Jag är inte rädd, jag tycker bara inte om dem…

Lyssna till inlägget HÄR

Idag träffade Solskenet och jag OCD-teamet på BUP (för den oinvigde; OCD-teamet är specialister på bl a olika sorters tvång och fobier) för att prata om Solskenets rädsla för getingar, bin och bromsar (…eller ja, i Skåne säger ni ju hästflugor istället för bromsar…hm).
Solskenet var oerhört skeptisk redan på vägen dit. ”Jag tänker inte låta dem få mig att bli sådan att jag inte bryr mig om utifall det sitter en geting på mig, bara så du vet!”, sa han myndigt och stirrade stint på mig.

Här är vi inte lättlurade inte minsann...

Som vanligt visade Solskenet prov på sin klockrena logik;
JAG: ”Vore det inte skönt att kunna slappna av utomhus även om det finns getingar i närheten?”
SOLSKENET: ”Nä, jag tycker inte om getingar. Jag vill inte slappna av!”
JAG: ”Men vore det inte skönt att slippa vara rädd för getingar?”
SOLSKENET: ”Jag är inte rädd för getingar!”
JAG: ”Är du inte rädd för dem? Men du vill ju inte vara ute på grund av dem?”
SOLSKENET: ”Nä, men jag är inte rädd för dem..jag tycker bara inte om dem.”
JAG: ”Okej, men du tycker att det känns lite obehagligt?”
SOLSKENET: ”Vad är obehagligt?”
JAG: ”Hm..när det känns som om man inte trivs för att man blir lite rädd”
SOLSKENET: ”Jag är inte rädd.”
JAG: ”Okej, men du tycker i alla fall inte om dem.”
SOLSKENET: ”Nä!”
JAG: ”Vore det inte härligt att kunna sitta utomhus i shorts ibland när det är varmt utan att tänka på att du inte tycker om getingar?”
SOLSKENET: ”Nä, jag vill inte ha shorts.”
JAG: ”Varför då?”
SOLSKENET: ”För det finns getingar, det är bättre med långbyxor och långärmat!”
JAG: ”Men det måste ju bli väldigt varmt?”
SOLSKENET: ”Nä, jag sitter väl inte i solen förstår du väl, jag sitter ju i skuggan så klart!”
JAG: ”Men om du inte hade så mycket kläder på dig så skulle du kunna sitta i solen.”
SOLSKENET: ”Men jag vill inte sitta i solen.”
JAG: ”Men du kan sitta i skuggan och njuta av att slippa ha tjocka kläder på dig. Det är absolut svalare i shorts, eller hur!”
SOLSKENET: ”Jag tycker inte om att vara ute. Jag är hellre inne.”

 

Jag älskar min logiske lille kille, och allt som oftast räcker tålamodet ända till Kina..men emellanåt blir leendet lite ansträngt, det måste jag erkänna. Ibland är det så oerhört frustrerande att inte "nå fram", att inte ha förmågan att förklara på ett sätt som han finner godtagbart. Men vi tränar, varje dag..och vi blir duktigare och duktigare på att förstå varandra.

 

Väl på BUP fortsatte ordvrickeriet…..
OCD-TEAM: ”Vi kan fånga en geting i en burk och titta på den noga så att du får se hur den ser ut och hur den fungerar.”
SOLSKENET: ”Nä, jag tycker inte om getingar. Jag vill inte titta på dem.”
OCD-TEAM: ”Men om man tittar på dem tillräckligt många gånger så bryr man sig till slut inte så mycket om dem.”
SOLSKENET: ”Men jag vill inte sluta bry mig om dem, jag tycker inte om dem så jag vill inte vara nära dem.”
OCD-TEAM: ”Men det kan vara jättebra att lära sig hur de fungerar så att man förstår att de inte bara flyger på människor och biter dem utan anledning.”
SOLSKENET: ”Getingar bits inte, getingar sticks”
……etc.etc.etc….

OCD-TEAM: ”Men tänk om du vill sitta ute och äta glass, då är det väl rätt skönt att slippa oroa sig för getingar?”
SOLSKENET: ”Jag kan äta glass inomhus. Jag tycker om att vara inomhus. Jag tycker om att spela datorspel.”
OCD-TEAM: ”Men tänk om din mamma ställer ut datorn i trädgården då…?”
SOLSKENET: ”Det kan hon inte, det finns inget eluttag i trädgården…”
Ridå…

Slutligen beslutade vi att lägga ner det hela för dagen. En kvinna från OCD-teamet ska istället komma hem till oss och fortsätta det hela här hemma, vilket jag tror är en ypperlig idé…på hemmaplan slappnar Solskenet av.

Kvällen spenderade jag i bilen, faktiskt bokstavligt talat.
Eftersom Solskenet ska vara hos sin pappa i helgen så passade Storebror på att övningsköra dit. Efter att vi lämnat Solskent övningskörde vi vidare in till Helsingborg och hälsade på vänner en snabbis och när vi sedan kommit en bra bit på hemvägen insåg vi att Storebror givetvis lyckats lägga ifrån sig sin nyckelknippa i Helsingborg.
Jajjamensan..obedobedolyckan, övervimsig; Storebror.
Å andra sidan har han nog tyvärr ärvt det efter sin mor så jag kan ju inte gärna bli irriterad. Fanns inte så mycket annat att göra än att vända, åka tillbaka till Helsingborg och hämta nycklarna och sedan åka hem igen. Men ja..man ska inte klaga, vi var ju hemma innan 21 i alla fall…och Storebror är väldigt trevlig sällskap…

Det blev ingen Dagens outfit idag...men väl en bilbild. En övningskörningsbilbild till råga på allt...bara en sån sak liksom!

Nä, det här blev ett långt inlägg…antar du helt enkelt får stå ut med det. Jag är ju envåldshärskaren här..mohahaha.

Puss och kram, hörrni!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×