Snart är det två veckor sedan EM!

Imorgon har det gått två veckor sedan jag tävlade i EM i Polen. Det har varit två veckor med semester med familjen i Karlskrona som verkligen har varit sköna! Jag har fortfarande inte tittat på resultatlistan från EM och tror nog jag kommer göra det i veckan men nu har det börjat att sjunka in lite. Det blev alltså en andra plats och en tid på 9 timmar och 21 minuter två resultat både placering och tidsmässigt men jag är fortfarande inte nöjd med min löpning. Värmen tog för mycket från mig, tyvärr men så var det! Men visst är jag nöjd men det var inget perfekt lopp! Men här kommer lite bilder från tävlingen

fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl
fot.Pawel Naskrent/Maratomania.pl

Jag hade tidigare bestämt mig för om jag var ensamm på upploppet skulle jag gå och njut istället för att bara löpa på! Sagt och gjort och det är något jag verkligen kan rekommendera!

Tävlingsberättelsen från ETU långdistans mästerskapet i Poznan!

Detta inlägget blir bara enbart tävlingen (nästan) och när jag kommit hem från semestern kommer del två om själva resan till Poznan!

Beslutet för mig att gå på Ironmandistansen igen efter några års uppehåll kom efter VM i Motala förra året som avgjordes på en lite kortare distans (4 km sim-120 km cykel- 30 km löpning). På tävlingen i Motala fungerade cyklingen men framförallt löpningen bra och jag blev sugen att prova Ironmandistansen igen (att bägge barnen är äldre kan också spela roll). Men vad fanns då för alternativ? Kalmar och Köpenhamn så klart men jag är inte speciellt förtjust i företaget som driver de tävlingarna (även om de har en tävling som är deras som jag någon gång skulle vilja genomföra). Det finns vissa brutala som jag gärna hade gjort Norseman är en av de (har haft otur med lotteriet) men det är en hel del som ska klaffa med familjen och jobb. Förra året lyckades Camilla Lindholm i min klubb Heleneholms IF TriTeam att vinna EM guld och då föddes idén med att EM kanske skulle varit kul! Jag kollade upp vart det skulle gå osv och förbundet gick med på att jag tävlade för Sverige (Jippi!) Men här kommer en den korta versionen av tävlingsberättelsen!

20160723_105256

Bilden ovan är före bilden! Snabb, snygg och ett riktigt fartmonster!

Klockan ringde på 05:05 och jag gick upp direkt. Jag hade sovit sådär och det är helt normalt innan en tävling. Det blev en kopp kaffe och lite youghurt till frukost mer vill jag inte ha på tävlingsmorgonen. Jag tog på mig landslagsdressen och packade det sista i min väska och begav mig ner till starten (den korta versionen). Allting var klart sedan dagen innan och jag tog det lugn och gick upp och pumpade däcken. Vägen vi skulle cykla på var väldigt fin och jämn så jag drog i upp mot 9 bar. Personen bredvid mig var i samma tävlingsklass som mig och hade på sig en Ironman Kona 2015 finisher tröja på sig (typiskt 🙂 annars visste jag inte mycket om startfältet jag hade sett något namn som jag sett tidigare i Motala (en från Frankrike) men annars var det inte många jag kände igen.

Simningen var i en sjö mitt i Poznan som används till rodd detta medförde att banan var mycket enkel och rak. Längs med simningen stod det dessutom längdangivelser som började på 2000 m och sedan 1750 osv. I min startvåg var det cirka 250 st och jag gjorde nu ett taktiskt val med att lägg mig ganska långt till ut till vänster och få lite längre simningen (kanske 10-20 m) men förhoppningsvis lite lugnare och precis så blev det. Ett par bra fötter att följa och simningen kändes verkligen kanon! Min nya våtdräkt är nog ett utav de bättre köpen 2016. Vid vändpunkten av banan bestämde jag mig för att kolla klockan och då visade den 27 minuter något och då tänkte jag bara oj kan det verkligen gått så bra med simningen? Då var det bara att fortsätta! Mycket roligare än så var inte simningen! En stor anledning till att den kändes bra kanske beror på att de tre senaste veckorna har jag försökt simma mycket minst 4-5 pass i veckan och det kändes verkligen behagligt i  vattnet! Tiden blev 56 minuter och självklart var den kort 🙂 jag kan inte simma 3,8 km på 57 minuter men jag tror banan har varit runt 3,4-3,5 (?) Garmin visade 3,6 km så då vet vi alla att den absolut inte har varit 3,6 km för den klockan har inte visat rätt på utomhussimningen i år!

