Maken är på Karolinska institutet för att delta i ett forskarseminarium.
Bönan har äntligen somnat (efter en timmes mumlande i mörkret; ett, tå, te, fyja, åtta, nio, tio, elva, tolv, tetton, foton) och grabbarna sitter på varsitt rum och pratar engelska med diverse spelkompanjoner från olika länder.
Jag sitter här, ensam, i vardagsrummet.
Det är väldigt tyst.
Faktiskt rätt skönt. Det får en tycka, och det betyder på intet vis att jag inte tycker om att umgås med min familj…för det älskar jag. Just därför tycker jag att det är skönt när det blir helt tyst. Jag är ju inte ensam, tystnaden är bara skön för mig. Den är inte ödslig.
När jag så sitter här och njuter av tystnaden så skär ett sprucket pubertalt vrål genom den.
”BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!”
Och då kommer frågorna.
En efter en.
Varför tycker tonåringarna, som flockas på lekplatsen i närheten, att brölande är så roligt?
De brölar liksom ikapp på något vis…som om de pratar ett hemligt språk.
”BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL”!
”Bröuöl…”
”Brölbrölbröl”
*Kollektivt gapskratt*
”BRÖÖ…ÖÖÖ….ÖÖÖL!”
Vad betyder detta?
Varför står det ett tomt kakfat i vårt kylskåp?
Och varför ligger det en halv limpa i soffan?
Varför förstår inte mina söner att badlakan INTE torkar om de knölas ihop fyra och fyra och läggs i en rul på elementet?
Varför kör det alltid ut en traktor framför mig när jag har bråttom någonstans?
Hur kan det komma sig att Einstein och Platon vill komma in genom fönstret bara för att sedan vilja gå ut genom ytterdörren…och sedan upprepa proceduren i evinnerligehet?
Varför vill så få arbeta som socialsekreterare inom barn och familj när det i själva verket är det bästa jobb en kan ha?
Varför slutar skrivaren fungera precis när jag verkligen verkligen behöver ha ett papper utskrivet?
Varför vill människor förbjuda slöjan när den egentligen inte är problemet? Det är ju tvånget som är problemet, inte plagget. För böveln.
Varför går alltid alla dyra saker sönder samtidigt?
Varför vill min hjärna inte somna trots att min kropp är helt slut?
Varför tror vissa människor att de har rätt att behandla andra människor illa?
Varför har jag inga vaniljpraliner här hemma när jag är så sugen?
Varför lyssnar inte mänskligheten på naturen innan vi utplånat vår planet, och oss själva?
Jo, några frågor kan jag besvara rätt enkelt.
Kakfatet i kylen står där antagligen eftersom den som tog den sista chokladbollen inte vill kännas vid att han tog den sista, och limpan ligger nog i soffan eftersom Solskenet kom att tänka på något annat när han brett färdigt sina mackor.
Traktorn och skrivarn är nog inte ett resulatat av lagen om alltings jävlighet. Det är nog troligare att jag helt enkelt inte reagerar lika starkt om jag inte har bråttom.. och följakligen inte lägger märke till det då.
Alla dyra saker går sönder samtidigt här hemma eftersom vi köpte dem ungefär samtidigt.
Några frågor skulle jag nog kunna spekulera kring. Det här med människors beteenden exempelvis. Men nu ska jag inte skriva en roman, så jag låter bli. Sedan har vi de här mer oförklarliga frågorna.
Handdukarna. Hm..obildbara drasuter?
Katterna. Well. De är katter?
Nä, nu ska jag försöka varva ner min uppvarvade hjärna, så att jag kan somna någon gång innan midnatt.
Kom också precis på att jag har en glass i frysen.
Frågan om vaniljpralinerna blev plötsligt en ickefråga.
Fridens liljor, hörni.
