Schlagerhörnans melodifestivalkrönika 2014!

10877443_10203244013731184_890199043_n

(Foto: Pontus Källström)

Tävlingen rivstartade i eurovisionstaden Malmö där konfettin precis fallit över Emelie the Forest. Nu var det istället åtta nya mellolåtar som skulle framträda inför den skånska befolkningen och Christer Björkman konstaterade glatt att ”Nu var den blöta filten borta”. En av förhandsfavoriterna var den forna eurovisonvinnaren Elena Paparizou som efter en lång paus ifrån Sverige nu var redo att presentera en ny sida av sig själv. När Paparizou sjöng ”survivor” på första genrepet var det sannolikt en enad presskår som konstaterade att den grekiska gudinnan var tillbaka med besked. Men tittarna blev inte lika golvade som pressen och Paparizou fick nöja sig med att gå till andra chansen. Dit tog sig även Linus Svenning med sin sång till sin döda bror.

Istället var det skånetjejen med den finstämda balladen som knep en av finalbiljetterna. Ellen blev skrällen med hela svenska folket. Till final gick även den mer förhandstippade Yohio som nog var mer lättad än glad över att ha fått gå vidare.

I deltävling två var det dags för schlagerveteranen Sanna Nielsen att inta scenen, och som hon gjorde det! Trots höga förväntningar överträffade hon dem alla och gick direkt till final inför en jublande publik. Bromöllas stolthet var i sin sjunde final och denna gång med segervittring.

Tävlingens hittills gladaste inslag stod Panetoz för vilket belönades med en finalbiljett. Den gamla melodifestivalvinnaren Martin Stenmark fick liksom Paparitzou nöja sig med en andra chans biljett. Klubbiga JEM, som var en av schlagerhörnans favoriter, gick även dem till andra chansen.

Om det var något som krackelerade i årets festival så var det manuset, programledarna och mellanakterna. Kritiken var hård mot Nour och Anders och i den tredje deltävlingen nådde programmet en bottennivå. Först valde man att inkludera Björn Gustafson, en person som svenska folket började älska snabbt, men som sen vände ryggen till när man förstod att han inte var så rolig, något hans lilla gästspel visade på. Sen så var det ju mellanakten, ett musikalnummer som var så oförståeligt att man knappt kunde kommentera det.

I tävlingens historia har poptjejer historiskt sett haft det jobbigt. Moderna danspoplåtar och unga tjejer brukar inte gå så bra i tävlingen. Men då kom Ace Wilder och allt förändrades. Med sin poppiga upptempolåt ”Buisy doing nothing” blev hon inte bara en utmanare till Sanna om vinsten i melodifestival, hon fick dessutom årets hit. Ace Wilder gick till final tillsammans med flickidolen Oscar Zia.

Inför den sista deltävlingen hade både jag och Jesper stora förhoppningar om att låtkvalitén skulle höjas ett snäpp ifrån föregående veckans lågvattenmärke. Båda lågoddsarna Alcazar och Anton Ewald fans med, och en återkommande Linda Bengtzing som kryddat tidigare festivaler med sina slagkraftiga schlagers. Men ack, förhoppningarna infriades ej!

Visserligen Gjorde Alcazar en snygg entré med den stora discokulan, ett trick de dock använde redan 2005 med ”Alcastar”. I övrigt var deras låt något man hört tidigare. Anton Ewald valde istället att sopa upp Eric Saades glassplitter från Melodifestivalen 2011 och använda i sin scenkostym. I Vilket fall gick dessa två akter till final.

Linda Bengtzing och sin sida valde att överge sin schlagergenre och framförde ett bidrag som mer påminde om Lena Philipsson än henne själv, hon straffades direkt. Istället fick hon se sig besegrad av Ellinore Holmer och Ammotrack.

Aldrig tidigare hade andra chansen haft med så många rockgrupper som 2014. Trots detta blev det två helt andra artister som knep de två sista finalplatserna. Skånepågen Lunis Svenning berörde publiken med sin låt ”Bröder” och vann alla sina dueller. Detsamma gjorde Elena Paparizou som fick sin slutliga revansch efter besvikelsen i Malmö.