startpoznan

T1 hade jag lite oflyt när jag drog ner dragkedjan på min våtdräkt så fastnade ”snöret” på ryggen i dragkedjan på tridräkten i den stora dragkedjan (hängde ni med?) där stod jag som ett fån och fick inte av mig våtdräkten men då kom jag på att tridräkten har ett snabblås om jag kan koppla av snöret men då blir dräkten ”öppen” på ryggen men för mig gör det inget då dräkten är lite tight. Jag hade valt att ha skorna i påsen och tog på de och sprang mot cykeln. Valet med skorna var enkelt då jag var nära att krasha i ett kravallstaket på VM i Motala för att person och jag själv försökte trixa med cykelskorna. På en Ironman ger jag mig själv mer tid att ta det lugnt både i T1 och T2.

Cykelbanan började med en backe sen en högersväng och sen var det i stort sett en rak väg en vändpunkt en rak väg en högersväng en vändpunkt och en vänstersväng. Kanske lite svårt förklarat men som ett L och det var två filer i bägge riktningar så detta var nog den bästa cykelbanan om man tänker på utrymme som jag kört på! Planen innan var att försöka cykla runt 5 timmar kanske det viktigaste jag hade i min plan vara att vara fräsch inför löpningen och inte cykla för hårt för att sedan gå ett maraton. Jag hade medvetet valt att inte köra med watt utan på känsla och lyssna på kroppen. Min puls skulle jag försöka hålla nere under cykeldelen för att ha energi kvar på löpningen.

IMG-20160724-WA0001

Cykelbanan var 4 varv så jag delade naturligtvis upp den i 4 delar där tanken var att komma in i ett skönt flow det första varvet sedan hålla ihop de två efterkommande varven och bestämma mig de sista 4,5 milen om jag skulle öka eller sakta ner för att komma fräsch till löpningen. En sak som slog mig på första varvet var att värmen började komma ordentligt. Det fanns en digital tempmätare vid motorvägen som visade 23 grader i luften 47 grader på marken på första varvet och den svarta asfalten blev snabbt varm. Vinden på cykeldelen var ganska lugn man hade kanske lite motvind ut till vändpunkten och lite medvind hem vilket självklart är att föredra om det nu ska blåsa.

Andra varvet kändes också bra och egentligen så var det enda som började bekymra mig värmen. Det blev lite varmare hela tiden och framförallt temperaturen på vägen blev varmare och då kanske man undrar vad spelar det för roll? Jag upplevde det som strålningsvärmen från den svarta asfalten gjorde att det var riktigt varmt under cyklingen och efter 70 km började jag plocka vattenflaskor vid varje vätskestation för att hälla över mig för att svalka av mig detta medför ju att man bli blöt och det svalkar av en! Dock så suger ”dämpningen” i tridräkten upp vattnet och medför skav där man kanske inte vill ha skav om man nu vill ha det någonstans. På tredje varvet in mot Poznan visade det sig att det var 26 grader i luften och jag tror det var 60 grader på marken.

På sista varvet beslöt jag mig för att försöka hålla runt 35 km/h ut mot vändpunkten för att sedan öka om benen kändes bra. Nu hade jag än en gång en liten dipp i humöret men när vändpunkten kom ökade jag lite och det kändes bra! Jag tror att jag har en väldigt jämn fart med runt 35 km/h ut till vändpunkten för att sedan hålla runt 37 km/h in igen på alla varven.

IMG-20160724-WA0009

En bild utav världens bästa hejarklack eller en del av den!

Nu hade jag några små dippar i humöret och det är helt normalt för jag tror att nästan alla någon gång under de 18 milen på cykeln har en liten svacka men det är bara att kämpa mot! Jag tyckte dock att i det stora hela var det som väntat 18 mil är långt och jag tycker det blir tråkigt vissa delar av cyklingen.

Jag hoppade av cykeln efter 4 timmar och 56 minuter och nu skulle jag äntligen få springa! Det visade sig att min medelpuls hade varit 138 och inte en enda gång uppe i över 147 som jag hade satt som absolut max.

