Planering planering och planering!

Det är en viktig del utav min träning kanske till och med den viktigaste. Det är främst tiden jag tänker på för tid är något de flesta utav oss har för lite av men har vi egentligen det? Enligt mig handlar mycket om prioritera.
När jag planerar träningen går de sakerna som är viktigare först som till exempel familjen. Ska jag vara ärlig hade det varit mycket enklare att genomföra all träning om man hade levt själv utan barn men min familjen är det som ligger absolut närmast mitt hjärta och jag skulle aldrig vara utan der. Det är därför jag aldrig kör riktigt långa pass (cykelpass på 4-6 timmar) eftersom jag får dåligt samvete när jag är borta på en ledig dag för att träna. Nu tror jag inte frun hade sagt något men det känns bara fel för mig så därför kör jag inte de passen eftersom jag inte mår bra utav de.
I min planering gäller det att ta vara på tiden därför kommer jag till exempel vara i poolen på Aq va kul 06:00 imorgon för att hinna med att simma innan jobb. Som de flesta kanske vet eller läst i kanten på sidan så arbetar jag som brandman och visst har vi fystid på jobb men om man tror att det enda vi gör på jobb är att väntar på larm och tränar då har man en helt sne bild över vår verksamhet. Vi får 60 minuter fystid per arbetsdag och det är super men det räcker inte till min träning och man går aldrig ”säker” på jobb och verksamheten styr över fystiden. Därför försöker jag att uttnyttja tiden till och från jobb och lunchen för att ha träningen klar när jag kommer hem.
Men ibland är jag hemma med barnen när frun jobbar och hur löser jag det då? Det gör jag inte när bägge barnen är hemma! Då får träningen vänta men när Vilmer går på förskolan går det att lösa genom att träna när dottern sover middag. Det har jag till exempel gjort idag. Jag förberedde trainern och tog på mig träningskläderna imorse gav barnen frukost och gick och lämnade Vilmer på förskolan och på vägen hem somnade Matilda i vagnen så när vi kom var det bara att köra igång direkt. Idag blev det ett ganska hårt trainerpass som kallas medium och som jag har hämtat från ”Macca” och han rekommenderar passet som ett grundpass vilket jag har på schemat idag!

image
Babyvakten står på i bakgrunden!

80 minuter senare är jag klar och redo för dagen!

Malmö triathlon-tävlingsberättelser och lite annat!

Först hade jag tänkt att börja skriva några rader om lördagen då jag var sträckchef för en del utav cykelsträckan under SM och RM. Jag kan börja med att försöka förklara vad skillnaden är och varför det sen tävlas i motionklass. Kort sagt kan man säga att SM är öppet för alla med licens att vara med och man får du köra i klunga och ej använda tempocykel. RM som är riksmästerskap är uppdelat i ålderklasser som börjar vid 35-39,40-44 osv. RM avgörs med non-drafting alltså får man inte ligga för nära varandra under cykelmomentet men annars är distanserna desamma.

För att inte detta ska bli ett för långt inlägg sammanfattar jag det med 5 punkter

1.Det är roligt men jobbigt att vara funktionär.

2. Eliten kör fort, riktigt fort!

3. Triathleter är trevliga även när de tävlar.

4. 95% utav alla som kommer förbi är positiva dock fick jag höra att Malmö var en pisse stad som arrangerade en massa cirkustävlingar på gatorna.

5. Vuxna människor kan räcka fingret när vägar är avstängda och de måste köra ett annat håll eller parkera och gå 100 m extra.

Men ett stort tack till alla som hjälpte till under lördagen och söndagen! Utan er blir det aldrig någon tävling!

Söndagen var min tävlingsdag då jag var anmäld till Sprint motion och Stafett SM. Men allt börjar redan minst en dag innan när man måste gå igenom utrustning packa osv. För min del var det tight med tid då frun fyllde år på lördagen så jag hade försökt få allt klart på fredagen och det hade gått sådär dock var mina cyklar klara vilket oftast är det som tar mest tid. Natten till söndagen sov jag dåligt och jag gick upp lite över 04:00 men fick en timme till på soffan innan klockan ringde 06:00. Min tanke var att ta tåget till Centralen då familjen behövde bilen för att åka på namngivning på eftermiddagen och jag hade som mål att hinna dit med!

