Lika inspirerande som alltid

Det har nästan blivit tradition att Rolf-Göran Bengtsson kommer hem till Flyinge i trettonhelgen för att hålla clinic. I år reste han först till Umeå för premiärclinic och det blev en enorm succé. Folket där uppe i norr är inte bortskämda med världsstjärnor, så det var fullsatt i ridhuset och folk lyssnade andäktigt och sög till sig alla små tips och detaljer kring konsten att utbilda en häst från grunden till Grand Prix. Det talades om folk som kört massor av mil för att få lyssna till mäster RGB.

Folk i Skåne är mera bortskämda och det var inte ens fullsatt på Flyinge. Gott om folk ändå och härlig stämning. Arrangörerna har tidigare fått en del kritik för att de som ridit på dessa clinics varit för bra, många i publiken har inte kunnat se/förstå skillnaderna och effekterna av instruktionerna. I år fick därför en trio unga ryttare vara med och då tydliggjordes problem och problemlösning.

RGB-clinic2 Allas vår RGB på Flyinge – det har blivit en välkommen tradition.

När RGB två gånger satt upp, först på Maria Gretzers Fecybell, 6 år, och sedan på ”morgondagens stjärna” Brenda Lee, 8 år, bjöds publiken på en orgie i perfektion och hade de inte flått valuta för pengarna tidigare, så fick de det då.

Jag tror jag sett ”tusen” clinics men jag blir fortfarande lika inspirerad och jag tycker fortfarande att det är oerhört intressant. Och jag blir fortfarande lika förvånad över hur många det är som envisas att hänga i innertygeln..!

Under dagen på Flyinge fanns det luckor att umgås och där var många att hälsa på och prata med. Roligt att träffas efter en månads tävlingsfritt. En som rest långt för att vara på plats var Erika Lickhammer, Flyingeryttaren som sedan länge är baserad i Holland. Hon såg inte ut att må så bra och hon förklarade att hon mådde lite illa, gravid i elfte veckan som hon var. Men efter sitt framträdande med sexåriga Djibouti hade hon fått tillbaka rosorna på kinderna. Erika ska tävla på den tidiga touren i Portugal, sedan tar hon mammaledigt.

Det är alltid svårt för kvinnor i ridsporten, särskilt de som rider på elitnivå. Det finns aldrig en riktigt bra tidpunkt att bilda familj, det vill säga, föda barn. Det är alltid nya hästar på gång, hästar som ska förädlas och säljas, stora tävlingar som ska ridas. Sedan några år har i alla fall Meredith Michaels-Beerbaums strid givit resultat, kvinnliga ryttare får behålla sina rankningspoäng medan de gör uppehåll från tävlandet för sin graviditet.

Som väl de flesta märkt har vintern kommit även till Skåne. Jag är glad att Jörgen inte ville tävla vid Trettonspelen i Helsingborg. Annars hade jag väl gett mig ut på vägarna med tolvåringen och det hade varit dumt. Snö och modd är inte optimalt väglag för en liten hästlastbil.

För att inte tala om kyla och nederbörd på tävlingsplatsen. Inte särskilt mysigt, för även om själva tävlingarna självklart går inomhus är det ju faktiskt så att mesta tiden med hästarna tillbringar man utomhus.

Ändå är det väldigt många som antagit utmaningen att tävla på detta det första meetinget för året. Torsdag, fredag och lördag har ponnyekipagen varit många och när storhästarna i morgon lördag kliver in är antalet också så stort att det blir runt 250 starter per dag.

Betydligt varmare lär det bli i Rio i sommar, vid OS. När svenska laget nu gått miste om Casello (Douglas L) och pensionerade Tornesch (Malin B-J) kan vi i alla fall trösta oss med att Cantineros OS-möjligheter är säkrade. Hästen ägs ju av Qatar Armed Forces men Henrik von Eckermann har lyckats köpa en bit av hästen och det lilla ägandet räcker för att hästen ska få tävla olympiskt för Sverige. Jag vet att Henrik är oerhört sugen på just OS, hans besvikelse efter rivningarna i London senast sitter i mitt bildminne. Nu har han en bättre häst, och alla möjligheter.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.