Finalen blev en tight fight mellan två brudar. Skulle det bli en powerballad eller en modern poplåt? När slutligen telefonrösterna redogjordes visade sig bara skiljas två poäng mellan Sanna och Ace. Ett så tajt resultat har det inte varit på länge i den här tävlingen. Det blev till slut ändå Sanna som tog hem allt.  Efter sitt sjunde försök kunde äntligen Sanna Nielsen titulera sig vinare av Melodifestivalen 2014. Det var en tårögd Sanna som av glädje glömde texten under konfettiregnet. Som vi alla vet kammade Sverige sedan hem en tredjeplats i Eurovision Song Contest i Köpenhamn vilket är ett utmärkt resultat.

Trots att Sanna var den officiella vinnaren så fanns det många andra vinnare i årets Melodifestival. Linus Svenning och Ace Wilder blev upptäckta av folket och fick ett bra 2014 med turnéer och radiohits. Helena Paparizou kom på en respektabel fjärde plats och gjorde den comeback i Sverige hon tänkt sig. Det visade sig att kärleken till Alcazar fortfarande fanns kvar och att den var större än på länge.

Förlorarna i årets final var nog killarna Yohio, Oscar Zia och Anton Ewald. Det var en märkbart besviken Anton Ewald som efter sin sistaplacering i finalen konstaterade att han aldrig fick den Saadeeffekt som han så länge hoppats på.

Nu blickar vi framåt mot en härlig melodifestival 2015, Schlagerhörnan kommer vara med hela vägen!

Sämst sedda finalen under 00-talet

Det var bara 3 301 000 som tittade på finalen i lördags, det är en drastisk sänkning ifrån de över 4 miljoner som tittade på finalen förra året. Ännu pinsammare är det när man sen ser att årets första semifinal fick fler tittare än finalen. Att vara den minst tittade finalen under 00-talet är ju inget kul. Vad som kan ha bidragit till detta är röstfusket, kritiken mot programledarna och en oentusiasm kring artisterna. Det SVT måste göra är att se om och lyssna på kritiken och inte vara arroganta som de många gånger har verkat den här säsongen.

Det blir Sanna till Köpenhamn – Tankar om finalen och blickar framåt

Det blev Sanna som vann Melodifestivalen 2014 med sin Undo och får därför representera Sverige i Eurovision Song Contest i Köpenhamn. Allt detta började reda förutspås när pressen fick höra Sannas låt för första gången inför den andra semifinalen, men när Ace Wilder gick vidare till final så kom det en potentiell kandidat till att skaka om Sannas fortsatta Eriksgata. Under finalveckan så konstaterade man att det stod mellan Ace och Sanna. Det nya och moderna mot det gamla och trygga.

Efter att båda levererade säkra framträdanden så fanns det fortfarande ingen konsensus över vem som var bäst och det visade sig med juryrösterna. Tolvorna slängdes lite hur som helst och till slut så var det jämnt i toppen mellan Ace i ledning, Sanna som tvåa och Alcazar som trea. I telefonlinjen så var det kaos. Folk kom inte fram på Ace Wilder, något som Aftonbladet tryckte upp stort idag, men det gick inte heller att komma fram till Sanna eller Helena ibland. Så ingen anledning att gnälla. Till slut så tillkännagjordes telefonrösterna och det visade sig bara skiljas två poäng mellan Sanna och Ace. Ett så tajt resultat har det inte varit på länge i den här tävlingen, men det blev till slut ändå Sanna som tog hem allt. Bromöllas stolthet ställde sig på scenen som vinnare, efter sitt sjunde försök, och av glädje glömde texten. Hon är värd detta.

Trots att Sanna var den officiella vinnaren så fanns det många andra vinnare i årets Mello. Ellen Benediktson, Linus Svenning och Ace Wilder blev upptäckta av folket och kommer kunna få ett bra 2014 i vilket fall som helst. Helena Paparizou kom på en respektabel fjärde plats och gjorde den comeback i Sverige hon tänkt sig. Det visade sig att kärleken till Alcazar fortfarande finns kvar och att den är större än på länge. Sen så kommer ju Panetoz få en solklar sommarhit. Förlorarna i årets final var nog killarna Yohio, Oscar Zia och Anton Ewald. Den förstnämnda lyckades få ganska mycket röster från svenska folket, men någon succé blev det knappast. Medan Zia och Ewald visade att man inte bara kan lita på att vara flickidol, man måste ha crossover appeal. Det är däremot lite synd om Anton Ewald som blev offer för svartmålningen i pressen. Hoppas han kommer tillbaka, och med en solklar vinnarlåt, för personligen, tycker jag han är bättre än Saade och company.

