VM finalen i triathlon!

Jag och frun har precis sett damerna final i världscupen och det blev tyvärr ingen spännande tillställning då Gwen Jörgensen från Usa sprang hem det och det har hon gjort flera gånger under säsongen. Under cyklingen såg det ett tag ut att bli spännande då hon tappade från 60 sekunder till 70 till 85 men sen kom det en grupp och räddade henne. Väl ute på löpningen låg hon runt 75 sekunder efter ledarna och med den formen hon har har är det inga problem att hämta in och det stod ganska tidigt klart att hon skulle fixa det än en gång och visst är hon en värdig mästarinna men tyvärr blir loppen lite tråkiga att titta på när det känns klart innan löpningen har börjat. Vi får hoppas på att Lisa Kan komma tillbaka och få de andra tjejerna att cykla lite snabbare nästa säsong!

Men om det ibland blir lite tråkigt att se damernas lopp tack vare suveräne Jörgensen känns männens lopp mycket öppnare! Imorgon 20:00 avgörs männens lopp och flera kan bli världsmästare. I början på året var Javier Gomez överlägsen och han såg oslagbar ut men under de senast loppet har bröderna Brownlee kommit tillbaka starkt. Om jag har förstått allt rätt så ”räcker” det att Gomez kommer topp 5 så är VM titeln klar Men om han kommer utanför topp 5 och Jonathan Brownlee vinner så blir Jonathan ny världsmästare men Jonathan har aldrig slagit sin storebror på olympiskdistans och i bakgrunden lurar Mola och Murray som även de gärna tar en vinst! Det ska bli riktigt roligt att se! För att kunna se måste man skapa ett konto på www.triathlonlive.com. Jag har själv ett säsongskort och är verkligen nöjd med det då man kan se alla lopp samt lopp från tidigare år när man vill.

Min egen träning har varit hård den senaste veckan och jag har varit seg i kroppen. Ett hårt cykelpass i onsdags där jag snittade 45,3 km/h i 15 km och idag blev 10 km under 36 minuter. Det känns bra i kroppen dock finns inte den där riktiga farten där i kroppen men om jag ska vara ärlig så tränar jag inte för att kunna springa 10 km fort heller.

10547468_10152368018078129_4578233821734375586_n

För att sätta min tid i perspektiv kommer vinnaren imorgon säkert att springa 10 km under 30 minuter! U23 Vinnaren från igår sprang 10 km på 31 minuter och et var efter 1500m simning och 40 km cykel! Nu är det 14 dagar kvar till min tävling i Danmark och det börjar kännas bra!

 

SM i långdistans i triathlon- tävlingsberättelsen!

I lördags körde jag min huvudtävling för 2014 nämligen SM i långdistans i triathlon uppe i Motala. SM var även VM kval då VM i långdistans går på samma bana som SM gick på i år. Min målsättning var att försöka få en plats i VM 2015 och för det krävdes det topp 18 i min ålders kategori 30-34.

Dagarna innan tävlingen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig då det var mycket som skulle ordnas och en dag var jag hemma 23:30 från mitt löppass och det blev inte bättre när min cykel gick sönder på torsdagen och vi skulle åka klockan 9 på fredagen. Men efter lite utav en Macgyver lagning som innehöll tejp, svordomar (många!), nästan lite tårar och buntband fick jag min bakväxel att fungera igen men jag var verkligen nervös innan min provisoriska lösning var klar. En kort runda på torsdagen och den verkade fungera bra eller egentligen så växlade den bättre nu än innan kabelproblemen började.

Jag körde upp med två klubbkamrater och familjen fick stanna hemma denna gången då det är en bit att köra till Motala speciellt med en son som precis fyllt tre och säger att hans tålamod är slut när man viker ner på yttre ringvägen med bilen när man kommer ifrån Oxie.

I Motala bodde vi ett hus med andra klubbmedlemmar och där man  det blev en bra uppladdning med likasinnade. Men tack vare vädret och vattentemperaturen i Vättern handlade det mesta utav snacket om det skulle bli 4000 m , 3000 m eller inställd simning. Det blev en tidig kväll och efter lite pasta och salta chips så somnade jag snabbt.

På tävlingsmorgonen åt jag och lätt frukost och byte om till tävlingskläderna och rullade ner till starten. Innan starten ville jag få min frambroms undersökt utav mekanikerna som fanns på plats men tyvärr för min del så fungerade min frambroms inte som den skulle och det gick inte att laga heller men den fungerade men inte bra då den låste sig när man bromsade och gick ej tillbaka. Men det var bara att gilla läget och gå och checka in cykeln och förberedda sig.

