Malmöloppet

Idag löpte jag Malmöloppet som en del av den sista hårdare träningen inför Polen. Jag visste inte vart formen var eller om jag hade någon riktigt fart i benen eller jag misstänkte att jag inte hade det! I alla fall ingen PB fart! Jag, sonen och svärmor laddade upp med 4 timmars torskfiske som gav några torskar vilket alltid är kul! Sen var det dags att byta om och jogga bort till starten från svärföräldrarna.

Innan tävlingen hade jag satt 37 minuter som en tid jag borde klara av och när jag träffade klubbkamraten Johan innan kom vi överens om att försöka hålla samma tempo som vi hade på duathlon SM och det var typ 3:36 min/km. Jag körde med min TomTom klocka idag och har aldrig gjort det för man ställde in den på tävling och 10 km och trodde det skulle fungera bra.

För att göra en kort sammanfattning så skulle jag nog testat klockans inställningar innan för nu fick jag bara fram en meny där distansen stod och inget tempo osv så det blev en old school löpning på känsla. Jag hade lite tankar på att försöka göra negativ andra halva alltså snabbare andra halva men det blev svårt när jag inte såg tiden på klockan. Johan stack iväg snabbt som bara den och jag skulle inte få se honom mer än slutet på loppet. Första delen av loppet var ganska enkelt och snabb sprunget medan andra delen var lite trixigare.

Negativa splits kunde jag bara glömma och det var inte bara jag utan för topp 10 såg dte ut såhär:

1.-36 sek

2-22 sek

3- 1 min 42 sek

4- 26 sek

5- 43 sek

6- 37 sek

7- 1 min 31 sek

8- 34 sek

9 ingen 5 k tid

10- 26 sek

11- 50 sek

Jag på 12:e plats 37 sekunder tappade jag men ser man mot de som var framför mig var det ändå ok! I det stora hela är jag nöjd med loppet, tiden är ok och med den träningen och den typen av träning är jag inte snabbare men 12:a i tävlingsklassen är ok.

Jag börjar bli riktigt nöjd med det hårsvallet med!

 

Helsingborg triathlon-tävlingsberättelsen och timmarna efteråt!

Exakt en vecka efter Sövde var det dags för årets andra triathlontävling och det var en ny tävling i nämligen Helsingborg triathlon som stod på schemat. Det är första året som tävlingen går i detta formatet. Jag anmälde mig till sprintdistansen då jag tycker de är riktigt roliga att köra. Jag och frun bestämde oss för att Matilda fick leka med farmor och farfar och att Vilmer fick följa med. Inför tävlingen hade det inte varit någon speciell träning det enda jag skulle testa var att köra med mitt diskhjul. Diskhjulet har jag undvikit länge eftersom med vårt gamla cykelställ till bilen krävdes det att man hade ett extra hjul med sig då diskhjulet inte kunde sitta fast på taket. Men med vårt nya cykelställ varv detta i-landsproblem löst!

Tanken var att vi skulle åka ganska tidigt för att vara uppe i tid och inte behöva stressa men som de flesta småbarnsföräldrar vet går det nästan aldrig som man planerat! Målet var att vara där runt 08:30 verkligheten var att jag var där 09:00 när allt var stängt osv men tack vare väldigt förstående funktionärer så löste allt sig eller egentligen nästan allt för när jag sist i växlingsområdet stod och fixade min cykel och la fram min utrustning märkte jag att jag inte hade mina skor med mig. Hanna hade släppt av mig och cykeln för att jag skulle hinna men jag hade glömt mina skor så jag fick ringa Hanna som fick springa tillbaka till bilen hämta mina skor och sedan skynda sig. Vilmer fick snällt hänga med i de snabba turerna!

Nu hade jag lite tur eftersom starten blev försenad tack vare att företaget som skulle ordna tidtagningen hade strulat lite och glömt chippen för tidtagning. Starten för oss i sprinten blev även flyttad från att starta ute i havet till starta på stranden något som inte gjorde mig något dock blev simningen längre men det var ju lika för alla!

I starten kom jag iväg riktigt bra nästan för bra kanske för efter 2-300 m stannar jag helt och är nära ett ge upp jag tror att jag simmade för fort för min förmåga helt enkelt och fick en för stor syreskuld vilket gjorde att jag fick börja bröstsimma en bit men sen kom jag igång igen och när jag kom upp skrek Hanna att jag låg 5:a bland herrarna. Det trodde jag verkligen inte utan jag gjorde en snabbväxling och ut på cykeldelen.