Detta var alltså slutet på Mello 2014, ett år som bidragsmässigt varit en förbättring från ifjol, men som innehållsmässigt var en stor kalkon. Skämten funkade inte, programledarna funkade inte och mellanakterna funkade inte. Mycket har sagts om det, men det jag vill tillägga är att året efter Sverige varit värdland i Eurovision Song Contest så har Melodifestivalen varit en ganska ljummen affär. Vi var inte ens med 1976, för att spara på budgeten valde man 1986 att bidragen skulle visas som musikvideos, 1993 försökte man med telefonröstning första gången och det blev kaos och 2001 så var låtarna riktigt kassa. Därför är det egentligen inget förvånande med facit i hand att årets produktion inte blev den mest framgångsrika.

Nu ska vi ta oss över bron och till vårt grannland Danmark där tävling hålls i år. Sanna kommer tävla i deltävling 1 och jag tror att hon inte har några problem att ta sig till final. Hur det går sen får vi se, men man kan spekulera i om årets Eurovision kommer bli politiskt betingad. Med den rådande situationen i Ukraina kan poäng, samt uteblivande sådana, till Ukraina och Ryssland betraktas som ställningstagande i konflikten. För trots att Eurovision är för många ett ytligt underhållningsprogram, så har det många gånger gömt sig under ytan en politisk agenda från många håll och kanter.

Dags för final – vi tycker till

Det är flickidoler som möter sångdivor som möter nykomlingar. Detta är en spännande final med många olika kandidater, som samtidigt kämpar om samma röster. Det finns ingen klar utstickare, men inte heller någon klar flopp. Allt detta gör så att detta kan bli den mest spännande omröstningen sen 2009 då poängen slängdes lite här och där. Schlagerhörnan tycker såklart alltid till och här är våra åsikter!

1. Anton Ewald – Natural
Jesper: @@@
Natural började som en smärre besvikelse för mig, men har sedan dess växt till att jag börjat uppskatta den. Besvikelsen låg i det faktumet att detta inte är en låt vi ska skicka till Köpenhamn som var utlovat. Vad Natuural är däremot är en slickt producerad dancelåt vars stick, där en gospelkör kommer in, gör mig i extas.

Pontus: @@@
Hajpen kring Anton Ewald förra året har svalnat för min del. 2013 var han en het nykomling som hade en låt som drog mig ut på dansgolvet som en lasso. Nu är Anton mognare och inte lika spännande och ”Natural” trycker inte igång min dansknapp. Jag har fått ge låten några lyssningar innan den växte hos mig.

2. Ellen Benediktson – Songbird
Jesper: @@@
Ellen sjunger fint och allt det där och låten är fin. Det är allt jag har att säga.

Pontus: @@@
Det bästa med Ellen Benediktson är hennes avskalade men ändå känslofyllda uppträdande som tillför ”Songbird” en äkthet. ”Less is more” är ett uttryck som jag tycker passar perfekt in på beskrivningen av detta bidrag.

3. Alcazar – Blame It On the Disco
Jesper: @@@
I en final där Alcazar är de äldsta deltagarna så är det ändå dem som förenar alla målgrupper i ett. Äldre människor gillar deras fläkt och färd, 20- till 30-åringarna ser dem som en del av sin barndom och barnen älskar Alcazars glitter, lättsjungna refränger och danser. Visst, det är en Stay the Night kopia, men Alcazar sprider glädje, på absolut bästa sättet. Därför älskar jag dem, och låten och showen såklart.

Pontus: @@@
Det känns som om Alcazar levt på en livlina under en längre tid och att deras deltagande i Melodifestivalen har varit ett medel för att hålla kändisskapet vid liv. Gruppen har splittrats och återupplivats vid ett antal tillfällen och glöden hos Alcazar blir bara mildare för varje nytt försök. Nu är de i final för fjärde gången och deltar med en omremixad version av ”Stay the night” och använder sig utav samma diskokula som 2005, ja nytänkandet är slående. Men jag gillar ju glitter och glamour så det kan jag inte klaga på.