20140810_070619

Transporten till Västra hamnen gick bra med tåg som var i tid och trevligt sällskap på tåget utav en medtävlare. Det var inga köer vid utan allt innan starten gick bra både att hämta ut mitt startnummer till att gå på toaletten. Temperaturen visade att man fick ha våtdräkt något jag tjänar på. Jag kom i vattnet i hyfsad till och fick en ok uppvärmning.

Inför starten ställde jag mig ganska centralt och kom iväg helt ok dock är det alltid lite tvättmaskinssimning de första 100 meterna eller egentligen fram till första bojen sen blir det lite bättre. Dock kändes det inte helt ok eftersom det känns som om min våtdräkt får ett stryptag på mig men det går ändå ok och jag förbättrar min tid från tidigare år och kommer upp 30 sekunder snabbare än förra året så min simning går åt rätt håll!

Först växlingen gå bar och jag kommer iväg helt ok mens en börjar mina problem. Jag har satt fast mina skor på cykeln och det går bra i början men efter cirka 50 meter när jag ska ta på mig min vänster sko blir jag förvånad att den inte finns kvar på min pedal. Jag har tappat min cykelsko och paniken börjar komma menn är jag vänder mig om ser jag att den ligger 10-15 meter bakom mig och jag får hoppa av cykeln och springa tillbaka och hämta den och det känns som om 50 personer cyklar förbi mig. På med skorna och nu är stressen hög och jag kommer ut till första svängen vid Turning Torso där jag tappar greppet om mitt styre och det är precis jag inte ramlar dock klickar bägge mina cykelskor ur och nu börjar jag undra vafan det är som pågår. På cykeln igen och nu är allt kaos klockan stämmer inte skorna sitter fel och jag ligger helt fel på vägen. Det är först ute på Limhamnsvägen som jag vaknar till liv och börjar kunna trycka på och då känns det bra eller det känns bättre rättare sagt. När jag är på väg till första vändpunkten får jag se att jag ligger långt efter ledaren vilket inte känns så bra och jag tappar mark i alla kurvor och inbromsningar då det känns om mitt styre är insmort i smör när mina händer är blöta. Jag tar sedan in en hel del men jag tappar det igen vid Kockums fritid och Turning Torso eftersom jag inte vågar cykla på.

På andra varvet börjar det bli bättre dock är det mycket folk på banan nu och det blir lite svårare att köra om. Vid vändpunkten har jag cyklat in nästan 1 minut och helt plötsligt börjar det kännas som om det kan gå vägen och när jag cyklar upp mig till tredje plats och kan se de framför mig känns det ok eftersom benen känns bra inför löpningen.

maltri

 

Inför växlingen fanns det inte en chans att jag skulle hålla på med att försöka ta av mig skorna innan cykeldelen var avklarad:-) Växlingen gick bra och benen kändes ok och jag satte av i en hög fart för att kunna få se om jag kunde se någon utav de två som låg före mig och efter cirka 300 meter lyckas jag löpa upp på andra plats och lite längre fram ser jag ledaren och det känns som om jag tar in snabbt på ledaren och efter cirka 1 km är jag upp i ledning. Jag bestämmer mig för att inte titta bakåt förrän efter jag hade löpt ett bra tag och efter cirka 2 kilometer vänder jag mig om och då ser jag ingen bakom mig utan nu är det mitt lopp att förlora om jag klantar till det. Jag trycker ändå på bra hela löpningen men har full kontroll och går i mål som segrare utav Malmö triathlon motion sprint.

10583981_10152605259962103_6017021174076556170_n

Om jag nu ska sammanfatta det hela så är jag väldigt nöjd med min insats trots de små missöden som drabbade mig. Men jag har satt mig ner och fått ordning på det (tror jag i alla fall). Anledningen till strypkänslan är tror jag beror på min våtdräkt då samma känsla funnits vid fler tävlingar och träning i den. Anledningen till att jag tappade min sko är förmodligen så enkel att den är för stor (storlek 45)  och när jag hoppar upp och trycker på min högra pedal åker den vänstra ner och slår då i marken och då har den helt enkelt slagits av från fästet. Mitt hala styre är enkelt att förstå eftersom det är en ny cykel med nytt styre och jag köpte den utav en cyklist och inte triathlet så han hade inte någon cykellinda ute vid bromshandtagen och det behöver man inte när händerna är torra. Jag har själv cyklat många pass utan problem men när man kommer från simningen och är blöt är det svårt att få ett bra grepp på kolfiberstyret. När jag tittar på datan från min Wattmätare så kör jag på riktigt bra förutom där det blir teknisk körning då jag frihjular mycket och tappar tyvärr mycket tid där men med ett bra grepp så löser det sig så jag är inte orolig.