IMG_20160614_210857

Den första delen av cykeldelen var lite trixig och teknisk och tyvärr så kom det ut en bil vilket gjorde det lite små farligt men jag cyklade om bilen ganska snabbt men en bit fram på banan kom vi in i ett villakvarter och där var det 40 km/h och tyvärr var det även bilar här och problemet är att på raksträckorna cyklar jag en bit över 40 km/h vilket gör att jag kommer ifatt och förbi bilarna men det blir inte på ett säkert sätt. Förarna blir oftast lite nervösa och man kan bara se till sig själv att det är svårt att köra bil när det är en massa cyklister som vill förbi och på tävling kan det vara så att det ligger långsammare cyklister framför och snabbare cyklister kommer bakom och då är det svårt både för tävlande och för förarna.  Men nu gick det bra och cyklingen kändes helt ok även om det var svårt att se hur man låg till eftersom den olympiska distansens deltagare redan var ute på banan. Jag märkte att Aron (en mycket duktig triathlet från SK Ran) körde på ordentligt på cykeldelen på den olympiska distansen och han var jagad av min klubbkamrat Sebastian Björklund. De kommer ha några dueller i sommar!

 

Inför växlingen till löpningen ropade Hanna att jag låg 4:a jag hade klättrat en placering på cykeldelen men tyckte jag låg ganska långt bak men nä160612102115r jag precis växlat ut hörde jag att Aron var inne för växling (nu tävlade inte vi mot varandra) och jag tänkte bara han ska inte springa om mig så jag pressade på och på den mycket trevliga löpbanan såg jag nummer tre en bra bit framför mig men kroppen kändes riktigt bra och min fart var bra jag låg runt 3:30-3:35 min/km och tog in lite inför första vändpunkten. Jag såg att han som låg tvåa hade börjat att gå men det var en bra bit fram men jag pressade på och tog meter för meter. Jag var ikapp 3:an efter cirka halva löpningen och bestämde mig för att bara köra förbi utan någon direkt paus (extra skönt då Daniel slog mig i Malmö triathlon förra året). I dessa lägen är man rädd att personen man springer om bara ska lägga sig på en axel och sedan kontra även om en passering oftast förblir en passering i triathlon. Helt plötsligt började jag få lite känn på andra platsen men nu hade han börjat att löpa igen och i bra tempo. Men även här tog jag meter för meter och var ikapp med lite mindre än 1,5 km kvar. Jag la mig bakom i kanske 100 m sedan försökte jag göra en fartökning och det fungerade jag kom loss och kunde hålla det in i mål. Första platsen var jag aldrig riktigt nära tyvärr.

Det blev en andra plats och snabbast på land men det hjälper mig inte speciellt då det är triathlon jag sysslar med! Men en löpning med 3:33 i snitt vilket är nytt pers på 5 km är ju bra och det tar jag med mig! På den olympiska distansen höll Aron undan för Sebastian och vann. Det ska bli roligt att följa de i SM uppe i Uppsala nu till helgen.

Efter tävlingen passade vi på att ta en tur över till Helsingör. Dock var jag tvungen att byta om och eftersom jag dumt nog inte duschade vid tävlingsområdet utan tänkte att jag skulle göra en superman dusch. Vilmer passade även på att prova sin tempoställning och han blir farlig på vägen till förskolan i den hjälmen!

IMG_20160614_180218IMG_20160613_235255

Det hela var en mycket rolig och trevlig dag med frun och sonen. Det är roligt att passa på att ha dagsutflykter när man är iväg och tävlar!

Sövde triathlon 2016

Detta blir ett långt inlägg det kan jag varna för redan nu! Men jag kommer att ha bilder och filmer vilket kanske underlättar läsningen!

Sövde triathlon var årsdebuten för mig i triathlon. Tävlingen är lite utav en favorittävling eftersom den är ganska tuff och man vet att tiderna man presterar inte är speciellt imponerande om man jämför med många andra medeldistanstävlingar. Men det är en ärlig bana och en bra värdemätare inför säsongen! Jag och familjen beslutade oss att vi skulle ha en liten minisemester nu när det var nationaldagen på måndagen och Hanna var ledig så vi fick en lång helg. Vi åkte hemifrån på fredagen med husvagnen och kom fram till Bokerasten camping (3 km utanför Sövde man cyklar förbi den på tävlingen) och som tur var fick vi sista platsen på den enkla men charmiga camping.

20160603_191628

När vagnen var på plats och tält var uppe så drog hela familjen till Sövdesjön och passade på att bada lite på kvällen. Jag körde lite simning med vårdräkten och det känns att det var längesedan man körde med våtdräkt då det är en mycket annorlunda känsla! Men det var en härlig kväll och vädret var riktigt skönt!

20160603_201151

På lördagen åt hela familjen frukost ute och det var varmt redan vid 8 tiden på morgonen. Vi hade som plan att åka till Sövdesjön igen och jag tänkte prova på att cykelbanan (Sövde medeldistans är en trevarvs bana). Familjen packades in i bilen och rullade mot sjön och jag hoppade upp på cykeln och rullade åt andra hållet.  Benen kändes bra och jag hade en bra känsla i kroppen men efter cirka 10 km cykling körde jag ner i ett litet hål i asfalten och min sadelstolpe glider ner 5 cm så resten av testrundan kändes sådär. Det var väldigt varmt under cyklingen och vissa partier var jobbiga. En dag nere vid badplatsen avslutades med ett varv på simbanan som nu låg ute. Om känslan var bra under cyklingen var den bara ok under simningen men så brukar det vara i början på säsongen och bland de första simpassen utomhus. Men det blir bara bättre ju fler pass man kör utomhus.

