Såhär tycker Schlagerhörnan om bidragen i deltävling tre

I Leksand kommer vi bland annat få möta en discodiva, en gammal eurovisionflopp, trasdockor och en samisk schlagerveteran. Men vem klarar sig bäst i konkurrensen? Schlagerhörnan vet svaret såklart!

 

The Lovers of Valdaro –  ”Somebody Wants”

 
Pontus: Efter alla dessa floppar med glada amatörer som genom både Webbjokern och P4 nästa försökt slå i mello kommer nu äntligen en artist som på riktigt är med i fighten. Om någon av er lyssnat på Charlie Puth (hans kändaste låt är ”Attention”) så har Lovers of Valdaro ett liknande sound.


Karolina: Debutanternas tur har varit otroligt blandad hittills. High 15 åkte ut direkt ur första deltävlingen, medan Malou Prytz skrällade direkt till final. Jag hoppas innerligt att The Lovers of Valdaro gör en Malou ikväll. Det här är modernt och catchy, om än lite tråkigt. Scenen är snygg och medlemmarna i bandet känns taggade. Heja The Lovers of Valdaro!

Dolly Style – ”Habibi”


Pontus: Ett så kallat Japaninspirerat popband går nu alltså och gör en så kallad orientalisk poplåt. Trots denna stora genreförvirring så vet iallafall Holly, Dolly och Molly hur man skapar enerverande låtar som tar en som sin gissla i ett svart hål av ettriga refränger. Rolijansen av nya bandmedlemmar i gruppen kan liknas med en  personalomsättning på vilken förskola som helst i Skåne. På tal om barn så är det väl dem som är Dolly Styles enda målgrupp? Tycker det är dags för  tjejerna/dockorna att släng de plastiga perukerna och göra någonting seriöst av sina ”karriärer” innan de blir fast i barnkanalfacket för all framtid.


Karolina: Tre tjejer som ser ut att vara tagna direkt ut en anime framför en orientalisk poplåt som borde gått till sångaren Arash (han hade utan tvekan kunnat göra om och göra rätt med låten) och framför danssteg som påminner om ett dåligt försök till en Hula dans…? Detta bidrag gör mig bara förvirrad och frustrerad. Nej.

Martin Stenmark – låt skiten brinna


Pontus: Inte ens tanterna från ”ladies night” kan bli upphetsade av detta otroligt oengagerade stycke som bara kommer få Martin att placera sig på samma plats som 2016, sist alltså. Låt skiten brinna säger jag bara.


Karolina: Efter 2005 förstod Martin Stenmark att en sliskig Las Vegas show inte går hem hos svenska folket. Så han rakade huvudet och började sjunga på svenska, vilket uppskattades! Men någonstans här gick allt fel och Martin har fastnat i succén som blev ”Sjumilakliv”, medan alla andra har gått vidare. Jag tror att den enda som uppskattar Martin Stenmarks bidrag nu för tiden är Martin Stenmark själv. Nåja, detta bidrag är i alla fall inte lika långtråkigt som hans låt 2016 var.

Lina Hedlund – ”Victorious”

 
Pontus: Jag vågar hävda att det var tack vare Lina Hedlund som Alcazar överlevde som grupp de senaste åren. Hon klarar sig bra som soloartist och har dessutom gjort Melodifestivalen på egen hand förut, då med låten ”Nothing can stop me” som gick till andra chansen. Denna gång har hon kryddat till Jessica Anderssons låt från i fjol och lagt till en skitlång trappa för extra effekt. Den trappan skulle få vilken lekman som helst att stuka foten i flipp flopps, Lina har höga klackar (och ler samtidigt!!). Som schlagerbög uppskattar jag Lina Hedlunds låt vilket måste betyda att den är sjukt tacky.

Karolina: Lina Hedlund sprider sina vingar och intar scenen utan Alcazar i år. Nog för att hon har gjort det innan, men detta är första gången efter bandets uppbrott som hon står på scenen i Melodifestivalen själv. Låten i sig är en kopia av ungefär 3 olika låtar sammansatt i en och med textrader som ”We are just who we are” faller låten i att vara unik och stå ut. Trots detta så rycks man dock med i den och det är svårt att inte gå runt och nynna på låten för sig själv. Vem har sagt att något måste vara unikt för att vara bra?

