When in Österlen…

Hade tänkt blogga i helgen men täckningsgudarna hade uppenbarligen andra planer. På den plats där vi spenderade helgen fanns nämligen inte täckning för uppkopplingen…så atte..bidde inge mä dä ä.

Rocky skrattade nöjt när han såg den stora gräsmattan och tänkte; "Här skall springas, pinkas och levas i helgen!"

Helgen har i alla fall varit ljuvlig. Jag varvade ner så till den milda grad att jag upprepade gånger somnade i såväl tänkbara som komplett otänkbara positioner. Ack så skönt det var att släppa all oro och stress och bara vara. Trots att vi befann oss på hypade Österlen lämnade vi stugan enkom för att proviantera, och den trippen tog inte mer än en halvtimme. Övrig tid spenderade vi som sociala eremiter. (Ja, eremiter då eftersom vi vägrade lämna isoleringen, och sociala eftersom vi trots allt var några stycken. Kanske borde jag ta för vana att inte använda mig av hittepåuttryck som kräver långa förklaringar. Eller?)

Det är sant...man KAN sova på dylikt vis!

När helgen nu är slut känns det lite unket, för nu tar kuskandet längs vägarna vid igen…Trelleborg-Eslöv t&r…dag efter dag efter dag. Tiden som bostadslös går dock mot sin ände, och har vi riktigt tur kan vi flytta in i vårt nya hus redan till helgen. Jag håller tummar och tår tills de blånar, för tro mig när jag säger att det inte är en dans på rosor att vara hemlös..tillsammans med två barn. Jag har lärt mig mycket den senaste månaden, onekligen. Och trots allt har vi haft det väldigt bra…för jag har, till skillnad från många andra, fantastiska vänner som haft viljan, och möjligtheten, att öppna sina hem för oss. Vi har alltid haft tak över huvudet, och varma famnar att vila i. Vi är i sanning en lyckosam liten familj.

Att sova - ett underskattat fritidsnöje...

Nu är klockan 23:06, vilket är en timme och sex minuter senare än mitt inplanerade sänggående. Jag inser att det gissningsvis kommer att hinna gå minst en halvtimme till innan jag borstat tänderna, klätt på mig nattlinne och utifallkissat…så klockan lär förmodligen passera midnatt innan jag somnar. Å andra sidan har jag sovit mest hela tiden i helgen, så det kanske kan kvitta.

Hur som…sov sött nu, hörrni. Och dröm vackra drömmar! Det tänker åtminstone jag göra…

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....