Ny, nyare, nyast…

Loggar in på facebook och blir varse om att sidan förändrats…yet again. ”Vill Du ha en guidad tur?”, undrar facebook. Enerverad klickar jag bort textrutan och fortsätter in på min sida. Jag är så trött på alla dessa förändringar att jag hellre haltar runt som en blind låghalt sengångare inne på facebook än ödslar tid på att bli guidad. 
Fortsätter in på Youtube och får meddelande om att sidan förnyats. Även här bjuds det på guidad tur om så önskas. Det önskas inte.
För att göra det hela lite roligare så har även Spotify förändrat sig, förnyat sig, förbättrat sig. Någon guidad tur behövde jag dock inte genomlida…

Skinkmacka. I love!

…och nu är det uppenbarligen bloggens tur. De har ändrat om bland rubrikerna här inne, och jag blir helt förvirrad. Surmulet klickar jag ändå bort ”Vill du ha en guidad tur?”-frågan…bara för att alla dessa förnyelser promenerat lite väl mycket på mina nerver den senaste tiden. För vet ni vad…nytt är inte alltid bättre.
Här inne i bloggrummet exempelvis har något uppenbarligen blivit fel för när jag klickar på knapparna för fet respektive kursiv text får jag varje gång frågan; ”Vill du lämna den här sidan?”
What?
Jag vill inte lämna sidan, jag vill kunna skriva på den, obehindrat, som förr. Och jag vill inte behöva klicka bort upp-ploppande textrutor med jämna mellanrum.

Neeeeeeeeej, jag VILL INTE lämna sidan!!! Känner att jag måste logga ut nu. Känner att tålamodet tryter. Känner bestämt att det är dags för en skinkmacka, lite julmust och lite TV innan sängdags.
Återkommer imorgon, hörrni!

Dröm sött!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....