Bebisar och märkliga tapeter

Satt som en påse nötter i kontorsstolen på kontoret i fredags. Det händer emellanåt, trots att jag är väl medveten om vikten av att sitta ergonomiskt riktigt. Någonstans långt där inne i mig bor en upphängd och nedsläppt tonåring..och med jämna mellanrum blir jag varse om att jag sitter som en ostkrok. (Jo..i Hälsingland heter det ”ostkrok”..) Vanligtvis rätar jag upp min lekamen relativt smärtfritt när jag väl kommer på att jag måste sitta ordentligt, men i fredags var det tvärnit. I fredags kändes det som om svanskotan låst sig, och som jag aldrig någonsin skulle kunna räta ut mig igen. Efter några minuters försiktigt lirkande lyckades jag slutligen ta mig upp..tänk, jag hade helt glömt bort det här med foglossning….
Man hinner glömma mycket på fjorton år. Eller egentligen snart femton år, för Solskenet fyller ju femton om ett halvår. Tiden rusar. Onekligen.
Fördelen med foglossningen, förutom då det uppenbara..dvs. att bebisen ska få plats att komma ut så småningom, är att jag hädanefter kommer att sitta mycket ergonomiskt korrekt. Jag kommer att bli ett ergonomiskt praktexemplar några månader framöver.

Vovvens psykadeliska matplats….

För övrigt hamrade Pontus bort ett köksskåp idag.
Vi ska renovera köket och diskuterar olika lösningar. Vi ska byta kylskåp också, och för att komma åt att se vilken typ av kontakt som fanns där bakom kylskåpet så var vi tvugna att ta bort ett skåp. Och herre jisses sicka tapeter det har funnits genom åren. De oranga tapeten som uppenbarade sig bakom köksskåpet är sannerligen ett praktexemplar. Både jag och Pontus blev hux flux förflyttade till våra barndomsår på sjuttiotalet. Förväntade mig att Solskenet skulle protestera högljutt när han såg tapeten men icke..han såg den inte ens. Kanske hade det faktum att det serverades köttbullar något med det hela att göra. Köttbullar tenderar att täppa till Solskenets observationsporer. När det vankas köttbullar blir han väldigt fokuserad.

Appropå ingenting så behöver jag en ny dator. Jag har fortfarande kvar min skruttiga gamla glappmaskin, och jag måste fortfarande hålla i kontakten medan jag skriver..annars dör apparajten omedelbums. Onekligen tar den obekväma skrivställningen bort tjusningen med att skriva. Nog för att jag kan vara enträgen men blir det allt för besvärligt så tappar jag liksom sugen. Tänker inte att det har att göra med min adhd..tänker att det har att göra med att jag är människa, helt enkelt. Försöker skriva på luncherna emellanåt, på jobbmaskinen, men det hinns inte alltid med.
JO, jag borde köpa en ny dator..med datorer kostar pengar, och mina pengar lägger jag i första hand på huset  just nu. Och nästa prio blir barnvagn..

Skulle ha skrivit om vår tripp till Wä´s medeltidamarknad också..men det glömde jag. Här är i alla fall jag när jag dricker kaffe och äter fattiga riddare.
Och här är mina älsklingar när de äter fattiga riddare.
Solskenet gav utflykten 3 av 5 poäng, vilket får anses vara snudd på toppbetyg när det gäller just Solskenet

Kollade lite löst runt på barnvagns-sajter i förrgår..och vet ni vad, en ny barnvagn kostar mellan 7000-9000 kr.
Hur är detta möjligt?!
Tycker dylika priser borde vara snudd på olagliga. Icke att jag tänker lägga så mycket pengar på en barnvagn. Icke. Jag får väl köpa en begagnad. Eller fjolårets modell kanske. Det gjorde jag förra gången..för fjorton år sedan. Och återigen slår det mig..
..herre jösses, vi ska få en bebis. Poletten trillar liksom ner gång på gång. Den stannar inte där nere dock, utan kryper liksom upp i omedvetenheten igen. Känslan är så overklig. Den är ljuvlig..men overklig.
Men nu ska jag äta wienergum och pilla mig i naveln ett tag.

Trevlig kväll, hörrni

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....