Tävlingsberättelsen från ETU långdistans mästerskapet i Poznan!

Detta inlägget blir bara enbart tävlingen (nästan) och när jag kommit hem från semestern kommer del två om själva resan till Poznan!

Beslutet för mig att gå på Ironmandistansen igen efter några års uppehåll kom efter VM i Motala förra året som avgjordes på en lite kortare distans (4 km sim-120 km cykel- 30 km löpning). På tävlingen i Motala fungerade cyklingen men framförallt löpningen bra och jag blev sugen att prova Ironmandistansen igen (att bägge barnen är äldre kan också spela roll). Men vad fanns då för alternativ? Kalmar och Köpenhamn så klart men jag är inte speciellt förtjust i företaget som driver de tävlingarna (även om de har en tävling som är deras som jag någon gång skulle vilja genomföra). Det finns vissa brutala som jag gärna hade gjort Norseman är en av de (har haft otur med lotteriet) men det är en hel del som ska klaffa med familjen och jobb. Förra året lyckades Camilla Lindholm i min klubb Heleneholms IF TriTeam att vinna EM guld och då föddes idén med att EM kanske skulle varit kul! Jag kollade upp vart det skulle gå osv och förbundet gick med på att jag tävlade för Sverige (Jippi!) Men här kommer en den korta versionen av tävlingsberättelsen!

20160723_105256

Bilden ovan är före bilden! Snabb, snygg och ett riktigt fartmonster!

Klockan ringde på 05:05 och jag gick upp direkt. Jag hade sovit sådär och det är helt normalt innan en tävling. Det blev en kopp kaffe och lite youghurt till frukost mer vill jag inte ha på tävlingsmorgonen. Jag tog på mig landslagsdressen och packade det sista i min väska och begav mig ner till starten (den korta versionen). Allting var klart sedan dagen innan och jag tog det lugn och gick upp och pumpade däcken. Vägen vi skulle cykla på var väldigt fin och jämn så jag drog i upp mot 9 bar. Personen bredvid mig var i samma tävlingsklass som mig och hade på sig en Ironman Kona 2015 finisher tröja på sig (typiskt 🙂 annars visste jag inte mycket om startfältet jag hade sett något namn som jag sett tidigare i Motala (en från Frankrike) men annars var det inte många jag kände igen.

Simningen var i en sjö mitt i Poznan som används till rodd detta medförde att banan var mycket enkel och rak. Längs med simningen stod det dessutom längdangivelser som började på 2000 m och sedan 1750 osv. I min startvåg var det cirka 250 st och jag gjorde nu ett taktiskt val med att lägg mig ganska långt till ut till vänster och få lite längre simningen (kanske 10-20 m) men förhoppningsvis lite lugnare och precis så blev det. Ett par bra fötter att följa och simningen kändes verkligen kanon! Min nya våtdräkt är nog ett utav de bättre köpen 2016. Vid vändpunkten av banan bestämde jag mig för att kolla klockan och då visade den 27 minuter något och då tänkte jag bara oj kan det verkligen gått så bra med simningen? Då var det bara att fortsätta! Mycket roligare än så var inte simningen! En stor anledning till att den kändes bra kanske beror på att de tre senaste veckorna har jag försökt simma mycket minst 4-5 pass i veckan och det kändes verkligen behagligt i  vattnet! Tiden blev 56 minuter och självklart var den kort 🙂 jag kan inte simma 3,8 km på 57 minuter men jag tror banan har varit runt 3,4-3,5 (?) Garmin visade 3,6 km så då vet vi alla att den absolut inte har varit 3,6 km för den klockan har inte visat rätt på utomhussimningen i år!

startpoznan

T1 hade jag lite oflyt när jag drog ner dragkedjan på min våtdräkt så fastnade ”snöret” på ryggen i dragkedjan på tridräkten i den stora dragkedjan (hängde ni med?) där stod jag som ett fån och fick inte av mig våtdräkten men då kom jag på att tridräkten har ett snabblås om jag kan koppla av snöret men då blir dräkten ”öppen” på ryggen men för mig gör det inget då dräkten är lite tight. Jag hade valt att ha skorna i påsen och tog på de och sprang mot cykeln. Valet med skorna var enkelt då jag var nära att krasha i ett kravallstaket på VM i Motala för att person och jag själv försökte trixa med cykelskorna. På en Ironman ger jag mig själv mer tid att ta det lugnt både i T1 och T2.

Cykelbanan började med en backe sen en högersväng och sen var det i stort sett en rak väg en vändpunkt en rak väg en högersväng en vändpunkt och en vänstersväng. Kanske lite svårt förklarat men som ett L och det var två filer i bägge riktningar så detta var nog den bästa cykelbanan om man tänker på utrymme som jag kört på! Planen innan var att försöka cykla runt 5 timmar kanske det viktigaste jag hade i min plan vara att vara fräsch inför löpningen och inte cykla för hårt för att sedan gå ett maraton. Jag hade medvetet valt att inte köra med watt utan på känsla och lyssna på kroppen. Min puls skulle jag försöka hålla nere under cykeldelen för att ha energi kvar på löpningen.

