Att fylla fyrtio.

Jag fyller fyrtio år idag. Fyllde jag inte trettio igår?
Känslan är så märklig, för samtidigt som jag å ena sidan känner det som att de senaste åren rusat förbi så kan jag å andra sidan känna att jag varit med om mer än vad många lyckas få in på en hel livstid.
Jag kan inte riktigt förklara men på något vis känns det som jag levt flera olika liv. Som att jag gått igenom flera avslutade perioder som liksom inte har med varandra att göra. Det känns lite som att en version av mig har vinkat adjö till den nya versionen, och sedan har jag ytterst sällan tittat tillbaka. Jag antar att det helt enkelt är så jag fungerar. Jag har liksom aldrig förstått poängen med att gräva runt i det förflutna utan har haft fullt upp med att leva just nu. Visst behöver man emellanåt analysera sin bakgrund, åtminstone om syftet är att förenkla nuet. Men det här med total nedgrottning är inte min grej.

Jag - för en sisådär trettionio år sedan.
Jag – för en sisådär trettionio år sedan.

Jag minns mest fragment, små trevliga (eller mindre trevliga) anekdoter.
Det där vardagsbruset emellan är höljt i dunkel. Det suddas ut tills det nästan inte finns. Tills det nästan aldrig har hänt.
Det jag varit med om i livet har tveklöst danat mig. Utan alla mina upplevelser hade jag väl knappast varit just den jag är. Och visst har jag lärt mig av erfarenheter, det har jag. Men jag spenderar inte så gräsligt mycket tid till att älta, eller till att analysera sönder saker. Tänker att min tid spenderas bättre på att fokusera på det som händer idag.
Imorgon är det för sent för det, nämligen.
Imorgon ligger i det fördolda.
Igår faller snart i glömska.
Men idag är det en ljuvlig dag. Låt oss ta tillvara på den.  

Fridens liljor, hörni.

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....