Den stora besvikelsen!

Att delta som artist i Melodifestivalen har mer och mer börjat handla om att göra reklam för sig själv, mer än att vinna själva tävlingen. Många artister, gamla som nya, påpekar dessutom att de inte ser det som en tävling utan mer som ett forum för att öka sin fanskara, samt sälja mer musik. Men när stundens allvar infinner sig, när den klassiska melodislingan förkunnar om att ”NU har resultatet kommit in!”, ja då sätter tävlingsmänniskan igång hos de flesta deltagarna. När det inte går som planerat, succén uteblir, ja då hittar man ofta sura miner bland förlorarna. För att illustrera denna besvikelse har jag valt ut två praktexempel på situationer då artistens bitterhet är svår att undvika.

1. Måns döda ansikte under röstningen 2009!

Inför folkets röst ledde Måns Zelmerlöw finalen med bidraget ”Hope and glory”. Juryn hade tilldelat honom 96 poäng och Moskva kändes nära för Måns som storsatsat för att ta hem segern. Men när folket skulle säga sitt fick han endast 48 poäng (03.09 in i klippet). Jag har nog aldrig sett ett så dött ansikte från Måns någonsin. Men som vi alla vet gick det desto bättre för lundapågen 2015 då han tog hem hela Eurovision.

2. Dannys stora besvikelse 2012!

De stora favoriterna i Melodifestivalen 2012 var Loreen och Danny. Året innan hade Danny blivit slagen på fingrarna av konkurrenten Eric Saade. För att ta revansch gjorde Danny comeback med popdängan ”Amazing” där han dessutom hade skapat ett scennummer som publiken sällan skådat tidigare. Men åt Loreen hjälpte inte ens lysrörsdans, Danny fick se sig slagen igen (5,45 in i klippet). Besvikelsen var total och Danny sprang ifrån greenrom av ren ilska. Förhoppningsvis kan Molly skrapa fram den där vinsten som Danny suktat så länge efter, fast då som låtskrivare.