En glad vinnare med ett bristfälligt röstsystemet

Förra året började det göra sig gällande. Det var flera som reagerade på det lilla gappet mellan den som fick flest röster av tittarna och den som fick minst. I år blev det ännu mindre. Det skilde 27 poäng. 27?! Detta betyder att juryn får ännu mer makt. En artist som är tittarnas favorit kan totalt sänkas av juryn och sen inte ha någon chans. Är det det samhället vi vill leva i?! Är det detta samhället vi vill ha? Demokrati inte elitism.

Robin Bengtsson är en hyfsat värdig vinnare. Han är duktig, professionell och låten är gedigen. Men att han var tittarnas tredje favorit tar mig till Sloveniens Melodifestival där juryn oftast sänker tittarnas favorit på så sätt att det blir pinsamt. Är det en sån era vi går in i i Melodifestivalen? Ska tittarna inte ha någon makt?

Och då sitter jag här i pressrummet och tänker:
– Är Melodifestivalens storhetstid över?
För om tittarnas favorit gång på gång förlorar, hur ska man kunna behålla ett intresse? Inte nog med det så har manuset sugit och inte ens Zara Larsson kunde höja showen över medel. Dåligt manus, bristfälliga programledare och ett jurystyrt resultat.

Dock så är detta första gången sedan 1982 tre män på rad har vunnit tävlingen. Nu är det Robin, Frans och Måns. Då var det Björn Skifs, Tomas Ledin och Ted Gärdestad (samt Björn skifs ännu ett år innan Ted). Synd dock för Nano som var tittarnas favorit och inte ens fick sin spotlight då man valde att göra någon slags effektsökande andra chansen-duell. Fy. Det finns dock en positiv sak i det hela och det är att Robin Bengtsson enligt utsago lovat att besöka människorättsaktivister i Ukraina. Det är inte någonting vi får underskatta. En annan sak är väl att Robins låt är ett uptemponummer vilket finns en brist på i år i Eurovision där många länder skickat ballader.

Nu säger jag hejdå för det här årets Melodifestivalen och välkomnar Eurovision.

 

Om bidragen var maträtter – Schlagerhörnan tycker till

Sex veckor har gått och nu är det äntligen dags för finalen i Melodifestivalen! Det har varit ett år som har medfört kritik på grund av manuset och en skräll med Loreens smäll. Till sist har vi anlänt till Stockholm för den stora finalen och för första gången sedan kanske 2013 så är startfält utan någon storfavorit.

Visst, Wiktoria har seglat upp som en mindre favorit den senaste veckan tack vare framgång på Spotify, men mycket talar för att det kommer bli jämnt under omröstningen. Schlagerhörnan ska guida er genom kvällens startfält. Det är tolva låtar som bidrar. Clara Henry, David Lindgren och Hasse Andersson håller som bekant i galan. Stjärnan Zara Larsson är mellanakt och kommer troligtvis överskugga nedanstående akter.

Förra året gjorde vi ”Bidragen som drinkar”. Den är gången är vi lite mer alkoholfria och kör ”Bidragen som maträtter” istället. Vi har varje vecka kört våra betyg så blir bara repetition om vi gör det en gång till. Häng med och läsa och njut. Kanske får ni inspiration för vad ni ska laga till denna eminenta kväll?

1. Ace Wilder – Wild Child

Maträtt: Dry Martini
Äsch. En wild child bryr sig inte om mat utan går direkt på drinkarna. Det finns ju trots allt en oliv i Dry Martini om man känner för att tugga på något. Ace Wilder är sådär cool utan att anstränga sig samtidigt. Hon och numret hör hemma i New York. Jag kan se Sonja Morgan från Real Housewives of New York dansa till den här låten samtidigt som hon sippar på sin drink. Totalt härligt! Förra året så gjorde Ace ett art deco-inspirerat nummer med Don’t Worry, men nu är det lite mer avskalat men andas lika mycket international. Borde vara en solklar favorit ikväll, men tyvärr verkar Ace Wilder vara lite för bra och lite för poppig för svenska folket. Dry Martini är trots allt inte en solklar drink bland partymänniskor som helst vill få i sig tio hot shots var på en inflyttningsfest.

