Man vet att man blivit gammal…

…när man läser listan över Världens sexigaste män och känner igen…en (David Beckham).
Dessutom var listan grymt ofullständigt…Pontus var inte med.

Jag fyller fyrtio år om fem månader. 40. Hajja.
Jag brukade tänka att min mamma var gammal när hon fick mig. Idag känner jag att hon ju var bara barnet; 34 år. Trettiofyra, pah, knappt blöjfri.
På intet sätt har jag något emot att bli äldre, men någonstans har en märklig dödsångest börjat krypa på mig. Det är inte så att jag konstant går och mår dåligt och tror att jag ska dö…nä, jag är rätt bra på att trycka undan dylika tankar och resonera logiskt med mig själv. Men ändå, någon gång per dag dyker tankarna trots allt upp i mitt huvudet; Vad skulle hända med mina barn om jag kolar vippen?!

Tanken på att inte få finnas vid mina barns sida är oerhört skrämmande.
För vem skulle väl ringa och tjata på Storebror emellanåt, och vem skulle se till att Solskenet inte blir överkörd ute i stora världen? Och Bruttan, hon skulle inte ens minnas mig.
Tankarna är tänkta ur ett egoperspektiv, för givetvis hade mina barn klarat sig utan mig…de har ju en helt hög av fantastiska människor runt omkring sig. Men jag, jag skulle inte längre få vara med, och den tanken är så fruktansvärt hjärtslitande. Får nästan svårt att andas, för ni ser…jag vill vara med länge. Gärna hundra år. Eller mer.

Det jag, om möjligt, ännu mer fruktar är att någon av mina nära ska försvinna från jordelivet.
Den tanken är så hemsk att jag försöker att inte tänka på det. Slutar skriva nu, innan krampen i bröstet blir för smärtsam.
Kanske är det som så att vi människor behöver tänka dessa mörka tankar emellanåt för att vi ska kunna förbereda oss för det oundvikliga faktum att livet, för oss alla, en dag är slut? Kanske…

Nu ska jag i alla fall fokusera på att leva. Och på att äta en chokladbit…i smyg.
Ett löfte vill jag dock ge alla, och det är att om det är möjligt att komma tillbaka till jorden som ett spöke så ska jag göra det. Ett snällt spöke…ett sådant som alltid hovrar runt hos mina kära för att hjälpa och skydda dem.

Ta hand om varandra och er tid på jorden, hörrni.

20131120-154228.jpg
Spöket Lisa

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....