Vi åkte tillbaka till husvagnen och åt en ganska lätt middag. Jag drygade ut en med lite jordnötter och ett glas rött vin. Dagarna när jag proppade mig full med mat för att ha energi på loppet är borta för min del. Jag äter och dricker lite mer än normalt men absolut inget överdrivet då jag blir seg i kroppen på tävlingsdagen. Kvällen spenderades nere vid Snogeholmsjön och en avslutande promenad i skogen. Sadelstolpen fick jag inte riktigt rätt på men som tur är kunde jag genom sociala medier få Anna (klubbkamrat) att ta med insexnycklar till tävlingen så jag hoppades lösa det på tävlingsmorgonen. Det var skönt att veta att man skulle slippa packa bilen med alla saker och familjen på tävlingsdagen utan jag skulle bara cykla bort 3 kilometer till starten och sen kunde familjen komma när de var klara.

På morgonen laddade jag med kaffe och lite youghurt mer vill jag inte ha. Jag cyklade iväg till starten och det var skönt väder vilket var lovande för en bra dag. På höll Anna precis det hon lovade och jag kunde fixa min sadelstolpe. Det är alltid lite pirrigt innan starten även om man borde vara van men det är en skön känsla .

20160605_091029

En sak som är rolig med tävlingarna är att man träffar en massa klubbkamrater och andra tävlande som man inte ser så ofta annars. I år var det inget undantag utan man träffade en massa roliga och trevliga människor. Men annars tycker jag det är skönt att vara i tid och fixa allting i lugn och ro utan att behöva stressa så detta är något jag kommer att fortsätta med. När allt var fixat i växlingsområdet begav jag mig ner till startområdet och började värma upp lite. Jag tror dock nu i efterhand att jag borde värmt upp mer innan simstarten. Men jag kände mig lugn och även om banan såg lång ut (längre än vissa andra år 🙂 så när starten gick tog jag det lugnt och kom iväg hyfsat. Ibland kan jag få lite panik under simningen speciellt de första passen med våtdräkt varför vet jag inte riktigt men jag kände inget utav det under hela simningen och det var riktigt skönt! Simningen i sig var ganska odramatisk och efter en ganska stor felnavigering var jag uppe på land. Jag hade av misstag (?) rundat den stora bojen på vägen tillbaka. Det är helt och hållet mitt eget misstag och jag pratade till och med med en klubbkamrat innan starten men jag blev osäker när flera simmade runt den och tänkte jag måste ju också följa de. Men alla kanske gjorde det för simtiderna såg inte så jätte imponerande ut. Men jag var uppe ur vattnet på 35 minuter kanske 1-2 minuter långsammare än vad jag hade hoppats på mer det gjorde inget.

Vid först växlingen gick allt bra och jag var lugn min hjälm låg någon meter bredvid men det var inget som stressade upp mig utan på med allt och ut på cyklingen. De första kilometerna utav cyklingen gick fort kanske för fort men så brukar det bli man vill ju bara iväg! Eftersom jag är ganska svag i simningen blir mina tävlingar oftast en lång tur av jagandes och det var likadant denna gången. Enligt resultaten var jag uppe som 33:a efter simningen (det låter ganska bra för vara mig).

Min plan var ganska enkel köra hårt 2 av 3 varv och ta det lite lugnare sista delen av tredje varvet för att vara pigg inför löpningen. Jag följde min plan perfekt men nu i efterhand vet jag inte om det var den perfekta planen. Min tanke är att köra ungefär likadant på EM men det är ju skillnad på en hel Ironman och en halv Ironman. Mina varvtider såg ut så här:

bkesövd

Nu när jag ser det i efterhand tycker jag nog att jag ger bort lite väl mycket tid på sista varvet och då är det främst sista 10 -14 km jag slår av lite på takten. Men jag tror det är rätt strategi för EM men här nu när jag ser det så var det kanske lite väl snällt av mig.

Screenshot_2016-06-06-23-25-36

Löpningen är en tuff bana som är ganska svår att få ett skönt tempo i i och med att det är mycket stigar med rötter osv men det är lika för alla och bara att gilla läget! Jag växlade in som 7 eller 8 men hade inte en aning om hur de andra låg till. Ut på första varvet och benen kändes bra och man började få lite koll på hur de andra låg till. Tyvärr kände jag inte att jag hämtade in någon direkt dock kom det en snabbt löpande bakom och efter cirka 8 kilometer släppte jag förbi honom och jag hade inte en tanke att ta rygg för jag tyckte han löpte helt för fort. Det skulle visa sig vara en smart val eftersom det var Hampus Horndahl och jag tror han hade den snabbaste löptiden på 1:24.

