Tävlingsberättelsen från ETU långdistans mästerskapet i Poznan!

Detta inlägget blir bara enbart tävlingen (nästan) och när jag kommit hem från semestern kommer del två om själva resan till Poznan!

Beslutet för mig att gå på Ironmandistansen igen efter några års uppehåll kom efter VM i Motala förra året som avgjordes på en lite kortare distans (4 km sim-120 km cykel- 30 km löpning). På tävlingen i Motala fungerade cyklingen men framförallt löpningen bra och jag blev sugen att prova Ironmandistansen igen (att bägge barnen är äldre kan också spela roll). Men vad fanns då för alternativ? Kalmar och Köpenhamn så klart men jag är inte speciellt förtjust i företaget som driver de tävlingarna (även om de har en tävling som är deras som jag någon gång skulle vilja genomföra). Det finns vissa brutala som jag gärna hade gjort Norseman är en av de (har haft otur med lotteriet) men det är en hel del som ska klaffa med familjen och jobb. Förra året lyckades Camilla Lindholm i min klubb Heleneholms IF TriTeam att vinna EM guld och då föddes idén med att EM kanske skulle varit kul! Jag kollade upp vart det skulle gå osv och förbundet gick med på att jag tävlade för Sverige (Jippi!) Men här kommer en den korta versionen av tävlingsberättelsen!

20160723_105256

Bilden ovan är före bilden! Snabb, snygg och ett riktigt fartmonster!

Klockan ringde på 05:05 och jag gick upp direkt. Jag hade sovit sådär och det är helt normalt innan en tävling. Det blev en kopp kaffe och lite youghurt till frukost mer vill jag inte ha på tävlingsmorgonen. Jag tog på mig landslagsdressen och packade det sista i min väska och begav mig ner till starten (den korta versionen). Allting var klart sedan dagen innan och jag tog det lugn och gick upp och pumpade däcken. Vägen vi skulle cykla på var väldigt fin och jämn så jag drog i upp mot 9 bar. Personen bredvid mig var i samma tävlingsklass som mig och hade på sig en Ironman Kona 2015 finisher tröja på sig (typiskt 🙂 annars visste jag inte mycket om startfältet jag hade sett något namn som jag sett tidigare i Motala (en från Frankrike) men annars var det inte många jag kände igen.

Simningen var i en sjö mitt i Poznan som används till rodd detta medförde att banan var mycket enkel och rak. Längs med simningen stod det dessutom längdangivelser som började på 2000 m och sedan 1750 osv. I min startvåg var det cirka 250 st och jag gjorde nu ett taktiskt val med att lägg mig ganska långt till ut till vänster och få lite längre simningen (kanske 10-20 m) men förhoppningsvis lite lugnare och precis så blev det. Ett par bra fötter att följa och simningen kändes verkligen kanon! Min nya våtdräkt är nog ett utav de bättre köpen 2016. Vid vändpunkten av banan bestämde jag mig för att kolla klockan och då visade den 27 minuter något och då tänkte jag bara oj kan det verkligen gått så bra med simningen? Då var det bara att fortsätta! Mycket roligare än så var inte simningen! En stor anledning till att den kändes bra kanske beror på att de tre senaste veckorna har jag försökt simma mycket minst 4-5 pass i veckan och det kändes verkligen behagligt i  vattnet! Tiden blev 56 minuter och självklart var den kort 🙂 jag kan inte simma 3,8 km på 57 minuter men jag tror banan har varit runt 3,4-3,5 (?) Garmin visade 3,6 km så då vet vi alla att den absolut inte har varit 3,6 km för den klockan har inte visat rätt på utomhussimningen i år!

startpoznan

T1 hade jag lite oflyt när jag drog ner dragkedjan på min våtdräkt så fastnade ”snöret” på ryggen i dragkedjan på tridräkten i den stora dragkedjan (hängde ni med?) där stod jag som ett fån och fick inte av mig våtdräkten men då kom jag på att tridräkten har ett snabblås om jag kan koppla av snöret men då blir dräkten ”öppen” på ryggen men för mig gör det inget då dräkten är lite tight. Jag hade valt att ha skorna i påsen och tog på de och sprang mot cykeln. Valet med skorna var enkelt då jag var nära att krasha i ett kravallstaket på VM i Motala för att person och jag själv försökte trixa med cykelskorna. På en Ironman ger jag mig själv mer tid att ta det lugnt både i T1 och T2.