(AP Photo/Bob Child)

 

2. Boris René – Her Kiss
Maträtt: Ostron
Man brukar ju säga att ostronet är som en kyss från havet, men den innehåller också ämnen som gör kvinnor våtare. Samma sak gäller för Boris René.  Han har rytmen i höfterna, skärpan i blicken och när som helst är han redo att slurpa i sig. Liksom förra året tror jag att Boris segertåg kommer sluta bland de lägre regionerna bland de topp 12. Men man får se det som en bedrift att han två gånger i rad lyckats ta sig från Andra Chansen till finalen utan att bli sedd som en has been.

3. Lisa Ajax – I Don’t Give A 
Maträtt: Operatårta
Välpacketerat nummer som inte är så olikt det förväntar sig från en gedigen popsångerska. Det andas Ariana Grande och Miley Cyrus. Lisa Ajax kandiderar väl lite grann till Sveriges Princess of Pop, men hon vägrar vara en prinsesstårta. Istället vill hon va den lite mer edgy och rosa operatårtan som velar mellan att vara oskyldig och sjunger ”I Don’t Give a Damn” till den internationella juryn, men som sen till tv-publiken, hör och häpna, svär. Kontroversiellt, va? Hur vågar hon?

4. Robin Bengtsson – I Can’t Go On
Maträtt: Mörk choklad med chillismak
Jag kan så se Robin sitta med sin snygga kostym i en svart skinnsoffa på ett lyxigt hotell, ätandes mörk choklad. Och visst hettar det till när kamerorna filmar de intima delarna på dansarna. Robin är kanske tillsammans med Jon Henrik, Wiktoria och Nano de med riktiga vinstchanser imorgon. Ska bli spännande att se om Robins ordändring från fuckin’ till freakin’ kan blidka den internationella juryn.

5. Jon Henrik Fjällgren feat Aninia – En värld full av strider (Eatneme gusnie jeenh dåaroeh)
Maträtt: Cupcakes med vit glasyr
Alla vet redan att Jon Henrik är bedårande, han är liten men framträdandet är skimrande. Sedan har vi Aninia som likt vit glasyr toppar numret med sitt friska inslag. Duon är det gulligaste i år. Låten är pampig och under veckan har det tisslat och tasslats att bidraget har en riktig chans att vinna, mycket skulle då bero på att den internationella juryn går igång på bidraget.

Foto: Christine Olsson / TT 

 

6. Anton Hagman – Kiss You Goodbye
Maträtt: Hawaiipizza
Anton Hagman är som en hawaiipizza. Sötsliskig och evigt utskälld. Bara för någon vecka sedan ville Islands president att hawaiipizzan skulle förbjudas från pizzamenyn. Många har nog tyckt samma om Anton sen han slog ut Loreen förra veckan, men nu är han i final och det får vi acceptera. Sanningen är att låten inte är jättedålig. Den är trallvänlig och Anton ler på så det bara går framför kameran, men texten likt FO&Os text tillhör inte något mästerverk.

7. Mariette – A Million Years
Maträtt: Surdegsbröd
På ytan hipster men alla skulle kunna baka det. Mariette är utan tvekan en professionell artist utan dess like medan en snygg röst och välgjort nummer. Numret däremot försöker dölja sig bakom ett slags lager av mystik och hipster-fasoner. Sanningen är den att låten är en vanlig poplåt och numret ett vanligt Eurovision-nummer. Definitivt värdigt att representera oss i Eurovision, men inte så unikt som vissa vill få det att framstå som.

8. FO&O – Gotta Thing About You
Maträtt: Semlewrap
Likt semlewrapen försöker  FO&O göra något modernt av ett klassiskt koncept. Boyband har funnits sedan Beatles, och på 90-talet exploderade det med grupper som Backstreet Boys och Westlife. FO&O kallar sig själv för innovatörer och det gör sannerligen skaparen till semlewrap också. Synd bara att pojkband likt semlor är så pass uttjatat in my opinion. Men ändå kan man inte ta i från den att den är smarrig, liksom refrängen till Gotta Thing About You. Min kropp fylls av värme och energi varje gång jag hör de första tonerna till låten och Omar sjunger: ”Every time you bake I wanna eat cake”.

9. Nano – Hold On
Maträtt: Plankstek
Nanos nummer är en bastant rätt, innehållande en rejäl sångare, kraftfull kör och en cool dansare. Med andra ord en riktig plankstek med alla smaskiga tillbehör. Nano seglade efter första deltävlingen upp som förhandsfavorit, men på senare veckor har hajpen lagt sig. Kan hända att folk har dåligt minne och att de kommer bli påminda ikväll om Nanos starka och mustiga röst.

