En kort rapport.

Sitter i min soffa hemma i vårt gula paradis utanför Hässleholm. Helgerna är över och vardagen står för dörren. Och trots att jag saknar helgerna, och alla de människor som kommer med dem, så kan jag inte annat än vara lite glad över att vardagen är här igen..för det innebär att vi kommit närmare vår lilla flickas ankomst. Och jag vet att jobbvardagarna susar på i rasande fart. Tiden går fort när man har mycket att göra. Fast ljuga skulle jag ju om jag sa att jag inte saknar mamsen och papsen, för det gör jag.

Det regnar utanför fönstret, och inte en enda liten gnutta snö finns att skåda. Känns skönt att vi fick en så fin vit jul i alla fall, det gör att jag klarar av det här trista gråblaskandet med nästippen över ytan. Nog börjar jag längta efter våren allt, men jag vet ju att det är många månader kvar tills jag kan börja hoppas på den..och det här gråa vakumet är inget höjdarväder att vänta i. Hellre hade jag då haft en meter snö och -5. Men ja, man kan inte få allt här i världen.

Men nu ska vi ägna oss åt lite sopsortering. Återkommer ikväll…

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....