Snart är det två veckor sedan EM!

Imorgon har det gått två veckor sedan jag tävlade i EM i Polen. Det har varit två veckor med semester med familjen i Karlskrona som verkligen har varit sköna! Jag har fortfarande inte tittat på resultatlistan från EM och tror nog jag kommer göra det i veckan men nu har det börjat att sjunka in lite. Det blev alltså en andra plats och en tid på 9 timmar och 21 minuter två resultat både placering och tidsmässigt men jag är fortfarande inte nöjd med min löpning. Värmen tog för mycket från mig, tyvärr men så var det! Men visst är jag nöjd men det var inget perfekt lopp! Men här kommer lite bilder från tävlingen

fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl

Jag hade tidigare bestämt mig för om jag var ensamm på upploppet skulle jag gå och njut istället för att bara löpa på! Sagt och gjort och det är något jag verkligen kan rekommendera!

Tävlingsberättelsen från ETU långdistans mästerskapet i Poznan!

Detta inlägget blir bara enbart tävlingen (nästan) och när jag kommit hem från semestern kommer del två om själva resan till Poznan!

Beslutet för mig att gå på Ironmandistansen igen efter några års uppehåll kom efter VM i Motala förra året som avgjordes på en lite kortare distans (4 km sim-120 km cykel- 30 km löpning). På tävlingen i Motala fungerade cyklingen men framförallt löpningen bra och jag blev sugen att prova Ironmandistansen igen (att bägge barnen är äldre kan också spela roll). Men vad fanns då för alternativ? Kalmar och Köpenhamn så klart men jag är inte speciellt förtjust i företaget som driver de tävlingarna (även om de har en tävling som är deras som jag någon gång skulle vilja genomföra). Det finns vissa brutala som jag gärna hade gjort Norseman är en av de (har haft otur med lotteriet) men det är en hel del som ska klaffa med familjen och jobb. Förra året lyckades Camilla Lindholm i min klubb Heleneholms IF TriTeam att vinna EM guld och då föddes idén med att EM kanske skulle varit kul! Jag kollade upp vart det skulle gå osv och förbundet gick med på att jag tävlade för Sverige (Jippi!) Men här kommer en den korta versionen av tävlingsberättelsen!

20160723_105256

Bilden ovan är före bilden! Snabb, snygg och ett riktigt fartmonster!

Klockan ringde på 05:05 och jag gick upp direkt. Jag hade sovit sådär och det är helt normalt innan en tävling. Det blev en kopp kaffe och lite youghurt till frukost mer vill jag inte ha på tävlingsmorgonen. Jag tog på mig landslagsdressen och packade det sista i min väska och begav mig ner till starten (den korta versionen). Allting var klart sedan dagen innan och jag tog det lugn och gick upp och pumpade däcken. Vägen vi skulle cykla på var väldigt fin och jämn så jag drog i upp mot 9 bar. Personen bredvid mig var i samma tävlingsklass som mig och hade på sig en Ironman Kona 2015 finisher tröja på sig (typiskt 🙂 annars visste jag inte mycket om startfältet jag hade sett något namn som jag sett tidigare i Motala (en från Frankrike) men annars var det inte många jag kände igen.

Simningen var i en sjö mitt i Poznan som används till rodd detta medförde att banan var mycket enkel och rak. Längs med simningen stod det dessutom längdangivelser som började på 2000 m och sedan 1750 osv. I min startvåg var det cirka 250 st och jag gjorde nu ett taktiskt val med att lägg mig ganska långt till ut till vänster och få lite längre simningen (kanske 10-20 m) men förhoppningsvis lite lugnare och precis så blev det. Ett par bra fötter att följa och simningen kändes verkligen kanon! Min nya våtdräkt är nog ett utav de bättre köpen 2016. Vid vändpunkten av banan bestämde jag mig för att kolla klockan och då visade den 27 minuter något och då tänkte jag bara oj kan det verkligen gått så bra med simningen? Då var det bara att fortsätta! Mycket roligare än så var inte simningen! En stor anledning till att den kändes bra kanske beror på att de tre senaste veckorna har jag försökt simma mycket minst 4-5 pass i veckan och det kändes verkligen behagligt i  vattnet! Tiden blev 56 minuter och självklart var den kort 🙂 jag kan inte simma 3,8 km på 57 minuter men jag tror banan har varit runt 3,4-3,5 (?) Garmin visade 3,6 km så då vet vi alla att den absolut inte har varit 3,6 km för den klockan har inte visat rätt på utomhussimningen i år!

