Ensam på vägen…

Lyssna på inlägget HÄR

Jag är trött idag, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag inte somnade förrän framåt halv tre-snåret imorse. Gårdagens föreläsning var i Väckelsång (vilket ligger ca 17 mil enkel resa från Billinge) och det innebar att klockan hade hunnit bli rätt mycket innan jag kom hem igår kväll.
Vägen till Väckelsång var LÅNG och KROKIG men oerhört vacker. Den långa krokiga vägen fick mig dock att piggna till ordentligt så väl hemma tog det ganska många timmar innan hjärnan hade varvat ner sig till sleepmode.

Vägen hem från Väckelsång var också smått surrealistisk…jag var ensam, så ensam, på vägarna.
Mellan Tingsryd och Karlshamn (vilket är en tur på ca 5 mil) såg jag inte en levande själ. Jag var helt ensam på den breda asfalterade vägen, mitt ute i skogen..i tystnaden.
Känslan var märklig, men ändå oerhört angenäm.
Jag avskyr trängsel och köer nämnligen, jag hatar när det är trångt på vägarna. Som en drottning gled jag ostört genom landskapet och slogs av den enorma skönhet som naturen runt omkring mig visade upp.

Leende för mig själv konstaterade jag att den perfekta tidpunkten för bilköring är en solig vardagkväll i maj, ungefär vid 20-tiden på kvällen. Semestrarna har ännu inte kommit igång då, och de arbetande människorna har för länge sedan kört hem från sina arbeten. Det sista de vill en solig kväll är att köra bil, så alla lämnar bilarna i garaget och beger sig ut i trädgårdarna för att grilla, rensa eller bara slappa.
Härligt, härligt i kubik. Jag älskar att köra bil när ingen annan gör det. När vi åker till Hudiksvall exempelvis, då åker vi alltid på natten. Jag gillar ensamheten, tystnaden, stillheten…både i bilen och utanför.

Nä, nu ska jag ta itu med dagens agenda…vilken innehåller allt mellan himmel och jord. Tur man är överaktiv.
Fast först givetvis Dagens Outfit; (för nya läsare – eftersom jag, efter några rundor i bloggvärlden, förundrats över detta märkliga fenomen med Dagens Outfit beslöt jag mig för att jag minsann också kan…)

Dagens Outfit är en oerhört medvetet okoordinerad outfit där de blommiga flanellbyxornas rosa sidenrosett bildar en effektfull bro mellan luvtröjans hårda tuffa rutor och den naturvita farfarströjans gammalromantiska charm. Givetvis är jag oerhört hård i min outfit (OBS! Inte i magen!)

 

Gårdagens maskara bildar en effektfull vinge i ögats yttre kant. Enkelt att åstadkomma genom att helt sonika gnugga sig i ögat lite...(OBS! Återigen..jag är INTE hård i magen. Jag lovar!)

 

Och där sprack det....alla som försöker se håda och coola ut ser lite löjliga ut tycker jag. Inklusive jag själv. (OBS! Ser ni, jag är glad..bevis för att jag inte är hård i magen. För är man hård i magen, då är man banne mig inte glad!)

 

Fridens liljor, hörrni!

Jag knyter nävarna!

Lyssna till inägget HÄR

Ute skiner solen, och här inne sitter jag och ugglar. Jag förbereder kvällens föreläsning i Väckelsång men tänker snart bege mig ut i trädgården för att dra några kirskålsplantor ur marken.
Igår rensade jag multum inne i trädgårdscaféet. Jag stålsatte mig, tryckte in hörlurarna i öronen och vred på Tom Petty på högsta volym. Iklädd tajts och långärmad tröja kröp jag runt under diverse buskar och träd och rev ogräs….
…men hur mycket jag än försökte nollställa sinnet så ploppade skräcken upp med jämna mellanrum;
Fästingar..fästingar…de myllrar och kryper, lurar och biter…fästingar…

Huuuuu...måste knyta nävarna och rynka på näsan bara av att titta på tingesten!

 

Jag är inte rädd för särskilt många insekter, men gråsuggor och fästingar (fästingar därför att de suger sig fast så äckligt, och gråsuggor därför att de..hm..myllrar) har jag oerhört svårt för. Jag ser gissningsvis rätt lustig ut när jag mitt i rensartagen helt plötsligt sprätter till och börjar gestikulera eftersom jag fått för mig att något kryper på mig.
Jag har annars inga fobier….

..men jag har mina egenheter. Jeanstyg och manchester är ett satans påfund, åtminstonde om jag tvingas ta i det med fingertopparna. Ojämna tal är också ett otrevlig fenomen, rysligt rysande ruskigt. De flesta som hängt med ett tag vet redan att tidigare nämnda företeelse är naglar i mitt öga. Men det finns också andra saker som stör mig, exempelvis att var torr om händerna. Om mina fingertoppar känns torra klarar jag inte av att ta i någonting alls med dem, då måste jag bums smörja dem med handkräm för annars får jag nästan panik. Mina fingertoppar är aningen överkänsliga!

