Översvämning i stallet, beteshästar på rymmen, fånghäst, fälttävlan på Flyinge och galoppderby på Jägersro – det är mycket just nu.

Halva stallet stod under vatten härom morgonen. Den gamle hade (säkert oavsiktligt, han är en gentleman) tacklat sin vattenkopp så den definitivt gett upp. Det var bara att ta fram mockningskärran och köra ut allt genomgått strö. Och sedan byta vattenkopp.

Men jag hade inte hunnit börja förrän en förbipasserande sett att hästarna nere på betet var i ”oordning”. Unghästarna hade brutit sig in till de två äldre hästarna (varav ett brunstigt sto), eller om det var tvärt om. Hur som helst, staketet låg överallt och ingenstans i ett virrvarr av avbrutna stolpar och trassligt stängselrep. Det tog halva förmiddags att få ordning på grejorna och flöda rätt hästar i rätt hagar. Tur i oturen, ingen av hästarna var skadade.

Hemma igen stod fånghästen och skrek. Jättehungrig. Men har man inflammation i hovväggarna är det diet, hård diet, som gäller. Det är inte roligt att gå ut i stallet och tvingas, för hästens bästa, att bara fodra med trist halm. Gäller att slå dövörat till.

Desto roligare var det att träffa fälttävlansfolket på Flyinge. Här råder inga ledsamheter, så trots att det var lite förvirrat med alla klasser att hålla ordning på och lika förvirrat om man skulle försöka få ordning på sakerna via resultatsidan på nätet, Equipe, så var det trevligt. Lördagen handlade mycket om terräng och det var en hel del folk ute i markerna kring Flyinge för att titta.

Mycket folk var det även på Jägersro, som tycks ha hittat lördagskvällar som en bra publikdag. Men trots att fälttävlan och galopp som sporter är lite som kusiner, så var det stor skillnad på publikens klädsel. Många hade klätt upp sig, tillverkat eller köpt hattar och såg ut att ta derbyt som ett tillfälle att festa, njuta av sporten och umgås. Ann Wilson hade mycket att göra som konferencier i Hattävlingen.

En hektisk dag kvar, och då gäller det finalera i SM-tävlingarna i fälttävlan på Flyinge i morgon söndag. Det ska bli jättekul.

Det är en god känsla i kroppen efter fredagens nationshoppning.

Sverige var ”bara” tvåa – men Sverige var bra. Det gav fina vibbar inför kommande EM. De fyra som red var övertygande bra, och dessutom finns minst två på samma nivå som inte fick vara med, Rolf-Göran Bengtsson och Malin Baryard-Johnsson.

Förbundskapten Sylve Söderstrand vill inte prata EM under Falsterbo Horse Show men efter hand har man ändå kunnat skönja hur han tänker. Exempelvis får ständiga reserven Helena Persson äntligen vara med och det är inte omöjligt att Malin B-J sätts upp i laguppställningen med Tornesch. Hingsten brukar vara i storslag när han börjar tävla igen efter betäckningssäsongen, och som han hoppat i Falsterbo är han definitivt mästerskapsmässig. Nu krävs det bara lite skärpning av konditionen så han orkar.

Jag skulle tro att även Henrik von Eckermann kommer med, och självklart Douglas Lindelöw. Det är dags för Douglas att göra mästerskapsdebut. Söderstrand bygger för OS i Rio nästa år och Douglas är en mycket het kandidat i det laget.

Givet namn är också Peder Fredricson och han gör ingen hemlighet av att han storsatsar på All In, och frågan är om inte han kommer att växa till en av favoriterna även till individuell medalj. All In är en undantagshäst, den har allt en topphäst ska ha och Peder har både kunnande och förmåga att matcha den på ett perfekt sätt. Dessutom har Peder fler mästerskapshästar hemma i stallet i Grevlunda: Flip’s Little Sparrow och VM-hästen Sibon.

Lördagen började soligt och skönt i Falsterbo och det var långa (dock inte stillastående) bilköer ner till tävlingarna. Kaninhoppning, höjdhoppning för ponnyer (som Janell Larsson vann), dressyr och GP-kval på hoppbanan var utbudet innan eftermiddagens derby.

Tro det eller ej, men solen skiner över Falsterbo Horse Show. Visserligen blåser det fortfarande en del, men tillvaron är betydligt behagligare för alla idag.

Undantaget kanske de som ska delta i femårshoppningens final. Här har arrangörerna gjort en programändring av det mera märkliga slaget. Grundproblemet är att hela 41 hästar är kvalade till finalen, och det stora antalet spräcker tidsschemat. Enligt ursprungsplanen skulle finalen gå klockan 12,15 och vara klar lagom till Nations Cup 14,30. Så nu låter man de 30 första i startfältet hoppa sin grundomgång enligt ursprungligt schema. Men de tio sista får vänta till 18,30, efter Nations Cup, och då blir det också omhoppning.