Cykelbanan började med en backe sen en högersväng och sen var det i stort sett en rak väg en vändpunkt en rak väg en högersväng en vändpunkt och en vänstersväng. Kanske lite svårt förklarat men som ett L och det var två filer i bägge riktningar så detta var nog den bästa cykelbanan om man tänker på utrymme som jag kört på! Planen innan var att försöka cykla runt 5 timmar kanske det viktigaste jag hade i min plan vara att vara fräsch inför löpningen och inte cykla för hårt för att sedan gå ett maraton. Jag hade medvetet valt att inte köra med watt utan på känsla och lyssna på kroppen. Min puls skulle jag försöka hålla nere under cykeldelen för att ha energi kvar på löpningen.

IMG-20160724-WA0001

Cykelbanan var 4 varv så jag delade naturligtvis upp den i 4 delar där tanken var att komma in i ett skönt flow det första varvet sedan hålla ihop de två efterkommande varven och bestämma mig de sista 4,5 milen om jag skulle öka eller sakta ner för att komma fräsch till löpningen. En sak som slog mig på första varvet var att värmen började komma ordentligt. Det fanns en digital tempmätare vid motorvägen som visade 23 grader i luften 47 grader på marken på första varvet och den svarta asfalten blev snabbt varm. Vinden på cykeldelen var ganska lugn man hade kanske lite motvind ut till vändpunkten och lite medvind hem vilket självklart är att föredra om det nu ska blåsa.

Andra varvet kändes också bra och egentligen så var det enda som började bekymra mig värmen. Det blev lite varmare hela tiden och framförallt temperaturen på vägen blev varmare och då kanske man undrar vad spelar det för roll? Jag upplevde det som strålningsvärmen från den svarta asfalten gjorde att det var riktigt varmt under cyklingen och efter 70 km började jag plocka vattenflaskor vid varje vätskestation för att hälla över mig för att svalka av mig detta medför ju att man bli blöt och det svalkar av en! Dock så suger ”dämpningen” i tridräkten upp vattnet och medför skav där man kanske inte vill ha skav om man nu vill ha det någonstans. På tredje varvet in mot Poznan visade det sig att det var 26 grader i luften och jag tror det var 60 grader på marken.

På sista varvet beslöt jag mig för att försöka hålla runt 35 km/h ut mot vändpunkten för att sedan öka om benen kändes bra. Nu hade jag än en gång en liten dipp i humöret men när vändpunkten kom ökade jag lite och det kändes bra! Jag tror att jag har en väldigt jämn fart med runt 35 km/h ut till vändpunkten för att sedan hålla runt 37 km/h in igen på alla varven.

IMG-20160724-WA0009

En bild utav världens bästa hejarklack eller en del av den!

Nu hade jag några små dippar i humöret och det är helt normalt för jag tror att nästan alla någon gång under de 18 milen på cykeln har en liten svacka men det är bara att kämpa mot! Jag tyckte dock att i det stora hela var det som väntat 18 mil är långt och jag tycker det blir tråkigt vissa delar av cyklingen.

Jag hoppade av cykeln efter 4 timmar och 56 minuter och nu skulle jag äntligen få springa! Det visade sig att min medelpuls hade varit 138 och inte en enda gång uppe i över 147 som jag hade satt som absolut max.

T2 var inga problem och jag hade rutinerat nog lagt ner en solkräm i påsen som jag var glad för så jag kunde smörja mig och dessutom kleta ner min solglasögon, riktigt rutinerat! Att få bort solkräm från ett par solglasögon när man är svettig och kladdig är som att ha medvind på både vägen ut från Malmö och sedan medvind när man cyklar hem.

IMG-20160724-WA0014

Jag fick reda på av min hejarklack att jag låg på 4:e plats och nu började min jakt! Det var nu under löpningen jag skulle avgöra och försöka klättra bland placeringarna! Jag valde att hitta en skön rytm och hålla den men nu började det bli riktigt varmt. Jag öppnade dock i ett behagligt tempo (4:30 km/min) och jag hade som plan att löpa runt 3:10-3:20 utan större problem. Det enda som oroade mig var som sagt värmen så jag fortsatte att vid varje vätskekontroll att ta vatten och hälla över mig för att svalka mig jag sprang också i de vattenridåer som arrangörerna satt ut. Löpbanan var den också en 4 varvsbana  och jag kände mig stor och stark den första milen och fick och hålla igen. Placeringsmässigt kändes det som om inte mycket hände jag tror nog jag löpte förbi en från Storbritannien men jag hade sett en från Polen framför mig och fransmannen som varit med i Motala var framför mig.