10. Wiktoria – As I Lay Me Down
Maträtt: Moules Frites
Kvällens lyxrätt eller ja så lyxigt som det kan vara under Melodifestivalen! As I Lay Me Down är inte en komplicerad låt. Det är en popdänga med lite country-influenser som samtidigt inspirerats av Whitney Houstons 80-tals discolåtar. En delikat vinnarkandidat som inte hade varit fy skam att skicka till ett balladtätt Eurovision. Hon har även ändrat sin outfit från en ljusblå klänning till en röd jumpsuit. Snyggt och mycket mer praktiskt!

11. Benjamin Ingrosso – Good Lovin’
Maträtt: Pasta Carbonara
Till och med i sitt inslag pratade Benjamin om hur mycket han gillar pasta, och själv är han smörig som ett par stekta bacon. Men detta är ju mer en barnmeny än en lyxig italiensk carbonara.

Foto: Christine Olsson / TT 

 

12. Owe Thörnqvist – Boogieman Blues
Maträtt: Varmkorv med bröd och extra ketchup och senap
Ja, men här är det ju självklart. Owe är ju varmkorv. Inte nog med att han har med sig varmkorv på scenen, utan låten är en perfekt ”spelas vid korvmacken i folkparken”-låt. Värme, folkligt och traditionellt. Owe har återigen charmat Sverige på ålderns höst och han avslutar showen med charm! Blir troligtvis ingen vinst för Owe, men likt varmkorv så lär det vara populärt bland många (men kanske inte internationella juryn).

/Jesper och Pontus

Mariette vill bidra med ljus och energi


Foto: Jonas Ekströmer / TT

Man får säga att din resa fram till finalen inte varit hel smärtfri för varken dig eller ditt crew. Du har ramlat genom hål och dansarna har fastnat i de här gummibanden. Så vad är din relation till scenen egentligen?

Ja, den är ju vanligtvis helt fantastisk, men ja det har ju hänt lite olyckor här. Svarta hål och bungyjumplinor i taket. Men som tur är så är det ingen som har skadat sig och inget som kommer hända igen. Produktionen har sett till så det inte kommer hända igen.

Ditt nummer har ju en ganska säregen prägel. Berätta lite numret?

Det var min koreograf som fick lyssna på den här låten. Så jag sa ”Du kan väl lyssna och se vad du som koreograf kan komma med för idéer” så fick jag den här idén att dansarna skulle hänga och dansa i bungyjumplinor. Vi har så mycket kärlek och glädje i det här teamet. Jag har gråtit idag för jag bara: ”Vi kommer minnas det här för resten av våra liv. Det är så mäktigt”.

Förra gången du var med i 2015 så var ditt nummer ganska mörkt. Hur kommer det säg att det blev den här kovändningen från det mörka till det ljusa?

Jag kände väl att jag ville göra den här poplåten som är väldigt ljus och innehåller ett väldigt hoppfullt och energigivande budskap. Jag kände vi behövde lite mer ljus när det är så mycket mörkt i den här världen. Jag vill bidra med ljus och energi.

Du har engagerat dig i HBTQ-frågor och blivit vald till Årets Homo osv. Hur arbetar du med de här frågorna?

Jag skulle inte vilja säga att jag arbetar med det för då tar jag ifrån de som verkligen arbetar med det. Utan jag arbetar med det på så sätt att jag är väldigt stolt och vill inspirera människor att våga vara sig själva. Det är det jag känner att jag kan göra och jag känner ibland att jag ger inspiration för många vilsna själar och styrka till andra att våga.

Wiktorias kärlekstips till folket

 

Hej Wiktoria! Man får säga att du har haft en väldigt bra start på 2017! Du har gjort rösten till Disneyfilmen Vaiana och nu är du direkt till final i Melodifestivalen. Vad skulle du säga om 2017?

Det har varit ett fantastiskt år! Lika bra som förra året, om inte bättre. Jag är väldigt taggad på att se vad det här året har att erbjuda.

Din låt har jag tolkat som att man längtar efter någon när man ligger i sin säng. Vad har du för tips för alla singlar? Wiktorias kärlekstips?

