Forskningsetik, den ”Akademiska världen” och annat mumbojumbo…

Jag har väl ungefär 230 högskolepoäng genom min fil.kand i socialt arbete, och den komplettering jag gjorde för att få en socionomexamen.
De poäng jag har på avancerad nivå efter avklarad utbildning är nog 7,5.
Tror jag.
Jag är inte särskilt upphängd på akademiska meriter, så helt säker är jag inte. Har inte kollat, bara pluggat och blivit godkänd.
Inser att mina akademiska meriter förmodligen anses jämförbara med förskolebarnens i vissa akademiska högdjurs kretsar, så vem är väl jag att ens andas något om forskningsetik?

tokig

Well, jag är människa, och jag har levt i över fyrtio år. Fyrtioett, närmare bestämt.
Jag arbetar inom ett fält där etik är A och O. Jag anser nog att jag är kvalificerad. Vad någon annan anser bryr jag mig inte särskilt mycket om.

Jag levde länge i villfarelsen av att de som gnetat sig igenom så pass många högskolekurser att de hamnat i Akademikervärldens” toppskick besatt förmågan att skilja på sak och person.
Jag tänkte att de, om någon, värdesatte fakta och förhöll sig till dessa fakta utan att kladda in dem i en sörja av personangrepp. Eller Ad Hominem, på finaste akademikerspråk.
Den villfarelsen lever jag inte längre i.
Har insett att den Akademiska världen” inte enbart befolkas av individer med en lite bättre utvecklad förmåga att hålla sig till regler och reglementen, och att det definitivt finns individer med en egen tolkning av *etik.

Genom människor i min närhet har jag blivit medveten om att ”Akademikervärlden” har sina egna värden.
Akademikervärden, kanske?
Jag har, över lag, en oerhört hög toleranströskel då jag tenderar att tänka att saker och ting oftast grundar sig i missförstånd och/eller okunskap. Ibland klättrar dock någon, eller något, över den skyhöga tröskeln.
Det är oerhört sällan det sker, men det sker.
Uppenbarligen.

Att det förekommer oredlighet i den ”Akademiska världen” är knappast en nyhet.
Enligt doktorandombudsmannen vid Lunds universitet låter många bli att anmäla på grund av rädsla för vad en anmälan kan innebära.
Det är fruktansvärt, och skrämmande.
Jag hoppas innerligt på en ordenlig översyn av universitetens, och högskolornas, hantering av de problem som faktiskt finns.
För vet ni vad…”Akademikervärlden” är en del av den övriga världen.
Den är den del av oss.
Det är faktiskt inte en egen liten värld alls.
Inte ens en futtig liten stat.
Eller ett landskap.
Inte ens en pyttig liten by.

Jag har inga mandat att närmare yppa exakt vad min frustration grundar sig i.
Jag hoppas jag får det en dag. Innerligt.
Och jisses vad jag ska yppa då.
Jag ska yppa järnet.
Yppa, babbla, vråla. Skriva!
Förtäckta hot biter så dåligt på mig. Riktigt dåligt faktiskt. De får snarare motsatt effekt.
Hett tips.

Fridens liljor, hörni.

OBS! Väldigt akademisk hänvisning här nedan;

* Etik, av grekiskans ethos. Sedelära, moralvetenskap och den del av filosofin som försöker besvara frågor som ”Vad är det goda?”, ”Vad är det rätta?” och ”Hur bör man bete sig?” (Wikifuckingpedia)

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....