Katter, lingon och tidsbrist…

Dagarna är för kortahär uppe i Hudiksvall, det här med bloggandet blir lidande. Jag hinner inte med allt jag vill göra. Skall ändock försöka mig på en kortare redogörelse över dagens aktiviteter…

Urban har förlåtit mig! (Eller väntar han på rätt tillfälle att anfalla?)

 

Katten Findus...till hälften maine coon. (Gissningsvis den främre hälften för den bakre ser mest ut som en bonnkatta...fast berätta inte för honom att jag sagt det!)

Mitt fjäskande för katten Findus verkar löna sig. Mitt fjäskande med torrfoder har varit fruktbart.
Jag kan också, mycket glädjande, meddela att Urban har förlåtit mig. Han bet mig i tån tidigare idag, och det mina vänner är ett tydligt kärleksbevis…(eller ja, egentligen betyder det nog ”Hallå, jag är hungrig..mata mig!!” men jag väljer att känna mig utvald). Min forna rädsla för att jag bränt alla broar hos katten Urban är som bortblåst, ty jag har insett att även vägen till en katts hjärta går genom magen.

Förutom kattfjäskande har jag idag hälsat på två gamla kompisar, Anna och Daniel. Eller gamla är givetvis fel ord för de är ju lika barnsligt unga som jag. Det jag menade var givetvis att jag har känt dem väldigt länge. Jag kände dem faktiskt båda långt innan de kände varandra..och nu är de gifta..vilket dock på intet sätt är min förtjänst.
Hur som helst…det var oerhört roligt att träffa dem, och som tur var bjöd de på kladdkaka med grädde. Jag riskerar inte att tappa några kalorier idag heller med andra ord. Det var väl tur, hörrni!

Sena eftermiddagen ägnades åt biobesök. Solskenet, mamsen, papsen och jag såg Hur många lingon finns det i världen på biografen i Hudiksvall…det ni.
Jag älskade givetvis filmen. Exakt varför jag älskade filmen tänker jag redogöra för imorgon för nu trillar ögonlocken snart igen. Imorgon måste jag nämnligen vara utvilad, för då ska jag gå på gubbdagis.
Japp..gubbdagis.

Nu blir det god natt med andra ord….
….fast först några Outfit-bilder. Håll till godo…

Vindjacka; praktisk, rutig, vindtät, regntät...ett måste för "en sportig kvinna i farten". Alla andra klädesplagg bleknar i rutornas sken varpå bilder av den övriga dagsoutfiten är överflödiga...
Kvälls-outfit; Casual mundering för lata kvällar. Skejt-t-shirten är inhandlad på en sportaffär och är avsedd att skapa ett intryck av att modellen "av en händelse" fått ta över den efter sin yngste son eftersom han ansåg att den satt för tajt. (Självklart var det inte så på riktigt..så klart) De blommiga pyjamasbyxorna är i hipp "baggymodell" och lägger effektivt på 10 kg över modellens höfter..(har glömt varför det är bra)

”Vik hädan, kattplågare!!”

 

Urban hatar mig.

Det är i alla fall vad jag befarar. Jag ska förklara, men låt mig först kort redogöra för dagens aktiviteter…

Urban...

Började med att sova till kl 11, och jag kan lova att det var precis lika skönt som det låter.
Det här med att sova är något av en specialité, i alla fall det här med att sova på mornarna. Ärligt talat skulle jag nog sova till kl 17 om ingen väckte mig..och det är dagens sanning. Gissningsvis beror det på att jag har så svårt att sova på nätterna. Och det här med att vända tillbaka dygnet funkar inte på mig. Jag är lika trött på morgonen ovsett om jag kryper i säng kl 22 eller kl 03. Och jag är lika kvällspigg oavsett om jag kliver upp kl 7 eller kl 12. Märkligt, ack så märkligt. Antar jag är lite märkligt helt enkelt.

