Klubbyten och vinterform

Det är silly season, och inte bara för hästars ska skrivas över till det land den ska hoppa OS för. Det gäller i hög grad också ryttare, som ju vid årsskiftet ska förnya sina tävlingslicenser. Jag tror vi får höra om många, så småningom, som bytt klubb.

En som det redan är klart för är Jörgen Larsson, vår mestvinnande och meststartande (hopp)ryttare. Jörgen har varit Helsingborgs Fältrittklubb trogen i över 30 år, men från och med i år kommer han att representera Vellinge Hästsportförening. Anledningarna till klubbytet är många och jag vill inte gå in på några detaljer här, men Jörgen berättar en del om stämningen och ledningen i klubben som är orsaken till hans val att lämna.

Vellinge får ännu mer tävlingsfolk till sig. Hela familjen Hammarström, med mamma, pappa, tio barn och ett tiotal hästar håller på att lämna Hälsingland och flytta till Skåne och de tänker bosätta sig på Falsterbonäset. Tvillingsystrarna Klara och Selma har redan gjort ridproven för att kunna söka till ridsportgymnasiet i Vellinge. Båda satsar stenhårt, på både hoppning och fälttävlan, och inser att en flytt till Skåne är nödvändig om de ska ha en chans att utvecklas. När de fick höra att tävlingssäsongen redan är igång här blev de överförtjusta, uppe i Hälsingland är första tävling först om en månad.

Åstorp är först ut med nationell hopptävling, redan nu i helgen, och startfälten är mer än välfyllda. Det är uppenbart att många har tillgång till bra ridhus, så att hästarna kan hållas igång, trots vintern. Förvånansvärt många av de lite bättre ryttarna är anmälda, på bra hästar, och det är verkligen tidigt. En fundering är att de vill förbereda sig inför stortävlingen i Borås och sedan Scandinaviumtävlingarna, som i år går i påsk, i slutet av mars. Borås, 7-13 mars, har stor Grand Prix, och har i år även utökat med trestjärnig internationell hoppning. Känns som att det kommer att bli en tripp till Borås framåt våren.

Även jag har haft stor nytta av grannens ridhus de senaste veckorna. Eftersom vi har så lite snö här nere innebär uteridning enbart skritt på antingen stenhårda grusvägar eller blankisvägar. Så ridhuset har varit guld värt, jag har kunnat rida tolvåringen ordentligt, så hon är igång. Värre har det varit med mina planer med den nyblivna tvååringen. Jag hade tänk att hon skulle löshoppa och vänja sig vid både det ena och det andra. Men inte ens promenader har jag vågat mig på eftersom mitt dåliga knä hindrar mig från snabb aktion vid sidan om en sprallig unghäst. Men det smälter väl någon gång, det är nog inte så långt till våren, trots allt.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.