Screenshot_2016-06-06-23-22-45

Under hela loppet fick jag fin support från familjen som hejade vilt! Men ju längre loppet gick ju tyngre började det kännas och inför sista varvet fick jag reda på att jag låg på andra plats men jag tyckte att det var en precis bakom mig som tog in och hade tagit in hela tiden men längs löparbanan finns det en punkt där man kan se varandra och då låg jag cirka 20 sekunder före och med 2 kilometer kvar tänkte jag bara att jag kommer inte ge upp min andra plats (i seniorklassen) utan en rejäl kamp så jag ökade ganska bra de sista kilometerna. Dock blev det en tuff spurtuppgörelse med sonen!

Det är dock okej att förlora en spurt mot Vilmer och i mål kom jag 7:a totalt (8:a om man frågar Vilmer) och personen som jagat mig på löpningen var inte i min klass men det var ändå skönt att komma 7:a. Hatten av för Janne Österman och Jesper Bach två klubbkamrater som slog mig ganska enkelt. Sebastian Björklund hade förmodligen vunnit hela tävlingen ganska enkelt om han inte varit sjuk förra helgen nu ledde han stort när han valde att kliva av med 5-6 kilometer kvar. Men han tog en skön revansch dagen efter i Trelleborg där han slog ett mycket starkt startfält. Det var roligt att se Anna vinna sprinten eller nu såg jag inte det men det var roligt att höra det i efterhand! Utan henne hade jag inte kunnat cykla eller min position hade sett mycket rolig ut! Men att köra tävlingarna i Sövde är en stor bedrift så hatten av för alla de som körde!

Efter tävlingen åt hela familjen pizza och sedan blev det lite bubbel nere vid Snogeholmsjön under tiden barnen fiskade. Det var en skön lugn kväll och dagen efter trodde jag att jag skulle vara sliten men faktiskt inte! Jag och barnen gick en lång runda i skogen när Hanna cyklade Sövdebanan.

20160606_103854

Det hela var en skön och rolig helg och jag fick ett bra kvitto att jag är på helt rätt väg när det gäller EM. Vill man slå mig om 45 dagar då gäller det att vara i bra form för jag kommer komma dit stark och snabb (snabbare och starkare än i Sövde :-)!

En dag i mitt liv!

Igår passade jag på att göra en kort film om hur en dag kan se ut för mig med träning och familj. Jag var hemma med barnen och passade på att ta med kameran och låta den följa med en dag. Resultatet kan ni se här:

En vanlig dag!

Videon är gjord med glimten i ögat men med lite sanning bakom det hela! Det är oftast inte min träning som jag blir trött av utan det vanliga livet gör en trött 🙂 Men jag skulle inte för något bytt ut mitt liv mot något annat!

Nu kan våren snabba på sig lite!

Nu i början på februari börjar jag bli riktigt trött på vädret! Det blir inte bättre när man följer många som tränar/tävlar utomlands så ens sociala flöde fylls av bilder från Thailand, Dubai, Mallorca osv. En lite ljusning i det hela är att det i alla fall inte är snö ute längre men direkt när det kalla vädret försvann så kom vinden. Men i fredags när jag kom hem från jobbet bestämde jag mig för att jag skulle cykla till jobbet på lördagsmorgonen.

Det hela börjar med att man få förberedda en massa på fredagskvällen med cykel, kläder och saker som ska med till jobb allting ska var klart för att hålla på att leta efter saker lite över 5 på morgonen är så där kul. Jag hade bestämt mig för om det regnade skulle jag ta tåget istället men det var uppehåll så efter en kopp kaffe var det dags att cykla!

20160130_065735

Dessa morgonturer i januari kan beskrivas enkelt med ett ord och det är mörkt. Mörkt är det i stort sett hela cykelturen och jag vet egentligen inte varför det är skönt att cykla till men det är något med känslan när man kommer fram som är skön. Ibland är det lite tveksamt som i lördags när det började regna vid Staffanstorp så det blev 1 timme i regn och vind. Det svåra eller jobbiga är att det är mörkt och trots två lampor fram så är det svårt att se när det regnar.

På jobb blev det sen ett löppass på bandet 90 minuter och 20 kilometer också ett resultat utav det tråiga vädret för annars gillar jag att ta mina längre rundor utomhus men nu fick det bli på löpbandet. Söndagen bjöd på en fin motvind och det enda som var bra med den rundan var när jag hoppade av cykeln i Oxie!

20160130_191202

Men igår när jag var ute och lekte med barnen såg jag en liten ljusning nämligen står våren kanske inför dörren? Jag hoppas på det i alla fall får jag vill gärna ut och cykla med ”fin” cykeln! Den står redo där hemma med nya kablar och jag har inte riktigt fått testa powertaphjulet som jag köpte i höstas!

20160201_104146

Planering planering och planering!