Haha, du frågar nog fel person. Vad har jag för kärlekstips? Nej, men alltså jag tror att if it’s mean to be it’s meant to be och är du dig själv så kommer den andra personen gilla dig för den du är.

Foto: Claudio Bresciani /TT


Nice sagt, du har ju nya kläder! Hur kan detta komma sig?

Jag ville ha någonting som poppade mer. Den här färgen poppade sig väldigt bra och någonting som var lättare att röra sig i än en klänning. Ida Lanto har gjort den och hon har gjort ett väldigt bra jobb.

Vad hade varit roligast om du kommer till Eurovision?

Hela grejen är bara en väldig rolig grej med Melodifestivalen. Eurovision är ju trippel så stort och det hade ju varit helt sjukt att vara med om. Självklart scenen där, publiken! 200 miljoner tittare! Hela den grejen att få uppleva det ännu större.

Hitlistkollen 10/3

Vi har glömt att titta på Svenska hitlistan över de mest sålda och streamade låtarna i landet. Som det bör så dominerar Melodifestivalen listan och 20 låtar är representerade. På Heatseekerlistan finns det ytterligare fem Mellolåtar på listan. De enda bidrag som inte fått så mycket uppmärksamhet är Etzia, Charlotte Perrelli och Les Gordons. Storfavoriten Wiktoria ligger på tredje plats, det vill säga högst av alla Melodifestivalslåtar. Gamla räven Owe Thörnqvist är däremot den finallåt som klarat sig sämst på hitlistan, men mycket kan ändras när apprösterna får bestämma. Vem vet så kanske Owe har mer stöd än vad man tror? Loreen har dock det mest framgångsrika av de bidragen som inte gått till final då hon ligger på en trettonde plats, fyra plats över den än hennes konkurrent Anton Hagman. Siffran inom parentes visar högsta placering bidraget nått på Hitlistan respektive Heatseekerlistan.

Veckans Singellista:
#3. Wiktoria – As I Lay Me Down (#3)
#6. Robin Bengtsson – I Can’t Go On (#6)
#7. Nano – Hold On (#7)
#10. FO&O – Gotta Thing About You (#10)
#11. Benjamin Ingrosso – Good Lovin’ (#11)
#13. Loreen – Statemenets (#13)
#17. Anton Hagman – Kiss You Goodbye (#17)
#22. De Vet Du – Road Trip (#9)
#23. Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia – En värld full av strider (#23)
#26. Mariette – A Million Year (#26)
#36. Lisa Ajax – I Don’t Give A (#25)
#41. Axel Schylström – När Ingen Ser (#41)
#51. Ace Wilder – Wild Child (#51)
#58. Bella & Filippa – Crucified (47)
#65. Boris René – Her Kiss (#65)
#74. Owe Thörnqvist – Boogieman Blues (#74)
#76. Adrijana – Amare (#52)
#82. Alice – Running With Lions (#82)
#87. Dinah Nah – One More Night (59)
#96. Jasmine Kara – Gravity (#57)

Veckans Heatseeker:
#3. Dismissed – Hearts Align (#3)
#7. Roger Pontare – Himmel och Hav (#4)
#12. Krista Siegfrids – Snurra min jord (#6)
#14. Sara Verga & Juha Mulari – Du får inte ändra på mig (#14)
#15. Allyawan – Vart har du (#15)

Ett försvarstal till gångna tider som flytt

Foto: Bertil Ericson / TT

Det fanns en tid, för inte så längesedan, ett Melodifestivalen som var underhållande. Anne-Lie Rydé hade en fjäderboa på scen, Arja Saijonmaa omgärdades av hunkar och After Dark sjöng sig till final. Det var glitter, det var glamour, men framförallt så var det ytligt. Ytan och det artificiella spelade en stor roll. Camp, som är ett engelskt uttryck, är en stil som går ut på att uppskatta dålig smak, ironi och förstorade gester. Det finns avsett camp såsom John Waters filmer och det finns oavsett camp som till exempel Zarah Leanders verk. Melodifestivalen har hela tiden legat på gränsen mellan avsett och oavsett. Tävlingen har länge haft som vana att driva med sig själv och göra allting större och galnare. After Darks (Åh När Ni) tar saken i egna händer var ganska en höjdpunkt i tävlingen camp-stil. Ironi genom ordspel, glitter, glamour och starka färger förstärkte numrets camp-värde. Som ni märker är camp oftast tätt förknippat med gayestetik. Melodifestivalens camputtryck har för mestadels kretsat kring det glättiga och ironiska till skillnad från Eurovisions mer melodramatiska uttryck à la Greta Garbo.