Dagen fortsatte i alla fall med trevligt frukostätande tillsammans med mamsen innan vi stressade iväg in till stan (läs Hudiksvall). Anledningen till stressandet var att vi helt plötsligt kom på att affärerna stänger kl 14 i Hudiksvall. Jag har utan tvekan gått och blivit bortskämd på den fronten sedan jag flyttade till Skåne, för har man Malmö, Lund och Helsingborg på nära avstånd vänjer man sig till slut vid att man kan shoppa kläder på ett köpcentrum kl 18 en söndagkväll. 

Glass på Café Skutan..

I alla fall….väl i Hudik shoppade vi loss en aning (jeans, t-shirts och diverse annat till Solskenet, och en vårjacka till mig. Kanske hamnar den i Dagens outfit imorgon). Efter shoppandet tvingades vi ladda batterierna med glass och kladdkaka på café Skutan. Det var oerhört synd om oss men som tur var lyckades vi få i oss några kalorier innan risken för viktnedgång blev allt för överhängande..puh..det var nära ögat.

Nu är jag trött, och känner att hjärnan börjar strejka så låt oss gå in på varför Urban hatar mig…

"Vik hädan, kattplågare!!"

…Urban är en röd/vit katt. Urban heter Urban eftersom han, i egenskap av att vara hittekatt, var namnlös när personalen på Katthemmet tog honom till veterinären för första gången. ”Vad heter katten?”, frågade man hos veterinären och när Urban inte hade något namn fick han helt sonika heta det namn som stod i almenackan just den dagen. Så var det med det…

Jag har i alla fall jobbat hårt på att fjäska in mig hos Urban sedan jag kom till Hudiksvall.
Jag har kliat honom, gett honom blötmat och smusslat till honom de vitamintabletter han älskar…och det har lyckats märk väl. Han har tydligt visat gillande, och jag har stolt skrutit med att jag är Urbans nya favorit. Men ack det underbara som varar…

Min pappa har ställt in universums mest obekväma soffa i TV-rummet, och efter att ha vridit och vänt mig på den i några timmar beslöt jag mig för att låna Solskenets madrass och lägga mig på den istället. I en reklampaus gick jag så för att hämta den. Aningen stressat slet jag tag i madrassen och tippade den så att alla mjukdjur föll ner på sängens glesa brädor. Ett mjukdjur höll dock på att dimpa i golvet varpå jag kvickt, och oerhört skickligt, grabbade tag i dess huvud. Till min förskräckelse gjorde mjukdjuret dock motstånd varpå jag blev livrädd och gallskrek….

Solskenet shoppade mikroskop idag

…och det var då jag upptäckte att mjukdjuret inte alls var ett mjukdjur utan ingen mindre än katten Urban.
Medan jag chockad släppte madrassen pep Urban iväg fortare än kvickt och lämnade mig ensam med min totala förvirring.
Efter att ha samlat tankarna några sekunder fann jag mig och sprang efter honom. Jag lyfte honom och förlåtgossade frenetiskt med honom en stund…men ärligt talat tror jag att mitt fjäskande var lönlöst. Urban gav mig en förnärmad blick, hoppade ur min famn och har inte kommit i närheten av mig sedan dess….
…men vad är väl en bal på slottet…

Jag kan dock lova att Urban trots allt mår prima, även om han är putt på mig. Inget annat än hans självkänsla fick sig en törn, förutom då möjligtvis hans förmåga att lita på människor.
Men nu är det dags att sova, imorgon väntar en dag full av aktiviteter…

…men först ska jag fjäska lite för Findus, mamsens andra katt. Mina chanser att bli en kattfavorit är inte helt väck ännu med andra ord. Skam den som ger sig.

Men först….Dagens outfit;

 

Blekrosa pufftunika, vintage (eller ja, från i fjol..). Den svarta, aningen oformliga koftan, känns måhända igen från gårdagens outfit. Återanvänding och miljömedvetenhet is da shit. Runt halsen ett dramatiskt svart halsband av ÄKTA plastpärlor, och runt midjan ett nitbälte..för att påvisa hur oerhört hård modellen är. (OBS! Alltså inte hård i magen) Den i särklass snyggaste detaljen i dagens outfit är ändå toaletten i bakgrunden...