Det är en viktig del utav min träning kanske till och med den viktigaste. Det är främst tiden jag tänker på för tid är något de flesta utav oss har för lite av men har vi egentligen det? Enligt mig handlar mycket om prioritera.
När jag planerar träningen går de sakerna som är viktigare först som till exempel familjen. Ska jag vara ärlig hade det varit mycket enklare att genomföra all träning om man hade levt själv utan barn men min familjen är det som ligger absolut närmast mitt hjärta och jag skulle aldrig vara utan der. Det är därför jag aldrig kör riktigt långa pass (cykelpass på 4-6 timmar) eftersom jag får dåligt samvete när jag är borta på en ledig dag för att träna. Nu tror jag inte frun hade sagt något men det känns bara fel för mig så därför kör jag inte de passen eftersom jag inte mår bra utav de.
I min planering gäller det att ta vara på tiden därför kommer jag till exempel vara i poolen på Aq va kul 06:00 imorgon för att hinna med att simma innan jobb. Som de flesta kanske vet eller läst i kanten på sidan så arbetar jag som brandman och visst har vi fystid på jobb men om man tror att det enda vi gör på jobb är att väntar på larm och tränar då har man en helt sne bild över vår verksamhet. Vi får 60 minuter fystid per arbetsdag och det är super men det räcker inte till min träning och man går aldrig ”säker” på jobb och verksamheten styr över fystiden. Därför försöker jag att uttnyttja tiden till och från jobb och lunchen för att ha träningen klar när jag kommer hem.
Men ibland är jag hemma med barnen när frun jobbar och hur löser jag det då? Det gör jag inte när bägge barnen är hemma! Då får träningen vänta men när Vilmer går på förskolan går det att lösa genom att träna när dottern sover middag. Det har jag till exempel gjort idag. Jag förberedde trainern och tog på mig träningskläderna imorse gav barnen frukost och gick och lämnade Vilmer på förskolan och på vägen hem somnade Matilda i vagnen så när vi kom var det bara att köra igång direkt. Idag blev det ett ganska hårt trainerpass som kallas medium och som jag har hämtat från ”Macca” och han rekommenderar passet som ett grundpass vilket jag har på schemat idag!

image
Babyvakten står på i bakgrunden!

80 minuter senare är jag klar och redo för dagen!

Malmö triathlon-tävlingsberättelser och lite annat!

Först hade jag tänkt att börja skriva några rader om lördagen då jag var sträckchef för en del utav cykelsträckan under SM och RM. Jag kan börja med att försöka förklara vad skillnaden är och varför det sen tävlas i motionklass. Kort sagt kan man säga att SM är öppet för alla med licens att vara med och man får du köra i klunga och ej använda tempocykel. RM som är riksmästerskap är uppdelat i ålderklasser som börjar vid 35-39,40-44 osv. RM avgörs med non-drafting alltså får man inte ligga för nära varandra under cykelmomentet men annars är distanserna desamma.

För att inte detta ska bli ett för långt inlägg sammanfattar jag det med 5 punkter

1.Det är roligt men jobbigt att vara funktionär.

2. Eliten kör fort, riktigt fort!

3. Triathleter är trevliga även när de tävlar.

4. 95% utav alla som kommer förbi är positiva dock fick jag höra att Malmö var en pisse stad som arrangerade en massa cirkustävlingar på gatorna.

5. Vuxna människor kan räcka fingret när vägar är avstängda och de måste köra ett annat håll eller parkera och gå 100 m extra.

Men ett stort tack till alla som hjälpte till under lördagen och söndagen! Utan er blir det aldrig någon tävling!

Söndagen var min tävlingsdag då jag var anmäld till Sprint motion och Stafett SM. Men allt börjar redan minst en dag innan när man måste gå igenom utrustning packa osv. För min del var det tight med tid då frun fyllde år på lördagen så jag hade försökt få allt klart på fredagen och det hade gått sådär dock var mina cyklar klara vilket oftast är det som tar mest tid. Natten till söndagen sov jag dåligt och jag gick upp lite över 04:00 men fick en timme till på soffan innan klockan ringde 06:00. Min tanke var att ta tåget till Centralen då familjen behövde bilen för att åka på namngivning på eftermiddagen och jag hade som mål att hinna dit med!

20140810_070619

Transporten till Västra hamnen gick bra med tåg som var i tid och trevligt sällskap på tåget utav en medtävlare. Det var inga köer vid utan allt innan starten gick bra både att hämta ut mitt startnummer till att gå på toaletten. Temperaturen visade att man fick ha våtdräkt något jag tjänar på. Jag kom i vattnet i hyfsad till och fick en ok uppvärmning.

Inför starten ställde jag mig ganska centralt och kom iväg helt ok dock är det alltid lite tvättmaskinssimning de första 100 meterna eller egentligen fram till första bojen sen blir det lite bättre. Dock kändes det inte helt ok eftersom det känns som om min våtdräkt får ett stryptag på mig men det går ändå ok och jag förbättrar min tid från tidigare år och kommer upp 30 sekunder snabbare än förra året så min simning går åt rätt håll!

