Elmia är en tävling i tiden

Sverige har fått en ny stortävling. Elmia Scandinavian Horse Show heter den och finns i Jönköping. Jag var nyfiken och gjorde en dagsutflykt dit på torsdagen för att hämta mina egna intryck av den nya tävlingsplatsen.

Initiativtagare är främst Lisen Bratt-Fredricson, Jana Wannius och Sylve Söderstrand. Det är rutinerade hästmänniskor som varit med i branschen länge: Lisen som entreprenör och två gånger olympisk ryttare, Jana som mångfaldig svensk mästare och mannen bakom Falsterbo Horse Show, Sylve Söderstrand, också som ryttare och därefter framgångsrik förbundskapten.

Det diskuterades en hel den förut, innan Breeders i år stängde för utlandsfödda hästar, att flytta hela det evenemanget till Elmia. Men arrangerande Swede Horse ville bli kvar på Flyinge (och det blev ju oerhört lyckat i år). I stället började idéefröet gro, främst hos Lisen, att göra något nytt, att åter göra det stora Elmiaområdet vid Vätterns sydspets till ett hästcentrum. Idéerna tog form – Elmiatävlingen har blivit en kombination av unghästsammandrag och elittävling.

Både hoppning och dressyr får plats i de stora hallarna, med var sin stor tävlingsbana och var sin framridningsbana. Jag inledde mitt besök med att titta på dressyren. Det var fyraåringarna som tävlade, ungefär samma samling som deltog i Breeders. Jag såg mest framridningen (och det var inte hela tiden någon uppbygglig syn, men det är en diskussion som pågår på andra håll och som vi kan ta en annan gång).

Elitryttarna har i alla fall fått en ny tävling och det är en hel del som hörsammat inbjudan. Hela 34 ekipage red Intermediaire II på fredagen och till Grand Prixen är 21 ekipage anmälda. Det visar ju på en stor elitbredd och det är positivt att så många passar på att visa upp sig på en arena av Elmias karaktär.

Elithoppningarna är i stort sett en kopia på de som tidigare hölls på Flyinge, det vill säga VW-Grand Prix i mitten av veckan och fortsatta tävlingar med ny Grand Prix på söndagen. Det finns två skillnader från förr: VW-Grand Prix-dagarna låg tisdag-onsdag och är nu framflyttade en dag, och VW-GP är inte längre någon serie. Varför det inte är någon serie längre har med något förbundsbeslut att göra, med en motivering som jag fortfarande inte har någon klarhet i. Det fick så konstiga konsekvenser att Sofia Kroon, som vann deltävlingen i Billdal, inte fick vara med i finalen eftersom man nu måste gå efter rankningslistan för att göra inbjudningarna.

peder2 Peder och hans Zaloubet –bäst igen.

Orsaken till att en så stor klass, med hela 200 000 kronor till vinnaren, går mitt i veckan är att det är enda chansen att få hit våra allra bästa ryttare (som ju tävlar världscupen och Global Champions League på helgerna). Därmed har Rolf-Göran Bengtsson ridit samtliga fem deltävlingar. Än har han inte lyckats vinna, även om det var ytterst nära den här gången. Han red samma häst som han vann den femstjärniga Grand Prixen på i Falsterbo, Clarimo Ask. Men, liksom i OS i Rio, fick RGB se sig passerad av Peder Fredricson.

RGB och Peder gjorde upp i en åtta ekipage stor omhoppning och stal showen fullständigt. Alla var övertygade om att RGB skulle vinna när han med Clarimo Ask galopperade i mål efter en runda som såg helt oslagbar ut. Men Peder Fredricson klurade ut var han skulle kunna ta tiondelarna – och han gjorde det, med Zaloubet.

Peders ridning har utvecklats på det mest otroliga sätt det här året. Han får varenda häst att prestera på toppnivå och det kommer inte att dröja länge innan han får svåra Flip’s Little Sparrow att gå felfritt i världscupen också. Nu ska han, och RGB, främst till Doha för finalen i Global Champions Tour, och då får han verkligen tillfälle att åter visa världen hur bra han är. Synd bara att han inte kan rida sin OS-silverhäst All In. Skönt ändå att höra rapporter från kirurg Palle på Jägersrokliniken att tarmoperationen av hästen gick som planerat och att All In ska kunna vara tillbaka på tävlingsplatserna framåt våren.

Elmiatävlingarna fick med den rafflande VW-Grand Prixen en högklassig start. RGB:s lite annorlunda clinic kvällen innan lockade fullsatta läktare och rapporterna säger att det blir mycket publik också resten av helgen. Elmia erbjuder en tillgänglig tävling där det är nära till stallarna för de aktiva, det är luftigt och ljust för mässbesökarna och det är lätt att träffas. Det var inte så svårt att snabbt konstatera att ”alla” var där, och ”alla” lär komma igen. För fortsättning blir det, Elmia Scandinavian Horse Show har skrivit treårskontrakt med Elmia. Och kanske blir det ännu bättre, för funderingar finns att höja hoppningens status till internationell.

Apropå internationella ryttare, så var Henrik von Eckermann en av deltagarna i VW-Grand Prixen. Han red sin OS-häst Yajamila men fick ett oturligt nedslag. Henrik var ändå rätt nöjd och tyckte att tävlingen låg bra i tiden för hans häst. Henrik är ju sedan några månader sin egen och han sa att han trivs väldigt bra med situationen. Han har flyttat 20 mil söderut i Tyskland, till Aachenområdet och har där nära till massor av tävlingar.

En annan Henrik har ju varit i rampljuset här hemma den senaste tiden, nämligen Ankarcrona. Han ska ju i sin nya roll som förbundskapten dra ner på sitt eget tävlande, men han var med på Elmia och imponerade med att komma trea bakom Peder och RGB. Det är så man bevisar att man vet vad man talar om.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.