4. Oscar Zia – Yes We Can
Jesper: @@
Man kan tro när låten börjar att någon råkat sätta på Absolute Music 1999 på högsta volym i Friends Arena, men det är ju bara en Oscar Zia som försöker leka Justin Bieber medan han sjunger sin ”Tja-la-la”. En ganska juvenil låt med en snygg scenshow, men något annat vore ju skam för Saade-kopior.

Pontus: @@
Under de senaste åren har det nästan varit obligatoriskt att ha med en popkille till lika flickidol i Melodifestivalen. Det började med EMD 2009, sedan Eric Saade 2010, följt av Anton Ewald 2013 och nu Oscar Zia. Utvecklingen lyser med sin frånvaro och det känns som att dessa popkillar pumpas ut som kopior av ett originaldokument utformat som en lathund för hur en artist skall agera. ”Yes we can” låter som en blandning av Backstreet boys och Jimmy Janson.

5. Linus Svenning – Bröder
Jesper: @
När förvandlades Melodifestivalen till American Idol, där varje människas sorgliga bakgrund ska mjölkas ur och exploateras. Det är det som är fallet i denna Takida-wannabe till låt. Positivt är väl att Linus har en bra röst?

Pontus: @@
Till skillnad från Ellen använder Linus alla fuskknep som finns för att nå ut med sitt budskap. Det visas bilder på familjen och låttexten är fylld av klyschor som retar mig. Det hela känns lite cyniskt om man tänker efter, som att man utnyttjar Linus bror till att fiska röster av tittarna. Samtidigt får jag erkänna att ”Bröder” sätter sig på näthinnan och sådant är farligt.

6. Helena Paparizou – Survivor
Jesper: @@@@
Mamma mia, vilken låt och kvinna! Helena borde ha varit självklar i final, men fick ta omväg via andra chansen istället, men vad gör nu det när hon äntligen är i final? Helena har troligtvis ingen vinstchans i kväll, men låten verkar ha växt hos många och flera rapporterar att Helena fått ett nyvunnet självförtroende, vilket kan göra så att hon når en topp 5-placering. Det förtjänar hon. Hon förtjänar egentligen att åka till Köpenhamn och låta 12-poängarna trilla in, så bra är hon.

Pontus: @@@@
Tillsammans med Sanna Nielsen är Helena en av mina stora favoriter i år. När hon uppträdde på scenen slog hon knockout på allt motstånd enligt mig. Det bästa med ”Survivor” är dess kraft och styrka som får mig att bara vilja sträcka upp en knuten hand i luften som en riktig överlevare.

7. Yohio – To the End
Jesper: @@@
Tillskillnad från många andra tycker jag detta är bättre än ”Heartbreak Hotel”, vars enda speciella egenskap var ett jävligt snyggt stick. Detta å andra sidan är en förbättrad och lite hårdare låt version av Ulrik Munthers ”Tell the World I’m Here”. Snyggt, bombastiskt i sin slicka produktion och med ett atmosfäriskt framförande.

Pontus: @@@
Yohio är inte som alla andra, han har sin egen stil och sitt egna artistiska uttryck. Dessvärre är låten inte lika säregen som han själv vilket är synd. ”To the end” är trots allt bättre än ”Heartbreak Hotel” och eldklotet tillför en häftig effekt i framförandet.

8. Sanna Nielsen – Undo
Jesper: @@@@
I Melodifestivalen kan man komma undan med mycket, som textraden ”Undo My Sad”, men nu ska vi inte fokusera på sådana petitesser. För detta är en vacker och smäktande ballad om hjärtesorg som bara en sångerska av Sannas kaliber kan fixa. Innan har jag alltid varit lite misstänksam mot Sannas helylleaura, men nu har jag helt kapitulerat inför den. En värdig vinnare.

Pontus: @@@@
Jag har alltid älskat smäktande ballader så som ”All by myself” och ”I will alway love you”. ”Undo” är verkligen en sådan ballad. Sanna Nielsen är en jättebra sångerska som är i sitt CE när hon får sjunga smärtsamma låtar. Det känns som om det äntligen är Sannas tur att vinna Melodifestivalen.

9. Panetoz – Efter Solsken
Jesper: @@@
Panetoz har glömts bort lite bland alla giganter, men bli inte förvånade om dessa lyckas knipa en topp 5 plats. Låten gör en glad och Panetoz är mästare på att sprida glädje på scen.