T2 var inga problem och jag hade rutinerat nog lagt ner en solkräm i påsen som jag var glad för så jag kunde smörja mig och dessutom kleta ner min solglasögon, riktigt rutinerat! Att få bort solkräm från ett par solglasögon när man är svettig och kladdig är som att ha medvind på både vägen ut från Malmö och sedan medvind när man cyklar hem.

IMG-20160724-WA0014

Jag fick reda på av min hejarklack att jag låg på 4:e plats och nu började min jakt! Det var nu under löpningen jag skulle avgöra och försöka klättra bland placeringarna! Jag valde att hitta en skön rytm och hålla den men nu började det bli riktigt varmt. Jag öppnade dock i ett behagligt tempo (4:30 km/min) och jag hade som plan att löpa runt 3:10-3:20 utan större problem. Det enda som oroade mig var som sagt värmen så jag fortsatte att vid varje vätskekontroll att ta vatten och hälla över mig för att svalka mig jag sprang också i de vattenridåer som arrangörerna satt ut. Löpbanan var den också en 4 varvsbana  och jag kände mig stor och stark den första milen och fick och hålla igen. Placeringsmässigt kändes det som om inte mycket hände jag tror nog jag löpte förbi en från Storbritannien men jag hade sett en från Polen framför mig och fransmannen som varit med i Motala var framför mig.

Löpbanan var ganska jobbig med mycket skiftande underlag bland annat kullersten, asfalt och smala grusstigar. Skorna var blöta efter kanske 5 km så det plaskades en hel del på löpningen! Efter cirka 15 kilometer märker jag att jag tagit in lite på fransmannen. När banan går ut på grusstig där det är riktigt varmt kommer jag ifatt och bestämmer mig för att ta det lite lugnare i några sekunder sedan göra en snabb passering. Precis så blev det och när jag tittade bakåt efter några kilometer såg jag inte honom. Problemet var nu att jag började må illa och värmen hade verkligen slagit till.

löppoz

Löpningen gick som sagt på skiftande underlag och här ser jag ut som ett proffs med ledcykel och allt! Det kanske lurade någon men cyklisten är till för personen bakom mig som kom trea i proffsklassen men det ser ju ut som om cyklisten har koll på mig 🙂

Inför sista varvet fick jag reda av Hanna att jag hade 5 minuter upp till ledaren och 10 minuter ner till 3:an. Då bestämde jag mig illa kvickt att vinna kommer jag bara göra om ledaren gör bort sig. Nu hade värmen tagit en hel del av mig och målet var bara att ta sig runt det sista varvet. Jag beslöt mig för att gå 30 sekunder varannan kilometer och vid vätskekontroller om så behövdes. Kilometertiderna var nu över 5:00 tempo men jag tänkte rent logiskt om jag nu ledde med 10 minuter (vilket skulle visa sig vara fel 🙂 så har jag råd att göra kanske 5:30 per kilometer för då måste den personen som är bakom mig göra 4:30 tempo vilket jag kanske inte trodde någon hade i sig i värmen. Nu gick jag kanske 100 m vid varje kilometer men jag kände att jag hade kontroll över det. Jag skulle fixa att ta mig i mål utan att behöva gå hela vägen så länge jag körde på min plan.

De två sista kilometerna var riktigt sköna och jag hade sedan länge bestämt mig för om det fanns chans då skulle jag gå i mål och njuta på målrakan! Det blev precis så! Jag kunde lugnt gå ner längs med Målrakan och faktiskt njuta lite! Jag hade gjort precis det jag ville göra! Komma topp 3 och förbättra min tid på Ironmandistansen! Sluttid blev 9 timmar och 21 minuter och den avslutande maran gjorde jag på 3 timmar och 24 minuter. Jag vet inte vad jag hade upp till 1:an eller vad jag hade ner till 3:an och just nu spelar det ingen roll för jag är väldigt stolt över mitt lopp och hur jag genomförde det!

IMG-20160724-WA0033IMG-20160724-WA0035IMG-20160724-WA0036

Mycket stolt över min prestation men jag ger mig inte 10/10 för jag kan fixa detta snabbare det vet jag! Jag kan både cykla lite snabbare och löpa snabbare! Ett tecken på det är att jag inte har speciellt ont i benen så här dagen efter och det har man om man löper bra! 🙂 Men 3:24 på maran är ju helt ok!

efterbild

Kommer ni ihåg den snabba och snygga fartmaskinen i början på inlägget! Så här är känslorna efter ett lopp när man ska cykla hem de 6 kilometerna till lägenheten. Den blöta dräkten har skavt fint och jag har lite ont när jag sitter på cykeln!