10606152_10152605262822103_5105325147601392529_n

Jag vill passa på att gratulera Jonathan från klubben till ett fint lopp och nästa år får jag se upp!

Min andra tävlingsberättelse får vänta någon dag då inlägget blir för långt annars!

SM i långdistans i triathlon- tävlingsberättelsen!

I lördags körde jag min huvudtävling för 2014 nämligen SM i långdistans i triathlon uppe i Motala. SM var även VM kval då VM i långdistans går på samma bana som SM gick på i år. Min målsättning var att försöka få en plats i VM 2015 och för det krävdes det topp 18 i min ålders kategori 30-34.

Dagarna innan tävlingen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig då det var mycket som skulle ordnas och en dag var jag hemma 23:30 från mitt löppass och det blev inte bättre när min cykel gick sönder på torsdagen och vi skulle åka klockan 9 på fredagen. Men efter lite utav en Macgyver lagning som innehöll tejp, svordomar (många!), nästan lite tårar och buntband fick jag min bakväxel att fungera igen men jag var verkligen nervös innan min provisoriska lösning var klar. En kort runda på torsdagen och den verkade fungera bra eller egentligen så växlade den bättre nu än innan kabelproblemen började.

Jag körde upp med två klubbkamrater och familjen fick stanna hemma denna gången då det är en bit att köra till Motala speciellt med en son som precis fyllt tre och säger att hans tålamod är slut när man viker ner på yttre ringvägen med bilen när man kommer ifrån Oxie.

I Motala bodde vi ett hus med andra klubbmedlemmar och där man  det blev en bra uppladdning med likasinnade. Men tack vare vädret och vattentemperaturen i Vättern handlade det mesta utav snacket om det skulle bli 4000 m , 3000 m eller inställd simning. Det blev en tidig kväll och efter lite pasta och salta chips så somnade jag snabbt.

På tävlingsmorgonen åt jag och lätt frukost och byte om till tävlingskläderna och rullade ner till starten. Innan starten ville jag få min frambroms undersökt utav mekanikerna som fanns på plats men tyvärr för min del så fungerade min frambroms inte som den skulle och det gick inte att laga heller men den fungerade men inte bra då den låste sig när man bromsade och gick ej tillbaka. Men det var bara att gilla läget och gå och checka in cykeln och förberedda sig.

Klockan 8:00 en timme innan start fick vi informationen att det blev en nerkortad simning och det var ganska väntat med en nerkortad simning. Fram till starten blev det små fixande med sakerna i växlingsområdet. Innan starten gick jag ner och hoppade i vattnet och värmde upp och det kändes bra! 16 grader låter kallt men jag upplevde inte vattnet som speciellt kallt och det var lugnt på ytan. Jag bestämde mig för att starta längst ut till vänster och medvetet få en lite längre banan men lugnare och jag fick helt rätt fram till första bojen som vi skulle runda där blev det lite fight och jag blev lite kall på ryggen men tänkte inte mer på det. Simningen kändes ok men farten verkade lite låg när jag såg tiden på klockan när jag steg upp ur vattnet. När jag skulle försöka dra ner min dragkedja upptäckte jag att den redan var nere så kylan jag hade känt under simningen var förmodligen att någon hade lyckats att dra ner snöret och öppnat min dragkedja på våtdräkten.

Första växlingen gick ok och jag valde att ta på mig min vinterväst men att skippa mina handskar då de var kortfingrade och tänkte att de förmodligen inte skulle hjälpa speciellt mycket. På väg ut ur Motala öppnade himmeln sig och det regnade mycket. Cykelbanan var en platt 3 varvsbanan vilket jag gillar och jag började plocka placeringar rätt fort och första varvet hade jag ett snitt på 37,9 vilket. När jag började cykla ut på andra varvet tänkte jag att nu borde det gå fortare men efter någon kilometer märkte jag att det hade börjat att blåsa mycket och snitthastigheten sjönk men jag fortsatte att plocka placeringar så jag visste att jag cyklade bra. På väg in till Motala tyckte jaga att det började kännas konstigt med vänsterbenet när jag trampade och när jag tittade ner så såg jag att vevarmen höll på lossna. Känslan i magen var inte bra med tanke på att jag hade 40 km kvar att cykla. Jag fick stanna  och hoppa av och försöka fixa vevarmen men att använda finmotorik med 10 stycken djupfrysta korvar går sådär men jag får på vevarmen och det verkar fungerar. Dock på tredje varvet har vevarmen lossnat igen och denna gången spänner jag den mycket hårdare och hoppas på det bästa.

