Priset går till….

Ligger på rygg i TV-sängen (Jo, vi HAR en säng i TV-rummet) och försöker koncentrera mig på att få fram något åtminstone halvvettigt i inläggsform, men tappar hela tiden fokus när jag hör en högtidlig man tala om dvärgar på TV. På något vis har detta dvärgresonemang något att göra med årets Nobelpristagare i kemi, exakt hur har jag ännu inte uppfattat.

Kronprinsessan Victoria är strålande vacker i vanlig ordning, men det enda jag tänker på är hur den arma stackars gravida kvinnan tvingas sitta på ett podium och låtsas att foglossning, revbenssmärtor och kissnödighet inte existerar. Gillar det faktum att hon med jämna mellanrum smygleende sneglar över sin högra axel för att utbyta några blickar med sin äkte make. Jag älskar att vi har ett kronprinsesspar som så uppenbart älskar varandra. Det är större än alla priser och titlar det, minsann.

Hans Majestät Konungen ser lite allmänt kissnödig ut där han sitter. Kan inte vara jätteroligt att sitta där uppe och veta att de flesta som ser honom tänker på allt rabalder som varit runt hans person de senaste månaderna. Kanske är det också därför drottningen ser aningen ansträngd ut…trots att hennes försköningsoperationer får henne att mer och mer likna Jokern. (Du behöver inte operationer för att vara vacker, Drottningen!)
Nä, usch så elak jag är. De är trots allt bara människor de också, kungen och drottningen. Min aningen nedsatta empatiska förmåga gentemot just dem beror nog lite på det faktum att jag tycker att det är dags för Kronprinsessan att ta över tronen. Hon är liksom människa först, och kunglig i andra hand…det gillar jag. Och att Prins Daniel härstammar från Ockelbo gör givetvis inte det hela sämre. Näpp.

För övrigt kan jag skönja ganska många märkliga uttryck i Nobelpubliken. De ser lite småförstoppade ut tycker jag, fast å andra sidan…att sitta, och sitta, och sitta, och sitta…och sitta lite till, är i min bok en näradödenupplevelse. Och vem vet, med tanke på hur vanliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar faktiskt är, så är ju sannolikheten rätt stor för att det sitter ett antal bokstavsmänniskor där mitt i Nobelfestligheterna. Och med tanke på neuropsykiatrimaffians ofta rätt välutvecklade förmåga att tänka utanför de gängse fyrkanterna så finns vi säkert också representerade bland pristagarna.

Avslutningsvis tycker jag att jag och P också har gjort oss förtjänta av någon sorts pris idag. Vi har nämligen forslat väck en ansenlig hög sopor till avfallsstationen.  (Parantes…nu ser Drottningen lite ut som ET på TVn här…) Vår startsträcka har varit rätt lång (ingen av oss är direkt lättmotiverade när det gäller tråkiga saker), men nu är det äntligen gjort. Istället för Nobelmiddag kör vi tacos och smågodis, funkar också.

Nu ska Tranströmmer få pris här, och det mina damer och herrar är anledningen till att jag överhuvudtaget tittar på Nobelprisutdelningen…så nu ska jag logga ut och fokusera.

Trevlig helg, hörrni!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....