IMG-20160724-WA0001

Cykelbanan var 4 varv så jag delade naturligtvis upp den i 4 delar där tanken var att komma in i ett skönt flow det första varvet sedan hålla ihop de två efterkommande varven och bestämma mig de sista 4,5 milen om jag skulle öka eller sakta ner för att komma fräsch till löpningen. En sak som slog mig på första varvet var att värmen började komma ordentligt. Det fanns en digital tempmätare vid motorvägen som visade 23 grader i luften 47 grader på marken på första varvet och den svarta asfalten blev snabbt varm. Vinden på cykeldelen var ganska lugn man hade kanske lite motvind ut till vändpunkten och lite medvind hem vilket självklart är att föredra om det nu ska blåsa.

Andra varvet kändes också bra och egentligen så var det enda som började bekymra mig värmen. Det blev lite varmare hela tiden och framförallt temperaturen på vägen blev varmare och då kanske man undrar vad spelar det för roll? Jag upplevde det som strålningsvärmen från den svarta asfalten gjorde att det var riktigt varmt under cyklingen och efter 70 km började jag plocka vattenflaskor vid varje vätskestation för att hälla över mig för att svalka av mig detta medför ju att man bli blöt och det svalkar av en! Dock så suger ”dämpningen” i tridräkten upp vattnet och medför skav där man kanske inte vill ha skav om man nu vill ha det någonstans. På tredje varvet in mot Poznan visade det sig att det var 26 grader i luften och jag tror det var 60 grader på marken.

På sista varvet beslöt jag mig för att försöka hålla runt 35 km/h ut mot vändpunkten för att sedan öka om benen kändes bra. Nu hade jag än en gång en liten dipp i humöret men när vändpunkten kom ökade jag lite och det kändes bra! Jag tror att jag har en väldigt jämn fart med runt 35 km/h ut till vändpunkten för att sedan hålla runt 37 km/h in igen på alla varven.

IMG-20160724-WA0009

En bild utav världens bästa hejarklack eller en del av den!

Nu hade jag några små dippar i humöret och det är helt normalt för jag tror att nästan alla någon gång under de 18 milen på cykeln har en liten svacka men det är bara att kämpa mot! Jag tyckte dock att i det stora hela var det som väntat 18 mil är långt och jag tycker det blir tråkigt vissa delar av cyklingen.

Jag hoppade av cykeln efter 4 timmar och 56 minuter och nu skulle jag äntligen få springa! Det visade sig att min medelpuls hade varit 138 och inte en enda gång uppe i över 147 som jag hade satt som absolut max.

T2 var inga problem och jag hade rutinerat nog lagt ner en solkräm i påsen som jag var glad för så jag kunde smörja mig och dessutom kleta ner min solglasögon, riktigt rutinerat! Att få bort solkräm från ett par solglasögon när man är svettig och kladdig är som att ha medvind på både vägen ut från Malmö och sedan medvind när man cyklar hem.

IMG-20160724-WA0014

Jag fick reda på av min hejarklack att jag låg på 4:e plats och nu började min jakt! Det var nu under löpningen jag skulle avgöra och försöka klättra bland placeringarna! Jag valde att hitta en skön rytm och hålla den men nu började det bli riktigt varmt. Jag öppnade dock i ett behagligt tempo (4:30 km/min) och jag hade som plan att löpa runt 3:10-3:20 utan större problem. Det enda som oroade mig var som sagt värmen så jag fortsatte att vid varje vätskekontroll att ta vatten och hälla över mig för att svalka mig jag sprang också i de vattenridåer som arrangörerna satt ut. Löpbanan var den också en 4 varvsbana  och jag kände mig stor och stark den första milen och fick och hålla igen. Placeringsmässigt kändes det som om inte mycket hände jag tror nog jag löpte förbi en från Storbritannien men jag hade sett en från Polen framför mig och fransmannen som varit med i Motala var framför mig.

Löpbanan var ganska jobbig med mycket skiftande underlag bland annat kullersten, asfalt och smala grusstigar. Skorna var blöta efter kanske 5 km så det plaskades en hel del på löpningen! Efter cirka 15 kilometer märker jag att jag tagit in lite på fransmannen. När banan går ut på grusstig där det är riktigt varmt kommer jag ifatt och bestämmer mig för att ta det lite lugnare i några sekunder sedan göra en snabb passering. Precis så blev det och när jag tittade bakåt efter några kilometer såg jag inte honom. Problemet var nu att jag började må illa och värmen hade verkligen slagit till.

löppoz

Löpningen gick som sagt på skiftande underlag och här ser jag ut som ett proffs med ledcykel och allt! Det kanske lurade någon men cyklisten är till för personen bakom mig som kom trea i proffsklassen men det ser ju ut som om cyklisten har koll på mig 🙂