Det finns också material som mina fingertoppar gillar; siden exempelvis, och silikon. Glas är också trevligt, och keramik.
Stöter jag på obehagliga material finns det dock bara en sak som hjälper; hud mot hud. Om fingertopparna protesterar så gömmer jag dem i mina knytna nävar och vips så känns det hela bättre.

Näpp, nu ska jag smörja händerna och gå ut en sväng. Dagens outit dyker upp lite senare!

Ut i solen med er, hörrni!

Skolresa – pest eller äventyr?

Lyssna till inlägget HÄR

Ingen gillar ett surt inlägg….bäst att snäppa ur det.

Här är jag..när jag snäpper ur det...

Solskenets klass ska åka på skolresa snart. De har samlat pengar i åratal (pest och pina….) och ska avsluta sin gemensamma skolgång med en Gotlandsresa. Ungar älskar Gotlandsresor. De älskar avbrott från skolans vardag. De älskar äventyr. Eller ja, de är fel ord..alla älskar det inte. Solskenet älskar det inte.

I flera veckor har Solskenet oroat sig över skolresan. Egentligen har ämnet kommit upp med jämna mellanrum sedan skolresan första gången kom på tals, men de senaste månaderna har frekvensen stadigt ökat.

”Man måste vara vid bussen vid överenskommet klockslag..annars åker bussen! Tänk om den åker ifrån mig, mamma?!”

Solskenet uppfattar inte det som sägs på samma sätt som den stora massan. För honom är alla direktiv direkta order. Och han oroar sig…han oroar sig för att missa bussen, för att han måste borsta tänderna vid en tidpunkt då han inte brukar borsta tänderna, för att lägga sig sent och ändå vara tvungen att kliva upp kl 7:30, för att hans stugkamrater ska prata på nätterna (för det avskyr han), för att tvingas vara halvnaken i ett äventyrsbad när det kan finnas getingar i närheten.
Solskenet oroar sig för det mesta, för Gotlandsresor är inget vi gör på regelbunden basis. Han har faktiskt aldrig ens varit i närheten av Gotland. 

"Neeeeee!!!", skrek Solskenet, "jag tycker inte om när du knäpper på två. Knäpp på bara mig, och på bara XXXXX istället!!". Solskenet mamma (jag alltså) blev aningen konfunderad och fattade inte varför...men gjorde ändock som hon (alltså jag) blev tillsagd...

För Solskenet är en Gotlandsresa inte automatiskt ett fantastiskt äventyr. Det faktum att hans bäste (och egentligen ende) kompis och hans mamma ska bo i samma stuga gör det hela lite bättre, men riktigt bra är det inte.
Vi får se hur det blir. Jag hoppas att han ska åka, och att han ska ha jättekul tillsammans med sin klass under de sista skälvande minutrarna av mellanstadiet…men om han beslutar sig för att han absolut inte vill så tänker jag inte tvinga honom. För en skolresa ska vara rolig..inget nödvändigt ont.

Solskenets elevassistent pratar kontinuerligt med honom om resan, och det verkar som om hans syn på det hela börjar vända en aning. Hon pratar med honom om detaljer, och förbereder honom för hur det kommer att vara..och eftersom han litar på henne så lugnar han ner sig.
Solskenets elevassistent är den bästa tänkbara, och vi kommer att sakna henne oerhört.
Ett hett tips….hon blir arbetslös nu, hör av er om ni har behov av en helt lysande assistent!!!!

...se så lydig mamma jag var!

Inatt har Solskenet haft övernattningskompis här, och livet leker. Solskenet är glad, alltså är jag glad. Min sura datorn-är-pest-min har förbytts mot ett leende. Livet är härligt, hörrni. Det må blåsa halvstorm ute men solen skiner i alla fall…och kanske vaknar till och med Storebror till snart. Men nu ska här rensas rabatter och planteras nya blommor.
Fast först givetvis…som alltid…Dagens Outfit;

Klänningen är en perfekt blandning av romantiskt småblommighet och bohemchic hippiestil. De vita tajtsen är vintage (alltså användes även igår...)

 

Kamikaze jobbar med dammen. Att kliva upp kl 06:15 en söndagmorgon är helt normalt, tycker han. Själv tycker jag...inte det. För övrigt..borde kanske rensa mellan tegelstenarna...eller?

 

Egenhändigt uppdragna från frö..tadaaaaa, mina klockrankor!! 😉

 

Fridens liljor!!

PS. Varför jag tycker att det är pest och pina att samla pengar till en skolresa kan vi komma till i ett annat inlägg….

SUR!

