Faith Kakembo är ett guldkorn bland sandstenar

Då är det dags för norra Sverige att gästa Melodifestivalen igen. Men den tredje deltävlingen levererar inga riktiga höjdare som vi ser kan vinna. Däremot finns det en narkossjuksköterska som kan få sin sitt stora genombrott på lördag.

 

Mariette – shout it out

Pontus: Mariette är en lesbisk Sanna Nielsen, hon bara återkommer och återkommer år efter år. Kanske på hennes sjunde försök går drömmen i uppfyllelse för det blir ingen vinst 2020. Det är inget fel på låten, den är faktiskt ganska bra. Men jämfört med hennes tidigare försök är detta ganska blekt.
Karolina: Mariette har gått från att framföra unika låtar och nummer till att bli en i mängden. Det är synd, men efter fyra försök kanske man inte kan vänta sig något mer.

 

Albin Johnsén – ”Livet börjar nu”

Pontus: Albin kör en typisk svensk poplåt som är lagom djup. Scenrekvisitan liknar ett dödsbo med övertäckta möbler och statyetter. Har svårt att se att detta går vidare.
Karolina: Det känns som att Albin siktar på att göra en homage till Thomas Di Leva med sitt budskap. Med den klyschiga titeln och en skjorta så beige att han får Jan Johansen att framstå som exotisk, så kommer Albin inte att beröra någon. Det här är generiskt och tråkigt.

 

Drängarna – ”Piga och dräng”

Pontus: Tjoho nu blir det barndomsnostalgi deluxe! Med den här melodin kommer Drängarna bli lika folkkära som Gävlebocken. Detta är så uppfriskande att man glömmer hur tafflig låten är.
Karolina: Folkkär fart och fläkt är mycket välbehövligt i den här deltävlingen, även om det kommer i form av ett lite flummigt band som drängarna!

 

Amanda Assa – ”Late”

Pontus: Om du tar Veronica Maggio och mixar henne med Molly Sandén och en gnutta dåligt självförtroende så får du Amanda. För mig känns detta slätstruket och tråkigt.
Karolina: Kommer du ihåg Olivia Eliassons bidrag ”Never Learn” från 2018? Nej? Det finns en anledning till det. Och det finns en anledning till att man inte kommer komma ihåg Amanda Aasas bidrag från 2020. Låten är så blek och tråkig att den får en grå vägg att framstå som spännande.

 

Anis Don Demina – ”Vem är som oss”

Pontus: För alla barnfamiljer som saknat Samir och Viktors mellopop så kommer här Anis. Uppträdandet är en blandning av nybörjarzumba och kändisskryt. Helt ärligt bryr jag mig inte hur många Anis känner på Youtube.
Karolina: Om Melodifestivalen hade finansierats av Youtube hade alla låtar sett ut precis såhär. Det enda som saknas är ett samarbete med ett fejk-företag, så blir Anis låt en fulländad vlogg med Samir och Viktor a la 2020.

 

Faith Kakembo – ”Crying Rivers”

Pontus: Äntligen lite mogen powerballad med tungrök, serverad av en oslipad diamant som Faith är. Jag hoppas att hon kan skrälla på lördag.
Karolina: ”Crying Rivers” påminner om en modern, lite annorlunda version av Vanessa Williams version av ”Colors of the wind” från Pocahontas. En lugn och behaglig låt som kommer att ta sig till final.

 

Mohombi – ”Winners”

Pontus: Tydligen ska Mohombibombi ha ett magiskt trick på scen, det behövs nog för att något ska hända i hans låt.
Karolina: Jag kan inte förstå att jag säger det – Men jag saknar faktiskt det amatörmässiga numret som Mohombi stampade fram förra året. Det här funkar inte alls.