Alla som är gay gillar inte camp, men på många sätt har camp varit ett sätt för homosexuella förr att stå ut med en vardag där ens sexualitet varit och är olagligt. På 30-talet blev Trollkarlen från Oz en allegori för många bögar som då de drömde bort till en bättre plats. Filmens glädje, färger, sång och Judy Garland gjorde den till en evig gayfavorit och ”Friends of Dorothy” blev ett kodnamn använt av bögar. Camp kunde få människors gråa vardag att bli glad och man kunde få leva ut de känslor som man var tvungen att hålla inne. Detta stämde speciellt in med attityden i gaykretsar innan Stonewallupproret. Melodifestivalen har på många sätt varit en liknande tillflyktsplats för homosexuella. Där man kunde dansa i neon och sjunga dramatiska ballader om förlorad kärlek. Charlotte Perrelli, Carola, Siw Malmkvist, osv. Tävlingen var utskrattad, men det var så många som blev glada och underhållna av den. Något ändrades dock 2010. Helt plötsligt skulle man fokusera på texten. På ett år märkte man en förändring. Petra Mede, Malena Ernman och Alcazar år 2009 blev Salem Al Fakir, mörka färger och Anna Bergendahl. Det blev inte nödvändigtvis sämre låtar, men Melodifestivalen började nu svika sina tidigare ideal.

Schlagerdivans död är något som det skämtats mycket om på senare tid. Antingen blir man kallad konservativ av folk eller så får man förstå tiderna har ändrades och det är okej. Tävlingen har blivit mer inriktad att skapa hits för mainstreampublik. Om Melodifestivalen på 2000-talet styrde hitlistan så är det nu hitlistan som styr Melodifestivalen, men vad som provocerar mig är att tävlingen fortfarande försöka hålla ett skimmer av att den är gayvänlig. Visst, den är ju inte anti-gay, men attityden nuförtiden börjar kännas ”du får vara gay, men inte för gay”. Tänk Oscar Zia, Frans, Wiktoria osv. De är skickliga artister med gedigna låtar, men någonstans har tävlingen börjat ta sig själv för seriöst. Den har straightifierats med andra ord. Dismissed och Oscar Zia gör statements angående HBTQ-rättigheter. Jättebra. Det behövs förebilder för unga, men problemet blir att gayestetik inte 100% är hemma i tävlingens nyvunna heteroffiering. Om man tittade på QX-galan för några veckor sen så kunde man ana ett förgånget Melodifestivalen. Ett event där man firade livet och kärlek. Allas olikheter. I Melodifestivalen firar man mest ett homogent samhälle där man pratar om flyktingkris, allas lika rätt osv. men sanningen är den att rasifierade är underrepresenterade i tävlingen. Samma gäller transsexuella. De minoriteter jag nämnt nu har aldrig varit särskilt uppskattade i Melodifestivalen varken förr eller nu. Så tävlingens politik när det gäller detta ska inte förskönas av någon slags nostalgivision täckt av rosenskimmer. I Melodifestivalen anno 2017 firar man en vit, heterosexuell, ung kvinna eller man. Finns undantag, men de är inte många.

Roger Ebert skrev en gång om melodramafilmen Written on the Wind: ”To appreciate a film like “Written on the Wind” probably takes more sophistication than to understand one of Ingmar Bergman’s masterpieces, because Bergman’s themes are visible and underlined, while with Sirk the style conceals the message.”. Applicera detta citatet istället på Dismissed som i sin intervju berätta högt över att de stod för HBTQ-rättigheter och sen framförde en ljummen Yohio-kopia. Jämför med Melodifestivalen 2004 där Shirley Clamp, After Dark och Lena Ph stod på prispallen. De sistnämnda levererade kärlek, glädje och trots sina, på ytan, opolitiska låtar och framträdanden så lyckades de fängsla sin publik och uttryckte genom sina låtar och framträdanden acceptans.