Först växlingen gå bar och jag kommer iväg helt ok mens en börjar mina problem. Jag har satt fast mina skor på cykeln och det går bra i början men efter cirka 50 meter när jag ska ta på mig min vänster sko blir jag förvånad att den inte finns kvar på min pedal. Jag har tappat min cykelsko och paniken börjar komma menn är jag vänder mig om ser jag att den ligger 10-15 meter bakom mig och jag får hoppa av cykeln och springa tillbaka och hämta den och det känns som om 50 personer cyklar förbi mig. På med skorna och nu är stressen hög och jag kommer ut till första svängen vid Turning Torso där jag tappar greppet om mitt styre och det är precis jag inte ramlar dock klickar bägge mina cykelskor ur och nu börjar jag undra vafan det är som pågår. På cykeln igen och nu är allt kaos klockan stämmer inte skorna sitter fel och jag ligger helt fel på vägen. Det är först ute på Limhamnsvägen som jag vaknar till liv och börjar kunna trycka på och då känns det bra eller det känns bättre rättare sagt. När jag är på väg till första vändpunkten får jag se att jag ligger långt efter ledaren vilket inte känns så bra och jag tappar mark i alla kurvor och inbromsningar då det känns om mitt styre är insmort i smör när mina händer är blöta. Jag tar sedan in en hel del men jag tappar det igen vid Kockums fritid och Turning Torso eftersom jag inte vågar cykla på.

På andra varvet börjar det bli bättre dock är det mycket folk på banan nu och det blir lite svårare att köra om. Vid vändpunkten har jag cyklat in nästan 1 minut och helt plötsligt börjar det kännas som om det kan gå vägen och när jag cyklar upp mig till tredje plats och kan se de framför mig känns det ok eftersom benen känns bra inför löpningen.

maltri

 

Inför växlingen fanns det inte en chans att jag skulle hålla på med att försöka ta av mig skorna innan cykeldelen var avklarad:-) Växlingen gick bra och benen kändes ok och jag satte av i en hög fart för att kunna få se om jag kunde se någon utav de två som låg före mig och efter cirka 300 meter lyckas jag löpa upp på andra plats och lite längre fram ser jag ledaren och det känns som om jag tar in snabbt på ledaren och efter cirka 1 km är jag upp i ledning. Jag bestämmer mig för att inte titta bakåt förrän efter jag hade löpt ett bra tag och efter cirka 2 kilometer vänder jag mig om och då ser jag ingen bakom mig utan nu är det mitt lopp att förlora om jag klantar till det. Jag trycker ändå på bra hela löpningen men har full kontroll och går i mål som segrare utav Malmö triathlon motion sprint.

10583981_10152605259962103_6017021174076556170_n

Om jag nu ska sammanfatta det hela så är jag väldigt nöjd med min insats trots de små missöden som drabbade mig. Men jag har satt mig ner och fått ordning på det (tror jag i alla fall). Anledningen till strypkänslan är tror jag beror på min våtdräkt då samma känsla funnits vid fler tävlingar och träning i den. Anledningen till att jag tappade min sko är förmodligen så enkel att den är för stor (storlek 45)  och när jag hoppar upp och trycker på min högra pedal åker den vänstra ner och slår då i marken och då har den helt enkelt slagits av från fästet. Mitt hala styre är enkelt att förstå eftersom det är en ny cykel med nytt styre och jag köpte den utav en cyklist och inte triathlet så han hade inte någon cykellinda ute vid bromshandtagen och det behöver man inte när händerna är torra. Jag har själv cyklat många pass utan problem men när man kommer från simningen och är blöt är det svårt att få ett bra grepp på kolfiberstyret. När jag tittar på datan från min Wattmätare så kör jag på riktigt bra förutom där det blir teknisk körning då jag frihjular mycket och tappar tyvärr mycket tid där men med ett bra grepp så löser det sig så jag är inte orolig.

10606152_10152605262822103_5105325147601392529_n

Jag vill passa på att gratulera Jonathan från klubben till ett fint lopp och nästa år får jag se upp!

Min andra tävlingsberättelse får vänta någon dag då inlägget blir för långt annars!

SM i långdistans i triathlon- tävlingsberättelsen!

I lördags körde jag min huvudtävling för 2014 nämligen SM i långdistans i triathlon uppe i Motala. SM var även VM kval då VM i långdistans går på samma bana som SM gick på i år. Min målsättning var att försöka få en plats i VM 2015 och för det krävdes det topp 18 i min ålders kategori 30-34.

Dagarna innan tävlingen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig då det var mycket som skulle ordnas och en dag var jag hemma 23:30 från mitt löppass och det blev inte bättre när min cykel gick sönder på torsdagen och vi skulle åka klockan 9 på fredagen. Men efter lite utav en Macgyver lagning som innehöll tejp, svordomar (många!), nästan lite tårar och buntband fick jag min bakväxel att fungera igen men jag var verkligen nervös innan min provisoriska lösning var klar. En kort runda på torsdagen och den verkade fungera bra eller egentligen så växlade den bättre nu än innan kabelproblemen började.

Jag körde upp med två klubbkamrater och familjen fick stanna hemma denna gången då det är en bit att köra till Motala speciellt med en son som precis fyllt tre och säger att hans tålamod är slut när man viker ner på yttre ringvägen med bilen när man kommer ifrån Oxie.