Sövde triathlon 2016

Detta blir ett långt inlägg det kan jag varna för redan nu! Men jag kommer att ha bilder och filmer vilket kanske underlättar läsningen!

Sövde triathlon var årsdebuten för mig i triathlon. Tävlingen är lite utav en favorittävling eftersom den är ganska tuff och man vet att tiderna man presterar inte är speciellt imponerande om man jämför med många andra medeldistanstävlingar. Men det är en ärlig bana och en bra värdemätare inför säsongen! Jag och familjen beslutade oss att vi skulle ha en liten minisemester nu när det var nationaldagen på måndagen och Hanna var ledig så vi fick en lång helg. Vi åkte hemifrån på fredagen med husvagnen och kom fram till Bokerasten camping (3 km utanför Sövde man cyklar förbi den på tävlingen) och som tur var fick vi sista platsen på den enkla men charmiga camping.

20160603_191628

När vagnen var på plats och tält var uppe så drog hela familjen till Sövdesjön och passade på att bada lite på kvällen. Jag körde lite simning med vårdräkten och det känns att det var längesedan man körde med våtdräkt då det är en mycket annorlunda känsla! Men det var en härlig kväll och vädret var riktigt skönt!

20160603_201151

På lördagen åt hela familjen frukost ute och det var varmt redan vid 8 tiden på morgonen. Vi hade som plan att åka till Sövdesjön igen och jag tänkte prova på att cykelbanan (Sövde medeldistans är en trevarvs bana). Familjen packades in i bilen och rullade mot sjön och jag hoppade upp på cykeln och rullade åt andra hållet.  Benen kändes bra och jag hade en bra känsla i kroppen men efter cirka 10 km cykling körde jag ner i ett litet hål i asfalten och min sadelstolpe glider ner 5 cm så resten av testrundan kändes sådär. Det var väldigt varmt under cyklingen och vissa partier var jobbiga. En dag nere vid badplatsen avslutades med ett varv på simbanan som nu låg ute. Om känslan var bra under cyklingen var den bara ok under simningen men så brukar det vara i början på säsongen och bland de första simpassen utomhus. Men det blir bara bättre ju fler pass man kör utomhus.

Vi åkte tillbaka till husvagnen och åt en ganska lätt middag. Jag drygade ut en med lite jordnötter och ett glas rött vin. Dagarna när jag proppade mig full med mat för att ha energi på loppet är borta för min del. Jag äter och dricker lite mer än normalt men absolut inget överdrivet då jag blir seg i kroppen på tävlingsdagen. Kvällen spenderades nere vid Snogeholmsjön och en avslutande promenad i skogen. Sadelstolpen fick jag inte riktigt rätt på men som tur är kunde jag genom sociala medier få Anna (klubbkamrat) att ta med insexnycklar till tävlingen så jag hoppades lösa det på tävlingsmorgonen. Det var skönt att veta att man skulle slippa packa bilen med alla saker och familjen på tävlingsdagen utan jag skulle bara cykla bort 3 kilometer till starten och sen kunde familjen komma när de var klara.

På morgonen laddade jag med kaffe och lite youghurt mer vill jag inte ha. Jag cyklade iväg till starten och det var skönt väder vilket var lovande för en bra dag. På höll Anna precis det hon lovade och jag kunde fixa min sadelstolpe. Det är alltid lite pirrigt innan starten även om man borde vara van men det är en skön känsla .

20160605_091029

En sak som är rolig med tävlingarna är att man träffar en massa klubbkamrater och andra tävlande som man inte ser så ofta annars. I år var det inget undantag utan man träffade en massa roliga och trevliga människor. Men annars tycker jag det är skönt att vara i tid och fixa allting i lugn och ro utan att behöva stressa så detta är något jag kommer att fortsätta med. När allt var fixat i växlingsområdet begav jag mig ner till startområdet och började värma upp lite. Jag tror dock nu i efterhand att jag borde värmt upp mer innan simstarten. Men jag kände mig lugn och även om banan såg lång ut (längre än vissa andra år 🙂 så när starten gick tog jag det lugnt och kom iväg hyfsat. Ibland kan jag få lite panik under simningen speciellt de första passen med våtdräkt varför vet jag inte riktigt men jag kände inget utav det under hela simningen och det var riktigt skönt! Simningen i sig var ganska odramatisk och efter en ganska stor felnavigering var jag uppe på land. Jag hade av misstag (?) rundat den stora bojen på vägen tillbaka. Det är helt och hållet mitt eget misstag och jag pratade till och med med en klubbkamrat innan starten men jag blev osäker när flera simmade runt den och tänkte jag måste ju också följa de. Men alla kanske gjorde det för simtiderna såg inte så jätte imponerande ut. Men jag var uppe ur vattnet på 35 minuter kanske 1-2 minuter långsammare än vad jag hade hoppats på mer det gjorde inget.