Snacka om att hästarna får olika förutsättningar,  för sina grundomgångar och sedan för de som går till omhoppning. Vissa får vila några timmar och sedan gå ny framridning, andra är varma och uppe i tävlingsvarv.

En lösning kunde ha varit att, när det nu ändå blir radikala ändringar, lägga hela finalen på sidobanan Falsterbobanan och flyttat fram de shownummer som är planerade där några timmar. Förmodligen hade hela finalen hunnits med innan Nations Cup startar, så alla kunnat se båda evenemangen.

Började dagen med att mocka fyra boxar och det är fyra gånger fler ön min vanliga sommarmockningsdos. Eftersom det var så hiskligt dåligt väder igår fick faktiskt beteshästarna komma in från regnet och stormen och sova inomhus i natt. Det var de väldigt tacksamma för, men oj, vad pigga de var i morse när jag släppte ut dem. Det blev bocksprång och ganska vild galopp tvärs genom hagen innan de stoppade ner huvudena i gräset.

Jag brukar gnälla över att när de internationella tävlingarna börjar i Falsterbo på torsdagen, så blir det så mycket att göra att man inte hinner se en enda häst live.

I år gnäller jag inte. När det ösregnar och stormar ute är det minst sagt skönt att ”tvingas” att vara i pressrummet. Till saken hör också att den nya bemanningen i pressrummet är fantastisk med fullservice och fantastiska smörgåsar.

Ryttare och ledare kommer på löpande band för presskonferenser och intervjuer och det är bara att ta för sig. Först i ledet på torsdagsförmiddagen var dressyrens Patrik Kittel. Jag säger bara det, att om alla idrottsmän varit som Patrik, då hade jobbet som sportjournalist varit enkelt. Patrik är trevlig, han är duktig på att få fram sina budskap, han har genomtänkta svar och utstrålar en ständig glädje. Och så är han en duktig ryttare, tillsammans med Tinne Vilhelmson-Silfvén Sveriges bästa.

Patrik vann tisdagsförmiddagens trestjärniga Grand Prix med hustru Lyndalls häst Delaunay. Att han och hans konkurrenter tvingats rida under de vidrigaste väderförhållandena tog han bara med en axelryckning. Men han måste ändå säga, att om det fortsatte att blåsa hårt på lördagen, så skulle han byta hatten mot hjälm. ”Jag fick ju rida halva programmet på en hand och hålla i hatten med den andra”, skojade han.

Patrik har sin verksamhet i Tyskland men kommer gärna hem och tävlar. SM missar han inte, särskilt inte i år, påpekade han. Arrangör var nämligen Hammarö, hos Tomas Wilhelmsson. Patrik berättade att Tomas sponsrat honom redan när Patrik var ny i sporten, och nu ville Patrik bjuda tillbaka genom att rida SM på Tomas tävling.

Patrik gillar givetvis också Falsterbo, av många anledningar. En är limpmackorna i pressrummet.

Första internationella hoppklassen genomfördes som planerat, trots att hindren jämt och ständigt blåste ner. Brittiskan Laura Renwick vann denna 1,45-hoppning (kval till derbyt). På andra plats kom förra årets succéman, Alexander Zetterman, nu på Zidane. Det är i de här klasserna Emma Kåbring ska göra sig gällande. Hon kvalade ju in via de nationella kvalen i söndags och nu visade hon att hon hör hemma på platser som Falsterbo, när hon red in på en niondeplats med sin High Felipe.

Annars var det många som utnyttjade klassen som en uppvärmning för sina bästa hästar. Douglas Lindelöw exempelvis, som tog det lagom lugnt med Casello. Alexander Z red in med bästahästen Flecu, hoppade några hinder bara för att visa hästen banan, och red sedan ut. Många tog det så lugnt i denna tidshoppning att de fick tistel. Bland dem Meredith Michaels-Beerbaum med Fibonacci ( för detta Fendi), Peder Fredricson med All In och Maikel van der Vleuten med VDL Verdi. I morgon fredag är det tävlingens viktigaste hoppning, Nations Cup, och därför gäller det att förbereda hästarna på bästa sätt. Speciellt när det yttre omständigheterna är så vidriga som de är just nu i Falsterbo.

Hemma tycker jag mest synd om allt som blommar i trädgården och det blöder i hjärtat när jag ser fina rosenknoppar som ryckts av av vinden. Och de stackars beteshästarna, frågan är om de inte ska få komma in tills vinden lägger sig.

Värmen är tryckande i Falsterbo (liksom givetvis på alla andra håll). Är det någon gång man är berättigad att köpa en glass är det här och nu.

Det är nästan så man tycker synd om ryttarna som måste ha på sig stövlar, ridjacka och hjälm. Men det var ändå ingen som klagade.