I foajén i Friends Arena kommer det på lördag finnas barnfamiljer som är iklädda glitterhattar och rosafjäderboer, men när de väl kommer in i arenan och showen börjar så kommer Hasse, David och Clara Henry göra det klart för alla att tävlingen inte längre består av glitterhattar och rosafjäderboa. Utan en tävling där man är seriös, lågmäld, Hasse gör ett rocknummer, David Lindgren skämtar om pappakropp och Clara Henry vloggar. Schlagerdivans död var väntat att den skulle komma, men vad den har blivit ersatt av är inget jag ser som en positiv utveckling i Melodifestivalens historia.

OBS. Detta är inte någon kritik mot någon artisterna. De alla har sina egna artistiska uttryck, men nämner dem som en del av ett mönster.

FO&O gör entré

Knatte, Fnatte och Tjatte går på autopilot under repet. De ler, de sjunger hyfsat och de dansar bra till en poppig midtempoballad med årets lökigaste text (delar den titeln med Anton Hagman). Det är väl inte så mycket nytt i numret so far. Om jag ska vara helt ärlig så saknar jag när de åkte upp över publikhavet och hade världens pyroshow. Nu är de inte lika innovativa, men refrängen är fortfarande så bra!

Schlagerhörnan tycker till om Andra Chansen

Nu är det dags för Andra Chansen som hålls i Linköping. Vi får bland annat möta Loreen som ej lyckades ta sig direkt till final. Dani M och Linda Pira kommer uppträda i mellanakten och David Lindgren ska göra ett medley om sina hatare. Mycket att se fram emot. Schlagerhörnan tippar hur vi tror det kommer gå i respektive duell.

Duell 1:
FO&O – Gotta Thing About You vs. De Vet Du – Road Trip
Kanske veckans tajtaste duell. FO&O har länge varit en favorit i tävlingen. De kom troligtvis trea i sin semifinal och förlorade mot en korvätande Owe Thörnqvist (en semifinal som för den delen satte röstningsrekord). De har definitivt sina fans, men frågan är inte om luften har gått ur ballongen. Pojkband lyckas oftast inte bra och på något sätt får jag en Love Generation-déjà vû. Nämligen att det är ett upphajpat band som inte är kända för den stora massan men som media beter sig är världsartister. Därför tror jag att De Vet Dus komedinummer kommer att göra sig populär i den stora massan. Det är en typisk sommarhit à la Samir & Viktor. Om det finns ett komedinummer i Andra Chansen så tippa aldrig emot.

Duell 2:
Axel Schylström – När Ingen Ser vs. Lisa Ajax – I Don’t Give A
Okej skojade, detta är veckans tajtaste duell. Det finns saker som talar för både Axel och Lisa, men vi tror att Axel har övertaget. Sverige har gått bananas över denna sortens svensk pop under de gångna åren och Axel verkar ha många sympatiröster sen Idol. Lisa å andra sidan har en cool och sval poplåt som förtjänar gå till final, men kanske tycker svenska folket låten är lite för proffsig och amerikansk?

Duell 3:
Boris René – Her Kiss vs. Dismissed – Hearts Aligned
Boris går till final. Dismissed gick vidare från en av årets svagaste deltävlingar och tror det kommer att märkas i den här duellen. Speciellt då Boris faktiskt har en låt som fastnar istället för Dismisseds stela Yohio-kopia.

Duell 4:
Anton Hagman – Kiss  You Goodbye vs. Loreen – Statements
Loreen borde gå till final. Hon borde verkligen det. Hon har den bästa låten och framträdandet och förhoppningsvis så har människor börjat fastna för låten efter några lyssningar. Annars finns alltid risken att Anton Hagmans klistriga Shawn Mendes-pop får både Anti-Loreen-röster och barnrösterna. Jag kommer vara nervös för Loreen ända in i det sista, men jag tror ändå att hon kommer pull through in the end.

De var snyggast i Skellefteå enligt våra modeexperter!

En stor del av artisternas medverkan i Melodifestivalen handlar om kläder. Vi i Schlagerhörnan har därför tagit hjälp av modeexperterna Filip och Martin från bloggen FIIN Style&Decor som sätter betyg (1-5) på artisternas utstyrslar ikväll.

Jon Henrik Fjällgren feat Aninia

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Här ser vi Jon Henrik i en samisk-silver mashup. Han är sitt ursprung troget och visar det som alltid på scen. Tyvärr får hans kostym ta mer uppmärksamhet än han själv vågar göra. Till nästa gång; Mer Jon-Henrik och mindre silver! Den kvinnliga delen av duon tar däremot mer plats på scen. Dock visar sig scen-imagen även här vara starkare än artisteriet! Dreads, stora halsband och tatuering i pannan räcker inte.