Vid först växlingen gick allt bra och jag var lugn min hjälm låg någon meter bredvid men det var inget som stressade upp mig utan på med allt och ut på cyklingen. De första kilometerna utav cyklingen gick fort kanske för fort men så brukar det bli man vill ju bara iväg! Eftersom jag är ganska svag i simningen blir mina tävlingar oftast en lång tur av jagandes och det var likadant denna gången. Enligt resultaten var jag uppe som 33:a efter simningen (det låter ganska bra för vara mig).

Min plan var ganska enkel köra hårt 2 av 3 varv och ta det lite lugnare sista delen av tredje varvet för att vara pigg inför löpningen. Jag följde min plan perfekt men nu i efterhand vet jag inte om det var den perfekta planen. Min tanke är att köra ungefär likadant på EM men det är ju skillnad på en hel Ironman och en halv Ironman. Mina varvtider såg ut så här:

bkesövd

Nu när jag ser det i efterhand tycker jag nog att jag ger bort lite väl mycket tid på sista varvet och då är det främst sista 10 -14 km jag slår av lite på takten. Men jag tror det är rätt strategi för EM men här nu när jag ser det så var det kanske lite väl snällt av mig.

Screenshot_2016-06-06-23-25-36

Löpningen är en tuff bana som är ganska svår att få ett skönt tempo i i och med att det är mycket stigar med rötter osv men det är lika för alla och bara att gilla läget! Jag växlade in som 7 eller 8 men hade inte en aning om hur de andra låg till. Ut på första varvet och benen kändes bra och man började få lite koll på hur de andra låg till. Tyvärr kände jag inte att jag hämtade in någon direkt dock kom det en snabbt löpande bakom och efter cirka 8 kilometer släppte jag förbi honom och jag hade inte en tanke att ta rygg för jag tyckte han löpte helt för fort. Det skulle visa sig vara en smart val eftersom det var Hampus Horndahl och jag tror han hade den snabbaste löptiden på 1:24.

Screenshot_2016-06-06-23-22-45

Under hela loppet fick jag fin support från familjen som hejade vilt! Men ju längre loppet gick ju tyngre började det kännas och inför sista varvet fick jag reda på att jag låg på andra plats men jag tyckte att det var en precis bakom mig som tog in och hade tagit in hela tiden men längs löparbanan finns det en punkt där man kan se varandra och då låg jag cirka 20 sekunder före och med 2 kilometer kvar tänkte jag bara att jag kommer inte ge upp min andra plats (i seniorklassen) utan en rejäl kamp så jag ökade ganska bra de sista kilometerna. Dock blev det en tuff spurtuppgörelse med sonen!

Det är dock okej att förlora en spurt mot Vilmer och i mål kom jag 7:a totalt (8:a om man frågar Vilmer) och personen som jagat mig på löpningen var inte i min klass men det var ändå skönt att komma 7:a. Hatten av för Janne Österman och Jesper Bach två klubbkamrater som slog mig ganska enkelt. Sebastian Björklund hade förmodligen vunnit hela tävlingen ganska enkelt om han inte varit sjuk förra helgen nu ledde han stort när han valde att kliva av med 5-6 kilometer kvar. Men han tog en skön revansch dagen efter i Trelleborg där han slog ett mycket starkt startfält. Det var roligt att se Anna vinna sprinten eller nu såg jag inte det men det var roligt att höra det i efterhand! Utan henne hade jag inte kunnat cykla eller min position hade sett mycket rolig ut! Men att köra tävlingarna i Sövde är en stor bedrift så hatten av för alla de som körde!