Löpbanan var ganska jobbig med mycket skiftande underlag bland annat kullersten, asfalt och smala grusstigar. Skorna var blöta efter kanske 5 km så det plaskades en hel del på löpningen! Efter cirka 15 kilometer märker jag att jag tagit in lite på fransmannen. När banan går ut på grusstig där det är riktigt varmt kommer jag ifatt och bestämmer mig för att ta det lite lugnare i några sekunder sedan göra en snabb passering. Precis så blev det och när jag tittade bakåt efter några kilometer såg jag inte honom. Problemet var nu att jag började må illa och värmen hade verkligen slagit till.

löppoz

Löpningen gick som sagt på skiftande underlag och här ser jag ut som ett proffs med ledcykel och allt! Det kanske lurade någon men cyklisten är till för personen bakom mig som kom trea i proffsklassen men det ser ju ut som om cyklisten har koll på mig 🙂

Inför sista varvet fick jag reda av Hanna att jag hade 5 minuter upp till ledaren och 10 minuter ner till 3:an. Då bestämde jag mig illa kvickt att vinna kommer jag bara göra om ledaren gör bort sig. Nu hade värmen tagit en hel del av mig och målet var bara att ta sig runt det sista varvet. Jag beslöt mig för att gå 30 sekunder varannan kilometer och vid vätskekontroller om så behövdes. Kilometertiderna var nu över 5:00 tempo men jag tänkte rent logiskt om jag nu ledde med 10 minuter (vilket skulle visa sig vara fel 🙂 så har jag råd att göra kanske 5:30 per kilometer för då måste den personen som är bakom mig göra 4:30 tempo vilket jag kanske inte trodde någon hade i sig i värmen. Nu gick jag kanske 100 m vid varje kilometer men jag kände att jag hade kontroll över det. Jag skulle fixa att ta mig i mål utan att behöva gå hela vägen så länge jag körde på min plan.

De två sista kilometerna var riktigt sköna och jag hade sedan länge bestämt mig för om det fanns chans då skulle jag gå i mål och njuta på målrakan! Det blev precis så! Jag kunde lugnt gå ner längs med Målrakan och faktiskt njuta lite! Jag hade gjort precis det jag ville göra! Komma topp 3 och förbättra min tid på Ironmandistansen! Sluttid blev 9 timmar och 21 minuter och den avslutande maran gjorde jag på 3 timmar och 24 minuter. Jag vet inte vad jag hade upp till 1:an eller vad jag hade ner till 3:an och just nu spelar det ingen roll för jag är väldigt stolt över mitt lopp och hur jag genomförde det!

IMG-20160724-WA0033IMG-20160724-WA0035IMG-20160724-WA0036

Mycket stolt över min prestation men jag ger mig inte 10/10 för jag kan fixa detta snabbare det vet jag! Jag kan både cykla lite snabbare och löpa snabbare! Ett tecken på det är att jag inte har speciellt ont i benen så här dagen efter och det har man om man löper bra! 🙂 Men 3:24 på maran är ju helt ok!

efterbild

Kommer ni ihåg den snabba och snygga fartmaskinen i början på inlägget! Så här är känslorna efter ett lopp när man ska cykla hem de 6 kilometerna till lägenheten. Den blöta dräkten har skavt fint och jag har lite ont när jag sitter på cykeln!

Precis som Tom Petty så fint uttrycker sig!

Ahhh nu börjar jag bli lite otålig! Jag vill verkligen tävla nu! Allting är fixat nu inför resan! Cykeln är packad, kläderna är packade, biljetterna är utskrivna, parkering fixad, träningen är gjord och nu vill man bara komma iväg! Jag hoppas nu bara att cykeln inte skadar sig i på vägen dit! Vädret ser ut att bli bra kanske lite för varmt för att vara helt optimalt men man ska inte klaga det kommer inte regna eller blåsa alldeles för mycket! Detta ska bli riktigt roligt och jag hoppas det blir riktigt tufft!

20160721_081452

 

 

En sak har jag lärt mig nu inför tävlingen!

Det är att det är skönt att vara ledig innan tävlingen! I år är jag föräldraledig tre veckor innan min semester börjar och det är två veckor innan tävlingen. Två veckor innan tävlingen har det varit lite lugnare träning eller tapering (enkelt formtoppning) som innebär att man drar ner på träningen och låter kroppen återhämta sig så att man blir stark och pigg till tävlingen. Det positiva är att man kan hitta på en massa grejor utan att behöva tänka på träning osv. För om man ska vara helt ärlig så blir träningen något som man (kan bara jag?) tänker på och det blir tyvärr lite så att när jag inte får till träningen kan det stressa en. Speciellt när man har ett fast mål som man tränar mot. Kroppen och humören påverkas också utav att det inte blir träning jag mår helt enkelt bättre när jag får träna sen behöver det inte vara 5 h cykelturer eller 30 km löppass utan bara någon form av rörelse! Till exempel så söndags var jag, Hanna och Vilmer tillsammans med några kompisar på Bakken men jag jobbade natten innan men passade på att springa 7 km på morgonen innan jag slutade. Skillnaden nu jämfört med för några år sedan är att jag har lärt mig lite vilka pass som är viktiga och vilka som ger mig något. Det kan vara både fysiskt men framförallt psykiskt.