Betyg: 

Alice:

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Alice är galet snygg i sin babyblå högt slitzade dress. Den glittriga spets-toppen passar hennes former riktigt bra med sin markerade midja! Tyvärr är det nog hennes snygga ben i dressens högt slitsade del som vi kommer att minnas mest av hennes tre minuter på scen!
Betyg: 
Les Gordons:

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Fem killar som gör det lätt för sig. Kostymer i svart och vita skjortor. Varken tråkigt eller utmanande. Små accessoarer som en brosch eller örhänge gör varken till eller ifrån. Mer av allt nästa gång tack!
Betyg:

Wiktoria:

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Wiktoria är som alltid supercool. Stort blont hår med fläta. Hennes långklänning påminner om Alice i färgen men vågar att sticka ut mer och det tjänar hon verkligen på! Stora metallsmycken runt både hals och armar gör hennes look komplett!
Betyg: 

Axel Scyhlström:

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Klassisk melodifestival outfit för popkillen! Svarta byxor i ankellängd, här i skinnmaterial, snyggt! En ganska lam t-shirt och till det en udda kavaj att toppa opersonligheten med! Det finns så många fler färger än svart och vitt!
Betyg:

Sara Varga och Juha Mulari:

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det finns så mycket men ändå så lite att säga om dessa två artister. En som har försökt lite för mycket och ändå inte visar vad hon går för. Och en som inte ser ut att ha försökt få till en outfit lämpad för scenen alls men som ändå med sin starka röst når hela vägen fram! Hennes top påminner mest om en korsetterad tvångströja och hans blåjeans och keps är som hämtat från Mandelmanns Gård! Udda personligheter i udda kostymer framför en udda låt. Ridå.
Betyg: 

Loreen:

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kvällens starkaste låt återspeglar inte artistens klädval. Säkert helt medvetet också! Det är inte Loreens outfit som gör numret. Därför kommer hon undan med det stillsamma valet av linnetyg och bara fötter!
Betyg: 

—-

Direktlänk till Filip och Martins blogg har ni här: stylebloggen

Schlagerhörnan tycker till om Semi 4

Ikväll håller Skellefteå i deltävling fyra och vi får återse vår älskade programledartrio, men även Loreen, Jon Henrik Fjällgren och Wiktoria. Ja, hur spännande låter inte det? Schlagerhörnan har lyssnat på låtarna och har lite omdömen. Håller ni med? Håller ni inte med?

Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia – En värld full av strider (Eatneme gusnie jeenh dåaroeh)
Jesper
Jon Henriks comeback i tävlingen saknar hans förra bidrags grandiositet. En värld full av strider är tämligen tam och för tankarna tillbaka till 2000-talet när, så kallat, ”etno-pop” var populärt i Melodifestivalen. Dock lyckas låten leverera känslor och Jon Henrik är alltid en säker sångare på den stora scenen.

Pontus:
Detta uppfattar jag som någon uppmaning till världen att gå samman och strida för livet, mot de strider vi ser ute i världen just nu. Melodin känns som en enda lång refräng där Jon Henriks jojk får representera någon form av vers. Bidraget har inte alls lika bra upplägg som Jag är fri, och inte alls samma kvalité i övrigt heller. Men ändå en okej refräng.

Alice – Running with Lions
Jesper: 
En hygglig modtempo popballad vars verser för tankarna till Sia medan refrängen anammar en mer klassisk Eurovisionstil. Det är kul att se Alice tillbaka i svenska musiklivet och jag tror det är många som kommer komma ihåg henne, men frågan är inte om hon kommer gå samma öde till möte som Jasmine Kara förra veckan. En självsäker poptjej med ett snyggt nummer och Wrethov-skriven låt som åker ut. Det är ett starkt statfält och Alice behöver allt stöd hon kan få.

Pontus:
Med ett ryt kickstartar Alice denna moderna, upptempolåt i popens tecken. Genren passar hennes stil som handen i handsken, men frågan är ändå om låten kan ta sig vidare? Alice springer trots allt bredvid lejon som Wiktoria och Loreen.

