Tapeter, Borrelia och saknad.

Har inte hunnit lära mig riktigt hur man gör med den här nya fina maskinen, men ja…det kommer väl.
Sitter här nu, mitt i natten, och har ont överallt. Ja, inte exakt överallt men snudd på. (Undrar egentligen varför man säger just ”överallt”? Varför säger man att man har ”ont överallt” om man inte har det? Sorterar in det under rubriken ”Märkligt men rätt oviktigt” och släpper det) I alla fall, jag har ont i nacke, hela ryggen, ischiasnerven och båda knäna. Detta smärttillstånd är inte nytt utan har är mer eller mindre konstant. Ibland har jag jätteont, ibland mindre ont. Smärtfri är jag dock aldrig, faktiskt. Man lär sig leva med det.

 

Rock n´roll in Hässleholm
Rock n´roll in Hässleholm

Har varit hos femhundraelva (nä, jag överdriver…men kanske femton i alla fall) läkare med mina krämpor och ändå har jag inte blivit särskilt mycket klokare.
Egentligen är det väl så att de säger saker som jag inte vill lyssna på, att jag måste lära mig leva med smärtorna eftersom det handlar om nervskador i grund och botten. De säger att jag behöver förstå att jag inte klarar allt, och de ville skicka mig på en treveckorskurs för att jag skulle inse det själv. Jag sa nej, och fortsätter utmana gränserna. Jag vill liksom inte sätta mig ner och säga ”Näpp, jag kan inte”. Inte ännu. Och herre jisses så mycket värre krämpor många människor lever med.

Bruttan och Pontus hittade på massor...bland annat läste de lite.
Bruttan och Pontus hittade på massor…bland annat läste de lite.

Sagt och gjort…idag har jag och Storebror tapetserat hans rum.
I åtta timmar höll vi på, med endast en matpaus. Hade rummet bestått av fyra raka väggar hade matchen varit en bit kaka (eller va?) men nu bor vi i ett märkligt gammalt hus så alltså var det typ en hel frys med gamla lussebullar. Men skam den som ger sig, och slutresultatet blev så rock n´roll. Motivet på fondväggen passar här hemma. Vi är lite rock n´roll, alternativt lite eljest. Hur som helst är vi väldigt glada.

Storebror har också lite krämpor just nu. Faktum är att han fick penicillin utskrivet igår eftersom läkaren inte kunde utesluta att han drabbats av Borrelia. Känns skönt att han träffade en läkare. Hade vi följt de råd vi fick av 1177 däremot hade Storebror fått vara utan sin medicin, för de tyckte minsann inte att hans svullna fot, hans svartnande för ögonen, kallsvettningar och ringningar i öronen lät oroväckande. Fy. Prupp på er 1177. Prupp. Tänk om jag hade varit en sådan som inte litar på mina instinkter. Fy.

För första gången någonsin har Bruttan varit ensam med Pontus i så många timmar. Givetvis gick det strålande. Hon är ju en strålande tjej. Och Pontus är en strålande pappa.
För övrigt längtar jag gräsligt efter Solskenet nu. Men jag vet att han har roligt hos sin mormor och morfar, och jag vet att han snart kommer hem. Snart så. Mammas lille kille. (Lille och lille, han har faktiskt växt om mig på längden)

Längtar! <3
Längtar! <3

Nä, nu är det sovdags.
Fridens liljor, hörrni.

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....