Surar…

Lyssna till inlägget HÄR

”Menar du det? Är han välkommen?”

”– Ja, självklart. Vi skulle aldrig säga att han inte är välkommen. Han får komma hit, för jag tror att han älskar fotboll. Men han måste tänka sig för så att det inte händer igen. Det är min åsikt. Jag förlåter honom”, säger Figueiredo.

Detta läser jag i en kvällstidning. Ett är säker, om MFF välkomnar människor som beter sig på dylikt vis så kommer åtminstone aldrig jag mer att klä på mig min ljusblå keps…för våldshandlingar hör inte hemma på en fotbollsarena. Och ett lag som inte å det grövsta tar avstånd från dylika handlingar förtjänar inte respekt. Punkt slut! Så ja, jag hoppas innerligt att MFF-ledningen inte är av samma åsikt som spelaren.

För övrigt har jag snudd på nackspärr, vilket inte är en höjdare med tanke på att jag snart ska bege mig mot Ystad och dagens föreläsning. Får knapra några värktabletter och hoppas på det bästa.
Känner mig rätt trött idag, sliten. Schleeeten…
Vädret är piss, och jag vill ha sol sol sol. Jag vaknar till när solen skiner, livet känns enklare.
”Min själ var nog på väg ner mot medelhavsvärmen och så blev den neddragen av misstag här i Sverige när jag föddes!”, minns jag att min mamma utrbista med jämna mellanrum när jag var yngre. Och ja, jag delar ju hennes gener så det finns utan tvekan några procent soldyrkande medelhavsmänniska i mig också.

Har känt mig irriterad i flera dagar, exakt varför vet jag inte men gissningsvis är det en blandning av dåligt väder, pms, sömnbrist och ömma leder. Det är inte så att jag pryglar Kamikaze på löpande band här hemma men små meningslösa ting retar mig. Reklamen för ett nummerupplysningsföretag exempelvis….
…först och främst har de så himla mycket olika tjänster numera att man nästan inte längre fattar hur man söker efter ett telefonnummer. Dessutom har de världens mest ostämda, och mest irriterande, lilla trudelutt i slutet av sin reklamsnutt…och jag bara lider.
Sedan finns det också en kvinna som påar TV-program i en betalkanal som envisas med att alltid avsluta meningarna med att gå upp i tonläge.
Hallå..vem gör så?! Det låter helknäppt!
I slutet av en mening går man ner i tonläge, åtminstone för det mesta. Men inte denna kvinna inte, näpp..hon piper till med sin ljusaste röst i slutet av varenda mening vilket gör att det känns som att hon ska fortsätta prata, och så gör hon inte det..och då blir det fel, irriterande fel.

NÄ, jag får sluta gnälla och hoppa i duschen. Återkommer med outfiten!

Mutter mutter, hörrni!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×