Eurovisionhelg: Danmark, Schweiz och Österrike väljer sina bidrag

Sverige går in mot sin andre semifinal, men ute i Europa ska tre länder välja sina Eurovisionbidrag. Dessa länder är Österrike, Schweiz och Danmark. Ett antal länder kommer även hålla i sina deltävlingar och i Italien kan artisten som ska tävla koras under San Remo-Festivalen, mer om dessa kan ni läsa om på Pierres briljanta blogg om allt som har med Eurovision att göra. Låt oss nu se vad som kan förväntas när dessa tre länder ska välja sina bidrag.

Österrike:
Den första nationella finalen att gå av stapeln den här helgen är den österrikiska. Det är 10 bidrag som tävlar och vinnaren kommer utses genom både tittar- och juryröster.  Favoriten att vinna är Zoë som sjunger den skönt Alizée-doftande dancepopdängan Loin d’ici. Förra året kom hon trea och missade då chansen att representera Österrike på hemmaplan, men vad gör det nu hon nu har chansen att tävla i Sverige?
Men jag tror att någon av Justin Bieber-imitatörerna Vincent Bueno med All We Need Is Love eller Orry Jackson med Pieces in a Puzzle kan utmana starkt. Deras låtar är tidstypiska radiolåtar som blandar duracell-PBR&B med One Directions popestetik. Håller själv Vincent högre än Orry, men det är Orry som fansen tror kan utmana Zoë.
Annars är startfältet ganska blekt. Många låtar faller i ljummet-träsket där jag får upp ögonen för Ellys småsköna I’ll Be Around (Bounce), som inte är helt olikt något Molly Pettersson Hammar hade kunnat göra.

Schweiz
I den schweiziska finalen på lördag tävlar tre låtar från den franska delen, tre från den tyskspråkiga delen och en från den italienskspråkiga delen. Låtarna är förmestadels uråldriga eller enbart pastischer på andra artister. Rykka låtsas vara Sia medan Bella C kör en dramatisk ballad som tyvärr hade passat bättre. Det enda som är något att hänga i julgranen är Kaceos uppumpade poppunk uppdatering av den gamla chanson-genren. Tror dock oavsett vad de skickar att Schweiz lär bli en kisspaus i Stockholm.

Danmark

Vårt kära grannland Danmark satsar i år på tio låtar. Artisterna håller lågprofil i hemlandet och ingen av de är särskilt kända. Däremot kan man se kändare namn bland låtskrivarna, bland annat Emmeli De Forest som skrivit Anja Nissens Never Alone.
De två favoriterna är Simone med sin synthpopiga Heart Shaped Hole och Muri & Marios To Stjerner, som försöker efterapa Justin Biebers Diplo-samarbete. Jag tror även David Jay hade kunnat skrälla till då Danmark oftast har en fäbless för manliga soloartister som sjunger schlagerpepprad versioner av soulpop.
För en svensk publik kan det vara intressant att se hur det kommer gå för en svensk-danska gruppen Bracelet som bröderna Charlie och Felix Grönvall är en del av. Deras moder är ingen mindre än Nanne Grönvall och de båda deltog i Melodifestivalen 2014, fast då som konstellationen Little Great Things. Denna låten heter Breakaway och är en klassisk schlagerpop-låt i stil med In a Moment Like This.

 

En titt i arkivet: Premiäråret 1956!

Eurovison 1956

Eurovision song contest har varit  en musiktävling och ett tv-program i snart 60 år. Sedan begynnelsen har tävlingen utvecklats på många plan, särskilt om vi tittar tillbaka på premiäråret 1956.

Det är den 24 Maj 1956, datumet för den första Eurovisiontävlingen någonsin, och vi befinner oss i Lugano (Schweiz). skådeplatsen för evenemanget hölls på den lilla, något slitna, teatern Teatro Kursaal. Sju länder deltog vilka var  Italien, Nederländerna, Luxenburg, Belgien, Västtyskland, Frankrike och värdlandet Schweiz.

Tävlingsreglerna var som sådana att varje land själva fick välja om de ville ställa upp med vars ett eller två bidrag, och självklart ställde samtliga länder upp med vars två.

Samtliga länder hade en jurygrupp som bestod av två ledarmöter. Detta året var det också så att varje jury fick rösta på sitt eget lands bidrag, något som låter väldigt för oss idag. Eftersom Luxemburg inte hade skickat några ledarmöter så tog man hjälp av två schweizare istället vilket måste anses som en usel taktik. På grund av att organisatörerna för tävlingen inte hade förtroende för det europeiska telefonnätet lät man alla jurygrupper samlas i Lugano. Där fick de sitta bakom scenen och titta på en monitor så att deras upplevelse av varje bidrag skulle bli så snarlikt  tv-tittarnas upplevelser som möjligt.

Vinnaren blev sedermera Lys Assia med låten Refrain, som tävlade för hemmanationen Schweiz. Men något exakt röstprotokoll finns ej bevarat från premiäråret, och den schweiziske juryordföranden Rolf Libermann offentliggjorde inga resultat. Istället meddelande han enbart den vinnande melodin. Man kan ju fundera på hur detta hade mottagits i en modern tävling, och även om det inte finns några konkreta bevis för fusk så känns det hela lite suspekt.

Vinnarlåten kan ni lyssna på här!

 

För er som varit uppmärksamma under årens lopp så kanske ni har kunnat skymta Lys Assia i publiken under Eurovisionfinalerna. 2012 ställde hon även upp i den Schweiziska uttagningen med låten ”C’etait ma vie”, 88 år gammal. 

Lyssna på den låten här!