– Gäller att se till att både man själv och hästarna dricker ordentligt, sa helgens stora namn vid Falsterbo Horse Show, Emma Kåbring från Västerås.

Emma har sannerligen fått en riktig rivstart, för hon inte enbart kvalade in till den femstjärniga tävlingen senare under veckan, med sitt lag från Skästa vann hon lag-SM-guld, det vill säga Ridsportallsvenskan.

– Som en dröm, jublade Emma och man förstår henne, särskilt när förbundskapten Sylve Söderstrand berättade att Emma endast stod på femte-sjätte reservplats bland dem som via nationella championatspoäng fick bli en av de tolv som kvalade.

Ur skånsk synvinkel är det roligt att Emma rider på High Felipe, en häst som fötts upp av Anki Ekstrand i Helsingborg. Anki ägde High Stepper som tävlades av Maria Gretzer. High Stepper betäcktes med Feliciano, en hingst som ägdes/reds av Maria Gretzer och som hade ett speciellt öga till just ”Steppan”.

Tävlingsdirektör Jana Wannius har pratat mycket om sin nya gräsbana i Falsterbo och i samband med det internationella kvalet testades den för första gången. Det såg ut som att hästarna stortrivdes på den, mjuk och sviktig som den är. Några ryttare klagade på att hästarna halkade men det syntes inte från sidan i alla fall.

I morgon måndag blir det annat allvar, för det är dags för fem- och sexåringarna att hoppa sitt första kval i Scandinavian Open. Det blir en lång dag, men intressant, i detta som ju är en sorts mönstring av framtidens storstjärnor.

Så är årets upplaga av Falsterbo Horse Show igång.

Det var start redan klockan 9,00, och det var välbesatt på läktarna redan då. Det handlade om de nationella ryttarnas kval till nästa veckas internationella tävlingar. Det märktes en del irritation hos ryttarna, främst för att bansträckningen inte gav någon någon möjlighet att chansrida. Det handlade om en tidshoppning och samtliga vägar var liksom utstakade, utan att ge ryttarna några alternativ. Undantaget vinnaren Emma Kåbring, så hamnade de flesta inom samma sekund, och det var ju talande nog.

I morgon söndag kommer det säkert att bli helt annorlunda. För det första slipper hästarna det något stumma underlaget inne på dressyrarenan (där lördagens tävlingar uteslutande reds) och dels kommer bansträckningen att bli betydligt mera utmanande.

Ryttarna får poäng beroende på placering, men söndagens placering multipliceras med 1,5, så den hoppningen betyder alltså mer. Förmodligen blir det ändå de som fanns i topp efter lördagshoppningen som får med utgången att göra: Niklas Arvidsson, Irma Karlsson, Olof Smith, Malin Baryard-Johnsson och Jacob Hellström, för att nämna några med chans.

Malin Baryard-Johnsson, ja, det är första gången sedan hon slog igenom som hon inte är självklar i de internationella tävlingarna. Men Tornesch har varit och tjänstgjort som avelshingst i Frankrike till för en vecka sedan (fick över 100 ston) och hennes andra hästar har inte varit färdiga för de stora uppgifterna. Tornesch såg i alla fall fantastiskt fin ut i kvalet, så ingen är överraskad om han finns med när det drar ihop sig till internationellt tävlande på torsdag.

Daniel Zetterman hade också hoppats på att kvala in, men han fick allt förstört när hans Zhivago tvärstannade på sista hindret. Daniel försökte hålla sig kvar men när hästen backade ytterligare föll Daniel, så illa att han hamnade raklång med huvudet före. Huvudet vek sig otäckt åt sidan och han blev liggande en stund. Så småningom reste han sig och kunde gå ut för egen maskin. Men det blev en rejäl sträckning och smäll på kotor, och säkert skön hjälp av naprapat på tävlingsplatsen senare.

Första finalrundorna (av två) i Ridsportallsvenskan avgjordes också på lördagen och här gällde det att hänga med i startlistan. Vissa lag hade med ungdomar och dessa red på lägre höjd, andra lag bestod enbart av seniorer, som red på högre hinder. Det innebar att för vissa lag hade två ryttare ridit när andra lag skickade in sin första ryttare. Onödigt rörigt. Varför inte låta alla rida på samma höjd, även de unga är skickliga nog för det numera?

Även amatörtouren drog igång och luften dallrade inte bara av värmen, nervositeten var påtaglig. Det syntes också här och var att stundens allvar blev för tung men klassen är en fantastisk möjlighet var ”vardagsryttaren” att få vara med i Falsterbo.

Falsterbo Horse Show är alltså igång, nu är det bara att köra. För oss som bor på Näset är det en annorlunda tillvaro med folk överallt och köer. Men det är välkommet, och det är trevligt.