En världsnyhet…

Det kom ett brev idag. Ett brev från Skånskan.se…och i brevet låg en liten liten t-shirt med en liten grattishälsning från medarbetarna.
Tack hörrni, det värmde. Jag blev riktigt riktigt glad. Tänk så fantastiskt det är egentligen att bli ihågkommen, tänk så härlig den känslan är. Någonstans satt det någon och tänkte på oss, någon som tänkte att hen skulle stoppa en t-shirt i ett kuvert och skicka till oss. Tack igen! 🙂 Bruttan hälsar!

En världsnyhet... Snart har hon växt i den. :)
En världsnyhet…
Snart har hon växt i den. 🙂

För övrigt har jag åkt på halsont. Vaknade imorse med en svullen halsmandel. Känns rätt onödigt faktiskt. Framförallt som jag igår inledde operation hitta formen och tog en promenad. Hade lagt upp en perfekt 2.2 kilometersrutt som jag tänkte ta en gång per dag. 2,2 km låter kanske lite, men för en kvinna som varit i princip orörlig i X antal månader är 2,2 km i klass med att bestiga Mount Everest. Eller ja, åtminstone Söderåsen. Det är en början..förr eller senare är jag åter i min forna form, det är jag övertygad om. Hur som…med svullna halsmandlar ska man inte motionera. Suck. Antar att jag fått bruttans virus. Önskar bara att hon slapp det nu när jag fått det, men tyvärr funkar det ju inte så.

Bruttan tar en paus...
Bruttan tar en paus…

Måste berätta att Solskenet imorgon ska träffa en kompis som han inte träffat på över ett år.
De pratade i telefon ikväll och bestämde att Solskenet ska ta tåget till honom imorgon. Solskenet är överlycklig, och när han är överlycklig är även jag det. Känns helt fantastiskt faktiskt. Nästan så att jag glömmer bort min onda halsmandel.

Tittut...
Tittut…

Slutligen (innan jag slänger mig över den inplanerade ostbrickan) måste jag göra ett litet inlägg i amningsdebatten.
Har uppmärksammat att det finns vissa element i samhället som opponerar sig emot att kvinnor ammar sina barn offentligt. Allvarligt talat…är ni helt korkade?!
Finns det något vackrare, och mer naturligt, än en mor som ger sitt barn mat?! Ibland undrar jag över mänskligheten.
Om du finner en ammande mamma osmaklig…ja, varför i hela friden tittar du dit? Titta åt andra hållet för böveln.

Att amma offentligt har för mig inget egenvärde i sig. Jag sitter inte och längtar efter det, eller planerar in att jag ska göra det…men om mitt barn blir hungrigt, ja då kommer jag att mata henne. Gjorde jag inte det vore jag väl en synnerligen dålig mor. I ärlighetens namn skall sägas att jag föredrar att amma i avskildhet. Inte för att jag skäms, utan för att både jag och bruttan trivs när det är lugn och ro. Tycker det borde byggas amningsrum lite varstans ute i offentligheten. Inte för att korkade människor ska slippa se ammande mammor, utan för att ammande mammor och barn ska få sitta i lugn och ro. Ja, så tycker jag. Fram med pengarna bara…

Men nu hägrar kexen.
Trevlig helg, hörrni!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....