startpoznan

T1 hade jag lite oflyt när jag drog ner dragkedjan på min våtdräkt så fastnade ”snöret” på ryggen i dragkedjan på tridräkten i den stora dragkedjan (hängde ni med?) där stod jag som ett fån och fick inte av mig våtdräkten men då kom jag på att tridräkten har ett snabblås om jag kan koppla av snöret men då blir dräkten ”öppen” på ryggen men för mig gör det inget då dräkten är lite tight. Jag hade valt att ha skorna i påsen och tog på de och sprang mot cykeln. Valet med skorna var enkelt då jag var nära att krasha i ett kravallstaket på VM i Motala för att person och jag själv försökte trixa med cykelskorna. På en Ironman ger jag mig själv mer tid att ta det lugnt både i T1 och T2.

Cykelbanan började med en backe sen en högersväng och sen var det i stort sett en rak väg en vändpunkt en rak väg en högersväng en vändpunkt och en vänstersväng. Kanske lite svårt förklarat men som ett L och det var två filer i bägge riktningar så detta var nog den bästa cykelbanan om man tänker på utrymme som jag kört på! Planen innan var att försöka cykla runt 5 timmar kanske det viktigaste jag hade i min plan vara att vara fräsch inför löpningen och inte cykla för hårt för att sedan gå ett maraton. Jag hade medvetet valt att inte köra med watt utan på känsla och lyssna på kroppen. Min puls skulle jag försöka hålla nere under cykeldelen för att ha energi kvar på löpningen.

IMG-20160724-WA0001

Cykelbanan var 4 varv så jag delade naturligtvis upp den i 4 delar där tanken var att komma in i ett skönt flow det första varvet sedan hålla ihop de två efterkommande varven och bestämma mig de sista 4,5 milen om jag skulle öka eller sakta ner för att komma fräsch till löpningen. En sak som slog mig på första varvet var att värmen började komma ordentligt. Det fanns en digital tempmätare vid motorvägen som visade 23 grader i luften 47 grader på marken på första varvet och den svarta asfalten blev snabbt varm. Vinden på cykeldelen var ganska lugn man hade kanske lite motvind ut till vändpunkten och lite medvind hem vilket självklart är att föredra om det nu ska blåsa.

Andra varvet kändes också bra och egentligen så var det enda som började bekymra mig värmen. Det blev lite varmare hela tiden och framförallt temperaturen på vägen blev varmare och då kanske man undrar vad spelar det för roll? Jag upplevde det som strålningsvärmen från den svarta asfalten gjorde att det var riktigt varmt under cyklingen och efter 70 km började jag plocka vattenflaskor vid varje vätskestation för att hälla över mig för att svalka av mig detta medför ju att man bli blöt och det svalkar av en! Dock så suger ”dämpningen” i tridräkten upp vattnet och medför skav där man kanske inte vill ha skav om man nu vill ha det någonstans. På tredje varvet in mot Poznan visade det sig att det var 26 grader i luften och jag tror det var 60 grader på marken.

På sista varvet beslöt jag mig för att försöka hålla runt 35 km/h ut mot vändpunkten för att sedan öka om benen kändes bra. Nu hade jag än en gång en liten dipp i humöret men när vändpunkten kom ökade jag lite och det kändes bra! Jag tror att jag har en väldigt jämn fart med runt 35 km/h ut till vändpunkten för att sedan hålla runt 37 km/h in igen på alla varven.

IMG-20160724-WA0009

En bild utav världens bästa hejarklack eller en del av den!

Nu hade jag några små dippar i humöret och det är helt normalt för jag tror att nästan alla någon gång under de 18 milen på cykeln har en liten svacka men det är bara att kämpa mot! Jag tyckte dock att i det stora hela var det som väntat 18 mil är långt och jag tycker det blir tråkigt vissa delar av cyklingen.

Jag hoppade av cykeln efter 4 timmar och 56 minuter och nu skulle jag äntligen få springa! Det visade sig att min medelpuls hade varit 138 och inte en enda gång uppe i över 147 som jag hade satt som absolut max.