Pontus: @@@
Även om jag inte är ett fan av Panetoz så är deras bidrag glatt vilket smittar av sig. Gruppen har alltid varit en glädjespridare och det kan behövas i ett sådant grått land som Sverige är.

10. Ace Wilder Busy Doin’ Nothin’
Jesper: @@@@
Tänk att jag i början tyckte den här låten var en lökig kopia av Icona Pop, det är den iförsig fortfarande, men nu har jag upptäckt vad som är så bra med den. Den är infektiös och sätter sig på ens hjärna, något som gör så man bara vill dansa loss. Om Ace Wilder vinner blir jag absolut inte sur. Det är dags för en poptjej att vinna.

Pontus: @@@@
Ace får titulera sig årets skräll i Melodifestivalen då hon skickade hem en snopen Dr Alban. Från början hade jag svårt för låten och tyckte i ärlighetens namn att den var ganska tacky. Men Ace visade sig vara en riktig cool poptjej och låten sätter sig mer och mer på hjärnan. Dock får hon fundera över scenshowen som kan uppfattas som lite rasistisk.

Jespers Tippning:
1. Sanna Nielsen
2. Ace Wilder
3. Helena Paparizou
4. Linus Svenning
5. Alcazar
6. Ellen Benediktson
7. Anton Ewald
8. Panetoz
9. Yohio
10. Oscar Zia

Pontus Tippning:
1. Sanna Nielsen
2. Helena Paparizou
3. Linus Svenning
4. Ace Wilder
5. Anton Ewald
6. Yohio
7. Oscar Zia
8. Panetoz
9. Ellen Benediktson
10. Alcazar

Jespers Topp 32

Årets Melodifestival lider mot sitt slut och det är dags att sammanfatta vad man tyckte om årets låtar. I skuggan utav röstfusk och kritik mot programledare så fanns det bidrag som tyvärr fick ta mycket (oförtjänt) skit. Enligt mig så är detta ett av de mest konsistenta och roliga åren på länge med flera bra låtar. Visst det finns ingen Loreen, det kan jag reda nu erkänna. Men det finns ett flertal låtar som förtjänar en andra chans av publik nu i livet efter Mello. Vad som däremot kan ha blivit lite sämre är bidragens shower som helt enkelt har varit torftiga. Till saken, här kommer min topp 32 över årets alla bidrag!

1. Helena Paparizou – Survivor
Jag är Team Survivor. När Helena gick vidare ifrån Andra Chansen så hoppade jag upp och skuttade. Detta för jag blev glad att svenska folket röstade fram en riktig sångdiva med en powerballad som sopar undan konkurrensen. Ett annat år, eller till och med i ett annat land, så hade detta varit en självklar vinnare och potentiell Eurovision topp femma, men nu är det lite mer uppförsbacke för Helena, men hon kan komma topp 5 om juryn, som tippat, går bananas över henne och om låten har växt för folket.

2. Sanna Nielsen – Undo
Sanna, Sanna, Sanna. Vad mer kan man säga? Jag har var en skeptiker i många år, men nu kapitulerar jag till Sannas sametslena röst och vackra ballad som ger mig mer än vad t.ex. Empty Room gjorde, en låt jag finner extremt överskattad. Sen så hjälper det ju också att scenrekvisitan är så jävla snyggt!

3. Josef Johansson – Hela Natten
Darin möter Daniel Adams-Ray möter Rihannas Stay är ingredienser för en självklar P3-hit. Josef hittade många fans efter sitt Melloframträdande i fjärde semifinalen, men kunde trots det inte ta sig vidare. Något som är extremt synd då detta är kanske den mest självklara radiohiten i år.

4. Alcazar – Blame It On Disco
Jag erkänner. Alcazar är högt upp på min lista för att de är just Alcazar, men kan man klandra mig? Trots att detta är en oförskämd kopia utav Stay the Night och att scenshowen innehåller cirka alla danssteg gruppen redan gjort i föregående års Melodifestivalen, så kan man inte hjälpa att älska detta. Det är party. Det är glitter och glamour. Sen framförallt så är detta ett minne ifrån Melodifestivaler som längesedan är förebi. Ett minne från år då ytan var det man satte framför innehållet. År som jag saknar.