Omar Rudberg – Om och om och om igen

  
Pontus: Med tävlingens mest repetitiva låttitel ställer sig Omar på egna ben. Men det måste vara med lite skakiga ben Omar tävlar veckan efter att hans forna bandkompis blev så gott som sist (efter Jan Malmsjö..). Tror låten är ett försök till att göra edgy pop på svenska och jag tycker inte det är ett helt dåligt försök faktiskt. Omar har också lite intressanta scenkläder, byxorna ser ut som om någon klippt ett hål i grenen på Britneys gamla röda dräkt från 90-talet.


Karolina: Klart att det andra ”O”:t från FO&O måste komma och göra ett försök på egen hand i Melodifestivalen! Omars uttal är lika otydligt som Vlad Reisers var förra veckan och låten likaså. Vill låten vara mer reagge eller vill den vara modern, svensk pop? Om det är det sistnämnde tror jag tyvärr att Omar kommer hamna i samma fack som Martin Stenmark. Kanske ser vi Omar på scen om 11 år igen, framförandes en tråkig ballad på svenska som ingen vill höra.

Rebecka Karlsson – Who I am

  
Pontus: Detta är en låt som lika gärna hade kunnat vara finalnummer i en musikal eller en kampanjsång i ett amerikanskt val. När livet känns tungt så behöver man en ”Who I am” som kan skänka styrka. Under sin medverkan i idol så öppnade Rebecka upp sig om sin kamp mot mobbing vilket gör låten än mer personlig och äkta. Dessutom innehåller bidraget en del feministiska inslag som man aldrig kan få nog utav.


Karolina: Rebecka är tillbaka för revansch! (Från sin andraplats i Idol då). Med ”Who I am” skriver Rebecka en självbiografi i form av en Melodifestival låt som funkar sisådär. Låten är ganska platt, men lyfts i alla fall upp av Rebeckas fantastiska röst. Tyvärr känns låten som att den mer hör hemma i serien ”Hannah Montana” eller Disney Channel filmen ”Camp Rock”. Nåja, Rebecka kommer i alla fall få alla småbarns röster ikväll.

Jon Henrik Fjällgren – ”Norrsken”

 
Pontus: Jon Henrik är verkligen en blandning av Roger Pontare och Kalle Moreus. Han har kommit att bli hela Norrlands schlagerkung efter sina succéer i mello. Skulle dock säga att ”Norrsken” är hans svagaste låt i tävligen hittills, det är inte alls lika episkt som ”Jag är fri”. Men självklart blir det final för honom ändå.


Karolina: ÄNTLIGEN är han tillbaka! … Med sin svagaste låt i Melodifestivalen. Någonstans läste jag att Jon Henriks låt påminner mycket om ”Sun is shining” med Axwell&Ingrosso och hur lite jag än vill hålla med om det påståendet måste jag tyvärr göra det. Som tur är räddar jojken och det magiska framträdandet låten (Förhoppningsvis kommer vi dock få höra mer jojk än desperata försök till ”cool” house musik ikväll från Jon Henrik…).

Höjdpunkterna från presskonferensen

 

Efter deltävlingen i Malmö livesände vi på Schlagerhörnan och fick chans att prata med flera av artisterna. Ta en titt på videon för att se höjdpunkterna från livesändningen!

Malmö, vi har ett resultat!

Till final: 

Malou Prytz – ”I do me”

Liamoo & Hanna Ferm – ”Hold you”

Till andra chansen: 

Andreas Johnson – ”Army of us”

Vlad Reiser – ”Nakna i regnet”

Inte kvalificerade: 

Jan Malmsjö – ”Leva livet” (sjätte plats)

Oscar Enestad – ”I love it” (sjunde plats)

Schlagerhörnans tippning

Schlagerhörnan tippar detta som kvällens resultat:

Final: 



Andreas Johnson
Liamoo&Hanna Ferm

Andra chansen:

Margaret
Vlad Reiser

”Tempo”

Margaret – ”Tempo” 

Margaret matchar sin blå klänning fint med ett blått hårband – Men jag förstår den fortfarande inte?! Är hon en smurf? Ska hon vara en del av numret på green screen:en? Vill hon vara en avatar? Jag förstår verkligen inte. Nåja. Framträdandet var snyggt och klarade sig utan några (stora i alla fall) tekniska problem. Och Margaret levererar verkligen ett tempo!