Fysiologiskt sett finns det många pass med intervaller på olika belastningsgrader, wattzoner som man ”måste” hålla sig inom för att det ska ge något osv men de passen som oftast ger något är när man kanske inte borde ha tränat av olika anledningar. Ibland kan det vara skönt att bevisa för sig själv att man kan och ge sig själv en klapp på axeln när ingen ser! Det är lätt att glömma bort det! Jag kommer ihåg en intervju med Mark Allen där han han sa att ett vanligt fel som många gör är att de inte ger sig själv beröm för arbetet de gör och att de inte låter sig själva att absorbera in träningen man gör utan bara stressar fram till nästa pass och nästa pass. Ibland ska man ge sig en klapp på axeln och ge sig själv lite beröm!

Men hur har dagarna nu sett ut då? Här kommer några bilder från starten på föräldraledigheten och semester!

20160713_150753

Det var svårt att få plats vid krabbfisket i Kattvik! Vi gjorde ett klassiskt trick med att stanna i fiskeaffären och be om fiskhuvud som krabborna verkligen gillar!

20160710_142614

Vi har hunnit med en tur till Bakken med Vilmer och det är verkligen roligt speciellt för barn i hans ålder (det är roligt för barn i min ålder med).

20160712_163727

Jag hittade nog felet med mitt diskhjul! Detta kullager ser inte ut att må så bra!

Mindre än två veckor kvar till EM och nu börjar en tung period!

Nu är det inte långt kvar och nu börjar den tunga perioden för nu kan jag inte göra mycket mer än att vila upp mig och försöka hålla igång lite och bli fräsch och hungrig till den 24/7. Förra veckan var det främst två tunga pass med 30 km löpning som jag fick göra på löpband för att få till det. Cykelpasset var på 5 timmar och mestadels runt och upp och ner på Romeleåsen med den stora klingan för att köra tungt och trötta ut benen. Enkelt sätt så kan man säga att nu är nästan allt gjort det är bara att få kroppen att återhämta sig lite och sedan få ett sug på att tävla!

De två sista veckorna kommer vara ganska lugna men jag kommer att simma ganska mycket utomhus för att få en go känsla inför Polen. Cykeln har jag servat själv med ny kedja, nytt vevlager, nya kablar osv. Ja nu är det nära!

Halmstad 11,3 – Tävlingsberättelsen från tävlingen som nästan ej blev av!

Detta var tävlingen som var nära att inte bli av för min egen del. Först och främst kunde jag inte anmäla mig eftersom jag inte fick semester från mitt jobb utan jag var tvungen att vänta tills 10 dagar innan startdagen( jag ansökte om semester för några månader sedan). Denna gången fick jag det och jag anmälde mig sent och fick betala en lite dyrare anmälningsavgift men så är det.

Jag visste att precis som i Sövde skulle jag komma till tävlingen ganska trött i kroppen men jämfört med Sövde så hade jag mer än 100 mil mer cykling i benen och en hel del bra löpning och ganska mycket mer utesim med våtdräkt. Dock blev uppladdningen sådär när det blev VAB nästan hela veckan och vädret gjorde att vår planerade familjesemester i Halmstad ställdes in. Om sanningen ska fram så var jag inte speciellt sugen att köra tävlingen på fredagskvällen när jag trött packade ihop mina saker.

20160701_133958 Tvättkorgen tömdes under dagarna hemma med barnen och fylldes konstigt nog upp ändå!

Natten till tävlingen var jag uppe två gånger första gången när sonen gick på toa vid kl 02 och andra när dottern (som fick sova i vår säng pga av sjukdom) bestämde sig för att lämna sängen och gå ner för trappan vid 05 men som tur var kunde hon somna om och jag gick upp 06 och gick ner och fixade kaffe och åt lite youghurt och banan.

20160702_064238

På vägen upp lyssnade jag på Sommarpratarna med Johan Olsson och det avsnittet kan jag verkligen rekommendera! Den var riktigt bra och den gjorde att resan upp till Halmstad flöt på bra!