I Motala bodde vi ett hus med andra klubbmedlemmar och där man  det blev en bra uppladdning med likasinnade. Men tack vare vädret och vattentemperaturen i Vättern handlade det mesta utav snacket om det skulle bli 4000 m , 3000 m eller inställd simning. Det blev en tidig kväll och efter lite pasta och salta chips så somnade jag snabbt.

På tävlingsmorgonen åt jag och lätt frukost och byte om till tävlingskläderna och rullade ner till starten. Innan starten ville jag få min frambroms undersökt utav mekanikerna som fanns på plats men tyvärr för min del så fungerade min frambroms inte som den skulle och det gick inte att laga heller men den fungerade men inte bra då den låste sig när man bromsade och gick ej tillbaka. Men det var bara att gilla läget och gå och checka in cykeln och förberedda sig.

Klockan 8:00 en timme innan start fick vi informationen att det blev en nerkortad simning och det var ganska väntat med en nerkortad simning. Fram till starten blev det små fixande med sakerna i växlingsområdet. Innan starten gick jag ner och hoppade i vattnet och värmde upp och det kändes bra! 16 grader låter kallt men jag upplevde inte vattnet som speciellt kallt och det var lugnt på ytan. Jag bestämde mig för att starta längst ut till vänster och medvetet få en lite längre banan men lugnare och jag fick helt rätt fram till första bojen som vi skulle runda där blev det lite fight och jag blev lite kall på ryggen men tänkte inte mer på det. Simningen kändes ok men farten verkade lite låg när jag såg tiden på klockan när jag steg upp ur vattnet. När jag skulle försöka dra ner min dragkedja upptäckte jag att den redan var nere så kylan jag hade känt under simningen var förmodligen att någon hade lyckats att dra ner snöret och öppnat min dragkedja på våtdräkten.

Första växlingen gick ok och jag valde att ta på mig min vinterväst men att skippa mina handskar då de var kortfingrade och tänkte att de förmodligen inte skulle hjälpa speciellt mycket. På väg ut ur Motala öppnade himmeln sig och det regnade mycket. Cykelbanan var en platt 3 varvsbanan vilket jag gillar och jag började plocka placeringar rätt fort och första varvet hade jag ett snitt på 37,9 vilket. När jag började cykla ut på andra varvet tänkte jag att nu borde det gå fortare men efter någon kilometer märkte jag att det hade börjat att blåsa mycket och snitthastigheten sjönk men jag fortsatte att plocka placeringar så jag visste att jag cyklade bra. På väg in till Motala tyckte jaga att det började kännas konstigt med vänsterbenet när jag trampade och när jag tittade ner så såg jag att vevarmen höll på lossna. Känslan i magen var inte bra med tanke på att jag hade 40 km kvar att cykla. Jag fick stanna  och hoppa av och försöka fixa vevarmen men att använda finmotorik med 10 stycken djupfrysta korvar går sådär men jag får på vevarmen och det verkar fungerar. Dock på tredje varvet har vevarmen lossnat igen och denna gången spänner jag den mycket hårdare och hoppas på det bästa.

Kylan började nu bli påtaglig då jag inte kunde få upp korken på flaskan eller öppna mina gel och inför de sista 20 km började jag få ont i magen. Men nu var det inte mycket kvar utav cyklingen och det verkade som om cykeln skulle hålla! När jag kom in växlingsområdet för andra gången gjorde jag nog min långsammaste växling någonsin. Fingrarna fungerade inte riktigt men annars hade västen varit till stor hjälp och kylan var mest i händerna. Jag tog två beslut som jag aldrig gjort förut på en tävling det första var att ta på mig en löparjacka och det andra var att ta mina strumpor på händerna istället för på fötterna. Bägge två skulle visa sig vara bra val eller i alla fall under tävlingen mina fötter hade nog gärna haft strumporna på sig och sluppit skavsåren som nu pryder mina fötter!

Direkt när jag kom ut på löpningen stod det en toalett och jag bestämde mig för att kissa och det behövde jag verkligen. Magsmärtan jag hade haft under cyklingen försvann men jag fick lite panik när klockan visade att jag hade kissat i över 90 sekunder det är roligt när man får ”reptilhjärna” och små saker som egentligen spelar någon större roll helt plötsligt dyker.

