Jaha, du vill byta ditt pucko?

Jo, jag resonerar så. Låt mig förklara;

Svartsjuka – vilket oerhört märkligt fenomen det är. Svartsjukan ligger oftast eoener från logiken, och den ligger också lika långt bortom mitt förstånd.

Kvinna åker iväg på konferens. Hemma sitter mannen och funderar i sin ensamhet;
Det är andra män med på konferensen. Tänk om hon finner någon av dem attraktiv! Bäst jag ringer och kollar. OJ..hon svarar inte!! Hon är säkert tillsammans med någon av de andra männen. Nä, nu blir jag irriterad.
Kvinnan upptäcker efter några timmar att hon har ett missat samtal från sin man, och ringer upp. Mannen har hetsat upp sig i flera timmar och utbrister;
Jaha, det passar att ringa nu?!
Kvinnan blir irriterad över mannens misstänksamhet och sura tonfall. Kvinnan snäser tillbaka. Mannen tänker;
Japp, jag hade rätt. Hon blir irriterad när hon pratar med mig…

Eller varför inte….

Man åker på golfsemester med grabbarna. Mannen är i vanliga fall ingen frekvent nattklubbsbesökare men på semesterresan hänger han med polarna ut på kvällarna. Han ringer kvinnan efter middagen innan nattklubben och berättar att han har jätteroligt, att maten är jättegod och att det finns många häftiga nattklubbar. Hemma sitter kvinnan och tänker att det minsann går bra att gå ut när hon inte är med, att nattklubbarna där han är givetvis är sprängfyllda av vackra kvinnor. Säkert tycker han också att det är skönt att slippa henne.  
Han pratar säkert med dem också. Flirtar. Klart han tycker de är snyggare än jag men jag har ju för fasen fött hans ungar. Han kommer säkert att träffa någon annan där och så lämnar han mig sedan. Bäst jag ringer..
Kvinnan ringer mannen och snäser;
Jaha, när ska du lägga dig då?
Kvinnan poängterar att ungarna bråkat där hemma och att hon tvättat fyra tvättkorgar.
Är det många snygga tjejer där eller? Klart du vill gå ut utan mig, det är väl bara för att du ska kunna hitta någon annan!!
Mannen blir irriterad över kvinnans misstänksamhet och uppfattar det som missundsamhet.

Jag har i verkliga livet hört båda ovanstående exempel. Själva upplevelserna (smärta och frustration)  i sig har med all säkerhet varit oerhört äkta, därmed inte sagt att sanningshalten varit särskilt hög.

Jag har en något annorlunda tolkning av exemplen;

Kvinna åker iväg på konferens. På konferensen finns andra män. Det finns andra män på de flesta andra platser i världen. Kvinnan svarar inte i telefonen för hon är upptagen.

Eller varför inte….

Man åker på golfsemester med grabbarna. Mannen går ut med sina kompisar. Det är roligt. Det är ganska vanligt att man vill ha roligt när man är på semester.  

Låt oss ponera att golfexemplet gällde mig, att jag var kvinnan och att Kamikaze var mannen. Låt oss ponera att han åkt på golfsemester tillsammans med sina vänner och att jag sitter hemma framför TVn medan han går på nattklubb.
– Om Kamikaze ringer mig tänker jag att han vill berätta om hur (förhoppningsvis) trevligt han har.
– Om han inte ringer mig tänker jag att han inte har tid/inte har mobiltäckning/pratar med sina kompisar och har glömt.
– Jag vet inte vad Kamikaze gör och jag kommer aldrig heller att få veta det eftersom jag inte är där han är.
– Faktum är att Kamikaze är gift med mig, och att han har valt att bo ihop med mig. Efter sin resa kommer han hem till mig.
– Om Kamikaze vill träffa någon annan skulle han lätt kunna göra det på hemmaplan för jag hänger ju inte efter honom hela dagarna.
– Om Kamikaze vill träffa någon annan så betyder det att han inte nöjer sig med mig, och om han inte nöjer sig med mig är han pantad. Ett riktigt praktpucko.
– Om han är ett riktigt praktpucko och väljer någon annan är han följaktligen inte värd mig.
– Och om han väljer någon annan får han skylla sig själv som inte längre får vara gift med mig och jag skulle glatt konstatera att jag sluppit ett praktpucko. Hej då, Kamikaze…have a nice life..

Vill jag oroa mig för något jag ej kan påverka?
Vill jag vara tvungen att leka blodhund och förfölja min man så att han inte träffar en annan kvinna?
Vill jag tjata och tvinga kvar Kamikaze hos mig?
Tror jag att Kamikaze är så pantad att han inte kan göra egna val utan lätt kan falla offer för förföriska kvinnor?
Och om Kamikaze är så pantad att han inte kan göra egna val, vill jag i så fall vara gift honom?
Svaret är nej på alla frågor. Och följaktligen är sammanfattningen av mina tankar kring svartsjuka som följer;

Varför skulle jag välja att hetsa upp mig och må dåligt över något jag vare sig kan påverka eller bevisa är sant?

Näpp, dumt och ologiskt är vad det är. Antingen väljer jag att tro på honom, eller så väljer jag att inte tro på honom och om jag inte tror på honom så kan jag antingen välja att acceptera situationen eller att inte göra det.
Inte i något alternativ finns för mig någon logisk anledning till ilska.

Låt mig upprepa att mitt resonemang gäller fenomenet svartsjuka, och endast känslan svartsjuka. För givetvis finns det människor som inte går att lita på, givetvis har vissa människor moraliska värderingar som skiljer sig från andras och givetvis existerar otrohet. Det jag syftar till här är inte de otrogna människorna, utan de människor som sitter hemma och blir svartsjuka. För de har ett val. Valet att lita på eller att inte lita på, att stanna kvar eller att inte stanna kvar. Rent logiskt sett…
..och jag ÄR logisk.

När Kamikaze hörde mina resonemang första gången tyckte han att det lät aningen känslokallt. Kanske tyckte han till och med att det lät som om jag inte brydde mig nämnvärt mindre. Men det är så här jag fungerar, så enkelt är det…rent logiskt sett…

Ha en trevlig lördagskväll, hörrni! Och skippa svartsjukan!!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....