 

Som vanligt är det detaljerna som höjer en outfit, och varför inte kombinera den blekrosa pufftunikan och nitbältet med ett par raffiga svarta strumpor med silverfärgade leopardfläckar på för att visa att du vågar!

 

Sov sött, hörrni!

”Bank”ilska – dödråttahundprutt i kubik

Att saker och ting är lagliga betyder inte att de alltid är etiskt korrekta. Att saker och ting förflyter obemärkta betyder inte att de inte är aningen tveksamma. Tycker jag, i alla fall.

Här kan jag "spara tusenlappar" minsann...

Jag fick ett fantastiskt erbjudande igår. Ett makalöst sparförslag närmare bestämt.  
Ett företag, som med sitt namn deklarerar att de ger krediter till konsumenter, tycker att jag ska låna pengar av dem, och de lockar med överskriften Konsumentlånet, nu med ränta från 4,95 % och inte nog med det…lite längre ner på sidan, inringat, står texten; Extra låg månadskostnad. Spara tusenlappar!

För att få lån hos detta låneföretag måste man vara 20 år gammal, ha en årsinkomst på minst 125.000 kr, haft en inkomst i Sverige i minst 3 år och inte ha några betalningsanmärkningar. Vidare står att företaget tillämpar individuell räntesättning 4,95% – 16,95% , och att månadsbeloppen i förslagen (se bild nedan) är beräknade vid en exempelränta på 8,95%. Effektiv ränta beräknad vid exempelräntan 8,95% vid lånebelop 100 000 kronor och en återbetalningstid på 5 år blir 10,23%. Till detta kommer också en uppläggningsavgift på 495 kr och en aviavgift 30 kr/månad….

….och nu börjar jag undra var i hela friden överskriftens 4,95 % kom ifrån….jag börjar undra om jag är korkad, för jag har tappat tråden för länge sedan.

Om det nu skulle vara så att jag inte uppfyller låneföretagets kriterier och får avslag på detta fantastiska låneerbjudande så behöver jag inte misströsta ändå, för då kan jag komma att få låneföretagets Flexlån istället. Eller som de själva uttrycker det; ”Vid avslag på Konsumentlånet kan alternativt erbjudande (sk Flexlån) komma att ges….” och nu handlar det inte längre om räntor på vare sig 4,95 % (vilket är en siffra jag inte lyckats hitta i något av räkneexemplen), 8,95% eller 10,23 %…nä, nu handlar det om en ränta om upp till 22,95 %. Tjugotvå komma nittiofem procent!!!!

Lysande ju..fabules..om någon har så pass osäker ekonomi att de inte anses kunna betala en ränta på 8,95 % så verkar det ju oerhört troligt att de skulle ha råd att betala en ränta på 22,95 %…right?!

Låna 10000 kr och betala tillbaka i 15 år...endast 78 kr amorteringsfritt. Det många inte inser är att amorteringsfritt betyder att hela lånet då är kvar efter 15 år. Det står ju förvisso givetvis..med mikroskopiska bokstäver en bra bit under bilden...etiskt korrekt, very very etiskt korrekt..

Låneföretaget köptes förra året av Nordens största internetmäklare (bank) för ca 250 miljoner kronor.
Allt är lagligt givetvis, inget olagligt lurendrejeri pågår här….

…och ändå är det dylika lån som tvingar ner många människor, med redan knappa resurser, ned på knä. 
Det är dylika lån som har orsakat det faktum att en ung kvinna med en intellektuell funktionsnedsättning tvingas hanka sig fram på långt under existensminimum. För hon stämmer in på låneföretagets beskrivning av Flexlån väldigt bra nämnligen. Hon har inte en årsinkomst över 125.000 kr även om hon saknar betalningsanmärkningar, än så länge i alla fall.
Denna unga kvinna har aldrig haft möjlighet att åka utomlands eller köpa vinterjacka på innebutiken, och när hon läser Hos oss kan du låna upp till 300 000 kronor till precis vad du vill, helt utan säkerhet, och ….vilket gör att din månadskostnad kan bli extra låg…, i kombination med …du kan spara tusenlappar med Konsumentlånet! så är risken överhängande att hon skickar in sin låneansökan.