Inför sista varvet fick jag reda av Hanna att jag hade 5 minuter upp till ledaren och 10 minuter ner till 3:an. Då bestämde jag mig illa kvickt att vinna kommer jag bara göra om ledaren gör bort sig. Nu hade värmen tagit en hel del av mig och målet var bara att ta sig runt det sista varvet. Jag beslöt mig för att gå 30 sekunder varannan kilometer och vid vätskekontroller om så behövdes. Kilometertiderna var nu över 5:00 tempo men jag tänkte rent logiskt om jag nu ledde med 10 minuter (vilket skulle visa sig vara fel 🙂 så har jag råd att göra kanske 5:30 per kilometer för då måste den personen som är bakom mig göra 4:30 tempo vilket jag kanske inte trodde någon hade i sig i värmen. Nu gick jag kanske 100 m vid varje kilometer men jag kände att jag hade kontroll över det. Jag skulle fixa att ta mig i mål utan att behöva gå hela vägen så länge jag körde på min plan.

De två sista kilometerna var riktigt sköna och jag hade sedan länge bestämt mig för om det fanns chans då skulle jag gå i mål och njuta på målrakan! Det blev precis så! Jag kunde lugnt gå ner längs med Målrakan och faktiskt njuta lite! Jag hade gjort precis det jag ville göra! Komma topp 3 och förbättra min tid på Ironmandistansen! Sluttid blev 9 timmar och 21 minuter och den avslutande maran gjorde jag på 3 timmar och 24 minuter. Jag vet inte vad jag hade upp till 1:an eller vad jag hade ner till 3:an och just nu spelar det ingen roll för jag är väldigt stolt över mitt lopp och hur jag genomförde det!

IMG-20160724-WA0033IMG-20160724-WA0035IMG-20160724-WA0036

Mycket stolt över min prestation men jag ger mig inte 10/10 för jag kan fixa detta snabbare det vet jag! Jag kan både cykla lite snabbare och löpa snabbare! Ett tecken på det är att jag inte har speciellt ont i benen så här dagen efter och det har man om man löper bra! 🙂 Men 3:24 på maran är ju helt ok!

efterbild

Kommer ni ihåg den snabba och snygga fartmaskinen i början på inlägget! Så här är känslorna efter ett lopp när man ska cykla hem de 6 kilometerna till lägenheten. Den blöta dräkten har skavt fint och jag har lite ont när jag sitter på cykeln!

Berlin marathon 2015 Sub 3, del 1

Detta inlägget kommer bli långt därför blir det två delar:

Berlin maraton var mitt sista lopp på 2015 års tävlingssäsong. När jag anmälde mig på hösten 2014 var jag lite tveksam eftersom att tävlingssäsongen blir väldigt lång när man kör den första viktiga tävlingen i juni och sedan tävlar man hela tiden fram till och med slutet på september. Men jag anmälde mig i lotteriet med min tid från 2012 som var 2:59:53 och jag blev en utav de 40 000 (75 000 ansökte om en startplats) som fick äran att starta Berlin maraton. Men jag var inte själv utan både frun och hennes syster fick en plats.

Hela helgen började redan på fredagen då vi åkte ner till Berlin med bil. Resan gick smidigt dock gjorde vi ett misstag här när vi inte gick på expot direkt och hämtade startnummert utan väntade tills på lördagen. Nu tog vi det ganska lugnt och gick och åt på kvällen vid en utav de mycket trevliga och billiga restuaranger som låg vid Ostkreusst. Efter det att vi hade ätit gick vi och handlade mat till våra frukostar. När man tycker det är roligt att gå i livsmedelsbutiker utomlands hhar ens intressen ändrats lite sen man var tonåring. Vi hade löst boendet i Berlin med att hyra en lägenhet och det gick super bra!

På lördagen åkte vi till mässområdet för att hämta våra startnummer. Mässan var vid den gamla flygplatsen och var den största jag någonsin varit på! Flera hangar utav träningsmaterial främst löpning. Det var super mycket folk här men för att vara så mycket folk gick det smidigt och registreringen flöt på med tysk precision. Efter några timmar var det dags att lämna området och åka upp i stan för att hitta något att äta. Det är smidigt att åka runt i Berlin tack vare deras tunnelbana/snabbtåg och man kan ta sig runt snabbt. Egentligen gjorde vi en massa nybörjar misstag när min personliga uppfattning inför långlopp är att man ska stå och gå så lite som möjligt dagen innan och vila. Nu for vi runt i halva Berlin istället och tittadei affärer och andra sevärdheter.

På kvällen laddade jag med Sushi och det var verkligen gott och kändes som ganska lätt och snällt mat för kroppen. Jag har efter flera års tävlandet hittat vad som passar mig bäst och det är att inte vräka i sig mat dagarna innan utan jag äter kanske lite mer än normalt och mest vanlig mat och sedan ser jag till att jag har druckit tillräckligt och två, tre dagar innan tävling tar jag och dricker vatten där jag har tillsatt mineraltabletter.

På tävlingsmorgonen har jag alltid super svårt att få i mig mat och så var det denna gången med. En mycket lätt frukost som till slut blev en banan och lite youghurt ochh apelsin juice var det dags att röra sig mot starten.