Armbrott och genombrott

Som vanligt var vi i media de sista som lämnade tävlingarna. Så när vi traskade upp för backen hade alla 35 000 åskådare lämnat Haras du Pins leriga omgivningar. Vi kunde summera en VM-terrängdag med gott humör bland de många åskådarna men med sportsligt mycket tveksamma omständigheter. Underlaget var under alla kritik, och det var som många ryttare sa, att hade det varit så här hemma så skulle de aldrig ens fundera att galoppera på det. Eller om det varit en vanlig tävling, så hade de inte ställt upp.

En häst skadades i en bakkota, en annan häst dog. Den brittiska häst som kollapsade efter målgång ska obduceras men varken ryttaren Harry Meade eller hans landslagsteam ville skylla på den tunga banan. Kanske rätt, det händer att hästar bara faller ihop och dör, ibland hemma på stallgången, det har jag erfarit vid flera tillfällen. men det går inte att  bortse från att maximalansträngningen över nästan 7000 meters tung gräsbana och hopp över drygt 30 hinder spelade roll. Vi får svaret efter obduktionen.

På vägen hem från Haras du Pin var vi rätt möra, och precis när vi började slappna av nåddes vi av nyheten att Anna Hilton brutit armen. Ännu en allvarlig skada orsakad av den eländiga terrängen, alltså. Vi pratade med Anna direkt efter att hon gått omkull med Matrix X, men då påstod hon att hon bara var lite öm i ryggen och var okej i övrigt. Men det är så typiskt hästfolk, att inte känna efter ordentligt på sig själva. Så småningom märkte hon dock att armen gjorde ont och sedan tävlingsläkaren undersökt henne skickades hon till sjukhus där röntgen visade på underarmsbrott. Idag opereras hon.

Två svenskar kvar till eftermiddagens avslutande banhoppning, inne på arenan i Caen. Jag stod och pratade med hoppryttaren Peder Fredricson nu på morgonen när Dag Albert dök upp. Peder och han hälsade väldigt glatt på varandra.

– Vi red ju i samma lag, då på den tiden Peder höll på med ”riktig” ridsport, skojade Dag.

IMG_1652 Kärt återseende, forna lagkompisarna Dag Albert, fälttävlan, och Peder Fredricson, numera hoppryttare.

Det svenska hopplandslaget har anlänt till Caen. Humöret var på topp, även om reserven Malin Baryard-Johnsson berättade om en typisk upplevelse här i Frankrike. Hon blev, liksom alla ryttare, lovad skjuts från flygplatsen i Paris. Efter en timmes väntan kom bilen. Sedan väntade den på ytterligare passagerare en timme, innan den äntligen lämnade Paris. Men på vägen blev det massor av omvägar för att lämna/hämta andra. Så en färd som normalt tar två och en halv timme tog sex timmar.

 

IMG_1647 Boypower – den här gången består den svenska hopptruppen i VM av enbart killar, fr v Rolf-Göran Bengtsson, Alexander Zetterman, Peder Fredricson, Henrik von Eckermann.

Men annars är det, som sagt bra. Just Malin kunde berätta om den unika svenska lagandan. Hon har blivit lite ”mamma” för nykomlingen Alexander Zetterman. Och Alex vittnade gärna om den trygghet han känner i laget och att han gärna vänder sig till Malin om det är något han undrar över.

Rolf-Göran Bengtsson tilldrog sig som vanligt mycket uppmärksamhet. Han var idel solsken, nybliven pappa som han är. Det är han som har störst förväntningar på sig, särskilt i den individuella tävlingen, men han verkade inte ett dugg bekymrad över detta faktum.

IMG_1628 Peder visar Sibon vid veterinärbesiktningen.

 

Peder Fredricson var i sedvanlig stil avslappnad och berättade att hans fru Lisen kommer ner till Frankrike i dagarna, med nyfödde sonen Bill Ingvar. Peders häst Sibon gör mästerskapsdebut men får i första klassen sitt favoritämne: att hoppa snabbt.

Och det ska ni veta: alla svenskarna kommer att ge järnet i VM:s första klass,tidshoppningen.

– Alla ska satsa. Vi vill vara ned från början, sa Peder.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.