”Nakna i regnet” & ”Hold you”

Vlad Reiser – ”Nakna i regnet” 

Någon som inte har tappat energi genom repetitionerna är Vlad. Med kvällens snyggaste koreografi dansar Vlad leendes genom låten som egentligen är ganska mainstream. Och just dansen och energin räddar honom. Vlad hamnade på fjärdeplats i publikgenomröstningen, så det är tydligt att låten är väldigt uppskattad. Det återstår att se om det räcker för en finalplats dock (Förhoppningsvis drar han ser på sitt tacktal då, som är lika långt som låten…)

Hanna Ferm & Liamoo – ”Hold you” 

Är Hanna och Liamoo säkra på att de inte är ett par? Verkligen? I vilket fall som helst finns det ingen brist alls på kemi i numret och idolernas röster håller lika väl som de gjort hela veckan. En given finalist enligt publikgenomröstningen (Och det verkar som att duon ÄNTLIGEN löst plastproblemet!! Good for them!) 

 

”I love it” & ”Leva livet”

Oscar Enestad – ”I love it” 

Ett av alla ”O”:n ur FO&O ställer sig upp själv på scen och har äntligen dumpat sin Netflix and chill outfit. Oscar känns mer taggad än någonsin på scen. Det känns som att alla rubriker han fått om sitt förhållande bara sporrat honom till att göra bättre ifrån sig än någonsin.

Jan Malmsjö – ”Leva livet” 

I kvällens sändning är det inte Malmsjö som glömmer texten – Det blir snarare tekniska problem! I första versen tystnar plötsligt micken, men som det proffs han är fortsätter Malmsjö att sjunga ändå. Genom hela låten känns han väldigt taggad och jag är väldigt säker på att det är den här energin han har sparat till kvällens sändning (även om han inte är lika pigg som unge Oscar). Malmsjö lever verkligen livet ikväll!

”Army of us” & ”I do me”

Andreas Johnson – ”Army of us” 

Andreas håller samma nivå och känns lyckligare än någonsin när han får köra sin stora arenalåt. JAG är lyckligare än någonsin för Andreas skull, nu när han äntligen kommer tillbaka till samma nivå som han hade 2006 och 2007 med bidragen ”Sing for me” och ”A little bit of love”. Igår låg han tvåa i publikomröstningen efter genrepen, och räknas därmed som en av de som kommer kvalificera direkt till final. Det återstår att se om han gör det dock!

Malou Prytz – ”I do me” 

Det är inte så konstigt att Malous låt ger såna stora girlpower vibbar, när det enbart kvinnliga låtskrivare bakom låten. Det känns lite som att dessa låtskrivare har tagit Malou under sina vingar och sagt ”Oroa dig inte. Vi ska lära dig om en väldigt viktig sak: GIRLPOWER”. Malou försöker leverera energi på scen men det märks att dessa dagar tagit på Malou. Tröttheten märks och hon gjorde bättre från sig i genrepen och repetitionerna.

 

Straight outta mello

Tävlingen kickar igång med en ordentlig rap-battle mellan Marika Carlsson och Sarah Dawn Finer där SVT INTE drar sig för gå utanför boxen. Med repliker som ”Det här är en arena där publiken är guld, inte en företagsklubb där publiken är full”, ”Marika kom till repet med färdtjänsten igår” och med Marika som refererar till Sarah som ”Queen of hissmusik”, får de verkligen tittarna att höja på ögonbrynen.
Men samtidigt är det härligt. Detta är nytt, detta är fräscht. Äntligen vågar SVT sprida sina vingar och skriva in skämt i manuset som kanske kan trampa någon på tårna. Inte minst när Sarah drar till med repliken ”Hur känns det att slå igenom i klimakteriet?”, varpå Robin Paulsson (som också är här nu?!) svarar ”Hon menar att du är gammal alltså”. Men det är just de här vågade replikerna som gör öppningsnumret genialt. Det är svart humor, det är roligt.

Tills Marika utbrister ”Inse att du bara är en sämre Carola!”. Som tur förlät Sarah henne för den kommentaren och de två programeldarna förenades i ett mindre bra, klyschigt slut på öppningsnumret. Men trots det klyschiga slutet levererade öppningsnumret. Bra jobbat SVT, och bra jobbat Marika och Sarah!