Att bli grönare…

Min vovve har ont, min gamle grå följeslagare.
Han har fått något som kallas för blodöra, där i stort sett hela öronflärpen svällt upp och blivit blodfylld. Ringde Djursjukhuset igår och fick besked om att avvakta tills imorgon. Ibland går dylikt tillstånd tydligen bort av sig själv, men tyvärr verkar vår vovve inte ha sådan tur. Imorgon blir det ett besök på Djursjukhuset alltså, och troligtvis en liten operation för att tömma ur blodet. Hoppas han ska slippa, och om han inte slipper så hoppas jag att det hela förflyter smärtfritt.

Vår lilla älskling.
Vår lilla älskling.

För övrigt har Bruttan blivit med fordon.
Hon vet inte riktigt hur hon ska förhålla sig till det än men det ska nog bli bra så småningom. Vi köpte nämligen en begagnad gåstol till henne idag, en blå sjungande mackapär med låtsasratt och en hel massa knappar. Och vips så är vi inne på det ämne jag i förra inlägget skrev att jag skulle behandla i detta. Inte gåstolar då, utan begagnade saker. För jag har gjort ett aktivt val ser ni, jag har valt att inte handla en massa nytillverkade prylar. Det finns ju redan så himla mycket attiraljer i världen.

Grönt är skönt
Grönt är skönt

Jag kände en dag att jag liksom fick nog av all reklam man får som småbarnsförälder, av all hets och märkeshysteri.
Vi har nött så hårt på vår värld, och vi gör det fortfarande…som om vi inte förstod att vi förstör vår natur. Vi stoppar huvudet i sanden och tänker att världen väl kommer att hålla ihop under vår livstid åtminstone. Så ja, jag bestämde mig för att börja bry mig om mina barnbarnsbarnbarn också. Jag vill inte längre vara med i slit-och-släng-gänget, jag vill vara mer genomtänkt än så.

Det är inte så att jag med ens blivit expert på ekologiskt och miljömedvetet leverne, men jag har åtminstone börjat.
Och börjat har jag genom att våga vägra köpa nya pryttlar, om de inte är ekologiska. Hädanefter köps det begagnat och ekologiskt. Allra helst begagnat ekologiskt givetvis. Båda barnvagnarna är begagnade, babygymmet är begagnat, babysittern är begagnad, gåstolen är begagnad, skötbordet är begagnat, sängen är begagnad och likaså större delen av alla Bruttans kläder. Inte nog med att jag hjälper till en mikroskopisk smula att minska sopberget så är hela tänket dessutom fruktansvärt vänligt för plånboken. En barnvagn kostade 500 kr, babygymmet kostade 100 kr, gåstolen kostade 150 kr…och nyligen köpte jag femton jättefina, och nästan oanvända, plagg för sammanlagt 155 kr. Varför ska jag slänga tusenlappar på märkesprylar när Bruttan åker lika bra i en andrahandsvagn, och lika gärna leker med ett decilitermått som en trehundrakronorsleksak?

Nä, mitt val att handla begagnat lär inte rädda världen. Men jag tänker att många bäckar små till slut kanske kan frysa till is och ge oss glaciärerna tillbaka. Jag tänker att jag åtminstone måste försöka göra något…för Bruttans, Storebrors och Solskenets skull. Och för deras barns och barnbarns skull.

För övrigt åker jag stor miljöbovsbil. Jag har inte råd att byta idag, men nästa gång blir det en miljövänligare variant. Och tills dess ska jag nyttja kollektivtrafiken ack så mycket flitigare än vad jag tidigare har gjort. Trots att den allt som oftast driver mig till vansinne. Jag får bita mig i läppen, och fantisera om en grönare framtid.

Nä, nu hojtar Bruttan från ovanvåningen. Gissar att det är matdags.

Fridens liljor, hörrni.

 

 

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....