Lunchrapporten

Pigg..nja, knappast. Men huvudet upp och fötterna ner. Åtminstone. OCH jag jobbar faktiskt idag. Har preparerat mig med två flaskor nässpray och en vilja av stål, och tänker INTE bli sjuk(are) igen. Pontus däremot ligger därhemma och hostar lungorna ur sig. Det är en i särklass envis bacill vi drabbats av.

För övrigt blir jag tjockare och tjockare för varje vecka.
Solskenet följer det hela med långt mer entusiasm än förväntat. Härom dagen sa han; ”Vet ni om det är en flicka eller en pojke..ja, så man vet om man ska skaffa hänglås eller inte.”
Solskenet vill ha en lillasyster förstår ni..för hans storebror har sagt att småbröder är jobbiga. Så det så.
Fast han småler när han muttrar om att han absolut inte vill ha någon lillebror. Ärligt talat så tror jag han tycker hela den här bebisgrejjen är väldigt spännande. Häromdagen åt jag segt kött..varpå Solskenet utbrister; ”Du får väl säga åt bebisen att hjälpa till att tugga.”

Varje dag slås jag av hur lyckosam jag är som fått en så underbar son som Solskenet.
Han är så otroligt vänlig, omtänksam, rolig, fyndig, intressant..ja, ljuvlig på alla sätt. Ibland kniper det i hjärtat när jag tänker på att alla kanske inte kan se hans fantastiska egenskaper. Ibland blir jag rädd för att han ska stöta på människor om bara ser honom som en vandrande diagnos. Men sådant är föräldraskapet..oron hör till. När det gäller Storebror oroar jag mig över andra saker.
Och faktum är att jag vet att min lilla mamma oroar sig över mig också..fortfarande. Trots att jag är 38 år, gift och har två barn. Sådant ska livet vara, annars är det något fel.

Men nu är lunchen slut. Trevlig eftermiddag, hörrni.

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....