Les Gordons – Bound to fall
Jesper
Typisk svensk indiepop. Sjunger på någon låtsasbrittiska medan musiken är 100% svensk. Les Gordons vann Svensktoppen Nästa och fick därför en plats i Melodifestivalen. Det är kul att tävlingen sätter spotlight på nya artister, men ack vad tråkig låten är. Jag kan inte säga den är dålig per se, men bara hopplöst intetsägande.

Pontus:
Les Gordons känns som Melodifestivalens svar på Johnossi på något sätt. Särskillt gitarriffet påminner om det i What´s the point. Låten Bound to fall handlar om att att förbereda sig på att falla, och omfamna det samtidigt. Kanske är lika bra för bandet att förbereda sig på att falla i denna deltävling.

Wiktoria – As I Lay Me Down
Jesper: 
Detta är vad Lady GaGa borde gjort på sin Joanne-skiva. Country med pop och electroinfluenser. Detta är ljusår bättre än Wiktorias Save Me (som trots allt växte hos mig mot slutet). Dock är jag orolig att Wiktorias scenshow kommer göra låten orättvisa. Hon är inte alltid den mest karismatiska artisten och ibland riskerar hon att bli enbart en rekvisita i ett nummer, så som hände förra året. Med det sagt så gick det ju ändå bra för henne så svenska folket kanske inte bryr sig så värst mycket.

Pontus:
Bara kärleken kan rädda Wikotria i denna flörtiga, showtörstiga, popcountry som med ett boxslag slår omkull en på dansgolvet. Om jag ska vara ärlig tycker jag årets bidrag innehåller mer värme och känsla än Save me. Wiktoria tar steg i rätt riktning, och självklart ska detta till final!

Axel Schylström – När ingen ser
Jesper

Jag har extremt svårt för den här typen av pseudo-indiepop där svenska artister sjunger på svenska och försöker verka ”autentiska”. Tänk er hur Danny nu verkar tro att han skrivit ett nytt bibliskt testamente med sina låtar när han i själva verket gör banal och generisk pop. Axel har ju såklart inte samma pretentioner. Han är bra på scen och karismatisk, men jag klarar bara inte av låten. Inte min smak alls. Dock så är jag 100% säker på att Axel kommer till final på ett eller annat sätt. Svenska folket älskar sånt här.

Pontus
Vem behöver Danny Saucedo när Axel Schylström leverar denna dansvänliga melodi på svenska. Precis som låtens titel beskriver är det precis sådan här musik jag dansar loss till när ingen ser. Axel har potentialen att flörta till sig många röster ikväll, speciellt om han bjuder på lite danssteg.

Sara Varga & Juha Mulari – Du får inte ändra på mig
Jesper: 
Sara var en personlig favorit 2011 när hon tävlade med den vackra balladen Spring för Livet. Årets bidrag är inte lika starkt, men vad gör det. Jag faller platt för den här sortens svensk vispop som Pernilla Andersson varit så bra på de senaste åren. Jämför inte detta med Charlottes låt i år.

Pontus:
Enda sedan Sara Varga slog ut Loreen och Love Generation i andra chansen 2011, har mitt förhållande varit ansträngt till henne. Låten känns väldigt mycket svensk vispop som spelas på P4 kanalerna, men jag är inte sugen på att lyssna på detta i finalen.

Loreen – Statements
Jesper: 
Jag tänkte först inte sätta något betyg på låten då många som sett numret menat att låten och numret går ihop. Numret förstärker låten mer än kanske något annat bidrag i år. Därför hade jag tyckt det vore orättvist om jag skulle vara ljummen emot låten, men nu var jag inte det. Statements är något som inte gjorts i Melodifestivalen tidigare. Den bryter mot alla Melodifestivalskonventioner. Detta är Björk om hon hade gjort Melodifestivalen. Madonna Bedtime Story kommer också på tanke. Detta är helt olikt Euphoria och ska bli spännande att se hennes beryktade scenshow.

Pontus:
Nuförtiden bör varje röst som inte är fientlig höras mycket mer, därför är Loreens Statements något efterlängtat. Bidraget är nästintill det motsatta till Euphoria, här är det mer mörker och djup. Det stridslystna budkapet förstärks än mer på scen. Jag är redo för en Loreen 2.0, och det tycker jag publiken också borde vara.

Schlagerhörnan tippar
Till Final: Loreen & Wiktoria
Till Andra Chansen: Jon Henrik Fjällgren & Axel Schylström
5. Alice
6. Les Gordon
7. Sara Varga & Juha Mulari