Att ta makten.

Sitter i vardagsrumssoffan och äter mandel och drick läsk.
Datorn är lite lagom trög eftersom jag håller på att ladda hem ett gratis prova-på-Office-paket för att kunna fylla i en blankett som min chef har skickat till mig.
I varje hörn av vardagsrummet brinner ljus. Min man är ett riktigt ljushuvud (Häpp. Nu är det tillåtet att skratta och applådera. Eller låta bli, om man så vill) och tänder ljus så fort han har möjlighet, vilket ju är rätt ofta.
Eftersom jag har drillats i säkerhet sedan barnsben, av pappa skyddschefen, så kryper det alltid lite i mig varje kväll då jag gått och lagt mig.
”Tänk om vi glömt att blåsa ut ett ljus!! Tänk om huset brinner ner!”
Och varje kväll är jag tvungen att kliva upp ur sängen för att kolla en sista gång innan jag somnar.

Tre, fem, sju... puss, puss, puss på er.
Tre, fem, sju…
puss, puss, puss på er.

Lite tvångigt är det allt. För hittills har det aldrig hänt att jag faktiskt glömt att blåsa ut ljusen.
Men ja, jag tänker att just detta är tvångigt på ett bra sätt, för tänk om jag en kväll skulle ha glömt att blåsa ut ljusen…
Usch, hemska tanke.
Nä, jag fortsätter nog gå upp en gång extra.

Andra tvång försöker jag kuva.
Min avsky för ojämna tal är ett sådant, och faktum är att det går väldigt väldigt väldigt bra.
Så länge jag kan minnas har jag avskytt ojämna tal. Jag har alltid valt det jämna. Det lugna sköna. Och jag har alltid valt bort det ojämt otrevliga. Men så en dag tröttnade jag på att hata det ojämna. En dag kände jag starkt att jag ville kunna bestämma själv.
Sagt och gjort…

…jag började medvetet välja det ojämna.
Jag började skriva tre hjärtan i slutet av smsen till maken, och jag började köpa tre, fem eller sju äpplen.
I början protesterade hela kroppen, men idag går det oftast helt smärtfritt.
(”Vad var det nu?!”, frågade min man precis med ett leende på läpparna. Tydligen sitter jag och ploppar med läpparna och rynkar på näsan här, helt omedvetet. Och eftersom min man känner mig så vet han att jag gör det när jag försöker undertrycka andra tics. Rätt komiskt…här sitter jag och skryter om hur oberörd jag är över att använda ojämna tal. Min kropp är uppenbarligen inte lika oberörd..haha.)

Well, jag skrev NÄSTAN smärtfritt.
Det stämmer. Jag fixar det ojämna bra, oftast. Skillnaden mellan att fixa något oftast, och att aldrig göra det, är enorm.
Jag är väldigt stolt över det här…över att jag lyckats ta makten. Över att jag lyckats övertala mig själv om att jag inte behöver tycka illa om ojämna tal. Tankens makt är häftig som attan. Tveklöst.

Nu har officeprogrammet laddat färdigt.
Dags att fylla i formulär.

Trevlig helg, hörni!

20140124-211421.jpg
Drottning Lisa har tagit makten!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....