Efter tävlingen åt hela familjen pizza och sedan blev det lite bubbel nere vid Snogeholmsjön under tiden barnen fiskade. Det var en skön lugn kväll och dagen efter trodde jag att jag skulle vara sliten men faktiskt inte! Jag och barnen gick en lång runda i skogen när Hanna cyklade Sövdebanan.

20160606_103854

Det hela var en skön och rolig helg och jag fick ett bra kvitto att jag är på helt rätt väg när det gäller EM. Vill man slå mig om 45 dagar då gäller det att vara i bra form för jag kommer komma dit stark och snabb (snabbare och starkare än i Sövde :-)!

Då var man anmäld till ETU LD i Poznan!

I slutet på förra veckan blev det äntligen klart med anmälningen till Em i Poznan i sommar. Svenska triathlonförbundet och arrangörerna hade nu kommit överens om hur anmälan skulle ske och jag betalde in anmälningsavgiften. Det första som slog mig när jag betalade var oj detta var ju billigt! Anmälningsavgiften var lite över 3000 kr och det visar lite hur skadad man har blivit av de höga avgifterna som de flesta tävlingarna har. Tävlingar som företaget Ironman anordnar kostar ibland det dubbla och jag tror att Ironman New York (man simmade i New York och genomförde resten i New Jersey) har varit den dyraste med en anmälningsavgift på 1000 US dollar. Visserligen anordnades den bara ett år men det var inte intresset som var den avgörande faktorn i varför man slutade att anordna tävlingen.

Idag är det 175 dagar kvar så jag har gott om tid att träna än så länge! I det stora hela går träningen bra men det är förkylningstider hos barnen så det är riktigt skönt att få ett träningsschema där jag kan ändra friskt och välja om jag vill lägga om dagar osv. Jag tror jag hade börjat stressa om schemat varit för fast men nu känns det bra och jag genomför 99% utav de passen jag blir tilldelad. Det som jag har tyckt varit tråkigast i än är att hoppa upp på trainern och köra cykelpassen men förhoppningsvis släpper det snart och det blir ju ljusare för varje dag så snart kan man säkert cykla på utomhus!

Året som gick!

Jag brukar efter varje säsong göra en liten sammanställning på hur det hat gått med träning, tävling osv. Men efter förra säsongen blir det inte en vanlig årsberättelse utan jag har gjort en liten video som man kan se här:  Sellehed 2015

Jag har i tidigare inlägg sagt att det var väldigt varmt för att vara vinter men jag tar tillbaka det för nu har vintern verkligen kommit med isande vindar vilket gör uteträningen lite svårare eller inte lika lätt. Dock har jag hunnit med 30 km löpning detta trots jag har haft två vilodagar (en pga sjukdom och en planerad). Denna veckan är annars en testvecka med två simtest och ett löptest. Det är bara hoppas att det går bra och att det är lite folk i bassängen!

 

Mycket nytt på gång inför 2016!

Nu börjar snart min träning inför 2016 och det blir en hel del nytt! Jag kommer för första gången få en tränare som ska hjälpa mig att lägga upp träningen. Innan har jag gjort allt själv och jag har väl inte varit superstrukturerad utan tränat det jag känt för när jag har haft tid och lust. Det kommer bli superroligt att prova på att få det mycket mer uppstyrt och ha ett bollplank när det kommer till träningen. Men förväntar jag mig då några underverk? Nej, egentligen inte men om jag bara kan förbättra mig 5% så blir jag riktigt nöjd!

Valet av tränare hamnade på Christian Malmström och man kan läsa mer om honom här: Ironcoach

Christan är en person som jag har sett tävla några gånger i Sövde och vi träffades även i VM Motala där han kom 3:a i sin ålderklass. Nyligen var han i Barcelona och körde Ironman där på 8:46 och vann sin AG vilket bör ha kvalificerat honom till Hawaii nästa år men jag vet ej om han har tog sin plats.

Jag hoppas att det blir en rolig resa nu inför 2016! Som det ser ut nu kommer jag att tävla på Ironmandistansen nästa år vilket jag senast gjorde 2012 i Köpenhamn. Vilken tävling det blir är inte spikat än men jag kommer att försöka tävla i långdistans EM som går i Poznan i Polen. Jag måste bara få ett godkännande från förbundet och lösa alla detaljer här hemma med! Det blir nog en familjesemester i samband med tävlingen men det är lång tid tills det är dags då tävlingen går den 24/7 2016.