Vad är ondska?

Lyssnade på P1´s Filosofiska rummet tidigare ikväll (för den intresserade http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=793&artikel=4906208) där Ondska diskuterades, i detta fall kopplingen mellan ondska och sjukdom. Tyckte personligen att programmet var oerhört intressant och det tyckte jag faktiskt även om jag skulle bortse från det faktum att jag har en viss fäbless för en av filosoferna i fråga.
Programmet fick givetvis, i vanlig ordning, kugghjulen i min hjärna att gnissla igång. Vad är egentligen ondska?

Givetvis kan jag inte svara på den frågan, men ärligt talat tror jag inte heller att det är det viktiga. Det viktiga är nog att reflektera över det hela. Att likhetstecken inte kan dras mellan ondska och sjukdom är jag övertygad om för många sjuka människor begår aldrig onda handlingar och många onda handlingar begås av människor som inte är sjuka. Inte ens i de fall där människor bevisligen har begått en ond handling OCH samtidigt varit sjuka kan det anses vara säkert att sjukdomen låg till grund för själva handlingen.
Hur ska väl någon någonsin kunna definiera Ondska?

Finns det onda människor eller finns det människor som begår onda handlingar? Finns det onda tankar? Innebär det faktum att en människa tänker onda tankar att människan i sig är ond? Frågar någon mig så svarar jag nej på den sista frågan, för tänk bara alla deckare- och thrillerförfattare som spenderar timmar med att tänka ut bestialiska sätt att ta död på sina offer. Och tänk exempelvis på hur en misshandlad människa kan sitta och fantisera om hur den misshandlande partnern skulle kunna röjas ur vägen. Skulle de kunna kategoriseras som onda människor? Tycker nog inte ens att någon som för sin egen njutnings skull fantiserar kring onda handlingar kan anses vara ond så länge det hela stannar vid tankar.
I min högst ovetenskapliga värld finns inga onda människor, inte ens om de är människor som tänker onda tankar. Onda handlingar finns det dock gott om och det är väl egentligen de som är problemet.

Varför skulle man vilja kategorisera en människa som ond? Vad gott skulle det föra med sig?
Skulle man kunna vårda någon mot ondska? Jag tänker mig att det måste vara långt mer fruktsamt att fundera kring varför en människa begått en ond handling och hur man ska gå tillväga för att undvika att denna människa begår ytterligare en.
Det är så intressant det här med samhällets reaktioner på människors kriminella handlingar, så ofta ropas efter längre straff…längre fängelsevistelser, trots att forskning faktiskt visar att kriminalvården inte är särskilt lyckosamma när det gäller att få människor att inte återfalla i brott. Inom rättspsykiatrin däremot lyckas man långt fler gånger trots att själva inlåsningstiderna ofta är kortare. Skillnaderna mellan rättspsykiatrin och kriminalvården är givetvis flera men en markant skillnad är att rättpsykiatrin oftast fokuserar på en lång öppenvård efter inlåsningen medan kriminalvården gör helt tvärtom. 
Min fråga blir följaktligen…varför längre fängelsestraff?
Är det HÄMD vi är ute efter, eller är det att förhindra att människor återfaller i kriminalitet?

För övrigt har jag tänkt på ordet funktionsnedsättning. Och vet ni vad, jag gillar det inte. Jag gillar det faktiskt lika lite som ordet handikapp. Efter att ha funderat ett tag kom jag fram till ett ord som jag tycker mycket bättre om…hädanefter ska jag alltid använda ordet funktionsförutsättning för det är mer riktigt tycker jag.

Vi har alla olika funktionsförutsättningar, varför fokusera på nedsättningarna?

Men nu ska jag släpa mig upp till ovanvåningen och inta min plats bredvid P i TV-soffan.
Häpp, hörrni!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....