Klockan 8:00 en timme innan start fick vi informationen att det blev en nerkortad simning och det var ganska väntat med en nerkortad simning. Fram till starten blev det små fixande med sakerna i växlingsområdet. Innan starten gick jag ner och hoppade i vattnet och värmde upp och det kändes bra! 16 grader låter kallt men jag upplevde inte vattnet som speciellt kallt och det var lugnt på ytan. Jag bestämde mig för att starta längst ut till vänster och medvetet få en lite längre banan men lugnare och jag fick helt rätt fram till första bojen som vi skulle runda där blev det lite fight och jag blev lite kall på ryggen men tänkte inte mer på det. Simningen kändes ok men farten verkade lite låg när jag såg tiden på klockan när jag steg upp ur vattnet. När jag skulle försöka dra ner min dragkedja upptäckte jag att den redan var nere så kylan jag hade känt under simningen var förmodligen att någon hade lyckats att dra ner snöret och öppnat min dragkedja på våtdräkten.

Första växlingen gick ok och jag valde att ta på mig min vinterväst men att skippa mina handskar då de var kortfingrade och tänkte att de förmodligen inte skulle hjälpa speciellt mycket. På väg ut ur Motala öppnade himmeln sig och det regnade mycket. Cykelbanan var en platt 3 varvsbanan vilket jag gillar och jag började plocka placeringar rätt fort och första varvet hade jag ett snitt på 37,9 vilket. När jag började cykla ut på andra varvet tänkte jag att nu borde det gå fortare men efter någon kilometer märkte jag att det hade börjat att blåsa mycket och snitthastigheten sjönk men jag fortsatte att plocka placeringar så jag visste att jag cyklade bra. På väg in till Motala tyckte jaga att det började kännas konstigt med vänsterbenet när jag trampade och när jag tittade ner så såg jag att vevarmen höll på lossna. Känslan i magen var inte bra med tanke på att jag hade 40 km kvar att cykla. Jag fick stanna  och hoppa av och försöka fixa vevarmen men att använda finmotorik med 10 stycken djupfrysta korvar går sådär men jag får på vevarmen och det verkar fungerar. Dock på tredje varvet har vevarmen lossnat igen och denna gången spänner jag den mycket hårdare och hoppas på det bästa.

Kylan började nu bli påtaglig då jag inte kunde få upp korken på flaskan eller öppna mina gel och inför de sista 20 km började jag få ont i magen. Men nu var det inte mycket kvar utav cyklingen och det verkade som om cykeln skulle hålla! När jag kom in växlingsområdet för andra gången gjorde jag nog min långsammaste växling någonsin. Fingrarna fungerade inte riktigt men annars hade västen varit till stor hjälp och kylan var mest i händerna. Jag tog två beslut som jag aldrig gjort förut på en tävling det första var att ta på mig en löparjacka och det andra var att ta mina strumpor på händerna istället för på fötterna. Bägge två skulle visa sig vara bra val eller i alla fall under tävlingen mina fötter hade nog gärna haft strumporna på sig och sluppit skavsåren som nu pryder mina fötter!

Direkt när jag kom ut på löpningen stod det en toalett och jag bestämde mig för att kissa och det behövde jag verkligen. Magsmärtan jag hade haft under cyklingen försvann men jag fick lite panik när klockan visade att jag hade kissat i över 90 sekunder det är roligt när man får ”reptilhjärna” och små saker som egentligen spelar någon större roll helt plötsligt dyker.

I början känns benen lite stela men det flyter ändå på bra och jag löper i en jämn hastighet precis under 4:30 tempo. Mitt mål var att löpa med en snabbare snitthastighet än i Sövde och det gick bra. De första 10 kilometerna flöt på bra och även om jag inte plockade speciellt många placeringar kändes det bra. Jag stannade en gång och drack lite energidryck vilket medförde att jag fick håll men jag kunde löpa vidare med det. Vid vändpunkten kändes allt ok men jag hade inte en aning om hur jag låg till förutom att jag låg tvåa i klubbmästerskapet men i VM- kvalet eller SM visste jag inte hur jag låg till. Vid vätskestationen vid 15 km gick jag över till den bästa sportdrycken som finns nämligen avslagen Coca Cola, det fungerar alltid. Benen kändes fortfarande bra och snitthastigheten höll sig precis under 4:30 tempo och vid varvningen såg jag att jag hade knappat in mycket på Simon och tänkte om jag verkligen försökte skulle jag kanske hinna ifatt innan mål och bestämde mig för att försöka och jag helt plötsligt gick kilometer tiderna ner till 4:10 min/km och jag pressade mig verkligen. Jag började plocka en hel del placeringar och det var inte många som höll samma tempo men efter 27 km löpning kom man till ett fält där jag vill se Simon men han var borta och då försvann lite utav viljan att pressa mig och kilometer tiderna sjönk nu till 4:40-4:50 och nu ville jag bara överleva till målet. Nu började fötterna verkligen göra ont men kylan kände jag inte av. De sista kilometerna började jag att se lite konstigt och det började fladdra lite vitt och svart i ögonvrån så jag hade nog pressat mig hårt det sista varvet på löpningen.