Lyssna på inlägget HÄR

När datorer inte fungerar tycker jag inte om dem.
Jag vågar till och med påstå att jag avskyr dem…datornerna alltså, när de inte fungerar. Jag HATAR ickefungerande datorer!!!

Min dator får fnatt med jämna mellanrum utan att jag riktigt fattar varför. Jag inbillar mig att det sker i samband med att min updater uppdatarar automatiskt..och vips så funkar inte dyngan längre. Mapparna låser sig, internet fungerar inte..och ja, INGET fungerar. Det enda som hjälper i dessa desperata situationer är att trycka på knappen fullständig systemåterställning…och efter det måste jag ladda in alla jaddrans datorprogram igen, för givetvis har jag inte kommit ihåg att säkerhetskopiera de senaste två månaderna.

Faktum är att jag börjar ana konspiration, för varje gång jag börjar tänka ”Mmm..man borde nog säkerhetskopiera. Äh, jag gör det imorgon…” så kurkar datorn ur. Då givetvis fem minuter innan jag säkerhetskopierat. Lagen om tingens inneboende ondska…eller nåt..

Vill inte skriva mer nu, är sur. Jag blir sådär puckat irrationellt sur på döda ting när de inte fungerar. Framförallt framåt kvällningen när tabletten börjar gå ur kroppen.
På intet sätt blir jag ett rabiat monster som klättrar på väggarna utan tabletter, men mitt tålamod blir aningen bättre av Concertan..för att inte tala om koncentrationsförmåga.

Näpp, ska sura nu….vi hörs imorgon! Fast först givetvis Dagens Outfit;

Vita tajts med spettkaksfläckar (kläder + matsäck = två flugor på smällen). Upptill blommig solklänning med härlig ät-tills-du-storknar-vidd i kjolen.

 

Rensar men ogräs i solklänning kan det gå så här. Lägg till datortrubbel och du får en riktigt SurLisa!

 

 

Blääääääääää.............................

Nä, fy..man kan inte tjäna pengar på utvecklingsstörda!!!!!

Lyssna på inlägget HÄR

Jag är född och uppväxt i Hudiksvall, Glada Hudik.
Sedan jag lämnade min födelsestad och drog söderut har jag ofta förundrats över hur många som faktiskt glatt utbrustit Glada Hudik när jag berättat att jag är född i Hudiksvall. Och sedan Glada Hudik-teaterns framgångar blev rikskända är det ännu fler som ler igenkännande.

En härligt "normal" Lisa som utan betänkligheter kan utnyttjas lite...?

Själv blir jag stolt som en ensam tupp i en hönsgård när någon pratar om Glada Hudik-teatern. Då känner jag både stolthet och någon form av märklig lokalpatriotism. Tanken på, och känslorna inför, Glada Hudik-teatern genererar två olika inläggstankar hos mig men jag ska inte skriva båda samtidigt (jag lovar!) utan ta dem ett och ett.
(Och tänk, nu har jag redan skrivit flera rader utan att komma fram till vad jag tänker skriva om…happ..misströsta ej, det kommer nu…)

”Det är väl hemskt hur de utnyttjar de utvecklingsstörda!!”, utbrast en dam med ihopsnörpta läppar och ruskade på huvudet.
I damens sällskap diskuterades Glada Hudik-teatern och ICA-Jerry, själv stod jag i periferin med periskopöron och smyglyssnade.

”Ingen skugga över Glada Hudik-teatern, med det är sorgligt att se dem bli utnyttjade” läste jag i en krönika i en stor kvällstidning för ett tag sedan. Krönikören fortsatte vidare;
”Det är förstås fint, funktionshindrade behöver synliggöras för att inte glömmas bort. Ändå ger den här exponeringen en besk eftersmak i munnen, eftersom den så tydligt styrs av ekonomiska intressen.”

Krönikören och damen med ihopsnörpta munnen är inte ensamma, jag har läst flera liknande inlägg och hört flera liknande uttalanden angående det faktum att människor med olika funktionsnedsättningar syns allt mer på TV. Och vet ni vad…

En märklig annorlunda Lisa som människor kan skratta åt...bör följaktligen hållas undan från media eftersom hon inte får utnyttjas.....?

…jag tycker ni pratar goja!

Jag har en funktionsnedsättning, eller rättare sagt FLERA..det har också mina söner och många av mina vänner. Visst finns där svårigheter men det innebär inte att vi är en bunt stackare som blir utnyttjade bara för att människor tjänar pengar på oss.
Jisses..vakna…människor tjänar pengar på oss allihop, gott folk.
Människor tjänar pengar på barn, tänk alla annonser för blöjor, leksaker, yoghurt etc. etc.
Människor tjänar pengar på svältande i U-länder.
Människor tjänar pengar på skolbarn, och på vårdberoende. Svensk omsorg är Big Business bland investmentbolag utanför våra landsgränser.
Människor tjänar pengar på fotomodeller och skådespelare, på politiker och författare.
Oavsett vem vi är så finns det nog någon som tjänar pengar på oss….för så ser dagens samhälle ut…

…varför skulle människor med funktionsnedsättningar vara undantagna samhället? Har de inte varit det så det räcker tycker ni?!
Målet är att de inte ska vara undantagna. Målet är att de inte är de, utan att vi är vi.