Väl uppe blev det parkering precis bredvid torget och nummerlappshämtning gick smärtfritt. Starten går 2 km från växlingsområdet så man får gå längs med Nissan men det som är bra är att det blir medströms simning. Tyvärr såg det ut att bli lika blöt cykeldel som simning. Nu har jag haft en hel del kalla tävlingar med Rapperswill och Motala på minnet så jag hade lämnat min väst på cykeln samt satt på mini överdragen på cykelskorna.

Starten till simningen är cirka 2 kilometer bort från växlingsområdet och det är konstigt nog ganska skönt att få den tiden att gå upp till starten. Det hade kanske varit lite bättre om det nu inte hade regnat hela vägen dit! Men jag hoppade i ganska fort och värmde upp jag märkte att det var strömt men inte lika strömt som det var sist jag var uppe i Halmstad och tävlade. Men simningen gick bra och jag tog det lugnt och fick en skön resa. Detta var bra eftersom både Sövde och Helsingborg har varit sådär. Men simningen gick bra och min nya våtdräkt är verkligen skön och bättre än min gamla!

Efter 32 minuter var jag färdig med simningen och växlingen gick helt ok ut på cykeln. Dock tog jag det väldigt lugnt första kilometern eftersom man cyklar på en väg med brunnslock, vita linjer och kullersten. Jag tänkte direkt att jag kommer inte lämna mina drömmar om Poznan i Halmstad utan tog det hellre lite lugnt första kilometer för att sedan köra på ute på vägarna och ta det lugnt i svängar osv.

Under cykeldelen blåste det lite och regnade men det var egentligen inte speciellt kallt. Jag började ta placeringar ganska fort och det enda som oroade mig lite var att mitt bakhjul lät precis som om det skulle knäckas vilken sekund som helst. Cykelbanan är fin och inte helt platt men den är rolig dock är det väldigt svårt att se hur man ligger till då det är en 1 varvs bana så jag hade inte en aning vilken placering jag hade dock att jag ganska konstant plockade placeringar. För dagen bestämde jag mig för att köra på känsla så jag tittade varken på puls eller watt utan försökte köra på känsla och det fungerade bra under hela cykeldelen. Nutritionen var likadan ingen speciell plan utan ta när jag kände mig törstig och försöka fylla på med lite gel men som helhet drack jag kanske mindre än 2 flaskor så kan 0,8-1 liter och 3 gel var det jag fick i mig men mest glad var jag nog att inget gick sönder och att jag inte ramlade även om jag var nära med 2 kilometer kvar till målet. Cykeldelen tog 2:19:22 men ärligt så är cykelbanan någon kilometer kort men det gör inget då det verkligen är en bra cykelbana!

Växlingen till löpningen gick helt ok dock fick jag springa utan strumpor då de var blöta och att ta på blöta strumpor är inget man gör lätt (jag har fått prova några gånger på jobb) speciellt inte när det är tidspress. Jag tog på mina Salming och min keps och började löpa. Benen kändes bra och jag kom fort in i ett skönt tempo och tog någon placering direkt men efter kanske 3 kilometer var det en som sprang om mig och det gick helt enkelt så fort att jag försökte inte ens följa med. Min garmin har tyvärr krånglat på tävlingar i år och jag måste få rätt på den eftersom det ibland är skönt att se vilken hastighet man håller (jag får försöka lösa det innan Poznan). Men i början visade klockan fina kilometertider några under 4:00 och några över (speciellt den kilometern där backen var) men känslan var riktigt bra och jag bestämde mig fort att ta vätska 1 gång per varv och det var 1 kopp sportdryck. Vid varvningarna såg jag att jag tog in på många framför och ju fler som kom ut på banan ju roligare var det att springa och hälsa på klubbkamrater och medtävlande. Jag kom i mål efter 1:25:54 och var inte helt slut utan hade en hel del kvar i kroppen. Eftersom klockan krånglade vet jag inte om sträckan stämde men jag är hur nöjd som helt med den löpningen! Min sluttid blev 4:20:54 och totalt en 6:e plats (5:e senior).

HAlmstad

Ett stort grattis till vinnaren Aron Wohlström från SK Ran som debuterade (?) på distansen och gjorde det precis så bra som jag misstänkte att han skulle göra! Både han och Sebastian Björklund är verkligen två super starka triathleter!

Dagen efter var min tanke första att träna något lätt men jag och sonen körde lite annorlunda återhämtning och frågan är om det ändå inte var helgens höjdpunkt!

30 abborrar och 7 mörtar och eviga frågor om varför jag inte fick lika många fiskar som storfiskaren avslutade en riktigt go helg som inte blev som vi hade planerat!