Blä på er, era luringar!! 🙁

Jag tycker detta är prutt, en illaluktande dödråttahundprutt i kubik…..

….och jag ÖNSKAR att jag kunde skriva ut företagsnamnen på såväl låneföretaget som på den ägande storbanken! Ursprungsinlägget innehöll såväl företagsnamn som länkar men eftersom jag kom på att jag i denna blogg inte får göra reklam så tvingades jag plocka väck dem. Och visst grämjer det mig en aning men samtidigt är namnen egentligen ganska oviktiga, för det finns många ”banker” av samma kaliber, och om jag nämner en står tusen på kö.
Jag vill inte bannlysa enskilda låneföretag….inte ens ett låneföretag som tjänar pengar på människor som faktiskt tror att de kan vinna ekonomiskt på att lyda uppmaningar som ”teckna gärna vår låneförsäkring, så skyddar du din och familjens ekonomi”…

jag vill uppmana till försiktighet när det gäller ALLA låneföretag. Att låna pengar är ingen enkel lösning, och den är alltid dyrare än att spara ihop pengarna. Ibland är det också oetiskt mycket dyrare..
…trots att det är lagligt.

Det ni!

Maria Montazami, gode män och märkliga tankebanor…

Har pysslat med årsredovisningar av mina godman-uppdrag ikväll.
Ingen jätterolig sysselsättning kan jag avslöja, men dock ett nödvändigt ont.
Den som tror att man blir rik på dylika uppdrag är grymt felinformerad. Och nu talar jag enbart om ekonomisk rikedom. Anledningarna till att man väljer att bli god man är knappast ekonomiska, men det får ju inte heller bli en ren förlustaffär. Utlägg för frimärken, resor och telefonsamtal etc måste ju ersättas. Men ja, nu lämnar vi detta ämne..mina ögon går i kors av allt räknande.

En något coolare variant av God man (bild av Ruben Bolling)

För att göra ett lite avbrott i redovisandet beslöt jag mig för att surfa rundor på diverse nyhetssajter, och överst på en av dem möttes jag av rubriker om hemskheter (otäcka sådana, men det hör inte riktigt hit) i Malmö och Järvsö. Tyckte det var lite speciellt på något vis..för Järvsö ligger nästgårds till Hudik och Malmö ligger nästgård till Billinge.
Och ja, nja..inte vet jag hur jag tänkte. Vi lämnar det…
Ibland tänker jag tankar som känns oerhört logiska i stunden bara för att te sig totalt oförklarliga några sekunder senare.
That´s me, in a nutshell!

Malmö och Järvsö...liksom..

För övrigt håller jag med Maria Montazami, ostkrokar is da shit.
Jo, jag vet att det står ostbågar på påsen. Jag vet att det korrekta namnet givetvis är detsamma som står på påsen…MEN…är man har anknytning till Hälsingland, vilket ju Maria Montazami faktiskt har, så säger man ostkrokar och endast ostkrokar.
Det brukar skrattas åt mig här nere i Skåne, eller ja..i större delen av södra Sverige egentligen, när jag glatt ropar ostkrokar.  

”Mäh”, brukar någon besserwisserskåning (eller annan sörlänning) nöjt utbrista, ”det heter faktiskt ostbågar..det står på påsen ju..höhöhö!”
Och på det har jag egentligen bara ett svar;
Öh, jo..men å andra sidan är ord som rullebör, lomma, grina (om någon som skrattar), kellingar, vann, hotta etc etc etc  inte direkt ord som står i svenska akademiens ordbok. Right?
Som jag brukar säga…I rest my case.

För övrigt önskar jag att jag vore så oerhört snäll som Maria Montazami. Jag hade gärna legat på höskullen en varm sommardag i Hälsingland tillsammans med Maria Montazami lyssnat till hennes snällhetsfilosofier. Och givetvis hade vi knaprat ostkrokar under tiden.