Människor med olika funktionsnedsättningar är inte en bunt patetiska stackars nickedockor som inte har några egna tankar och viljor. Människor med funktionsnedsättningar är VI; du och jag.
Imorgon kan du, ditt barn eller en familjemedlem vakna upp med någon form av funktionsnedsättning. Skulle du då vilja att omgivningen klappade dig på huvudet och sa; ”Det är inte så bra att du syns på TV för det finns människor som tjänar pengar på dig, ser du. Nä, JAG tycker att det är fult jag…jag tycker du ska sluta synas så mycket..för det är mer etiskt korrekt.”

Snart ska ni ner i jorden, era rackare...

 

”Ja, men du har ju ingen utvecklingsstörning…”, sa en man till mig när jag påpekade att jag inte har något emot att människor tjänar pengar på mig om det innebär att jag både kan ägna mig åt saker jag älskar samtidigt som jag når ut med mina tankar och funderingar. 
Jo, nog har jag utvecklingsstörningar allt, men jag har däremot ingen intellektuell utvecklingsstörning vilket givetvis var det mannen syftade till. Men och?! So what?!

Jag känner många människor som har någon form av intellektuell utvecklingsstörning, och vet ni vad…de har en hel massa fantastiska kvalitéer som bara väntar på att utnyttjas.
Det är väl självklart att de också ska synas i TV, gärna i överflöd ett tag för ärligt talat..det har varit jaddrans dåligt med positiv mediaexponering sedan man uppfann TVn, så de har rätt många timmars TV-tid innestående.

Det är åsikter som krönikörens, och den ihopsnörpta damens, som gör att människor med olika funktionsnedsättningar emellanåt själva tror att de inte är lika mycket värda som alla andra. För sanningen är ju att vi alla är människor, att vi alla har något att bidra med…funktionsnedsatta eller ej. Att ha en funktionsnedsättning är inget att skämmas över.

Nä, som sagt..människor har tjänat pengar på barn länge utan att det blivit ramaskri, titta på alla reklamer och spelfilmer som har barn med i handlingarna. Jag kan bara tolka det som att de som opponerar sig mot att människor med funktionsnedsättningar syns i TV tror att andra människor tjänar pengar på att de som tittar på programmen hånskrattar åt de som deltar…men vet ni vad…

…hånskrattar man åt en annan människa, funktionsnedsatt eller ej, så är man allmänt korkad och fördomsfull..och sådana människor möter vi som har funktionsnedsättningar i alla fall.
Om de vill skratta åt oss i TVn så får de göra det, för de allra flesta som tittar gör det inte, och de är dessa människor som är viktiga för oss.
De allra flesta tittar på oss därför att de anser att vi är fantastiska…och de allra flesta lär sig att en funktionsnedsättning inte innebär att man inte kan någonting alls…och det, mina vänner, känns gött i hjärtat.

(Som en förtydligande parantes…givetvis ska de människor som det tjänas pengar på själva också tjäna pengar på det hela. Och det är för mig så självklart att jag inte ens nämnde det ovan…)

Men nu ska jag ringa en hel massa handläggare och sedan ska jag banne mig plantera lite blommor. Fast först givetvis; Dagens Outfit….

Svarta tajts med det moderiktiga "hålet" i ena sömmen (för nya läsare..."hålet" är oerhört chabby-chict inne i vår..). Upptill en blekrosa ballongtunika (kan hända att ni sett den förr, inte för att jag brukar ha kläder mer än en gång förståss...eeehh..eller jo, klart jag har) och ovanpå den en svart stickad kofta utan form och med för korta ärmar. Koftan inköptes i förrgår under manifestationen i Malmö eftersom det var så kallt på torget. Modellen glömde prova koftan..lätt hänt...

Fridens liljor, hörrni!!

Strumporna utanpå tajtsen, oerhört inne i vår. Mönstret på strumpan matchar färgen på tunikan. (Och givetvis var det ett medvetet modeval...eller inte. Äh, ärligt..det var en lyckträff. Lite som att vinna på bingo. Eller ja, triss...plötsligt händer det...)

Koma….

Lyssna till inlägget HÄR
 
Idag är en märklig dag..

