Kommer inte på någon överskrift……

Inspector Lynley löser mordgåtor här hemma. Eller ja, på TVn givetvis.
Jag gillar inspector Lynley, jag gillar brittiska kriminalserier över lag. Morden i Midsomer är givetvis en självklart hit, jag får aldrig nog av de oftast oerhört kreativa mord som begås i Midsomers idylliska gröna landskap. Antar Midsomer county är väldigt stort, för antalet döingar måste vara uppe i några hundra väl, eller? 
Och musiken sedan…jag känner mig psykadeliskt utflippad varje gång jag hör den. Fast smågalet, härligt psykadeliskt utflippad. Så där som Flin i Lejonkungen. Ni vet, han som skrattar hysteriskt.
Hur som, där sitter jag i min TV-soffa och ler hysteriskt allt medan jag irriterar Kamikaze med att berätta lösningen på mordgåtorna innan programmet är slut. Jag är bra på det nämnligen, jag listar ofta ut det hela rätt tidigt.
Japp, jag gillar brittiska kriminalserier.

Det finns egentligen bara en amerikansk kriminalserie som tilltalar mig fullt ut; Bones. Har ni sett den?
Jag fullkomligt avgudar Dr. Temperance Brennan, hon är min idol.
Störtcool, überlogisk, rak och ärlig.
Om jag vaknade imorgon och fick möjligheten att ploppa över till ett parallellt universum någon timme per dag så skulle jag svischa över till USA, bli rättsläkare och söka jobb hos Dr Brennan, Bones. Jag är helt säker på att vi hade trivts utmärkt i varandras sällskap.

Ren åtminstone!!!

I detta universum är jag forfarande sjuk. Kamikaze likaså. Dessbättre har åtminstone Solskenet piggnat till en aning. Han är fortfarande snorig och tjock i halsen men verkar inte febrig. Det är svårt det här med Solskenet och sjukdom, han har så svårt att förklara hur han mår. Ibland tror jag att han faktiskt har svårt att greppa det själv..att han liksom känner att han mår dåligt men inte kan sätta fingret på exakt hur eller varför. Frågar man får man nämnligen oftast svaret; ”Jag veeeeet inte…” 

Jag har precis duschat, för första gången på allt för många dagar. Hade tänkt mig att jag skulle må bättre efter det men så blev det inte, känner mig oerhört matt. Jag tror jag vågar påstå det är flunsan som hälsar på oss. Men jag är åtminstone ren nu vilket dessvärre inte är ett ord som kan appliceras på vårt hem. Det ser lite ut som vi haft inbrott..men vem orkar plocka undan när det tar på krafterna att ens lyfta på ögonlocken! 
Tack och lov har Storebror hållt sig frisk, vilket egentligen är helt otroligt. Hoppas det håller i sig.

Bloggandet blir lite lidande, hoppas ni har överseende med en snorig och matt hälsingestinta. Så snart krafterna kommer åter blir inläggen roligare igen. Jag lovar.

 Men nu ska jag vända på mig, dricka lite vatten och se om Lynley kommer fram till samma lösning på mordmyseriet som jag. Ha det gott, hörrni!

Kaos..
Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....