arrangörerna.

 

xtriathlon_SM.jpg.pagespeed.ic.UflNPTJbSE

I SM kommer jag att representera min klubb Heleneholms IF Tri Team och jag hoppas att klubben kommer att ha många deltagare! Detta är en ypperlig chans om att få vara med om ett stort mästerskap inom triathlon!

Veckans träning som har gått har varit bra med bland annat 7,8 km simning. Jag simmar de flesta utav mina pass på Oxievångsbadet som är ett fint litet bad dock är bassängen bara 25 meter det gör att jag i denna veckan har gjort 312 längder. Klubben har träningstider inne på Aq va kul på tisdagar, torsdagar, fredagar samt tränarleda träningar på söndagar men de har min fru förtur och det är hon värd!