…jag är lycklig och lätt, och ändå känns kroppen som om den vore fylld av cement. Den vill inte riktigt lyda mig, den skulle gärna stanna kvar på soffan istället för att masa sig ut i bilen.
Idag vill jag egentligen ingenting förutom då att krypa tillbaka till sängen och somna. Jag är trött, trött som en sengångare efter Stockholm maraton. (Eller jag, så trött som jag gissar ett en sengångare är efter Stockholm maraton givetvis…för jag har aldrig sett någon sengångare springa maraton. Har ni? Om ni har…kan ni skicka en bild? Snälla!) Jag vet inte riktigt varför jag är trött men jag tror att jag är inne i en komaperiod för jag har faktiskt sovit rätt mycket de senaste dagarna. Det är under mina komaperioder som kroppen säger ”Stopp och belägg, sov nu människa!!” och ser till att jag sover ordentligt i några dagar.

Hade för övrigt ett sådant där seriöst inlägg på gång, men någonstans irrade det bort sig i trötthetssmogen och kvar blev bara en massa lullull. Ni får stå ut med det så länge, det går över…snart slår polerna ihop igen.

"Haaaazzaaaaaa...." Allvarligt talat..titta på den lille gynnaren, han är ju kung!

Appropå absolut ingenting så skrattade jag tills jag nästan kissade på mig när jag såg filmklippet av den arga lämmeln som attackerar en norrman. Där har vi en liten gynnare som faktiskt lider av ett allvarligare fall av storhetsvansinne än vad vår Billy Buddah gör..och det vill inte säga lite det!! (Minns när Billy Buddah, som är en liten mops, nästan vred nacken ur led när han tittade upp på en Grand Danois och väste fram några varningsmorrningar…)

Men nu ska jag åka mot Helsingborg och viktiga möten. Fast först givetvis….
….tadaaaa…Dagens outfit;

Blå klänning med svart mönster (faktiskt riktigt stajlish) och svart (aningen för stor och oformlig) tunn kofta. Sjalen har egentligen ingen form och passar inte ihop med outfiten..men här är vi inte rädda för att gå våra egna vägar. Här skapar vi nytt mode. Posen är den obligatoriska "jag är kissnödig"-posen som är så viktig för en modebloggare....

Vi hörs, hörrni!!

En aningen skarpare bild på klänningens mönster..men viktigast är den innovativa knappen...

 



Nu är klockan lagom mycket..japp..

Manifestation i Malmö idag. Kom du också!!!

Lyssna på inlägget HÄR

Idag händer det grejjer på Gustav Adolfs torg i malmö. Kl 17:00-18:00 närmare bestämt!!

Välkommen till en manifestation för ett öppnare samtal om psykisk ohälsa.
Malmö stad, Region Skåne och intresseföreningarna inom psykiatriområdet samarbetar med den nationella kampanjen (H)järnkoll kring manifestationen. Medverkar gör Malmö stads kommunalråd Carin Nilsson m fl.

Många skåningar delar erfarenheter av problem med sin psykisk hälsa. Men fortfarande är negativa attityder från omgivningen och egna skamkänslor ett stort hinder. Det vill vi ändra på och du ges en möjlighet att bidra.
Kom du också och visa att du vill göra skillnad!

Kontaktperson: David Ershammar, Hjärnkolls kampanjlänsansvarig för Skåne, telefon/mobil:  044-309 32 13
E-post:  david.ershammar@skane.se

Manifestationer finns över hela Sverige idag. Gå in på Hjärnkolls hemsida för att hitta en manifestation nära dig!!

Vi ses där hoppas jag!!!!

PS. Ta med paraplyet!! 🙂

Total och fullkomlig lycka…

Lyssna på dagens inlägg HÄR

Vi fick igår besked om att Solskenet har antagits till den resursskola vi ansökt till…och lyckan visste inga gränser.
Det kändes som om hela jaddrans Himalaya dundrade ner från mitt bröst, och ändå kunde jag någonstans längst där inne känna ett litet svagt svidande. För Solskenets svårigheter är så pass svåra att han kvalificerat sig till den enda platsen i kommunen. Det är mitt barn det handlar om, mitt Solsken, mina drömmar och mitt framtidshopp.

Men det lilla svidandet är försumbart, för jag vet att Solskenet har så många fler kvalitéer och förutsättningar än vad många anar. Jag vet också att lycka är oerhört individuellt. Jag har lovat mig själv att aldrig försöka trycka på mina barn MINA lyckomallar, utan istället lyssna till vad som faktiskt gör DEM lyckliga.
Det kommer att bli bra, vi tar en dag i sänder..och det är mitt mantra.

När jag berättade för Solskenet att han antagits till resursskolan skrek han rakt ut! Under höga lyckotjut, och med mungiporna uppe vid öronen, hoppade han rundor i hela nedervåningen. ”Jaaaaaaaaaaa!!!!”
Under hela 6:an har han oroat sig över högstadiet, och allt sedan resursskolan kom på tal har han hoppats på att han skulle kunna få gå där. För honom var en stor högstadieskola aldrig ett alternativ, för honom fanns det inget värre.

