Dennis Junge, shopping och märkliga beteenden…

Vi beslutades oss för att shoppa idag, jag och Solskenet. Att vare sig han eller jag är något shoppingmonster är knappast en hemlighet, men behövs det så behövs det…och ja, det behövdes det. Solskenet, som tills nu traskat omkring i en riktig eskimåjacka, var i stort behov av en vårjacka. Sagt och gjort..vi begav oss ut på klädjakt idag.
Turligt nog drog vi vinstlotten i första affären och kom ut därifrån med såväl en vårjacka och ett par vårskor. Bruttan var också med, och även om hon sov så är jag säker på att hon också var nöjd med vår effektivitet.

Årets första mjukglass
Årets första mjukglass

Väl ute ur affären tyckte Solskenet bestämt att vi gjort oss förtjänt av en mjukglass, och jag var benägen att hålla med. Sagt och gjort..vi köpte mjukglass, årets första. Och gott var det. Himmelskt.
Solskenet tyckte att det var lite roligt att vi köpte mjukglass av den kioskägare som jag för några månader sedan svor att jag aldrig mer skulle handla av. Detta efter att jag, höggravid, övertrött och extremt glassugen, stått i kö i en kvart för att köpa en mjukglass…bara för att komma fram och få beskedet att glassmaskinen var trasig. Detta trots att det hängde en stor skylt över disken med texten; ”Vi har mjukglass”. Arg som ett bi fräste jag åt kioskbiträdet att de väl för bövelsen bör ta ner skylten om de INTE har mjukglass, och på vägen därifrån svor jag att aldrig någonsin handla i den skitkiosken igen. Men…
…jag är inte längre höggravid och övertrött. Glass-sugen var jag dock fortfarande.

Storebror fick tyvärr ingen glass idag för han har börjat på ytterligare en arbetsmarknadsåtgärd.
Jag vet inte…men det känns som om alla dessa arbetsmarknadsåtgärder är rätt verkningslösa. Det känns som om de är bara-för-att-åtgärder och inte som om de egentligen förväntas leda någon vart. Men ja, vad vet jag.

Bruttan tar det med ro...
Bruttan tar det med ro…

För övrigt har jag fortfarande inte kommit på vad det var jag hade tänkt skriva igår. Det jag kan skriva däremot är att jag väldigt ofta förundras över människor, och människors sätt.
Kanske är det jag som är konstig. Kanske är det jag som ”inte fattar”.
Det har, fler än en gång, hänt att jag blivit förebrådd för att jag inte gjort något, inte sagt något, inte fattat något, borde ha gjort något, borde ha sagt något, borde ha fattat något. Och nä, detta fattar jag inte. Jag kan för mitt liv inte förstå varför man, om man är missnöjd med något någon gör/inte gör, inte bara säger det till den person det berör. Varför går man runt och irriterar sig och förväntar sig att den andre ”ska fatta”? Vad är vitsten med det? Vill man på allvar att den andre ska fatta…eller vill man kanske inte det. Är det kanske så att man vill ha något att reta sig på? Att man väntat på en anledning till att få bli irriterad på vederbörande?
Jag går bet här.
Rent logiskt så tänker jag att det är det sistnämnda..att man helt enkelt letar fel på någon. Fast å andra sidan har jag lärt mig att människor allt som oftast inte är så logiska, så kanske är det inte så ändå. Tja, den som vet..upplys mig gärna!

Avslutningsvis vill jag berätta om vad som hänt min bekant, Dennis Junge.
Dennis har en CP-skada sedan födseln. Han sitter tidvis i rullstol och vissa kognitiva funktioner är också nedsatta. Förra året var han med i TV-serien Mot alla odds. Eftersom Dennis behöver visst stöd i sin vardag ansökte han om assistans. Kommunen nekade honom inte bara detta utan passade i samma veva på att dra in hans, sedan tidigare beviljade, ledsagning. Detta har påverkat Dennis oerhört negativt, och det är för mig en gåta hur kommunen resonerar i detta fall…och det gör mig så ledsen och arg.

En "utan-mage-bild".  -Har jag några kilo kvar innan matchvikt? -Oh ja..många.  -Bryr jag mig? -Oh nä, inte ett jota.
En ”utan-mage-bild”.
-Har jag några kilo kvar innan matchvikt?
-Oh ja..många.
-Bryr jag mig?
-Oh nä, inte ett jota.

Men nu kallar bruttan.
Fridens liljor, hörrni!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....