Kylan började nu bli påtaglig då jag inte kunde få upp korken på flaskan eller öppna mina gel och inför de sista 20 km började jag få ont i magen. Men nu var det inte mycket kvar utav cyklingen och det verkade som om cykeln skulle hålla! När jag kom in växlingsområdet för andra gången gjorde jag nog min långsammaste växling någonsin. Fingrarna fungerade inte riktigt men annars hade västen varit till stor hjälp och kylan var mest i händerna. Jag tog två beslut som jag aldrig gjort förut på en tävling det första var att ta på mig en löparjacka och det andra var att ta mina strumpor på händerna istället för på fötterna. Bägge två skulle visa sig vara bra val eller i alla fall under tävlingen mina fötter hade nog gärna haft strumporna på sig och sluppit skavsåren som nu pryder mina fötter!

Direkt när jag kom ut på löpningen stod det en toalett och jag bestämde mig för att kissa och det behövde jag verkligen. Magsmärtan jag hade haft under cyklingen försvann men jag fick lite panik när klockan visade att jag hade kissat i över 90 sekunder det är roligt när man får ”reptilhjärna” och små saker som egentligen spelar någon större roll helt plötsligt dyker.

I början känns benen lite stela men det flyter ändå på bra och jag löper i en jämn hastighet precis under 4:30 tempo. Mitt mål var att löpa med en snabbare snitthastighet än i Sövde och det gick bra. De första 10 kilometerna flöt på bra och även om jag inte plockade speciellt många placeringar kändes det bra. Jag stannade en gång och drack lite energidryck vilket medförde att jag fick håll men jag kunde löpa vidare med det. Vid vändpunkten kändes allt ok men jag hade inte en aning om hur jag låg till förutom att jag låg tvåa i klubbmästerskapet men i VM- kvalet eller SM visste jag inte hur jag låg till. Vid vätskestationen vid 15 km gick jag över till den bästa sportdrycken som finns nämligen avslagen Coca Cola, det fungerar alltid. Benen kändes fortfarande bra och snitthastigheten höll sig precis under 4:30 tempo och vid varvningen såg jag att jag hade knappat in mycket på Simon och tänkte om jag verkligen försökte skulle jag kanske hinna ifatt innan mål och bestämde mig för att försöka och jag helt plötsligt gick kilometer tiderna ner till 4:10 min/km och jag pressade mig verkligen. Jag började plocka en hel del placeringar och det var inte många som höll samma tempo men efter 27 km löpning kom man till ett fält där jag vill se Simon men han var borta och då försvann lite utav viljan att pressa mig och kilometer tiderna sjönk nu till 4:40-4:50 och nu ville jag bara överleva till målet. Nu började fötterna verkligen göra ont men kylan kände jag inte av. De sista kilometerna började jag att se lite konstigt och det började fladdra lite vitt och svart i ögonvrån så jag hade nog pressat mig hårt det sista varvet på löpningen.

Det vare en skön känsla att passera mållinjen och först då kom all smärta och jag föll ihop en hög och sjukvårdarna kom fram och frågade hur jag mådde och om jag hade tappat känseln mitt svar var tyvärr känner jag allt och det gjorde ont! I målområdet blev jag led till en stol och fick en varm filt över mig och jag blev väldigt förvånad när Simon helt plötsligt kom i mål efter mig. Jag var helt säker på att jag inte hade löpt förbi honom och förstod inte vad som hade hänt. Tyvärr för Simons del hade han löpt fel på sista varvet annars hade vi nog haft en hård kamp in på målrakan!

Jag kom i mål på 21 plats utav alla deltagare och på 13:e plats i tävlingsklassen men då var det 2 stycken som inte har svenskt medborgarskap och inte räknas i SM tävlingen. I min åldersklass 30-34 kom jag på 3:e plats och min Vm biljett var klar!

Det tog mig 6 timmar och 42 minuter att genomföra loppet och det var ruggiga förhållanden med 16 grader i vattnet, 11-12 grader i luften med regn men att skriva detta blogginlägg har nog tagit över 8 timmar spritt över 2 dagar med en  treårig son som bland annat har frågat mig varför man äter igelkottar i Frankrike?  Jag vet inte vilket som har varit jobbigast!

120 dagar kvar!

