Medan tiden går…och så norrmän..

Lyssna till inlägget HÄR

Mamma och pappa..för något år sedan. 😉 Visst är de väl stiliga!!! Värsta filmstjärnematerialet!! <3

”Ja, vi elsker dette landet…”, skanderar våra grannar i väst idag allt medan de frenetiskt viftar med små Norge-flaggor. Anledningen till detta är givetvis att det idag är Norges nationaldag.
När jag var yngre trodde jag dock att anledningen egentligen var att de firade min mamma, för hon fyller också år idag. (Grattis på födelsedagen, lilla mamma…ingen är som du!!!)
Mamma och pappa brukade alltid skrattande säga att hela Norge flaggade för mamma på 17:e maj, och ja..jag trodde dem. Sicka lurendrejare…hrmf.

Då och då blir jag nostalgisk och förlorar mig i gamla fotografier, och varje gång slås jag över hur rasande fort tiden hastar fram. Det här med tid är knepigt tycker jag, för samtidigt som en halvtimme ibland känns oerhört lång så kan 25 år helt plötsligt kännas som fem minuter. Är det inte märkligt! 
Jag har över lag ganska dåligt grepp om hur lång tiden är…jag har exempelvis svårt att uppskatta hur lång tid tio minuter är. Och pysslar jag med något medan jag väntar, och inte ställer ett larm, så är risken närmare 99,5% att jag kommer att missa tiominutersgränsen.

För att återgå till fotografier….jag älskar framförallt gamla fotografier. Digitala bilder i all ära (de är ju onekligen praktiska, framförallt om vi börjar snacka förvaring) men det är något särskilt med att hålla ett gammalt fotografi i handen. Ju äldre fotografierna är desto mer intresserad blir jag. Huruvida jag känner till de människor som avbildas eller ej är inte alltid så viktigt, för jag tycker det är oerhört intressant att betrakta dem ändå. Jag betraktar kläderna, frisyrerna, omgivningarna, ansiktsuttrycken. Jag förlorar mig själv i funderingar kring hur deras liv såg ut, och hur de kände sig precis när fotografierna togs.
Kanske beror min barnsliga förtjusning på det faktum att min far är släktforskare, vad vet jag. För alla som tycker om gamla fotografier kan jag i alla fall varmt rekommendera hans blogg; http://idenoraronsson.wordpress.com/

Från höger; farfar Aron, farbror Gunnar, mormor Lydia, farmor Sigrid, morfar Pelle, pappa och mamma. Jag tycker detta fotografi är fantastiskt vackert!
Mamma och pappa på resa. Moviestar, oh moviestar...fast nog är väl mina outfit i samma kaliber?! (Kvalificerat gapskratt!!!)

 

Mina absoluta favoritfotografier är svartvita fotografier. Exakt varför vet jag inte men svartvitt är onekligen en ganska förlåtande färgkombo..de flesta skavanker döljs i svartvita fotografier. Huruvida man är solbränd, vit eller vinterglåmigt genomskinlig framgår inte riktigt lika tydligt i svartvita fotografier, och med tanke på att jag själv är ganska pigmentlös så uppskattas det.
Kamikaze (som har ungefär samma hudtyp som jag) brukar säga att vi är ljusvita på vintern och mörkvita på sommaren. Ligger något i det, onekligen. Vi fick aldrig några barn ihop, jag och Kamikaze, men om vi hade fått det hade de med all säkerhet varit långa, smala albinos hela högen.

Näpp, nu står Solskenet och drar i mig. Han vill åt min trådlösa internetuppkoppling eftersom vår fasta har kurkat ur. Eftersom jag är en rätt mesig mamma så har jag med andra ord sällan tillgång till internet numera, men livet rullar på ändå har jag märkt..märkligt…

Ha det gott hörrni!! Och håll till godo med dagens fantastiska outfit;

Dagens outfit är en stark kombination av sinnesstämningar, ett statement. Den grå stor-t-shirten (hur i hela friden skriver man det ordet?!) har en romantisk sommarblomma på magen, vilket tydligt manifesterar min mer sårbara sida. De svarta högklackade stövletterna påvisar dock med all tydlighet att bärarinnan inte låter sig hunsas med. Byxorna är av manchester...och huuuuuu..hemska liv, de är svåra att få på sig om man har Tourettes syndrom och inte klarar av att ta i manchester!! Outfiten är en effektfull kombination av sårbarhet, attityd och mod..givetvis oerhört medvetet uttänkt...
Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....