”Jaaaaaa!!”, ropade han igen, överlyckligt, och slängde sig ner på alla fyra. Vilt kröp han omkring på alla fyra och vivftade på rumpan. ”Titta mamma!”, ropade han lyckligt, ”jag är så glad att jag viftar på svansen, precis som Buddah!”
Jag log och tackade min lyckliga stjärna för att han till hösten kommer att gå i en skola där det finns personal som kan se de fantastiska sidorna hos en kille som visar glädje genom att vifta på svansen som en hund.

Men nu ska jag skynda mig mot Hässleholm och dagens föreläsning.

Fridens liljor hörrni!

Vilka är vi måntro?!

Lyssna till inlägget HÄR

Jag sorterar intryck här, och har kommit fram till att min blogg måste struktureras upp.
Till höger finner du följaktligen kategorier som jag hädanefter duktigt skall använda mig av. För att underlätta för nya läsare blir detta inlägg en liten presentation av oss och våra diagnoser. Och japp…duktig som jag är ligger inlägget under kategorin Diagnoserna här bredvid!

Personligt
Mitt namn är Lisa Aronsson. Jag börjar närma mig 40 (eller ja, jag är 37 närmare bestämt). Jag har en man, två barn, två hundar och bor i ett hus på Skånes landsbygd. Sommarstugan finns i Hudiksvall, där jag också är född och uppväxt. Jag svänger mig alltså med oerhört grammatiskt riktiga uttryck som ”Va ärä märä?”, ”Inte ja´ä!” och ”Säj till´na” eller då den maskulina varianten ”Säj till´än!”
Det händer också att jag utbrister ”Ja lägge kull´mä ett tag ja..” eller ”Ja´å..” och andra oerhört glasklara kommentarer.

I alla fall….
Jag fick mina neuropsykiatriska diagnoser som vuxen, och jag vågar påstå att jag har haft ett mycket bra liv. Diagnoserna är för övrigt adhd och Tourettes syndrom.
 
Som barn tyckte jag ofta att andra människor betedde sig märkligt. Idag har jag förstått att detta troligtvis berodde på att jag såg verkligheten på ett annorlunda sätt. Men annorlunda är inte synonymt med fel. Det är bara annorlunda.  

”Berätta inte för någon att du har ADHD så tar de dig på allvar…”, sa en chef till mig en gång.
Det var då jag bestämde mig för att på allvar börja berätta…
Barnen

Barnen

När min yngste son, Solskenet, föddes märkte jag relativt snabbt att någonting var annorlunda. Det tog dock några år innan detta även uppmärksammades inom vården.
De första diagnoser Solskenet fick var adhd med motoriska svårigheter och språkstörning. Då var han 5 år gammal.
Efter några rejäla fartbulor i skolvärlden har Solskenet för närvarande hittat hem. Jag vill passa på att sända en stor ros till Stehagskolans personal. 
Idag har Solskenet diagnoserna Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och adhd
Min äldste son, Storebror, var alltid ett oerhört aktivt barn..ända tills han blev tonåring, då kom någon åt paus-knappen..men ja, så är det nog för de flesta.
Storebrors situation skiljer sig mycket från Solskenets situation men han genomgår ändå för närvarande en neuropsykiatrisk utredning av olika anledningar.                                                                  

Utbildning
Jag har till dags dato en social omsorgsexamen med inriktning äldre och funktionshindrade samt en socionomexamen.
Jag har studerat i omgångar, och läser regelbundet relevant litteratur för att hålla mig uppdaterad. Kunskap är makt, åtminstone i mitt universum. Sedan är vi alla olika..tack och lov.  

Yrkeserfarenhet
Jag har mångårig erfarenhet av arbete inom vård- och omsorgssektorn förutom några avstickare inom industrin och inom handelssektorn.
Som ung arbetade jag som habiliteringspersonal, vårdbiträde och personlig assistent, och senare i livet har jag arbetat som biståndshandläggare och chef inom LSS-verksamhet. I några år arbetade jag också med kundkontakter och marknadsföring. 
Idag arbetar jag framförallt med handledning, personalutbilding och föreläsning inom neuropsykiatri.
Vid sidan av det arbetar jag också med ett bemötandeprojekt inom Psykiatri Skåne vilket ligger mig varmt om hjärtat.
Förutom ovanstående bakar jag och rensar ogräs också emellanåt…

Förtroendeuppdrag
Mitt brinnande intresse för neuropsykiatri har fört med sig kontakter med många fantastiska människor såväl genom godman- och kontaktpersonsuppdrag som genom engagemang i ideella föreningar. Jag har också tidigare varit politiskt engagerad på kommunnivå och är idag en av projektet Hjärnkolls attitydambassadörer samt en av Riksförbundet Attentions Touretteinformatörer.