T2 var inga problem och jag hade rutinerat nog lagt ner en solkräm i påsen som jag var glad för så jag kunde smörja mig och dessutom kleta ner min solglasögon, riktigt rutinerat! Att få bort solkräm från ett par solglasögon när man är svettig och kladdig är som att ha medvind på både vägen ut från Malmö och sedan medvind när man cyklar hem.

IMG-20160724-WA0014

Jag fick reda på av min hejarklack att jag låg på 4:e plats och nu började min jakt! Det var nu under löpningen jag skulle avgöra och försöka klättra bland placeringarna! Jag valde att hitta en skön rytm och hålla den men nu började det bli riktigt varmt. Jag öppnade dock i ett behagligt tempo (4:30 km/min) och jag hade som plan att löpa runt 3:10-3:20 utan större problem. Det enda som oroade mig var som sagt värmen så jag fortsatte att vid varje vätskekontroll att ta vatten och hälla över mig för att svalka mig jag sprang också i de vattenridåer som arrangörerna satt ut. Löpbanan var den också en 4 varvsbana  och jag kände mig stor och stark den första milen och fick och hålla igen. Placeringsmässigt kändes det som om inte mycket hände jag tror nog jag löpte förbi en från Storbritannien men jag hade sett en från Polen framför mig och fransmannen som varit med i Motala var framför mig.

Löpbanan var ganska jobbig med mycket skiftande underlag bland annat kullersten, asfalt och smala grusstigar. Skorna var blöta efter kanske 5 km så det plaskades en hel del på löpningen! Efter cirka 15 kilometer märker jag att jag tagit in lite på fransmannen. När banan går ut på grusstig där det är riktigt varmt kommer jag ifatt och bestämmer mig för att ta det lite lugnare i några sekunder sedan göra en snabb passering. Precis så blev det och när jag tittade bakåt efter några kilometer såg jag inte honom. Problemet var nu att jag började må illa och värmen hade verkligen slagit till.

löppoz

Löpningen gick som sagt på skiftande underlag och här ser jag ut som ett proffs med ledcykel och allt! Det kanske lurade någon men cyklisten är till för personen bakom mig som kom trea i proffsklassen men det ser ju ut som om cyklisten har koll på mig 🙂

Inför sista varvet fick jag reda av Hanna att jag hade 5 minuter upp till ledaren och 10 minuter ner till 3:an. Då bestämde jag mig illa kvickt att vinna kommer jag bara göra om ledaren gör bort sig. Nu hade värmen tagit en hel del av mig och målet var bara att ta sig runt det sista varvet. Jag beslöt mig för att gå 30 sekunder varannan kilometer och vid vätskekontroller om så behövdes. Kilometertiderna var nu över 5:00 tempo men jag tänkte rent logiskt om jag nu ledde med 10 minuter (vilket skulle visa sig vara fel 🙂 så har jag råd att göra kanske 5:30 per kilometer för då måste den personen som är bakom mig göra 4:30 tempo vilket jag kanske inte trodde någon hade i sig i värmen. Nu gick jag kanske 100 m vid varje kilometer men jag kände att jag hade kontroll över det. Jag skulle fixa att ta mig i mål utan att behöva gå hela vägen så länge jag körde på min plan.

De två sista kilometerna var riktigt sköna och jag hade sedan länge bestämt mig för om det fanns chans då skulle jag gå i mål och njuta på målrakan! Det blev precis så! Jag kunde lugnt gå ner längs med Målrakan och faktiskt njuta lite! Jag hade gjort precis det jag ville göra! Komma topp 3 och förbättra min tid på Ironmandistansen! Sluttid blev 9 timmar och 21 minuter och den avslutande maran gjorde jag på 3 timmar och 24 minuter. Jag vet inte vad jag hade upp till 1:an eller vad jag hade ner till 3:an och just nu spelar det ingen roll för jag är väldigt stolt över mitt lopp och hur jag genomförde det!