5. Mahan Moin – Aleo
Eurovision, Selena Gomez, Waka Waka och Where Have You Been är nog bara några av influenserna till den här dängan. Mahan och Aleo lovade dans och glädje och det blev resultatet också. Synd att denna låt inte gick längre i tävlingen. Dels för att den är extremt mycket Eurovision, men sen också för det är en låt man blir otroligt glad av och sånt behövs i en tävling som på senare år blivit dränkt i mörka färger och slickade produktioner.

6. JEM – Love Trigger
Att JEM inte gick vidare till final är en skam. Dels är de infektiösa scenpersonligheter vars låt och show påminde mycket om Black Eyed Peas senare eror. Var troligtivs tävlingens mest moderna låt och visade att Thomas G:son hade ytterligare strängar på sin lyra.
7. Ace Wilder – Busy Doin’ Nothin’
Störde mig först på denna låten och kände att det var en billig Icona Pop-kopia med en lite smått lökig samhällskritisk text. Nu är det bara texten jag fortfarande ibland kan tröttna på, men annars så har jag helt blivit smittad utav Ace Wilders attityd och energi samt låtens medryckande och trallvänliga refräng. Det behövs mer låtar i Mello som är förankrade i vad som spelas på radios utomlands och därför behövs Ace Wilder i finalen.

8. Anton Ewald – Natural
Detta var ingen evolvering utav Begging eller en solklar vinnarlåt. Långt ifrån. Vad Natural är är en snyggt producerade dancepoplåt som följer i samma spår som Dannys Amazing med ett nummer som Ewald har koreograferad järnet utav. Gospelkören som kommer in i sista refrängen är nästinpå magisk.

9. Yohio – To the End
Många blev besvikna på Yohios uppföljare till Heartbreak Hotel, men inte jag. Hans To the End är en skickligt gjord arenalåt som hade passat perfekt in i ett japanskt TV-spel om en apokalyps. Detta tema förstärks ytterligare utav hans mörka och eleganta scenshow.

10. Linda Bengtzing – Ta Mig
You gotta love Linda! Trots att hon släppte färgchockerna och de sortens schlagertext som nu bara Elisa gav oss i år, så fanns det ändå något omedelbart charmigt med hennes försök att vara lite ”punkig”. Resultatet blir oerhört mycket Lena Philipsson, något som bara är positivt.

11. Martin Stenmarck – När Änglarna Går Hem
12. Panetoz – Efter Solsken
13. Ellen Benediktson – Songbird
14. Elisa – Casanova
15. Janet Leon – Hollow
16. Outtriger – Echo
17. Sylvester Schlegel – Bygdens Son
18. Alvaro Estrella – Bedroom
19. Pink Pistols – I Am Somebody
20. Ellinore Holmer – En Himmelsk Sång
21. A Little Great Things – Set Yourself Free
22. Ammotrack – Raise Your Hands
23. Oscar Zia – Yes We Can
24. Shirley Clamp – Burning Alive
25. Dr. Alban & Jessica Folcker – Around the World
26. State of Drama – All We Are
27. Linus Svenning – Bröder
28. Manda – Glow

29. CajsaStina Åkerström – En Enkel Sång
Gäsp.

30. I.D.A. – Fight Me If You Dare
31. EKO – Red
Dessa två grupper är extrema bevis varför webbjokern ska avskaffas. Båda bidragen tröttar ut en omedelbart och scenframträdandena var ju inget att hänga i julgranen precis.

32. Refreshments – Hallelujah
Åh herregud.

Pontus topp 32!

Efter fem veckors hårt arbete är Schlagerhörnan inne på sin sista vecka som bloggare för skånskan i Melodifestivalen. Mycket har vi fått höra och mycket har vi tyckt till om. När nu alla bidragen har spelats upp för mig är detta min topp 32 lista i år!

1. Sanna Nielsen – Undo

Sanna NielsenFoto: Magnus Liam Karlsson/SVT

Från den första gången man fick höra ”undo” har Sanna Nielsen varit vinnarkandidat hos nästan samtlig media. Jag kan inte annat än att sjunga med i hyllningskören. Sanna är som allra bäst när hon får sjunga sina smäktande ballader, både röst och budskap är så övertygande. Om detta går till Eurovision kan Sverige mycket väl hamna topp fem.

2. Helena Paparizou – Survivor

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När ”survivor” bara gick till andra chansen i Malmö hördes det många burop från europeiska fans, bara det var en indikation på att hennes chanser i Eurovision skulle bli stora. Jag älskar låten, särskilt för att den är så kraftfull. I scenframträdandet visar Helena dessutom att hon är nummer ett.

