Konsten att matcha rätt

De senaste två veckorna har det känts som om jag varit mer på Flyinge än hemma. Först elithoppningarna vid Flyinge Indoor och sedan Breeders Trophy nästan direkt efter.

Elittävlingarna blev väldigt bra – och extra intressanta eftersom Peder Fredricson comebackade sin OS-silverhäst All In. Kommande helg ska hästen gå världscup i Oslo. Peder är inte riktigt säker på hästens form eftersom den var toppad till OS så det återstår att se hur hästen agerar på de stora banorna i säsongens världscuppremiär. Helsingfors är värd veckan efter men dit skulle Peder inte åka, sa han.

Peder var en av många på läktarna under Breedersfinalerna i söndags, och han fick se hur stallets hästar, under stalljockey Stephanie Holmén, tog väldigt fina placeringar i de olika ålderkategorierna.

Breeders, med enbart svenskfödda hästar i år, är ett maraton innan det så småningom är dags för finalerna, dressyren på lördagen, hoppningen på söndagen. Men det är ett konstant intressant maraton med den ena fina hästen efter den andra inne på banan.

Breeders var som sagt enbart öppet för svenskfödda hästar (och importerade godkända hingstar). Men importerna behöver inte klaga på bristen på tillfällen att visa sig på stortävlingar. Det finns massor av evenemang, Scandinavian Open i Falsterbo, Champions of the Youngsters i Skövde, nya Elmia, Friends för dressyrhästarna och nu även Scandinavium i februari för hopphästarna.

Det krävs kloka ryttare/hästägare, för med så många lockande arrangemang gäller det att göra en vettig säsongsplanering. Vi vill ju inte att de unga kvalitetshästarna bränns. Under åren har vi sett alltför många unghäststjärnor helt försvinna. Jag brukar hänvisa till vinnarna av femårsklassen i Falsterbo. Det är inte många av segrarna där som setts på de stora tävlingsbanorna.

Även om hösten officiellt enligt SMHI inte kommit till oss i den sydvästra delen av Skåne än, så känns det sannerligen höstligt. Hästarna har satt päls och ser ut som nallebjörnar (utom två och ett halvtåringen som är korthårigt, sommarlikt blank). Så småningom lär klippmaskinen åka fram, åtminstone till de vuxna hästarna. Men jag tänkte jag skulle vänta ett tag och låta pälsarna växa färdigt, vilket samtidigt innebär att hästarna kan stå utan täcken inomhus. Det lär bli täckesläge tillräckligt ändå framöver och jag får väl borsta lite extra om hästarna blivit svettiga.

Apropå täcken, så såg jag en debatt på sociala medier om bensnörens vara eller icke vara. Jag blev lite förvånad för jag har aldrig reflekterat över att de skulle kunna innebära någon fara för hästarna. Jag har aldrig haft någon som skadat sig på dem, tvärt om har jag tyckt att dessa tunna gjordar mellan bakbenen är utmärkta att hålla täckena på plats i våra ystra skånska vindar. Nu läste jag i kommentatorsfälten att 90 procent av skribenterna var negativa till dessa gjordar och alltid klippte bort dem.

Rätt fästa tror jag inte det är någon fara. Jag behåller mina.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.