Äntligen blir det slut på hästbytet

Det rör sig i ridsportvärlden. FEI, internationella förbundets, årliga Sports Forum, är samlat och diskuterar hur ridsportens mästerskap och OS ska se ut i framtiden.

Jag har varit kritisk tidigare mot VM-finalens hästbyte. De fyra finalryttarna rider ju varandras hästar, vilket är ytterst påfrestande för dessa hästar, som ju redan gjort fantastiska och krävande prestationer för att nå final. Dessutom är det numera inte särskilt spektakulärt eftersom ryttarna är så skickliga och hästarna så välskolade.

FEI:s Sports Forum är visserligen inte beslutande utan ett diskussion- och åsiktsforum, men det ser ändå ut som att hästbytarfinalen, tack och lov, är ett minne blott. Hoppkommittén är nämligen väldigt angelägen att ta bort den, inte minst dess ordförande John Madden som ju varit med två gånger och coachat sin hustru Beezie, och alltså på riktigt nära håll upplevt den.

Ett samlat ridsport-VM blev verklighet 1990, i Stockholm. Mästerskapet blev synnerligen lyckat. Alla sju grenarna (nu åtta) fanns geografiskt samlade så publiken på ett enkelt sätt, till och med till fots, kunde ta sig mellan de olika arenorna.

Sedan dess har vi haft ryttar-VM i Haag, Rom, Jerez, Aachen, Lexington (Kentucky) och nu senast, i fjor, i Caen i franska Normandie. Ingen av platserna har riktigt kunnat leva upp till arrangemang och stämning som Stockholm. Tvärt om, VM:et har växt till gigant. Kostnaderna för Lexington-tävlingarna uppgick till 400 miljoner dollar (enligt en utredning som gjorts av konsulter), i Caen var grenarna så utspridda att man helt tappade känslan för ett samlat VM.

När det handlar om de olympiska spelen hänger ridsporten lös på programmet eftersom den anses dyr (fälttävlan främst) och för långsam (dressyren). Sedan länge finns det också en uppfattning om att det inte ska gå att få två medaljer för en prestation, vilket ju är fallet för lagryttarna. Förslag ligger att lagen endast ska innehålla tre ryttare (nu är det fyra) och att de rider trestjärnigt, och att de individuella ryttarna tävlar på fyrstjärnig nivå.

Tre i stället för fyra lagryttare (där allas resultat räknas) är även förslag i de två andra olympiska grenarna. Dressyren måste få ett mera kompakt tävlingsformat, klädsel bli mindre strikt och programmet Grand Prix Special skrotas.

Apropå dressyr, så träffade jag hästkarlen Alf Doreslius från Svedala på Jägersrogaloppen i måndags. Alf är 75 år gammal men det hindrar honom inte från att vara i fullgång. Han rider sina galopphästar i träning och berättade att han dagen innan ridit ett snabbjobb på en av dem. Han har också dragit på sig tävlingsstövlarna igen och tävlar en av sina fullblodshästar i dressyr, så högt upp som i medelsvår. Dessutom har han i några månader underhållit formen på dotter Cecilias landslagshäst Lennox, när Cecilia vari gravid.

Jag är full av beundran.

Nu i helgen håller vi tummarna för det svenska nationslaget i hoppning med Douglas Lindelöw i spetsen. Det är säsongpremiär för Nations Cup i Lummen.

Här hemma drar Romeleåsens Sportryttare igång andra helgen, samtidigt som det på Sundbyholmstravet är dags för den första av 7-Stars-tävlingarna, den nationella serie  på elitnivå som blev så succéfylld i fjor.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.