Det vare en skön känsla att passera mållinjen och först då kom all smärta och jag föll ihop en hög och sjukvårdarna kom fram och frågade hur jag mådde och om jag hade tappat känseln mitt svar var tyvärr känner jag allt och det gjorde ont! I målområdet blev jag led till en stol och fick en varm filt över mig och jag blev väldigt förvånad när Simon helt plötsligt kom i mål efter mig. Jag var helt säker på att jag inte hade löpt förbi honom och förstod inte vad som hade hänt. Tyvärr för Simons del hade han löpt fel på sista varvet annars hade vi nog haft en hård kamp in på målrakan!

Jag kom i mål på 21 plats utav alla deltagare och på 13:e plats i tävlingsklassen men då var det 2 stycken som inte har svenskt medborgarskap och inte räknas i SM tävlingen. I min åldersklass 30-34 kom jag på 3:e plats och min Vm biljett var klar!

Det tog mig 6 timmar och 42 minuter att genomföra loppet och det var ruggiga förhållanden med 16 grader i vattnet, 11-12 grader i luften med regn men att skriva detta blogginlägg har nog tagit över 8 timmar spritt över 2 dagar med en  treårig son som bland annat har frågat mig varför man äter igelkottar i Frankrike?  Jag vet inte vilket som har varit jobbigast!

Inom de närmsta veckorna hade jag tänkt att skriva lite mer om triathlon. Jag hade tänkt börja att skriva om de olika distanserna som finns inom triathlon. Triathlon är som de flesta vet simning, cykling och löpning. Nuförtiden är det den vanligaste ordningen men så har det inte alltid varit. Standarden är dock att man börjar med simningen, cyklar sedan och avslutar med löpning. Förr i tiden var distanserna även de mycket mer olika men när man försökte bli en olympisk idrott (som ITU lyckades med 2000) var man tvungen att ha en standard. De vanligaste distanserna är:

Sprint 400 m (alternativt 750 m tävlingsklasser) simning, 20 km cykling och 5 km löpning

Olympiskdistans 1500 m simning, 40 km cykling och 10 km löpning

Halv Ironman (eller 70.3 som WTC vill att det ska heta) 1930 m simning, 90 km cykling och 21,1 km löpning

Långdistans (Nice distansen efter staden där det gick en stor tävling på 80- och 90- talet) 4000 m simning, 120 km cykling och 30 km löpning

Ironman 3860 m simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning

Det finns ibland lite olika regler beroende på vilken distans man tävlar i. För motionärer eller åldersklasser (internationellt finns det inte motionärsklasser utan man tävlar i åldersklasser eller som senior/proffs/elit) brukar det nästan alltid vara så kallad non drafting med det menas att man inte får lov att cykla för nära varandra och man får lov att cykla på en tempo/triathloncykel. I OS är det tillåtet att cykla i klunga, det såg de flesta som tittade på Lisa Nordén i London 2012. Men så har det inte alltid varit förr var det non drafting men till slut gick det inte att ha non drafting allt eftersom simningen på tävlingarna blev jämnare och 30-40 personer kom upp ur vattnet inom 30 sekunder då gick det inte att ha ett mellan rum på 10 meter mellan varje deltagare eftersom folk inte stod och väntade.

Internationella triathlon förbundet (ITU) försöker att få en tävling till på OS och det är stafett som verkligen är roligt att titta på! Men för att få igenom det kommer de behöva ändra OS distansen till sprint och det är därför man ser fler och fler sprint tävlingar som ITU anordnar. Bland annat har Stockholmstävlingen varit sprint även om den var olympiskdistans förra året. Stafetten går till så att man är fyra deltagare i varje lag, 2 kvinnor och 2 män och distanserna brukar vara korta och tävlingarna är verkligen roliga att titta på! På länken nedan kan man se VM från Hamburg från förra året:

http://www.svtplay.se/video/1332545/21-7-15-00

Den mest kända tävlingen är Hawaii Ironman och som namnet säger går den på Hawaii på ön Kona. Hawaii Ironman räknas som VM på distansen men det är inte ITU som anodnar tävlingen utan ett företag som heter WTC. För att få deltaga på Hawaii måste man kvala dit och det finns flera Ironman tävlingar runt om i världen där man har chansen att kvala. I norden finns det en i Kalmar och en i Köpenhamn. På Ironman tävlingarna brukar det vara runt 2000 deltagare och vissa tävlingar säljer slut på minuter. Men det finns fler aktörer som anordnar tävlingar på samma distans men de får inte heta Ironman eftersom företaget har copyright på det. Challenge är den näst största arrangören och de samarbetar med det europeiska triathlonförbundet (ETU) och om Hawaii är WTC huvudtävling har Challenge en tävling som går Roth i Tyskland med 3500 deltagare. Roth var tidigare en Ironman tävling men Challenge är nu familjeägt. 2014 tog det 3 minuter och 20 sekunder för att sälja slut platserna till Roth. Ironman tävlingarna brukar kosta runt 4500 kr att delta i men det finns billigare oftast anordnas de utav mindre arrangörerna.