Ostkrokar rules..

Sov sött nu, hörrni!

PS. För den som är intresserad är Ruben Bolling en pseudonym för tecknaren Ken Fisher.

Alla suckers dag…

*sucker = lättlurad individ

 

Imorgon är det alla hjärtans dag, eller som jag också, aningen överlägset, brukar uttrycka det; alla suckers dag.

Det är imorgon svenskarna ska lägga ut en halv förmögenhet på Valentin-kort, rosor, vin, choklad, fina middagar och kanske till och med ett smycke eller två. Det är imorgon vi ska visa varandra våra ömma känslor, för det har de kommersiella krafterna lärt oss. För jag har nämnligen alltid tänkt att Alla hjärtans dag har spillt över från de där amerikanerna på andra sidan. 
MEN efter några knapptryckningar vet jag nu att jag haft fel!

Valentinfirandets ursprung är uppenbarligen omtvistat men namnet syftar tydligen till helgonet Sankt Valentinus. Det finns dock tre (kända) Sankt Valentinus, som alla led martyrdöden på 200- och 300-talen, och exakt vilken av dem som gett upphov till Valentinfirandet vet man inte.

Men vi svenskar har ändock blivit influerade av di däringa amerikanerna för Valentin hypades i USA långt innan hysterin nådde vårt avlägsna Skandinavien. 

Strunt samma, säger jag..

Alla hjärtans dag

Varför behövs en särskild dag för att vi ska ska uppmärksamma varandra?
Är inte det lite patetiskt?

Helt ärligt talat blir jag nog gladare om den som säger sig älska mig kommer hem, en onsdag i november, med en bukett blommor och säger Jag älskar dig…bara sådär, bara för att..och inte bara för att det är Alla hjärtans dag och han nästan är skyldig att uppvakta mig.

Och hela det här handla järnet av Valentinvaror som har prishöjts 50 %  bara för att affärerna passar på när kunderna desperat pungar ut vad som krävs bara för att de MÅSTE ha Valentinvaror på Alla hjärtans dag vägrar jag.
Av princip. Bestämt och aningen överlägset!

Meeen….hur är det egentligen med Morsdag? Och farsdag? Är det inte exakt samma sak egentligen?

Behövs en särskild dag för att vi ska uppmärksamma, och uppskatta, våra föräldrar? Borde det inte, lika som kärleken till våra partners, vara ett självklart inslag varje dag?
Jo men självklart. Och ändå känns det så självklart att skicka ett litet morsdagkort när våren greppat världen. För det känns traditionellt på något vis, så ursvenskt. Det känns inte som ett amerikanst jippo á la Valentin.  
Mor, lilla mor, ingen är väl som du….

Alla hjärtans dag

Men, det visade sig att suckern i själva verket är jag, för vet ni vad…Mors dag är i allra högsta grad ett amerikanst påfund.
Mors dag
härstammar från USA, och är inte heller en särskilt gammal högtid.
Mors dag firas sedan början av 1900-talet.
Valentin har alltså en bra mycket stabilare historisk förankring, och är bra mycket mindre amerikanskt, än morsdag. Där ser man…

Med förhållandet mellan Valentin och Mors/farsdag utrett undrar jag ändå varför vi behöver en särskild dag för att visa känslor över huvudtaget?

Men å andra sidan, varför inte? Det ena utesluter ju inte det andra egentligen…
Vi kan ju faktiskt visa känslor varje dag, och lite extra på utsatt dag. Vi kan ju välja att se den speciella dagen som ett ypperligt tillfälle till att go bananas en smula. Eller så kan vi välja att låta bli.

Tänk så lyckligt lottade vi är, som har möjligheten att välja.
Det om något är ju något vi borde fira. Det är något som sannerligen borde ha en egen dag, typ Frihetsdagen.