IMG-20160724-WA0033IMG-20160724-WA0035IMG-20160724-WA0036

Mycket stolt över min prestation men jag ger mig inte 10/10 för jag kan fixa detta snabbare det vet jag! Jag kan både cykla lite snabbare och löpa snabbare! Ett tecken på det är att jag inte har speciellt ont i benen så här dagen efter och det har man om man löper bra! 🙂 Men 3:24 på maran är ju helt ok!

efterbild

Kommer ni ihåg den snabba och snygga fartmaskinen i början på inlägget! Så här är känslorna efter ett lopp när man ska cykla hem de 6 kilometerna till lägenheten. Den blöta dräkten har skavt fint och jag har lite ont när jag sitter på cykeln!

Påsken är slut och snart börjar säsongen på riktigt!

Nu är påsken snart över och våren står vid dörren! Det börjas att märkas och det är skönt! Der ser ut som om det blir två tävlingar under april och det är Heleneholms IF Halvmarathon och Klippan Duathlon. Det är två lite mindre tävlingar men roliga! Klippan tävlingen är en personlig favorit eftersom det är ett skönt gäng och banan är riktigt rolig och tuff! Löptävlingen får jag se hur jag tacklar om jag cyklar ett pass innan eller försöker köra den hårt. Jag har inte bestämt mig än hur jag ska göra om jag ska försöka löpa så fort jag kan till en viss puls eller om jag bara ska köra så hårt jag kan.

Benen känns lite slitna nu efter tre ritkigt bra löppass med ett fart i lördags (10 km), distans igår (25 km) och ett med backintervaller idag (8km) så nu känns benen lite sega men det blir fokus på simning och cykel nu i några dagar och då brukar man kunna återhämta sig lite!

Lång vecka!

Efter tisdagens långpass (för mig) på cykeln följde jag upp veckan med att simma 4 000 m på onsdagen och sen löpa 30 km på torsdagen så det har varit en lång vecka! Simningen var sådär jag vet om att jag egentligen skulle behöva simma mer jag tror att om jag skulle investera 100 träningstimmar i bassängen skulle jag förbättra mig med kanske 3-7 minuter ( bakom dessa siffror finns det ingen vetenskap bakom!) på Ironman simningen eller 7 minuter är kanske för mycket men säg 3-5 minuter. Men om jag skulle lägga de 100 träningstimmarna på antingen löpningen eller cykla tror jag att jag skulle/kommer få tillbaka mer än 3-5 minuter. Jag är ganska säker på att skillnaden mellan en bra och dålig löpningen på Ironmandistansen är mycket mer än 3-5 minuter på löpningen tror jag att det kan vara skillnaden mellan ett 3:15:00 maraton eller 3:45:00 maraton.

Cyklingen är likadan men här gäller det att vara mer taktisk för en bra cykeldel på en tävling följs inte av en dålig löpning för oftast har man cyklat för hårt. Det är här jag litar på min egen känsla för jag har haft pass där jag inte är i närheten av att nå den puls eller de watt jag ska kunna hålla och ändå vara helt slut medan jag andra dagar kan jag malla på utan problem och det kvittar hur hårt jag kör benen klarar bara av mer och mer!

Dock är vikten utav simningen stor beroende på vilken distans man tävlar på! Desto kortare distans desto mer spelar simningen in speciellt bland proffs och elit. Att tappa 3 minuter på en halv Ironman kan vara svårt att hämta igen men att tappa 6-7 minuter på en Ironman är lättare att ta igen. Eftersom det är en lång dag på en Ironman kan mycket gå fel och har man och följer en bra plan har man mycket att tjäna på det!

Nu har jag inte full koll på schemat men jag tror att det är en vecka med mer fart igen!

 

Lite ny utrustning!

De senaste veckorna har jag köpt lite ny utrustning nämligen en ny sadel och en wattmätare. Nu är inte utrustning helt ny utan jag har hittat bägge på nätet begagnat och jag tycker själv att jag har gjort riktiga klipp! Speciellt wattmätaren som är en Powertap (navbaserat i bakhjulet). Nu kan jag kombinera den med min Ibike och på tävling bara ha min Ibike som nu sitter på Cyclocrossen under vinter halvåret. Totalt för bakhjul och sadel har jag betalat cirka 2000 kr och bara ett nytt Powertaphjul kostar 7800 :- kr på Wiggle visserligen med den nya versionen av nav men det jag har köpt fungerar utmärkt! Det finns mycket bra begagnat speciellt om man vet var man ska leta! Jag har två favoriter ebay och en dansk facebooksida där man kan göra riktiga klipp speciellt om man jämför med priserna i Sverige! Utbudet är mycket större i vårt grannland så passa på att titta där innan ni köper något!