I början känns benen lite stela men det flyter ändå på bra och jag löper i en jämn hastighet precis under 4:30 tempo. Mitt mål var att löpa med en snabbare snitthastighet än i Sövde och det gick bra. De första 10 kilometerna flöt på bra och även om jag inte plockade speciellt många placeringar kändes det bra. Jag stannade en gång och drack lite energidryck vilket medförde att jag fick håll men jag kunde löpa vidare med det. Vid vändpunkten kändes allt ok men jag hade inte en aning om hur jag låg till förutom att jag låg tvåa i klubbmästerskapet men i VM- kvalet eller SM visste jag inte hur jag låg till. Vid vätskestationen vid 15 km gick jag över till den bästa sportdrycken som finns nämligen avslagen Coca Cola, det fungerar alltid. Benen kändes fortfarande bra och snitthastigheten höll sig precis under 4:30 tempo och vid varvningen såg jag att jag hade knappat in mycket på Simon och tänkte om jag verkligen försökte skulle jag kanske hinna ifatt innan mål och bestämde mig för att försöka och jag helt plötsligt gick kilometer tiderna ner till 4:10 min/km och jag pressade mig verkligen. Jag började plocka en hel del placeringar och det var inte många som höll samma tempo men efter 27 km löpning kom man till ett fält där jag vill se Simon men han var borta och då försvann lite utav viljan att pressa mig och kilometer tiderna sjönk nu till 4:40-4:50 och nu ville jag bara överleva till målet. Nu började fötterna verkligen göra ont men kylan kände jag inte av. De sista kilometerna började jag att se lite konstigt och det började fladdra lite vitt och svart i ögonvrån så jag hade nog pressat mig hårt det sista varvet på löpningen.

Det vare en skön känsla att passera mållinjen och först då kom all smärta och jag föll ihop en hög och sjukvårdarna kom fram och frågade hur jag mådde och om jag hade tappat känseln mitt svar var tyvärr känner jag allt och det gjorde ont! I målområdet blev jag led till en stol och fick en varm filt över mig och jag blev väldigt förvånad när Simon helt plötsligt kom i mål efter mig. Jag var helt säker på att jag inte hade löpt förbi honom och förstod inte vad som hade hänt. Tyvärr för Simons del hade han löpt fel på sista varvet annars hade vi nog haft en hård kamp in på målrakan!

Jag kom i mål på 21 plats utav alla deltagare och på 13:e plats i tävlingsklassen men då var det 2 stycken som inte har svenskt medborgarskap och inte räknas i SM tävlingen. I min åldersklass 30-34 kom jag på 3:e plats och min Vm biljett var klar!

Det tog mig 6 timmar och 42 minuter att genomföra loppet och det var ruggiga förhållanden med 16 grader i vattnet, 11-12 grader i luften med regn men att skriva detta blogginlägg har nog tagit över 8 timmar spritt över 2 dagar med en  treårig son som bland annat har frågat mig varför man äter igelkottar i Frankrike?  Jag vet inte vilket som har varit jobbigast!

Det hela började med ett mail från Danmark!

Eller egentligen kom mailet från Bkool.com. Bkool är namnet på min cykeltrainer och för er som inte vet vad en cykeltrainer är kan man enkelt förklara att det är en ställning som man sätter sin egen cykel på så att man använder sin egen cykel som en motionscykel. Det finns flera olika varianter i skiftande prisklass allt från 900 kr till 10 000 kr. Min trainer heter Bkool och när jag använder den kopplar jag den till min dator och sedan kommer det upp information om hur jag cyklar hastighet, kadens, puls, watt osv. Eftersom jag kopplar trainern till datorn så får jag automatiskt en bana på datorskärmen och jag kan sedan tävla mot andra som också har cyklat samma bana! Datorn sköter motståndet beroende på hur banan ser ut om det är uppför är det tung belastning och om det är nedför lättare. Det roliga med Bkool är att man kan tävla mot andra som också har en Bkool trainer och det var så allt började. I januari cyklade jag en del utav en etapp på Vueltan (Spanien runt). Jag körde inte max men fick ändå en bra tid. Sammanfattningen blev så här:

vuelat1

Men helt plötsligt fick jag ett mail från Bkool och det såg ut så här:

bkoolslagen

När jag fick detta mailet tänkte jag direkt det ska jag slå! Jag visste inte vilken bana det var då jag har cyklat en hel del men 4 minuter är ganska mycket tid. Dock tänkte jag att om det var en 50-60 km bana så fixar jag det men när jag laddade upp banan så jag att det var en kort bana och att det var en klättring på lite mer än 30 minuter och jag hade blivit slagen med fyra minuter! Det var bara att lägga ner kedjan på den lilla ringen fram och börja trycka ner pedalerna ordentligt! Efter halva låg jag nästan helt jämnt med Søren men efter en kortare del med lite lättare cykling lyckades jag cykla till mig en liten ledning som jag sedan lyckades hålla hela vägen till mål! Mitt nya rekord ser ut så här:

Vuelta2

Jag var överst på listan igen med 24 sekunder tillgodo! Men idag fick jag ännu ett mail från Bkool. Jag var nervös när jag öppnade det och det stod att jag hade blivit slagen igen! Det första jag tänkte vara att jag kan inte cykla snabbare men när jag loggade in och tittade på listan såg jag att Søren hade slagit min gamla tid och inte min nya! Listan på etappen ser just nu så här och jag hoppas att inget ändras på den!

listan

Tidigare har jag haft andra cykeltrainers men med min nya har min inomhusträning på cykeln tagits till en ny nivå. När jag kombinerar tävlingar mot andra eller om jag kör Sufferfest videor (cykeltränings videor) blir min träning mycket bättre än vad den tidigare var!