Frihetsdagen kunde vi köpa blanka kort, för på frihetsdagen kan ju ingen kommersiell kraft diktera vad som ska stå på korten. Frågan är om ens givaren kan bestämma det? Kanske är det den som får kortet som själv måste få bestämma vad som ska stå på det? Fast då bestämmer ju den över givaren..och det går väl inte…eh.

Nä, nu lämnar vi detta innan jag fastnar och börjar älta rundor.

Alla hjärtans dag

Och medan jag skrivit detta har jag skrikit Attjoooo..AAAAjjjjjjj fem gånger, för jag är väldigt förkyld och varje gång jag nyser protesterar mina låsta revben. Attjoo…AAAAjjjjj!

Trots allt har jag beslutat mig för att Alla hjärtans dag för mig är var dag jag har förmånen att leva ett liv tillsammans med människor jag älskar, och som älskar mig tillbaka.

Snörvel på er, hörrni!

Prutt!

”Naaaaaaeeeeeeeääääää, vad är det här?!?!”, muttrade jag högt för mig själv när jag häromdagen skulle öppna ytterdörren och inte kunde förmå min egen högerarm att lyda. Hur mycket jag än ansträngde mig för att greppa tag om dörrhandtaget så svängde armen bara lealöst fram och tillbaka, och gjorde ingen ansats att greppa något alls.

Apoteket - min absoluta favoritplats i hela världen..

JO, när hjärnan vaknat till blev jag faktiskt ganska rädd, för det är ju inte varje dag ens egen arm lägger ner verksamheten. Jag tänkte att jag antingen fått en stroke eller ett ordentligt diskbråck i nacken, för där har jag ju redan buktande diskar. 
Efter några minuters masserande började armen fungera lite bättre men den behöll en lägre temperatur än vänsterarmen under resten av dagen och kvällen. Och attans så ont jag fick sedan. Smärtan gick, och går fortfarande, som ett bälte från ryggraden ut mot höger sida och till bröstbenet på framsidan. Minsta rörelse fick mig att skrika högt, och jag kunde inte annat än att sjunka ner i soffan igen..soffan som i stort sett varit mitt hem de senaste tre veckorna.

Jag har en uppenbarligen en låsning i revbenet mellan C4 och C5, och attans så ont det gör. Jag har andningssvårigheter också, vilka helt enkelt beror på att det är rätt svårt att andas utan att påverka revbenen.

Jag har fått diverse sjukgymnastiska övningar, och jag utför dem flitigt. Jag vill bli kry och alert nu, är trött på att känna mig som en pigg 104-åring.
Utöver mina knipande revben har jag ju också, tre dagar efter att influensan lämnat kroppen, lyckats springa in i en dunderförkylning. Näsan är igentäppt, halsen gör ont, ögonen tåras och svider, och jag nyser konstant. Att nysa är för övrigt också väldigt skönt när man har en låsning i revbenen.

2 1/2 h spenderade jag, och Kamikaze, på Kärråkra vårdcentral igår. Den mesta av tiden spenderade vi i väntrummet, och ohhh så jag älskar att vänta. Eller inte.
När all väntan på vårdcentralen så var över fick vi snällt fortsätta att vänta inne på apoteket för att få ut smärtstillande tabletter. När vi väntat ett bra tag fick receptariern uppenbarligen tics i knapptryckarfingret för numret före mitt hoppades över varpå den kund som hade det numret tog min plats i kassan…
…och någonstans här tog mitt tålamod slut på allvar. ”Vad gör du om de nu missar ditt nummer nu?”, sa Kamikaze frågande. ”Då sparkar jag sönder inredningen!!!”, väste jag varpå Kamikaze utbrast ”Men Lisa!!”.

Nä, givetvis hade jag inte sparkat sönder något alls. Men jag hade nog sagt något. Högt. För någonstans går gränsen för mitt tålamod, framförallt när varenda röresle gör ont. Någonstans känner jag att tingens inneboende ondska måste fördrivas, att en exorsism måste utföras…och det är då jag väser hotelser. Tysta förvisso men ändock. Och vet ni vad, uppenbarligen funkade det för jag lyckades få ut min medicin till slut.