Min träning går lite som väntat jag följer schemat som jag får men känner själv att det jag slarvar mest med är kosten så nu under november blir det skärpning på det!

IMG_20151102_135256

Idagvar jag ute och cyklade lite mer än 5 mil och jag höll mig inom alla zoner som jag skulle!

Inom de närmsta veckorna hade jag tänkt att skriva lite mer om triathlon. Jag hade tänkt börja att skriva om de olika distanserna som finns inom triathlon. Triathlon är som de flesta vet simning, cykling och löpning. Nuförtiden är det den vanligaste ordningen men så har det inte alltid varit. Standarden är dock att man börjar med simningen, cyklar sedan och avslutar med löpning. Förr i tiden var distanserna även de mycket mer olika men när man försökte bli en olympisk idrott (som ITU lyckades med 2000) var man tvungen att ha en standard. De vanligaste distanserna är:

Sprint 400 m (alternativt 750 m tävlingsklasser) simning, 20 km cykling och 5 km löpning

Olympiskdistans 1500 m simning, 40 km cykling och 10 km löpning

Halv Ironman (eller 70.3 som WTC vill att det ska heta) 1930 m simning, 90 km cykling och 21,1 km löpning

Långdistans (Nice distansen efter staden där det gick en stor tävling på 80- och 90- talet) 4000 m simning, 120 km cykling och 30 km löpning

Ironman 3860 m simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning

Det finns ibland lite olika regler beroende på vilken distans man tävlar i. För motionärer eller åldersklasser (internationellt finns det inte motionärsklasser utan man tävlar i åldersklasser eller som senior/proffs/elit) brukar det nästan alltid vara så kallad non drafting med det menas att man inte får lov att cykla för nära varandra och man får lov att cykla på en tempo/triathloncykel. I OS är det tillåtet att cykla i klunga, det såg de flesta som tittade på Lisa Nordén i London 2012. Men så har det inte alltid varit förr var det non drafting men till slut gick det inte att ha non drafting allt eftersom simningen på tävlingarna blev jämnare och 30-40 personer kom upp ur vattnet inom 30 sekunder då gick det inte att ha ett mellan rum på 10 meter mellan varje deltagare eftersom folk inte stod och väntade.

Internationella triathlon förbundet (ITU) försöker att få en tävling till på OS och det är stafett som verkligen är roligt att titta på! Men för att få igenom det kommer de behöva ändra OS distansen till sprint och det är därför man ser fler och fler sprint tävlingar som ITU anordnar. Bland annat har Stockholmstävlingen varit sprint även om den var olympiskdistans förra året. Stafetten går till så att man är fyra deltagare i varje lag, 2 kvinnor och 2 män och distanserna brukar vara korta och tävlingarna är verkligen roliga att titta på! På länken nedan kan man se VM från Hamburg från förra året:

http://www.svtplay.se/video/1332545/21-7-15-00

Den mest kända tävlingen är Hawaii Ironman och som namnet säger går den på Hawaii på ön Kona. Hawaii Ironman räknas som VM på distansen men det är inte ITU som anodnar tävlingen utan ett företag som heter WTC. För att få deltaga på Hawaii måste man kvala dit och det finns flera Ironman tävlingar runt om i världen där man har chansen att kvala. I norden finns det en i Kalmar och en i Köpenhamn. På Ironman tävlingarna brukar det vara runt 2000 deltagare och vissa tävlingar säljer slut på minuter. Men det finns fler aktörer som anordnar tävlingar på samma distans men de får inte heta Ironman eftersom företaget har copyright på det. Challenge är den näst största arrangören och de samarbetar med det europeiska triathlonförbundet (ETU) och om Hawaii är WTC huvudtävling har Challenge en tävling som går Roth i Tyskland med 3500 deltagare. Roth var tidigare en Ironman tävling men Challenge är nu familjeägt. 2014 tog det 3 minuter och 20 sekunder för att sälja slut platserna till Roth. Ironman tävlingarna brukar kosta runt 4500 kr att delta i men det finns billigare oftast anordnas de utav mindre arrangörerna.