3. Ellen Benediktson – Songbird

wpid-20140130_212635.jpg

Första gången jag hörde ”Songbird” i en salong på Savoj tänkte jag att ”detta kommer skrälla!”. Efter att ha följt repetitionerna kändes dock inte Ellens låt lika givande längre. Men visst skrällde hon och gick till final. Nu har jag börjat få känslor för låten igen.

4. Outtrigger – Echo

Outtrigger Foto: Magnus Liam Karlsson/SVT

Outtrigger stod för Melodifestivalens bästa rock i år, om inte genom tiderna.  Om bandet haft en annan duellant i andra chansen hade en finalplats varit säkrad enligt mig. Nu blev det inte så men ”Echo” åker inte ur min spellista på ett tag!

5. Mahan Moin – Aleo

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av mina favoriter i Malmö var ”Aleo” men när resultatet redovisades räckte det bara till en sjundeplats för Mahan. I efterhand kan man säga att Mahan kom i den svåraste deltävlingen och om hon till exempel hade tävlat i Göteborg kunde det blivit avancemang garanterat. Detta är dessutom ett bidrag som vilket Medelhavsland som helst hade kunnat tävla med i Eurovison, med en bra slutplacering skall tilläggas.

6. Ace Wilder – Buisy doing nothing

Ace Wilder Foto: Magnus Liam Karlsson/SVT

I media har man sagt att ”Buisy doing nothing” är den enda låten i tävlingen som känns 2014, med andra ord låter Ace som en blandning av Avici och Icona pop. Visst stampar jag med i takten men min snobbiga sida säger att detta inte är en bra låt, förivrande!

7. Anton Ewald – Natural

Anton Ewald Foto: Magnus Liam Karlsson/SVT

Vet ej om det är min besvikelse över att ”Natural” inte är lika huckig som ”Begging” som gör att jag tycker mindre om Anton i år. Låten i sig är bra och den växer efter några lyssningar, but still, Anton var hetare 2013.

8. JEM – Lovetrigger

JEM Foto: Magnus Liam Karlsson/SVT

I andra chansen tog det slut redan efter första omgången. Hos mig är JEM topp tio och det tycker jag dem förtjänade också att komma i tävlingen. Hoppas att ”Lovetrigger” kommer att spelas mycket på radion framöver.

9. Yohio – To the end

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Även om ”To the end” låter mer Andreas Johnsson än Yohio är det ändå en fullt godkänd rocklåt. Scenframträdandet förhöjer även låtens värde.

10. Alcazar – Blame it on the disco

Alcazar - Blame It On The Disco Foto: Magnus Liam Karlsson/SVT

Det känns som om Alcazars tid är förbi och att deras deltagande i Melodifestivalen är mer en livboj för karriären än ett försök till seger. Men fortfarande är det så att discogruppen konkurrerar ut många bara genom deras närvaro.

11. Panetoz

12. Josef Johansson

13. Elisa Lindström

14. Oscar Zia

15.  Dr Alban feat Jessica Folcker

16. Shirley Clamp

17. Linus Svenning

18. Linda Bengtzing

19. Alvaro Estrella

20. Little Great things

21. Martin Stenmark

22. Pink Pistols

23. Manda

24. Ellinore Holmer

25. Cajsa Stina Åkerström

26. State of drama

27. I.D.A

28. Janet Leon 

29. Ammotrack

30. Sylvester Schlegel – Bygdens son

Sylvester kändes chanslös redan innan repetitionerna hade tagit sin början och han blev också sist i sin deltävling. Detta är inget som kommer finnas på min spellista i framtiden.

31. EKO – Red

Ett försök till 80-tals nostalgi som slutade som ett sömnpiller!

32. The Refreshments – Hallelujah!

Här behövs det mycket refreshments för att genomlida denna låt.

 

 

Schlagerhörnan besökte P4 Kristianstad!

1902968_10201588870033626_992922812_n

(Bilden: Vi tillsammans med den tidigare medlemmen i Alcazar Annika Fiore.)

Idag gästade jag och Jesper ”Förmiddag med Heléne Persson” på P4 Kristianstad för att snacka Melodifestivalen nu inför lördagens final. Om ni missade att lyssna på programmet kan ni göra det på länken nedan:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/342604?programid=3362