Idag är det 120 dagar kvar till SM på långdistans i triathlon. Distansen som långdistans SM går på är 4 km simning, 120km cykling och den avslutande löpningen är på 30 km. Inom triathlonvärlden är distansen mer känd som Nice distansen efter som det på 80 och 90 talet gick en tävling i den franska staden Nice som då var lika viktig som Ironman Hawaii. Anledningen till att SM går på den Nice distansen och inte Ironman distansen (3,8 km simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning) är att VM i långdistans kommer att gå i Motala 2015. Det är lite rörigt med olika aktörer som hävdar att de anordnar VM men enkelt förklarat så kan man säga att den tävlingen som har mest prestige inom långdistans triathlon är utan tvekan Ironman Hawaii. Men Ironman är bara ett varumärke som ägs utav ett företag medan det är ITU ( Internationella triathlonförbundet) som är ansvarig för triathlontävlingarna i OS. ITU står bakom det VM i långdistans som kommer till Motala 2015. Eftersom det är ITU som håller i VM 2015 representerar man sitt land och måste då tävla i landslagsdress vilket man inte behöver på tävlingar som arrangeras utav Ironman.

2015 kommer alltså VM att arrangeras i Sverige och ett utav målen jag har denna säsong blir att försöka vinna en startplats i VM på SM i år. På VM kommer det att finnas olika klasser dels proffs sen blir man indelad efter ålder så om jag lyckas kvala kommer jag att tävla i M30-34 nästa år. Jag vet inte om motionsklass är något speciellt svenskt för i de flesta andra länderna har man åldersklasser och sedan elit vilket underlättar för arrangörerna.

 

xtriathlon_SM.jpg.pagespeed.ic.UflNPTJbSE

I SM kommer jag att representera min klubb Heleneholms IF Tri Team och jag hoppas att klubben kommer att ha många deltagare! Detta är en ypperlig chans om att få vara med om ett stort mästerskap inom triathlon!

Veckans träning som har gått har varit bra med bland annat 7,8 km simning. Jag simmar de flesta utav mina pass på Oxievångsbadet som är ett fint litet bad dock är bassängen bara 25 meter det gör att jag i denna veckan har gjort 312 längder. Klubben har träningstider inne på Aq va kul på tisdagar, torsdagar, fredagar samt tränarleda träningar på söndagar men de har min fru förtur och det är hon värd!

Hej allihopa!

Hej!

Mitt namn är Rasmus Sellehed och jag har fått äran att börja blogga här! Dagens inlägg blir en kort introduktion utav mig och vad min blogg kommer att handla om.

Jag är uppvuxen i Oxie utanför Malmö och ungdomsåren bestod som många andra ungdomar utav traditionella idrotter som fotboll och handboll. Jag spelade fotboll till dess att jag var 22-23 år gammal men till slut tyckte jag inte det var roligt och jag slutade. Det blev några år med lite till ingen träning men till slut började jag träna på gym och träningen kom igång igen. Ungefär samtidigt så läste jag SMO (Skydd Mot Olyckor) ute vid Räddningsverket i Revinge med mål att bli brandman. Efter 2 års studier fick jag jobb vid Räddningstjänsten Syd och vid introduktionen träffade jag en instruktör som sa att han höll på triathlon. Jag var osäker på vad triathlon var och fick svaret att det var när man simmade, cyklade och till sist löpte. Nyfiken som jag var frågade jag vilka distanser det var och jag trodde att han skämtade när han sa att de tävlingarna han körde var 3,8 km simning, 180 km cykling och som avslutning löpte man ett maraton (42 km).

Samma kväll satte jag mig framför datorn för att se om det verkligen kunde stämma och började leta efter information om triathlon. Jag fann mycket information och det var skönt att få reda på att Ironmandistansen var långt ifrån standard då det fanns tävlingar där man simmade 400 meter, cyklade 20 km och sedan löpte 5 km. I slutet på 2009 gjorde jag min första triathlontävling i Kalmar på just distansen 400 meter simning, 20 km cykling och 5 km löpning och sedan dess är jag fast!

Nu snart 5 år senare tycker jag fortfarande att det är lika roligt med triathlon! Men mitt liv ser inte likadant ut som det gjorde för fem år sedan. Lägenheten i Malmö är utbytt mot ett hus i Oxie där jag bor med min underbara fru och vår lille son som snart ska fylla tre år. I vår kommer familjen att bli större då vi väntar på vårt andra barn. I min blogg är tanken att man ska kunna följa mig och mitt pysslande med familj och träning! Jag hoppas på en trevlig resa tillsammans!