Låt oss prata om mellanakten…

När jag läste om mellanakten tjöt jag av lycka. Ja, äntligen lite glitter och glamour i tävlingen, men efter att ha sett mellanakten under genrepet känner jag att det var ovanligt tråkigt. Visst, publiken var inte pepp idag. Inget kunde få igång denna stendöda publik, speciellt inte när publiken bestod av barnfamiljer där barnen hellre ville ta selfies med artisterna i green room. Det är dock ingen bra ursäkt för att ursäkta ett dåligt upplägg.

Det har funnits många bra nostalgistunder i Melodifestivalens historia. Många minns galamedleyt från Melodifestivalen 2000 eller varför inte när Alcazar gjorde comeback Melodifestivalen 2013 i en mellanakt. Sen finns även när Hanson, Carson & Malmkvist gjorde en cover av Popular och sjöng C’est La Vie men även Melodifestivalen 2013 när Carola tog finalen med storm och sjöng en uppdaterad version av Främling. Slugt planerade stunder som fick publiken att gunga med och var roliga och hjärtvärmande.

Nu känns det mest som man samlat ihop de artister som var lediga och har en någorlunda känd låt. Charlotte Perrelli är där återigen, After Dark får lite upprättelse, Nanne är där osv. osv. osv. Men det kändes gjort. Inte spektakulärt, inte kul. Att damma av ett avdankat Brandsta City Släckers gjorde mer att man ville anlita Lilla Melodifestivalens deltagare att köra ett medley så man får lite ungt, fräscht & modernt än att titta tillbaka i arkiven. Det känns lite som man tagit idén från QX-galan 2012 då man ville hylla Christer Björkman med ett schlagermedley. Lite samma upplägg, men QX-galan är ett mycket mindre event än Melodifestivalen. Detta gör verkligen ingenting för #RäddaSchlagern.

Var är stjärnorna? Var är Carola? Var är Loreen? Var är Lena Ph? Den enda stjärnan som det strålade om i dagens genrep var Måns Zelmerlöw. Där har vi en person som kan ta scen, men även få igång publiken.

Vill även tipsa om denna krönika om, vad man pratar om, schlagerns död. Den är skriven av Schlagerboys och prickar in allt jag känner. Det finns schlager folk gillar, kanske bara inte den Anna Book, Linda Bengtzing & After Dark ställde upp med.

Tioåriga jaget tar fram klackskorna – After Dark gör comeback!

Peter Knutson/SVT/MELODIFESTIVALEN
Peter Knutson/SVT/MELODIFESTIVALEN

 

När jag som tioåring upptäckte After Dark under Melodifestivalen 2004 blev jag så inspirerad. Nu var mitt framtidsyrke glasklart,”Jag ska bli Chrster Lindarw när jag blir stor!” talade jag om för pappa. Farmors Walk in closet användes flitigt som kostymförråd, farföräldrarnas vardagsrum blev min scen där jag framförde gamla svenska schlagerlåtar iklädd klänning och klackskor. Det var också detta år som jag tog fram modet i mig och draggade på skolans roliga timme med låten Det gör ont. Nu blev det ju inget av den där dragqueen-karriären men kärleken till After Dark finns kvar än.

Nu gör After Dark så äntligen comeback efter förra gångens skräll när de åkte ut som femma i sin deltävling med låten (Åh) när ni tar saken i egna händer 2007. Denna gång heter bidraget ”Kom ut som en stjärna”, en förträfflig låttitel om ni frågar mig. Trots att jag inte är på plats i Norrköping och kunnat följa repetitioner eller hört hela låten, sa dem 30 sekunderna på svt:s hemsida allt! Scenframträdandet doftar After Dark ändå ut i lösögonfransarna med glitter och glamour. Mitt i allt detta finns ett viktigt budskap:

Öppna garderoben
dags för din entré
kom ut som en stjärna
kom ut som en stjärna

Låttexten är såväl en flört med gay-uttrycket ’att komma ut’ men handlar också om att våga vara den man är och följa sina drömmar. Jag kan dock inte låta bli att dra paralleller till Diana Ross I´m coming out som också har samma glittersmäll-anda!  Jag vill med dessa ord uttrycka min lyckospark till After Dark och hoppas de tar sig till final.