För övrigt…
…har jag alltid tusen och en tankar som virvlar omkring uppe i hjänkontoret. I bloggen kan du ta del av ett axplock. Jag hoppas du ska finna mina funderingar värda att läsa.

Har du frågor till mig så kan du alltid nå mig på tankarikaos@live.com

Kort beskrivning av diagnoserna: (finns ej inläst ännu)
ADHD
Förkortningen ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. De utmärkande dragen för ADHD är uppmärksamhets- och koncentrationsproblematik med impulsivitet och svårigheter att kontrollera aktivitetsgraden. 
Ca fem procent av alla barn har ADHD vilket gör ADHD till en vanligt förekommande funktionsnedsättning.
Tidigare ansågs att ADHD var mycket mer vanligt hos pojkar och män, men idag vet man att mörkertalet bland flickor och kvinnor förmodligen är ganska stort.

Om jag säger ADHD, och din första tanke går till den bråkiga killen som gick i din klass, så misströsta ej..du är nämnligen inte ensam. Medvetenheten kring ADHD, vem som kan ha ADHD och vad det kan innebära att leva med ADHD har växt dramatiskt de senaste åren, men än har vi lång väg att vandra.

”Du är så kompetent och har så många bra ideér”, sa en chef till mig, ”berätta inte för någon att du har ADHD så blir du tagen på allvar”.
Det var då jag bestämde mig för att börja berätta på allvar.
Faktum är ju att om jag, och andra med diagnos/-er, väljer att inte berätta så är det väldigt mycket svårare att försöka förändra attityderna till ADHD. Kunskap är nyckeln till framgång. Alltid!

Utdrag ur en gammal blogg, innan diagnoserna:
”Suck! Blir så trött på mig själv..och jag undrar varför jag är en sådan komplett katastrof.
Nej, jag är inte en konstant komplett katastrof. Snarare bitvis, eller kanske lite selektivt.
Finner jag något väldigt tråkigt så hittar jag på mängder av andra ”viktiga” saker att göra för att säkerställa att jag inte kommer att hinna det jag tycker är tråkigt.
Tappar saker gör jag också..ofta. Jag vet aldrig var jag lägger saker jag inte använder så ofta. ”Jag lägger den här så vet jag var jag har den nästa gång…”, brukar jag tänka. Dum i huvudet måste jag vara..eller åtminstone smått obildbar, för man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig att jag ALDRIG minns var jag lagt den när jag ska ha den…”Idag skulle jag aldrig kalla mig själv för ”dum i huvudet” eller ”obildbar”. Idag vet jag bättre. 

Tourettes syndrom
Det mest utmärkande hos personer med Tourettes syndrom är reflexliknande upprepade rörelser och återkommande läten. Samlingsnamnet för dessa är ”tics”.  
Många förknippar Tourettes syndrom med obcena gester, svordomar och könsord, men faktum är att just den varianten av Tourettes syndrom är ganska ovanlig. Armrörelser, harklingar och hostningar, rynkande på näsa etc är långt mycket vanligare.
Det finns många olika varianter av Tourettes syndrom, två människor med samma diagnos kan ha mycket olika symptom. Många, men inte alla, har förutom Tourettes syndrom även någon annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, exempelvis ADHD.

Jag hostar och harklar mig samtidigt som jag knycker på nacken och rynkar lite försynt på näsan. Om jag verkligen måste kan jag dölja mina tics väldigt bra. Åtminstonde kortare stunder. Solskenet däremot har svårare att dölja sina tics. Det är något man lär sig med åren.

Tics i sig är ingen större katastrof alls men om ticsen blir många och tvång tar upp allt för mycket tid blir det givetvis jobbigt. Hjälp finns att få.

Det allra viktigaste är att inte skämmas över sina tics. Om någon frågar Solskenet vad han syssler med svarar han ”men jag har ju Tourettes…” och himlar med ögonen. Han skäms inte, men å andra sidan är han också uppväxt med en ticsande mor som aldrig heller har skämts. Vi är som vi är, och det är det viktiga.

Aspergers syndrom
En något förenklad förklaring av syndromet är att det rör sig om autism men utan begåvningshandikapp. 
Ungefär fyra promille av Sveriges befolkning har Aspergers syndrom, vilket kan jämföras med fem procent när det gäller ADHD. 
Människor som har Asperger syndrom har problem med social interaktion, dvs. har svårigheter i kontakten med andra människor. Oftast har de något, eller några, specialintressen som de lägger mycket tid och energi på. Språksvårigheter är också vanligt förekommande lika som bristande motorik och rutinbundenhet.