Men ja..jag vill ju inte klaga. Eller jo, det är just vad jag vill egentligen, annars hade jag skrivit om något annat. (Vet inte varför jag spelar storsint..) Jag har lust att klättra upp på hustaket och förbanna alla högre makter för att alla sabla baciller och krämpor ska hitta mig i vinter. Jag har lust att skrika en hel massa fula ord och ojja mig något helt förskräckligt.
Men det gör ont att skrika, så inte ens det klarar jag av.

Nä, fy så synd det är om mig. Något så fruktansvärt.
Det här är prutt, hörrni!

Super Bowl och Frodo Bagger

När Kamikaze puffade till mig imorse trodde jag att han drev med mig, jag hoppades att han drev med mig. Men icke, klockan visade obönhörligt 06:45. Hela Super Bowl-idén kändes inte lika strålande imorse som den gjorde kl 02:06 inatt när jag mumsade hamburgare med coleslaw. Jag mesade förvisso ur innan finalen var avgjord men klockan visade ändå 03:30 när jag tittade efter sista gången. Kamikaze och Anders (en fellow Super Bowl-tittare) höll dock ut tills dess att Green Bay Packers stod som vinnare av årets Super Bowl.

Att titta på Super Bowl var sannerligen en annorlunda upplevelse, en upplevelse eoner ifrån Allsvenskans ”Heja gubbar…”. Och ”Sassa brassa mandelmassa” tillhör inte ens samma värld.
Innan själva finalen visades en timme lång sekvens över de olika lagens väg mot Super Bowl, och jisses…the drama..

Aragorn..big drama

”There is no tomorrow, the time is now” skaldar den mörkröstade speakern, ”Release the inner warrior” vrålar en Packers-spelare, ”Release the dogs” vrålar återigen speakern och på planen kolliderar massiva väggar av 140-kilosmän alltmedan deras lagkamrater i bänkarna skriker ”Yeah, yeah, yeah…”

”Stand up for your brothers today. One of your brothers is hurting. Play for him today!” ryter en fullkomligt enorm spelare några sekunder innan ännu en übermörk speakerröst deklarerar;”…and they parted like the red sea.”

Sekvenser av stora män i stora skydd som slänger sig över varandra ackompanjeras av dramatisk filmmusik  och precis som speaken utbrister ”Not since Sherman came here during the civil war have Atlanta gotten it´s ass kicked this bad” ser jag för min inre blick hur Aragorn galopperar över karga landskap i Sagan om ringen. Eller kanske hur Frodo släpar sig upp för Domedagsberget. Det är Hollywood det också minsann.
Och dramatiken fortsatten när finalen väl satte igång…

Att titta på Super Bowl kändes som att sitta mitt i en Hollywood-film. Att titta på Super Bowl var…annorlunda. Men ja, som jag alltid brukar säga; Annorlunda betyder inte att det är fel, annorlunda betyder bara att det är annorlunda…

Men nu ska jag ta itu med allt det som lagen om alltings inneboende ondska hindrade mig ifrån att göra igår.

Njut av mina vovvar, hörrni!

Det är ibland svårt att se var soffan och skrynkelfilten slutar och skrynkelnyllet Billy Buddah börjar...
Min ögonsten kurar vid spisen.....
...sekunden innan han försöker göra sig osynlig i fotänden av min soffa!

Super Bowl..

Tro det eller ej, men jag ligger i soffan och sneglar på Super Bowl.

Mumma...

Mina tankar kring denna företeelse kommer imorgon för ikväll är jag fullt upptagen med att begrunda det som sker på TVn. Även om det hela på något konstigt sätt fashinerar mig måste jag ändå erkänna att det bästa hitills utan tvekan har varit tilltugget;
Hamburgare med stekt bröd, tomater och rödlök, chili och coleslaw…

…inget snack om saken.

Fast lite impad blir jag av det faktum att en av spelarna faktiskt spelar med en bruten fot. Det verkar..eh..smart?

Yo, Packars. Go, Steelers..

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....