Det här med snuttar.

Väldigt många barn har snuttetrasor eller favoritgosedjur.
Bruttan har inte haft något dylikt.
Har känt att det var rätt skönt eftersom risken med snuttisar är att de försvinner. Eller helt enkelt nöts ut så att de till slut liksom bara går upp i rök.

Storebror hade Tudden.
Tudden var en blank vardagsrumskudde med volang. En dag när han satt i soffan grabbade han tag i kudden och efter det släppte han den sällan.
Tudden var lite bökig att släpa runt på men då jag grävde ut innandömet så blev den mer lätthanterbar.

Solskenet hade Flaffy.
Flaffy var (är…för han existerar ännu. Inte i form av snutte dock. Det var länge sedan han fick någon kärlek. Numera ligger han i något hörn någonstans.) en gul mjukishund med huvudet i en helt bisarr position…det är liksom vridet åt fel håll.
Tänker på Linda Blair i Exorsisten varje gång jag ser den där hunden. Men ja, Solskenet gillade honom skarpt. För det var en han…det bestämde nämligen Solskenet.

Jag håller andan...och ser framför mig hur vi kommer att behöva en extraplats i bilen för att få plats med Bruttans nya snutte. ;)
Jag håller andan…och ser framför mig hur vi kommer att behöva en extraplats i bilen för att få plats med Bruttans nya snutte. 😉

Idag var jag, mamma och Bruttan medelstora-möbelvaruhuset.
Bruttan föll för en lila mjukisenhörning , och hennes mormor köpte den till henne. Sedan dess är de oskiljaktiga.
Har hon måhända valt snutte?
Med bävan ser jag framför mig hur vi ska släpa runt på enhörningen överallt.
Missförstå mig inte…den är jättefin.
Den är också lika stor som Bruttan.
Gulp.

Men nu ska jag sova. Imorgon är en stor dag.
Imorgon fyller Bruttan ett år.

Fridens liljor, hörni.

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....