Vintervägkörning – en självdestruktiv norrlänning

Att som norrlänning i Skåne yttra något om vinterväglag och vinterkörning är förenat med obehag och något man bör undvika…om man vill undvika att stöta på patrull det vill säga. Nu råkar det ju dock vara så att jag ytterst sällan är rädd för patruller så följaktligen låter jag orden flöda, ytterligare en gång.

Vintervägen vi körde på mellan Hudiksvall och Edsbyn när vi var där i julhelgen...

De flesta gnäller på sina medtrafikanter emellanåt, ibland helt obefogat men ibland också väldigt befogat. De flesta har någon gång beklagat sig över medtrafikanternas körning, jag är givetvis inget undantag.
När jag gnäller på motorcyklister som kör om i 200 knyck eller uttrycker frustration över att ha lyckats hamna bakom elva traktorer inom ett spann av tre kilometer så nickar människor medhållande. Jag brukar få medhåll gällande i stort sett alla trafikfrustrationer under vår, sommar och höst…men så fort vintern närmar sig börjar mina uttalanden uppfattas som provokativa och, ärligt talat, nästan förolämpande…
…för vem är väl jag att uttala mig om vintervägkörning bara för att jag är norrlänning?! Och tror jag verkligen att jag är så jäkla mycket duktigare?! Tror jag verkligen att alla som kör bil i skåne är skåningar?! Och kör aldrig någon av vägen i Norrland?!

Tycker det är lite märkligt det hela. Varför är det så himla provocerande?
Är det inte så att övning ger färdighet?
Om jag inte missminner mig så bygger hela utbildningsväsendet på just den idén? Eller det här med att lära sig gå? Eller övningskörning för den delen? Eller har jag missat något…är vintervägkörning på något vis undantaget som bekräftar regeln?
Borde det inte vara rätt logiskt att människor som har tränat mer på att köra på vinterväg är lite mer rustade för det?

Det i särklass vanligaste argument jag får höra är; ”Men i Skåne har vi underkylt regn!” Som om det skulle vara den enda anledningen till att människor kör av vägen rätt frekvent när det blir snö och vinter.
Jag kan upplysa samtliga om att underkylt regn inte är en företeelse som enbart återfinns i Skåne. Underkylt regn finns även längre norrut, framförallt under höst och vår.
Körde i lördags mellan Malmö och Hässleholm, och på vägen åkte vi förbi sex bilar som var inblandade i olika olyckor..somliga helt oförklarliga. Underkylt regn eller ej…hemligheten ligger i att anpassa sin körning.

Nummer ett är att ha bra vinterdäck, allra helst dubbdäck. Trots att polisen i Skåne förra året gick ut och bad människor satsa på dubbdäck så hör jag fortfarande väldigt ofta människor säga att dubbdäck inte behövs i Skåne. Fast egentligen…rent logiskt sett..dubb biter på is. Dubb borde vara rätt bra..väl?
Nummer två är att förutsätta att det kan vara halt om temperaturen kryper ner mot nollan. Om det är kallt så är det allt som oftast halt någonstans, anpassa körningen efter det. Ta inte för givet att det inte är halt bara för att det ser ut som om det inte är det. Alltså….närmare nollan och kallare = förutsätt att det är halt. 

En duktig vintervägsförare kör inte fort, hon kör klokt.
Kom ihåg att svängar innebär fara. Sakta in! Bromsa inte med pedalen, motorbromsa. Pedalbromsningar ökar risken för sladd.
Sväng inte för kraftigt, det ökar också risken för sladd. Kör så pass sakta att du kan svänga försiktigt.
HÅLL AVSTÅNDET!
Få saker kan reta mig så fundamentalt som människor som ligger en meter bakom mig. Om jag bromsar sitter ni som ett frimärke i arslet på mig…
…SLUTA MED DET!

Jag svär ofta över att medtrafikanter kör för sakta på vägar där det går att köra fortare, men jag pluttrar på i kön…för att köra om i blixthalka eller snömodd är inte ett alternativ. Minns det. Du är inte en duktig vintervägförare bara för att du gasar förbi vägsniglar. Du riskerar inte bara ditt eget liv utan också andra människors liv…och det retar mig gräsligt.

”Varför är det okej för en skåning att gnälla på andra skåningars vintervägkörning?”, brukar jag fråga ibland.
”Määään…vi är så trötta på att norrlänningar kommer och säger att skåningar inte kan köra på vinterväg.”, får jag då ofta höra. På det vill jag svara…

…tror någon att jag som norrlänning i Skåne inte alls är trött på att höra kommentarer om tjuvjagande alkoholstinna norrlänningar som lider av lappsjuka och inte tycker om att prata med andra människor?
Svar..tja, emellanåt…men int gnäller ja fö dä´ä.

Näpp, nu går jag och äter lite älgstek (som Pontus lagat..mumma. Älg alltså, en helt lagligt skjuten älgrackare.) och rynkar på näsan en stund.

Ha´re hörrni! Och skäll på bara..jag tål!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....