Utdrag ur blogg:
”Skolan började idag för lilla Solskenet. Solskenet var inte helt överlycklig över skolstarten. Han hatar skolan säger han. Med betoning på ”hatar”.
Detta är något nytt. Aldrig tidigare har han hatat skolan. Snarare tvärtom, trots stundtals väldigt turbulenta skolperioder.
Men nu hatar han alltså skolan.
Han hatar skola därför att han inte tycker om att jobba, säger han. Därför att de nu ska läsa nya ämnen, och nya inriktningar. Det nya är skrämmande. Och han hatar skolan därför att han inte vill bli stor.
Blir man stor måste man flytta hemifrån, och var ska man då bo? Hur gammal är man när man måste flytta hemifrån? Får man komma hem och hälsa på när man har flyttat hemifrån? Och tänk om man vill bo med mamma jättelänge, får man inte det då?
Den sista anledningen är att hans liv förändras idag. Sommarlovet är slut, allt det han vant sig vid under sommarmånaderna förändras, och han måste anpassa sig till att gå i skolan varje vardag. Hans skolschema är annorlunda från i våras, taxi kommer en annan tid än i våras, hans favorittjej i skolan ska flytta 1 oktober.
Förändringar, stora förändringar, är mycket mycket jobbigt för en liten kille med Aspergers syndrom.
Sanningen är nog egentligen att han inte alls hatar skolan, utan att han hatar alla förändringar.”

För Solskenet innebär hans Asperger svårigheter på vissa plan, men den för också med sig många positiva egenskaper. Hans enorma förmåga att minnas detaljer exempelvis, och hans förmåga till total fokus när han finner något intressant.
Huruvida svårigheterna med social interaktion skall anses vara negativt eller ej kan diskuteras länge, men faktum är att den som reagerar på Solskenets sociala svårigheter sällan är han själv utan den omgivning som har vant sig vid ett särskilt sätt att kommunicera.
Simon Baron-Cohen har skrivit en mycket intressant artikel kring detta. Allt måste diskuteras, annars stagnerar utvecklingen…

Autistiska drag
Det finns så många begrepp inom autism att det ibland är svårt att skilja dem åt. Många gånger används begreppen på olika sätt i olika forum. Skillnaden mellan Aspergers syndrom och Högfungerande Autism är ett exempel. Jag har hört flera olika definitioner, allt från att den som har Högfungerande Autism (HFA) skulle vara intelligentare än genomsnittet medan den som har Aspergers syndrom har en intelligens inom normalspannet. En annan förklaring jag hört är att den som har Aspergers syndrom är ”mindre autistisk” än den som har HFA. Faktum är att även forskare tvistar kring diagnoskriterierna så ingen bör känna sig okunnig bara för att begreppen är svåra att särskilja. Den vanligaste, och mest utbredda, förklaringen på skillnaden mellan Aspergers syndrom och HFA är dock att om barnet haft en försenad talutveckling så bör diagnosen HFA sättas medan diagnosen Aspergers syndrom bör användas om talutvecklingen varit inom normalspannet.
Har många gånger funderat över varför Solskenet inte fick diagnosen HFA. Hans talutveckling var relativt mycket försenad.

Själv har jag vad som refereras till som Autistiska drag vilket innebär att jag inte uppfyller kriterierna för någon av diagnoserna inom autismspektrumet men ändå har en begränsad förmåga till social interaktion, kommunikation och/eller föreställningsförmåga. Autistiska drag är inte en egen diagnos utan används som en komplettering till en annan diagnos som till exempel utvecklingsstörning eller adhd. 
Många gånger har jag mött skepsis över detta faktum eftersom jag inte har några större svårigheter att knyta kontakter med andra människor. Jag kan vara oerhört social. Saken är dock den att jag ofta väljer bort sociala sammanhang utanför arbetstid, inte för att jag inte klarar av dem utan helt enkelt för att jag inte känner att jag behöver dem. För mig är det viktigare att pyssla med något av de projekt jag har på hemmaplan.

Och vet ni vad, det är faktiskt helt okej.

Lisa goes Youtube…

Jag har tänkt…

…och alltid när jag säger det brukar min lilla mamsen säga ”Åh, fy då…”, fast på skämt givetvis. Fast ja, det här var en parantes.

Jag har alltså tänkt….

…eftersom jag blivit medveten om att det finns människor som vill läsa mina blogginlägg men av olika anledningar inte kan. Det kan bero på en hel massa saker;
– synnedsättning
– koncentrationssvårigheter
– dyslexi eller andra lässvårigheter

Hur som helst, och för tredje gången, jag har tänkt…

..och kommit fram till att ett oerhört enkelt sätt att möjliggöra för ännu fler att ta del av mina funderingar är att också läsa in det jag skriver. Följaktligen kommer jag hädanefter att läsa in inläggen på min alldeles egna Youtube-kanal

Har gjort tre aningen förvirrade inspelningar så här på morgonkvisten. Hav överseende med mig, jag är nybörjare!

Intro till Lisa´s tankar i kaos

Inlägg 1 – Jag klarar inte allt

Inlägg 2 – Fy, så pinsamt!

Tjilevippen hörrni!  

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....